Torhamns kyrka invigdes och har varit i församlingens bruk sedan år 1885. Här på kyrkogårdstomten stod även tidigare, före 1885, en kyrka, en kyrkobyggnad uppförd troligen på 1200-talet eller under tidigt 1300-tal. 

Torhamns socken bildar tillsammans med Jämjö, Kristianopels, Ramdala och Sturkö socknar Jämjö pastorat, i Karlskrona-Ronneby kontrakt av Lunds stift.

Föredrag om Torhamns Kyrkas historia

hållet av Sven-Olof Pettersson
vid Östra Blekinge Hembygdsförenings kyrksöndag februari 2004

Välkomna till den kyrkobyggnad som invigdes och varit i församlingens bruk sedan år 1885. Men låt oss gå lite längre tillbaka i tiden. Här på kyrkogårdstomten stod även tidigare, före 1885, en kyrka, en kyrkobyggnad uppförd troligen på 1200-talet eller under tidigt 1300-tal. Den var belägens strax söder om nuvarande kyrka och gången mot prästgården går i stort sett tvärs över övergången mellan långhus och kor i den byggnaden.

Murarna var av gråsten och utvändigt putsade. Om det varit så från början är oklart.

Dock omtalades det att när kyrkobyggnaden skulle rivas förslog inte handkraft utan murarna fick delvis sprängas sönder. På norrsidan var också en sakristia belägen. Vapenhuset var åt söder och var enligt uppgifter i samband med rivningen byggt av korsvirke.

Taket var täckt av tegel och på södra sidan med ett mönster i from av ett kors. Varför detta kors har man frågat sig. Var det för att pryda? Att ses från sjösidan eller var det ett tecken på att kyrkan var helgad åt Sankt Måns – Magnus – Mogens?

St Måns Kyrka

Magnus med försvenskningen Måns och danskans Mogens är ju samma namn. Magnus är latin och betyder ”den store”.

Kyrkan var alltså helgad åt Sankt Måns (Magnus). Magnus lär vara en Jarl från Orkneyöarna och lär ha blivit år 1115. Vid graven skedde under och tecken och han blev helgonförklarad 1135. Han blev Orkneyöarnas skyddshelgon och i domkyrkan – Magnuskatedralen- i Kirkwall på Orkney finns också enligt uppgifter hans relikskrin.

Han tillhörde den helgonskara av nödhjälpare vars dyrkan spred sig under senare medeltid och var mycket populära under 1400-talets mitt.

Ett numera försvunnet sigill från kyrkan visar en man med ett kors i händerna och sigillet har även en stjärna och bokstäverna S och M. Runt om detta en text lydande ”kirke sigill Torrume”. Det talas också om att det vid ”helige Mogens kirke i torrum bedrevs stor vidskepelse mycket länge efter reformationen (Cawallin) och ”hur man drog i skaror till Sankt Magni i Torrum (Palladius) – även drog man till de berömda helgonbilderna i Torhamn, Edestad och Lösen varest helgonbilderna som man sade icke lät sig bortföras ur kyrkorna (Andersson).

Sankt Måns källa var belägen nord – nordväst om kyrkan och ännu talar vi om sankt Måns källa. Traditionerna bjuder att den var belägen i sjökanten vid gamla landsvägen, nu Sankt Måns väg, något söder om Gissleviks badplats. Det finns olika meningar om exakt var den där var belägen. Men där någonstans var det.

Brukligt var ju annars att man vid kristendomens införande byggde kyrkan vid någon gammal offerplats – jämför exempelvis Edestad. Men uppgifterna talar om att det före 1200-1300 talets kyrka funnet en stavkyrka här i Torhamn. Ingen kan nu säga var. Men var det vid den gamla källan eller var det här någonstans. Ett ämne att forska vidare kring.

