Återigen besöker tomten Gammelstan. Förra årets premiärbesök gav tydligen mersmak. I en intervju för tidskriften Tomtar på loftet  inför den nya säsongsturnén ger han Gammelstan högsta betyg vad gäller program, julstämning och hästskjuts.  Tomten lovar att komma laddad med godispåsar, julglädje och julefrid.   Om vädret bjuder på slädföre då blir det bjällerklang hela vägen fram. Eljest vagn, konstaterar hästägaren Anton Lundell. Han tror att succéstoet Molly från förra året får hedersuppdraget i år också. Men det finns fullgoda ersättare, uppger Anton - dagsformen avgör.

 Vår moderna svenska tomte är en komplex figur- en folktrons vätte i grunden -  som kompletterat sitt dna från vida omkring med Tyskland som närmaste idékälla. På sätt och vis föddes han 1881 i Viktor Rydbergs dikt Tomten, publicerad det året i Illustrerad Tidning med Jenny Nyströms illustrationer som gestaltar en grå liten gubbe, en ödmjuk, ömsint grubblare över varför släkten följer släkten och vart alla tar vägen. Blicken är riktad mot evigheten. Helheten blev en dundersuccé. Det var som om svenska folket väntat på en filosofiskt lagd tomtefigur som vakade över generationers familjeliv i gård och stuga. ( Se nedan där hela dikten finns att läsa med en lätt anpassning till Gammelstan.)
Tomten steg sedan ut ur diktens värld och tog över julklappsgörat från Julbocken som sannolikt var mer känd för Gammelstans tidiga innevånare. Lite jänkare har han också  blivit de senaste halvdecenniet. Julaftonens episka tv-strövtåg i Disneyland på julaftonen har haft stor påverkan därvidlag.
Ore Hembygdsförening hälsar tomten, Molly och alla barn välkomna till en fröjdefull fest Medtag önskelistor. Julens budskap är frid och fred på jorden till alla människors behag. De begreppen känns viktigare än på länge liksom längtan efter kärlek och gemenskap över alla gränser. Följ tomtens tankar och vardagliga kärleksgärningar i  dikten ... Vi kanske inte kan tänka i hans djupa banor, men vi kan alla göra livet lättare för varandra. Det räcker långt. 

Tomten 

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och
glimma.
Alla sova i Nissniss-gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta
ban,
snön lyser vit på fur och
gran,
snön lyser vit
på Finngårdstaken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid
Finngårdsdörr,
tittar, som många vintrar
förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran
och fur
drar kring gården sin dunkla 
mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg
och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför
svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår istället en lov runt
härbret helt kort
konstaterar att där är
mössfritt och torrt,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till fähus och stallet bort,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av vagn och sele
och töm
Pålle i stallet har ock en
dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för getter
och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen
står
stolt på sin högsta pinne;
Katten i Nissnissgården mår
gott,
vaknar och svänger svansen
smått,
Katten sin tomte känner,
de äro goda vänner.

Tomten smyger sig sist att
se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att
de
hålla hans flit i ära;
barnens sängar han sen på tå
nalkas för att se de söta små,
ingen må dom förtrycka:
dom är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och
son,
mor och dotter genom
många leder
slumra som barn; men
varifrån
komma de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick
— men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans
loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning
tom,
men till våren med blad och
blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Tyst är skogen och nejden
all,
livet där ute är fruset,
blott bakom Finngården
av bäckens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i
dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall
fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är
hård,
stjärnorna gnistra och
glimma.
Alla sova i Nissniss-gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och
gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken

(FÖR BILDTEXTER KLICKA PÅ BILDEN)