Vådadråp

Anno 1667 den 6 Martÿ Stodh Laga Tingh i Thuna lähns Häradt och Tingstaden Krokztorp medh menige Almoge der sammanstädes, öúerwarandes Ehreboren, Wälachtigh och Wälförståndigh Knúdt Månson Wälförordnat Borgmestare i Wimmerbÿ och Cronans Befallningzman öfúer Thúna häradt sampt Häradsnemb.

Ärende 3:

Samma dagh framstegh för Rätten Swen Larsson i Askaremåla, och anklagade Jon i Westra Ramnebo, att han hade näst för Jwll ifioll af förseande och oachtsamheett nedhúgget och felt utföhre en högh bergzklint en torfúro ihiälslagit hans son Pehr Swensson, som honom tiente för en legopoike:

men Jon i westra Ramnebÿ beplichtade sigh på dett högsta my gråtande tårar, att han aldrigh my ondt upsått eller willie war wållande till legopoikens dödh, uthan åtwarnade honom, då han kom köhrande my hans oxar, så ropade han och befalte hålla stilla mz oxarna 2 bÿssehåldh ifrå berget, der han stodh och húgg på torfúren, och frågade honom, om han hade någon ÿxa my sigh, hwar till han swarade neÿ, och så befale han honom blifwa stilla hoos oxarna, tillsdess trä war nederfelt, honom aldeles oåtspordh och owitterligit,

så gick ofta be:de legopoike Pehr ifrå oxarna och in under berget, der han húgg och fellt torfúren utföre bergzklinten, och då torfúren föll uthföre bergzklinten, så träffade och ihiälslogh hon legopoiken my sin top eller skata: dock war han dett eÿ strax warse, förän han hade afhúgget dett första skör eller rootänden, så ropade han 2 gånger på poiken Pehr, och efter han swarade inthet, eÿ heller sågh han honom hoos oxarna, så tänkte han widh sigh sielf, att han war gången till grannarna och sina grangossar,

emedan han så stodh och hwilade sigh, sågh han sigh om hÿtt och dÿtt på alla sÿdor, så war han warse legopoiken Pehr, att han lågh under fúroskaten, så wart han så förfärat och förskräkt af ..dhoga och häpenheett; såatt han wiste icke, hwad han skúlle taga sigh före, så ropade han till Gúdh my ängslan och gråtande tårar, och badh Gúdh innerligen om Nådh och Sÿndernas förlåtelse, och lass fader wår som ähr i himblom etc

då han haar lÿcktat Herrans böön, så gick han till sina grannar som woro i skogen samma dagh ett stÿcke der ifrå, och uptäckte dem sin oförmodeliga sorgh och olÿckia, och badh dem my gråtande tårar för Gúdz skúll, att de wille då dÿtt och see hwar hans legopoike låg ihiälslagen af en torfúroskate.

dett och grannar Pehr j Gölgahúlt och Simon Olúfson i Slättemo bekende, att de sågo my sin ögon och ringde gångeslaget efter legopoiken Pehr, att han hade gått pass 2 bÿssehåldh ifrå oxarna under berget han sielf allena, och sÿntes inthet Eet eller flere gångeslagh antingen på den ena eller andra sÿdan, uthan legopoikens allena,

och då de kommo dÿtt poiken lågh, så låg han framstúpa ihiälslagen af torfüroskaten under bergzklinten, och war dett omögeligit, att hussbonden eller någon annen, som stodh öfúerst på bergzklinten, kúnde see nedföre in under bergzklinten, om någon menniskia eller Creatúr gick der under eller wistades, och tiländo sigh my sin lÿflige Eedh att befrÿa Jon sin granne, att han icke wettandes eller williandes war wållande till sin legopoikes dödh.

Efter lagh, Tingb: cap 29, pålades Jon i Ramnabÿ sigh befrÿa my 12 Ehrlige bofaste Eedmän, på nästa Tingh för detta wådadråp

Samma dagh emott aftonen, så kom Jon i Ramnabÿ för Rätten och tilbadh sigh befrÿa my 12 Ehrlige bofasta dannemän: Och förmedelst hans trägne böön och anhållande, såoch Eedmännernas flitige förböön och begäran, så tilläts dem deras trägne begäran.

Jon sielf i westra Ramnabÿ i föreeden lade handh å lagbook, och badh sigh så sant Gúdh hielpa och förlåta sÿnden, som han aldrig wettandes eller williandes af ondt upsått eller willia war orsaken till Pehr Swenssons sin legopoikes dödh, uthan oförwarandet af wåda.

Hans Ehrlige bofaste Eedmän Pehr i Göthahult, Simon Olúfson i Slättemo, Måns i Boda, Adam i Solstad, Pehr i Súlgång, Nils i Snarås, Olúf i Slättmo, Måns i Tiúrshúlt, Súne i Grönö, Swen i Glostad, Jöns i Målen, dess alla ofwan be:de bofaste dannemän aflade Júramentúm Credúlitatis de integritate vita om Jon i westra Ramnabÿ, och kende honom så wÿda frÿ, att han icke wettandes eller williandes af ondt och berådt modh war wållande eller orsaken till sin legopoikes dödh.

Af Guds lagh Exod: cap 21. Deút; cap 29 och af Sweriges lagh dråpab: my wåda u, cap 3 och Bÿgnb:ll cap 35 dömbdes Jon i westra Ramnabÿ för sin legopoike Pehr Swenson till wådaboot 20 dr sölfe: att gifúa fadren Swen Larsson i Askermåla en sak, och ware frÿ för Konúngen och häradt.