Tillbaka till kyrkobyggnaden; Till den hörde också en klockstapel av träl ansågs redan 1635 mycket förfallen och 1748 finns det en ny klockstapel, belägen nordost om kyrkan. I denna klockstapel fanns en klocka från 1758 – nu i denna kyrkas torn och kanske också en mindre sådan från 1780. Det finns också nu här i kyrkans torn – benhus – 1700-tal. 1635 noteras att kyrkan, 14×11 meter, rämnat i bägge ändarna, golvet ruttet och mörk invändigt p.g.a. de gamla väggmålningarna. Ett nytt fönster – västra gaveln behöver tas upp. Troligastvis har kyrkan efter detta fönsters tillkomst haft tre fönster – de andra två i korets södra mur och i långhusets södra mur.

Två läktare lär ha funnits i kyrkan, i väster och mot norr. De lär ha varit målade med bibliska scener. Av räkenskaperna framgår att en av dessa byggdes 1757 och att de reparerades 1789. Lägg märke till att predikstolen här i kyrkan sitter på södra väggen. Den fanns tidigare i den gamla kyrkan men där var ju en läktare på norrsidan. Detta är alltså förklaringen till varför denna predikstol finns på södra väggen och inte som mera är regel – på norra väggen.

Det nu äldsta kända inventariet från den gamla kyrkan finns inte här i Torhamn. Detta inventarie – ett altarskåp daterat 1470 – 1480 får man åka till Sillhövda kyrka för att studera. Socknen hade väl blivit rikare för år 1769 har man fått en ny altartavla, man blev så att säga moderna. Efter några år –1776 – säljs det till Sillhövda kapell för 20 riksdaler. Där fanns den länge – men blev enligt uppgift av något skäl deponerat på Blekinge Museum och klarade sig därmed undan den förödande branden i Sillhövda för drygt 60 år sedan. Den finns nu i Sillhövda nuvarande kyrka.

Mittpartiet i altarskåpet framställer Jungfru Marie himmelska kröning. Sida vid sida sitter Gud och vid Marias sida Kristus. Vid sidorna står S:t Laurentius Lunds Domkyrkas och stifts skyddshelgon och Sankt Magnus eller Måns. Flygeldörrarna föreställer de tolv apostlarna.

Tiderna förändras och befolknings antal steg. Från att ha varit på blygsamma tal är den under 1800-talet ca 4 000 personer stor. Idag mindre än hälften av detta. Kyrkobyggnaden ansågs inte tillräcklig i storlek och ansågs också uttjänt och omöjlig att reparera eller bygga till. 1858 börjar planerna att växa fram för en ny kyrkobyggnad. Sockenstämman beslutar 1858 att man till en början under 10 år ta ut en årlig avgift till en kyrkofond.

Torhamns Kyrka från Jämjöhållet
1867 presenteras en ritning av en kyrka med torn. Slutlig ritning framtogs av arkitekten Helgo Zetterwall, Lund. Bygget överklagades i olika instanser men godkändes slutligen av Kungl. Maj:t och 1882 valdes en byggnadsstyrelse med uppdrag att få den nya kyrkan byggd och klar för invigning 1885.

Den 15 mars 1884 satte så bygget igång. En anbudsauktion hade hållits och lägsta anbudet – 299 950:- gavs åt en byggmästare Carl Johansson i Karlskrona. Han skulle också tillhandahållas av församlingen 6 000 dagsverken och fria körslor. Kyrkan skulle byggas av tegel som skulle fraktas med båt till Torhamn. Man beslutade att det tämligen friska kyrkogolvet i den gamla kyrkan skulle användas till iordningställande av båtbryggan i Torhamn. Resten av virket tillföll byggmästaren.

Man byggde fort och det är imponerande att den nya kyrkobyggnaden var klar för avsyning redan den 6 juli 1885. Man hade då fått en kyrka ca 30 x 15 meter (jmf gamla 14 x 11). Tornet är ca 45 meter högt. I kyrkan fanns då ca 600 sittplatser – färre än idag – och gottom plats för stående. Byggmästaren fick mycket beröm för arbetet – ”vackert och solit” – men vad hjälpte det, han var nu en ruinerad man.

