Skärgårdsbo från Vinö

Carl Petter Pettersson, född 4 maj 1867 berättar

Pettersson gick i skola på Vinö, Marsö och Älö. Lotsskolorna stod öppna även för andra än lotsbarnen.

Westenius läste med en stor skara pojkar. Till årskullen hörde Karl Petter i Tomastorp, Johan Viktor Andersson i Flivik, Albert Larlsson/nu i kyrksamhället/ Östling i Hasselås och Karl  Arvidsson i Lilla Fighult. Hos fru Lagerhamn i Vällehorva inköptes matsäcken -snuset och mer än en gång hölls förhör angående plats för snusförrådet och bestraffning med hot om frånvisning.

Kyrkfärden gick över Stora Brevik genom skogarna till Sandhorva vid Götemaren, där skärgårdsbornas kyrkbåtar låg. En färd över Götemaren en stormig dag resulterade i fullständig blötläggning, "inte en torr trå". Älöborna hade sin båt längst kvar i Götemaren i användbart skick, Vinöbåten var denna tid "halvdan" tjärades varje år. Mycket folk besökte vid denna tid kyrkan.

Redan innan läsningen påbörjades seglade han som kock två resor till Stockholm.

Varvet på Vinö. På 1860-talet byggdes slupen Carl August av Nils Magnus Pettersson, skeppsbyggmästare från Oskarshamn.  Johansson i Harnäs måg seglade med "Carl August" med bl.a. bark på Gävle. C.D.V, en skonare, förbyggdes på Vinö. Med denna seglade Pettersson som kock efter slutad läsning. Skonaren gick i kustfart.

Viktor Andersson Vinö var ensamägare till Atlantic från Vinö. Här seglade Pettersson som sextonåring. Fartyget var i dåligt skick, och de fick "pumpe natt och da". För att täta fartyget "Myrde" de. De ankrade upp vid någon holme, och besättningen fick gå iland och leta myrstackar, som hämtades ombord och användes till myrningen.

År 1884 mönsterade P. ombord på barken Najaden av Västervik och gjorde två resor till Calais i Frankrike. Planklast ut och barlast hem. Olika fartyg tog hans tjänster i anspråk och nämnes råsegelskonaren Cesar från Västervik/gatstenslast till Danzig/jakten Kristina av Brantevik, råsegelskonaren Ingeborg och briggen Anna från Oskarshamn. Åren 1886-87 ägde P. och "Olsson å Klippan" jakten Två bröder, som gick i kustfart. Blekingesill från Torshamn till Linköpings marknad eller till handlare i Västerås, potatis från Öland till Norrköping.  Jakten lastade 150 heltunnor sill, vilka dels såldes obrutna, del vägdes ut på stångåstranden.

Från Hälsingborg till Boenes Ajres gick färden med "Betty" från Viken. Nu tänkte P. på att rymma, men motigheter kom emellan  så han kom tillbaka till Sverige igen.

Hemma på Vinö sköttes fädernegården av modern och en måg, som var änkling. Mågen flyttade till Simpvarp, där han gifte om sig.  P. fick nu stanna på land och hjälpa modern.

År 1874 hände den stora olyckan vid Vinö. I Dalen fanns en handelsbod, där "Svampa" Andersson sålde vin -en fullt legal handel. En Nils Petter Pettersson räddades undan drunkningsdöden, medan alla kamraterna drunknade. På hemvägen reste de segel i fyllan och villan, och båten kantrade. Sy-Tilda hittade Nils Petter på en holme, då hon rodde uppåt Dalen. Adel, en broder till Aron Nilsson i Lekaremåla, Frans, dräng hos Källgrens samt svåger till Sy-Tilda och Karl Didrik Pettersson stod samtidigt lik på Vinö. För den räddade blev händelsen avgörande för hans liv. Någon "krushämtning" i Dalen blev det ej vidare, men baptism i Misterhult fick en förkämpe under ett långt liv.

1893 gifte sig P. med Anna Lydia Rebecka Karlsson från Strupö. Han köpte 1900 Teolinda och seglade i östersjöfart med detta fartyg, som 1907 såldes till Loftahammar. Nybygget Illvan Rebecka från Saltvik köptes av P och medintressenter för 25000 kr. Härav ägde P hälften. Rebecka var en god seglare. På en resa från Öland till Hälsingör blev snabbseglaren Valkyr ett dygn efter. Rebecka såldes 1914 och nästa fartyg, som P. ägde och seglade med var Regina från Vinö. Under åren 1914 - 1919 fraktades ved, som köptes och såldes, eller gällde det fraktfart.

Gården sköttes av hustrun och barnen som räknades i 10 styck. 3 pojkar och sju flickor. Ålfisket var utarrenderat.

Medgång och motgång - utfattig och ekonomiskt oberoende. Hustruns erkända del i att hemmet under svår tid klarades är värd att anteckna. Gent emot hustun -liten och späd- verkar den gamle sjöbjörnen ej fullt så karsk som mot andra. En typ synes mig Karl Pettersson på Vinö överensstämmande helt med den generation sjöfolk som han är en av få som lever än idag.