Sibbarpsmonumentets avtäckning

Minnesstenen å Sibbarps ry till minnet av slaget där år 1657 avtäcktes den 28 september 1911.

Vid högtidligheten deltogo biskop Billing, överste v. Heideman, professorerna  Stille , Classon, Herner och Wrangel, kronofogde Eneroth, prosten Dahl m.fl.

Ävensom ett batteri ur Vendes artelleriregemente jämte avd. Skånska husarreg. och Sk.trängkåren. Musik utfördes av Sk. Trängkårens musikkår och sång av en studentkör från Lund.

Prof. Stille höll högtidstalet, varunder han redogjorde för krigshändelserna på platsen 254 år tidigare.

Knud Ulfeld hade lett förberedelserna till ett anfall mot Småland, genom vilket han hoppades tvinga svenskarna under Gusav Otto Stenbock att utrymma Skåne. Han hade till sitt förfogande ett regemente reguljära ryttare, en avdelning av sina skånska dragoner och ett stort uppbåd av göingebönder, och stod nu söder om övergången av Helgeå vid de ännu bevarade skansarna.

Söderifrån kommer den svenska styrkan, ungefär etthundratio småländska dragoner, anförda av överste Sven Ranck, en ättling till den i svenska historien kände Anders Persson på Rankhyttan.
Den småländska truppen har varit på spaningsuppdrag lång inne i Skåne och är nu på hemväg. Dess väg är avskuren, och ryttartruppen försöker slå sig igenom.
Striden blir ojämn och många ryttare falla. Återstoden med sin befälhavare drog sig åt sydväst längs Helgeå mot Malshult, där bonden Torkil Mattisson hjälpte dem över ån, så att de kunde fortsätta mot Småland. Kvar på valplatsen låg förutom de flesta sunneboryttarna även göingarnas befälhavare Knud Ulfeld.
Hans död gjorde att den danska planen på anfall mot Småland uppgavs. Några månader senare var fred sluten och Skåne skilt från den danska kronan. Ännu långt senare har folk från Göinge rest sig mot Sverige, men förgäves. Efter några släktled var Skåne helt svenskt.

Talaren slutade med att anhålla, att överste v. Heideman skulle låta täckelset falla. Översten talade högstämda ord över minnet.  Under det att trupperna skyldrade gevär och kanonernas salutskott dånade, föll doket sakta från den höga granitstenen, där man kunde läsa följande:

Knud Ulfeld göingarnas befälhavare föll för sitt land i Sibbarps  skans den 28 september 1657.

I ärlig kamp mot honom stupade här käcka svenska dragoner.

Män och kvinnor från Göinge reste denna vård.

Kronofogde Eneroth, en av initiativtagarna till vården överlämnade sedan till Osby kommun lagfartshandlingar å jordområdet för monumentet, vilket mottogs av kommunalordf. Sven Bengtsson Källedal, som en borgen för Osby sockens löfte att för  framtiden vårda monumentet och den plats, där det står. Krono-
fogde Eneroth nedlade därefter en krans av ljung vid minnesmärkets fot.

Efter körsång följde en dikt av litteratören Pehr Johnsson i Emitslöv.

Dikten som är ganska lång kan läsas i OHFs årsbok 1961.

Sist talade biskop Billing några gripande ord och nedkallade Guds välsignelse.

Efteråt gavs middag på Osby hotell.

● ● ● ●

Den egentlige initiativtagaren till stenen lär ha varit professor Stille. Och insamlingen för resandet av stenen leddes av prosten Dahl.

Om krigshändelsen på Sibbarps ry skriver prosten Lorich i Osby följande i” Acta eleri” år 1761 :

” De svenskar under överste Rank hava varit få och blivit till största delen omringade och nedsablade. Danske översten herr Ulfeld har, då han kom tillbaka till valplatsen, sedan han förföljt de få, som undkommit. Blivit skjuten av en illa blesserad svensk, som liggande bakom några s.k. budrika stenar, som än visas, räknades för död, men visste så väl att nyttja ett laddat gevär, som han upptog, att han brukade det mot själve översten, som under marschen kom honom förbi.

Herr överste Ranck, som med några få slagit sig igenom, skall på en obruklig väg hava kommit över kronodammen, först till Skeinge sätesgård och sedan till Småland, nyttjandes till vägvisare en bonde från Malshult och Ousby socken vid namn Torkel Mattisson, som och, då landet kort därefter med Sverige åter förenat, fick därför skattefrihet på sitt hemman för sig och sina efterkommande”

 Artur Strid lägger ner en ljungkrans på 350 årsdagen av slaget.

Bengt Svensson höll en kort betraktelse och som avslutning sjöng Härlig är jorden.

Hitta hit