På bilden ses Thage Petrusson, Raymond Andersson, Lars Larsson, Göran Persson, guiden Helena, Anders Hedevik, Claes Sagerström, Göran ”Tallis” Larsson, Bengt Thiger och Jan-Erik Sjöholm.
S:t Nicolai Gille har en grupp som samlas varje måndagsmorgon för en kaffestund och prat. Då löses många problem, men även en del arbete blir utfört. Så ibland kommer någon på att dit ska vi åka och denna gång var det Göran Persson som tyckte Lugnås.
Sagt och gjort. Den 29 juni så åkte ett tiotal ur måndagsgruppen till kvarnstensgruvorna vid Lugnås. Göran hade ordnat så vi fick guidning på plats.
Inledningsvis fick vi historien om munkarna, som för ca 850 år sedan kommit via Lurö till Lugnås för att fortsätta till Varnhem. Det var munkarna som startade brytningen av kvarnstenar i s.k. dagbrott. Så höll det på i några hundra år och så småningom tog ortsbefolkningen över brytningen.
I början av 1800-talet började man göra orter in i berget för att slippa gräva bort så mycket oanvändbart material på ovansidan av det ca 3 meter tjocka gnejslagret. Gruvsmeden var här en viktig man i arbetslaget, som höll ordning på kilar, släggor och spett, så man kunde hacka och gräva fram stenarna i gnejsen.
En kvarnsten kunde väga upp emot 3 ton inne i gruvan och måste släpas ut med hjälp av kätting och spel. Den finhöggs i storlek och tjocklek och sedan skulle den lastas på specialbyggda vagnar med oftast två hästar före. I uppförsbackarna förstärktes dragarna med något par oxar.
Taket i gruvan är, när gnejsen tagits ut, synbarligen en milliontals år gammal sjöbotten, med spår av trilobiter och annat. Om man tänker spegelvänt så kan man se en småvågig sandstrand.
Miljön i gruvan var direkt ohälsosam för arbetarna. Belysningen bestod av små oljelampor. Silikos drabbade nästan alla och de flesta dog före fyllda 40 år. Berget kallades därför i folkmun ”Änkeberget”.
I slutet av 1800-talet såldes stenarna över stora delar av världen. Ja till Nordafrika och Turkiet.
Runt 1915 lades gruvan ner då modernare metoder för att mala säd tog över marknaden.
Efter rundvandringen fikades i receptionen och eftersom gänget vill se mer berg togs omvägen över Kinnekulle på hemresan.