Arkeologigruppen inom Västmanlands Hembygdsförbund bjuder in till en resa lördagen den 9 september 2017.
Samling kl 08.30 vid Vallby friluftsmuseum för avfärd med buss. Beräknad hemkomst ca kl.17.00. Medtag matsäck för resan! Med på resan har vi tre arkeologer: Svante Forenius som är expert på förhistorisk järnframställning, Ulla Bergquist som är arkeolog på Länsstyrelsen och Ylva Roslund Forenius som kanske är Sveriges ledande expert på flottningslämningar. I Sverige har vi hållit på med järnframställning under ca 3 000 år och fram till 1800-/1900-talet användes träkol vid järnframställningen. Vad hände med skogen när vi inte längre behövde den för tillverkning av träkol för järnframställning?
Vi börjar vid Röda Jorden där vi ser blästbrukslämningar och rekonstruktioner samt får berättat för oss hur järnframställning i blästerugn gick till. De lämningar som finns vid Röda Jorden är bland de äldsta som hittats i Sverige och platsen användes från ca 800-900 f Kr och fram till ca 200 e Kr. På vägen ut till Röda Jorden gör vi ett kort uppehåll och tittar på ruinerna efter Hedhammars bruk. När vi ändå är i närheten kommer vi att även besöka Riddarhyttans kopparverk med anor från medeltiden och i drift fram till 1870-talet. Kopparframställning sker på ett helt annat sätt än järnframställning och Svante kommer att berätta hur denna framställning gått till. Vi fortsätter till Lienshyttans masugn där vi får lära oss mer om hur järnframställning har utvecklats från tidig medeltid och framåt. Lienshyttan omnämns för första gången 1539. Masugnen som finns kvar idag byggdes 1848. Den 26 m höga masugnen med sin tegelarkitektur skiljer sig i hög grad från multimmerhyttor, som den vi såg vid Landforsen vid förra årets resa. Lienshyttan var i drift till år 1959 och eldades ända fram till nedblåsningen med träkol.
När skogen inte längre behövdes för träkolstillverkning fick den nya användningsområden. Under andra halvan av 1800-talet växte sågverksindustrin och pappersbruken fram. För att få fram råvara till dessa virkeskrävande industrier flottades timret på lämpliga vattendrag. En kanske mindre känd del av vår industrihistoria är den timmerflottning som bedrevs inte bara på de stora älvarna i norr utan också på betydligt mindre vattendrag i bland annat Västmanland. Vi tycker att det skulle vara spännande att se lämningar även från denna epok som varit så viktig för den fortsatta industrialiseringen av vårt land. Ylva har inventerat flottningslämningar på en rad platser runt om i landet, inklusive delar av Västmanland. Hon kommer att ge oss en inblick i både den stor- och småskaliga flottningens historia.
Om tiden tillåter stannar vi på hemvägen till vid Bastnäs gruvfält. Bildningen av de speciella ceriummineralen vid det relativt lilla järnmalmsfältet gör att detta är en av världens mineralrikaste platser. Gruvorna nämns första gången 1692. Järnmalmen vid Stora Bastnäsgruvan uppfordrades först med hästvinda, men efter 1873 med ett hakspel av den typ som uppfanns av Christopher Polhem. Genom en fram- och återgående rörelse från en 2,5 km lång stånggång från Haggruvan överfördes kraften till ett roterande linspel. Detta är inrymt i en liten välbevarad byggnad och är det enda kvarvarande i världen på ursprunglig plats.
Anmälan sker till Maria Johannesson, via mail, [email protected]
Kostnad för resan 300: –