Men den 2 augusti 1885 invigdes denna kyrkobyggnad. Prosten Bergeling förrättade invigningen assisterad av bl.a. kyrkoherden här i Torhamn – Hans Nedin -. Prosten Bergelin talade utifrån 1 Mose. 28:17

Exteriört är kyrkobyggnaden tämligen oförändrad. Taket av plåt har exempelvis tidigare varit täckt med betongpannor.

Men interiört har mycket förändrats. Den första och mest genomgripande förändringen skedde 1950/51. Ett skrank skiljde tidigare långkoret från sakristian som då tog hela utrymmet i öster. Skranket togs bort och en mur murades upp. Sakristian blev mindre och ett bårhus placerades i den norra delen av den tidigare sakristian. Det vackra rosettfönstret med olikfärgat glas i östra kormuren kunde tidigare ses inifrån kyrkan över skranket men nu endast ses utifrån. En ny altartavla – en monumental muralmålning utförd av Gunnar Torhamn (Olsson) född i Konungshamn (1894-1965).

Gunnar Torhamns målning är nog, tycker vi själva hans främsta verk och var skulle det väl inte finnas om inte i hans hembygds kyrka. Gunnar Torhamn – landets kanske främste kyrkomålare under 1900-talet – har också utfört flera altarmålningar bl.a. här i Blekinge men också krucifix och altaruppsatser av trä till flera andra kyrkor. Förutom i svenska kyrkor finns hans verk bl.a. såväl i Oslo som i Buenos Aires.

Underlaget för målningen utfördes av Josef Sjöström – den ende som Gunnar Torhamn enligt uppgift godkände för arbetet. Denna målning ersatte då den målning som tidigare var kyrkans altartavla och föreställde Jesu korsfästelse – en målning nu hängd här i långhuset på norra väggen. Den målningen utfördes 1885 som en kopia av altartavlan såldes 1885 till Blekinge museum och var egentligen i två delar – nattvarden och korsfästelsen. Det är alltså delen korsfästelsen som finns här – kopian utförd av C. Viréen. Troligen har de två trästatyerna Tron och Hoppet – nu ovanför dörrarna till utrymmena bakom altaret tillhört denna altartavla och altarprydnad.

1950/51 togs också några av de främre bänkarna bort och golvet här i koret lyftes till nuvarande nivå. Invändigt ommålades bl.a. bänkarna i en färgskala i harmoni med altartavlans färger.

1965-66 var det dags igen för en del byggnadsarbete. Utvändigt fasadunderhåll men också elektrisk klockringning. En ny kyrkklocka anskaffades också från Olssons klockgjuteri. Den är nu den som tillsammans med klockan från 1578 gjuten i Stralsund som numera ljuder över nejden.

Torhamns kyrka från söder

Men 1973/74 är det dags att ånyo se över kyrkobyggandes inre. En vägg uppförs längre fram under läktaren och vapenhuset förstoras. Kapprum m.m. inrättas. Interiört – bänkar m.m. – får ny färgsättning efter förslag av en annan konstnär från orten – Ivar Gustavsson. Ljuskronorna flyttas från att ha hängt över mittgången ut över bänkraderna. Ny kormatta skänks av kyrkliga syföreningen, ny dopfunt placeras i kyrkorummet. Vapenhuset får nytt golv och flera andra förbättringar och kompletteringar utförs. Senare i mitten av 80-talet är det igen dags för en yttre översyn.

Inne i kyrkan finns en altarskiva med fem inhuggna kors. Den låg längre utanför denna kyrkobyggnad men åter på sin rätta plats – kyrkans altare.

Predikstolen – tidigare omnämnd – från cirka 1634 är tillverkad av Peder Christensson, som även gjort predikstolarna i Ramdala och Lösen. Den bär den då regerande konungens (Christian IV:s namnskiffer, Vi var ju danskar på den tiden och Christian den gode – i Sverige kallad Christian tyrann, regent. Den bär också lensmanden i Kristianopels och hans hustru namnchiffer. (Erik Krabbes) och frun Krabbe var lendsman 1633-42.

