Ramdala kyrka

Ramdala socken i Östra härad av Blekinge län sträcker sig från Östersjön i söder till Smålandsgränsen i norr. Med den med bro förbundna ön Senoren jämte några mindre öar sträcker socknen sig t.o.m. ut i Östersjön, där den också har vattengräns mot Sturkö socken. I väster gränsar Ramdala till Lösens socken, i nordost till Kristianopels socken och i öster till Jämjö socken.

Den långsmala socknen är i norr höglänt med stora skogsmarker och en mager och föga odlad jord. Mellanbygden och strandbygden uppvisar rikare vegetation. Innanför den sönderskurna och delvis branta kusten i söder är socknen låglänt och består till övervägande delen av en bördig sandslätt. Av arealen om 8.233 hektar land omfattar mer än 50 procent odlad mark och bete, medan den skogtäckta delen är mindre än 40 procent.

Jordbruk med binäringar är helt följdriktigt huvudnäring, viss småindustri förekommer också och naturligtvis fiske i kustbandet och på öarna. Turismen är idag en viktig näring. Senoren har sin bästa jord vid Västernäs och rik växtlighet med bl.a. präktiga ekar också vid Skällösund på utsidan, där Sturkö ger lä. Vid Torp på vägen till Östernäs finns ännu gamla kåsar, dvs. uppdragningsrännor för båtar.

Ramdala kyrka är belägen på en ås, som dominerar den omgivande bördiga slätten. I den nuvarande kyrkans östtorn ingår ett antal sockelstenar, som synes härröra från den absidkyrka, som sannolikt under 1100-talet uppfördes på samma plats. Under slutet av 1100-talet eller möjligen början av 1200-talet revs denna kyrka och ersattes med den nuvarande med västtorn, långhus –
ursprungligen sannolikt i två våningar -, lägre och smalare kor med portal i söder samt östtorn med däri utsparad absid. Senare, troligen under 1500-talet, revs västtornet, långhusets murar sänktes, valv nedbröts och i stället uppfördes ett platt, på träkolonner vilande trätak.

Ramdala kyrkoråd har givet ut en skrift som heter ”Vägledning till Ramdala kyrka” och är skriven av Marit Anglert. Med benäget tillstånd återges här vissa utdrag. Skriften kan köpas av Östra Blekinge Hembygdsförening och kostar 35:- inklusive porto.

Ramdala kyrka har alltid synts väl där den ligger på en höjd ett par hundra meter söder om E 22-an vars sträckning i stort motsvarar den väg som redan under medeltiden var Blekinges huvudled till lands. Den stora tornförsedda kyrkan med högt kor och långhus under gemensamt tak ser vid första anblicken ut att vara byggd under 1800-talet. Men det är den enda kvarstående sockenkyrkan av de åtta som fanns i Blekinges Östra Härad vid medeltidens slut.

Sedan 1900-talets början har kyrkoforskare räknat Ramdala till en grupp kyrkor som kallas försvarskyrkor. De har menat att kyrkan under medeltiden varit en så kallad klövsadelkyrka, alltså haft två torn, ett i öster och ett sedan länge rivet i väster. Samma forskare har menat att koret och långhuset har haft ytterligare en våning som använts i försvarets tjänst. Ännu finns ett litet tunnvälvt rum kvar på kyrkvinden som sätter fantasin i rörelse.

Äldsta belägg är ett brev utfärdat av påven i Avignon den 3 april 1320 berättar att Engelbert Ennikini efterträdde prosten Holmger i Ramdala. Det är det äldsta, om än indirekta, omnämnandet av en kyrka i Ramdala. Kyrkan var troligen helgad till Paulus och Petrus. En uppgift från 1739 berättar att kyrkan ägde ett sigill i silver med inskriften ”Ramdhla Kirke sigil” och pryddes av två ansikten vilka bör ha föreställt Paulus och Petrus.

Vi kan inte längre göra jämförelser med öländska klövsadelkyrkor eftersom Ramdala aldrig haft två torn samtidigt. Vi får istället jämföra med andra kyrkor som har samma planlösning som Ramdala. Kyrkor med inbyggd absid är ovanliga. Av alla medeltida kyrkor som uppfördes under medeltiden i Danmark och i Sverige har endast ett dussin kyrkor en sådan planlösning. Inte mindre än sju av dessa kyrkor ligger inte så långt härifrån; fyra av dem (Arby, Dörby och de rivna Förlösa och Torsås) i Kalmarområdet och de redan nämnda Persnäs och Föra (där endast västtornen finns kvar i dag) på norra Öland.

På Ramdala kyrkogård ligger Sveriges siste båtsman, No 263 Olsson-Wahlbom begravd.

I Blekinge finns förutom Ramdala ytterligare en kyrka med samma planlösning, nämligen den välbevarade medeltidskyrkan i Hjortsberga. Den har för några år sedan med hjälp av resultat av dendrokronologisk analys (undersökning av årsringar i trä) daterats till mitten av 1200-talet. Dagens forskare anser att de nämnda kyrkorna i Kalmartrakten bör ha uppförts vid samma tid. Därför är en datering av Ramdala kyrka till 1200-talets mitt rimlig I dagsläget kan vi slå fast att den äldsta stenkyrkan från omkring 1200 ha ersatts av en större stenkyrka vid mitten av 1200-talet. Ett annat alternativ är att förändringen endast berörde absiden och koret. Det skulle betyda att absiden kringbyggts (och därmed fått sitt nuvarande utseende) samtidigt som valven av kalksten slagits över koret och över rummet på kyrkvinden. För det senare alternativet talar det faktum att absidens hjälmvalv är av gråsten medan de två andra valven är av kalksten. Om de tre valven slagits samtidigt borde den mera lättbearbetade kalkstenen ha använts även i hjälmvalvet. Jag kan därför tänka mig att hjälmvalvet slagits tidigare än kalkstensvalven.

Går det att säga något om vem som kan ha byggt stenkyrkan? Dagens forskning har tydligt visat att de flesta medeltida stenkyrkorna uppfördes av kungar, biskopar, klosterordnar och av den tidens allra rikaste familjer. Att så kan ha varit fallet i Ramdala ger kyrkans läge en fingervisning om. En karta från 1700-talet över Ramdala bys inägor visar att kyrkan och prästgården låg för sig själva på en höjd delvis omgiven av sankmark. Byns gårdar var samlade på en ås ett par hundra meter nordost om kyrkan. Det var först efter utdikningar på 1800-talet som området mellan byn och kyrkan började bebyggas. Kyrkans avskilda läge är tecken på att det har legat en större gård invid kyrkan. Det finns många exempel på medeltida kyrkor med ett liknande avskilt läge där spåren av den intilliggande medeltida gården ännu syns. I flera fall vet vi att det var gårdens ägare som uppförde kyrkan, för att i första hand själv bruka den och inte minst för att genom kyrkobygget visa sin makt och rikedom. Så tror jag att fallet kan ha varit även i Ramdala. Utrustad med både västtorn och korvalv var Ramdala obestridligen den mest påkostade medeltida kyrkan i Östra Häradet. Detta förhållande är ytterligare ett argument för att en dåtida potentat stått bakom uppförandet av kyrkan. Om byggaren haft någon förbindelse med premonstratenserklostret i Vä är ovisst. Ett skriftligt belägg berättar att detta kloster innehaft egendomar i Ramdala socken. Denna egendom hade skänkts till klostret av den danske konungens bror, biskop Valdemar av Slesvig år 1182.