Orgeln finns i kyrkan sedan 1893 då man för 1750 kr inköpte en orgel som tidigare stått i Vissefjärda kyrka. Orgeln placerades på läktaren och har i vart fall en fasad från 1700-talet. Det nuvarande orgelverket byggdes av Hammarbergs orgelbyggare 1935.

Ett votivskepp i modell av en 28 fots vrakeka är skänkt och hänger i kyrkan. Enligt företeckning skall ett votivskepp funnits i gamla kyrkan men är nu borta.

Interiör Torhamns kyrka

Dessutom har textilier, takkronor, ljusstakar m.m. skänkts eller på annat sätt införskaffats under århundraden. Mycket av det under de senaste århundradena. Mycket av det under de senaste hundra åren är i bruk och används. Tavlor av Gunnar Torhamn finns i kyrkans ägo genom vällovlig hågkomst i testamente. Tyvärr har mycket av de gamla inventarierna förstörts och förkommit. När nuvarande kyrka byggdes förvarades delar av kyrkans inventarier i dåvarande prästgården. Den eldhärjades och bl.a. blev två krucifix lågornas rov – jämte andra inventarier och handlingar.

Torhamns kyrka från Kristianopelshållet

Kyrkklockorna (den äldsta från 1578) har i århundraden kallat sockenborna till Torhamns kyrka – till den helige Magnus – Måns – Mogens kyrka i Torrum. De kommer så att göra länge än. Det känns tryggt att veta. Malmens klang har vackert ljud – hörs långt – såväl i rum som i tid. Klockorna har inte bara kallat till gudstjänst utan också manat vid ofred och krig till samling och mobilisering. De har också kallat till hjälp och stöttning vid brand och olycka.

Låt mig avslutningsvis få knyta an till altartavlan än en gång. Man brukar säga att den föreställer Jesu närvaro bland befolkningen här i bygden. En annan teori säger att den visar Jesu återkomst. Inte det heller osannolikt då ju Gunnar Torhamns altartavla i Lösen föreställer korsfästelsen och den i Listerby – uppståndelsen och denna – den tredje – mycket möjligt kan vara återkomsten. Men Gunnar Torhamn är borta och svaret – ja det kan ju nu och i detta vara mindre intressant – för denna altartavla finns här ljus och vacker, till tröst och glädje för besökaren och låt mig därför få avsluta med några rader från en dikt – aftonpsalmen – skriven av Josef Högstedt – mera känd som Pelle Näver.

Djupt jag böja vill min panna
Vill jag lyss till den fjät

Outsägligt rik och skön
Med mitt hjärtas tysta bön
Låt mig röra vid den mantel
Mästare! Jag ser dig komma
för ditt höga majestät,
Ej med bävan men i kärlek

Vägbeskrivning

Koordinater: 56,6218538N, 15,1501737E.

Från Jämjöhållet

1. Sväng av E 22 i Jämjö vid vägskylt mot Torhamn.
2. Efter 12 km kommer du fram till Torhamns samhälle och Torhamns kyrka.

Från Kristianopelshållet

1. Följ vägen så kommer du fram till Torhamns samhälle och Torhamns kyrka.
Parkering finns vid kyrkan och på en rad olika platser i samhället.

 

Det finns möjlighet att åka buss till Torhamn. Hållplatsen ligger mitt i Torhamns samhälle nära kyrkan. I Torhamn finns god service, med affärer, resturanger, badplatser, gästhamn m.m.

Linje 2 och Linje 122

I och kring Torhamn finns en rad möjligheter till promenader.

God framkomlighet i kyrkan och i samhället och i många av omgivningarna.

God framkomlighet i kyrkan och i samhället och i många av omgivningarna.

Besöksmål index