Anno 1719 d. 22 Júnii hölts till fölie af Wälborne Hr Öfwersten Commendantens och wälachtad höfdingen
Mathias Salomon Siöningsfeldts skrifwelse d. 1 Maÿús; extraordinarie Ting i Túna Lähns härad och
kroxtorp, öfwer det Dråp, som är tienat på bonden Joen Olúfsson i Giötehúlt och Misterhúlt Sockn.
....
Situationskiss över mordet i Götehult
Framträder för Rätten Sahl. Joen Olssons Enka hústrú Karin Bengts Dotter i Giötehúlt, och högel. klagar,
húrú såsom bemente hennes Man natten mellan d. 28 och 29 Maii sistnde blifwit ihiälstúcken i deras egen
stúgú, hwarföre hon misstänker föraren af lÿfdragonerne Jonas Lúndgren, som tilförnde där haft sitt qwarter
och ditkommit Pingst aftone med Corporalen Berndt Lúndblad, hwilka begge då wisat sig mÿcket owettiga
och otidige, i sÿnnerheet föraren, för det hennes man ej wille lämna dem skiúts til körkian. Sedermehra har
föraren Annan dag Pingst faret dädan och bÿtt qwarter med en Dragoún Petter Dahlman benemnd, och
berättar hústrún Karin med dråpet sålúnda passerat wariit, at om natten sedan de lagt sig, kom en karl in till
dem och frågade om der wariet Dragoúner?
Joen swarade: Ingen sedan föraren war der. Sedan sade han på bemente karls widare fråga om ingen warit
der de dagarna och kraft förplägning, sade Joen, at en war der, och det fodrade, men fick intet, som han eÿ
wille taga mÿntesteke, hwarpå bemelte karl sade at de redt Dragoúner från sig, som tiúfwar och skiälmar,
begerande skúts och drog út wärjan, som han stack in igen, säjandes till Bonden, lagar du digh intet opp, så
skal iag wisa dig annat, hwarpå mannen stegh opp, och gick åt spisen, och wad han lútade sigh under och
skúlle tända úpp Eeld, stack han honom med wärjan in únder wänster skúlderbladet, och ut, öfwer högra
wårtan, hwarefter samma Karl gick baklänges út genom dören, der han litet stod, å Joen Olúfsson såg efter
honom och sade at det war föhraren, och ropade at han stack honom som en skälm, hwarpå han om Söndag
natten der efter blef dödh, mistr..des Enkan Föhraren så mÿcket mehr, som Dragoúnen Dahlman tisdagen
förút, då han kom dÿt och fodrade förplägning för sig, sade, at om de intet sände honom det til Skiärfstad,
som Compagniet då skulle úpbrÿta, så skúlle föhraren kunna, och då blifwer det annat af, men samma
Dragoún fohr straxt derifrån, och kom der intet mehr, hwilken war en lÿten karl, men den, som stack ihiäl
mannen war en lång karl, sådan som föhraren är; ey wad Corporalen angår, så säger Änkian at hon intet
widare om honom wet, än at han war med föhraren Pingst afton hoos dem, derföre sade hústrún at mannen,
som ok blef infördt úti berättelsen om Dråpet till Befallningsman Keÿ, kanskee det war Corporalen, som war
der med föhraren, men han swarade, at det war föhraren, och at han kiände honom igen på hans wärja,
hwilket ok joen före sin dödh bekiendt för Mårten i Ölfwedahl och Hr Kiörkoherden Wickman, det Mårten
prästens tilstår.
....
23 juni.
Rätten efterfrågade Dragoúnen Norberg, men der intet kommer, sägandes en annan Dragoún benämnd
Anders Rehnström, som ok är tillbaka-kommen ifrån Compagniet och ligger i Bankhúlt, tillika med
Corporalen Lúndblad, at föraren icke tilförende warit angifwen för någon inisgering, som de förspordt, och
således skall icke wara bewändt med Norberg tahl, om han sådant skúlle sagt.
Ting Rätten frågade Jon Olssons Änkia om hon hafwer något mehra i denna sack at andraga, eller enkian
annan där, som wet någon úplÿsning haä om gifwa?
Enkian swarar at hon intet mehr der om wet än hon berättadt kúnnandes ingen annan än föraren tillägga sin
haft eller hafwa dräpit, emädan han wetligen elliest haft något ondt til honom, och hennes man war en stilla
och from karl, som giorde ingen ondt, och Nemden med grannarna intÿga samt wara.
Föraren nekar nú som förr aldeles till denna gärning, påståendes sin oskyldighet, med höga och dÿra
contestationer, och at han icke heller wet, hwemb som den samma skúlle hafwa gordt, önskades at Gúd wille
sådant úppebara, och låta skee tekn på dem, som i dÿ skÿldig är.
Såsom ingen mehra úpplÿsning och únderrättelse war i denna dråpsak at ehrhålla, så företog sigh Ting
Rätten den samman, hwad ofwanbenämde misstänkte 2ne Pehrsoner föraren Lundgren och Corporalen
Lúndblad angår, til öfwerwäg med, och deras, och som förútom det Corporalen bewisat med sina
inqwartering wärdar sig, den natten dråpet skedde, hafwa waret i sitt qwarter öfwer 4 mihl ifrån Giötehúlt,
måläganden den dräpnes Enkia icke widare tillägger honom någon skúld här úti eller des mans dödh, altså
frikiennes han för all misstanke úti benmte dråp, och gifes lös at förfoga sig til Regementet och Compagniet
igen; och beträffande föraren Lúndgren, så äro wäl fölljande grawamina emoth honom hwarför han för detta
dråp är instemdt Nemgl.
1o: At han i Pingsthelgen, då han hade sitt qwarter i Götehúlt, trädt med den dräpne och i det sinnet rest
derifrån.
2o: Har han där så wäl som annorstädes i qwarteren wisat sigh owettigh och otidigt emot sina wärdar och
andra.
3o: Skall Dragoúnen Dahlman, som efter honom der i qwarter kommit, sagt, då han fodrat sin förplägning
och inte fått sitt nöÿe húrú föraren skúlle kunna och dem derföre betahla, fast bemelte Dragoún är borta, och
föraren nekar der til, och at hafwa talt med honom. sedan han kom dit i qwarter.
4o: Har den dräpne, för sitt aflidande, anständigt bekänt och påstådt, st det war föraren, som honom stack,
hwarpå han dödt, men som 1o föraren till samma gerning nekar, han ok 2o bewist med sin inqwartering
bönder i Norrhúlt det han war der om natten, och en stúnd efter Solen war nedgången, gått in úti sin
inqwartering bod at lägga sig 1: sedan han afklädt sig i Bonden Lars Nilssons Stúgú 2: der han påstår sig
legat om natten och med dagersmåhls dag om morgonen, warit úte på wedbacken hos Lars Nilsson 3: sÿnes
något ogörligt, at han ifrån det han gick in i sängboden, som kúnde wara mellan 9 och 10 skúlle kúnna faret
till klåckan mellan 12 och 1 då dråpet skedt, öfwer 3 mihl till Giötehúlt, och derifrån tillbaka om morgonen,
på hwilken wäg han 4: den natten eller mårgonen efter är hwarken sÿnt el. någorstädes hästar taget, ej heller
har han någon häst så lÿten som fiäten sÿnts efter hafwandes han haft begge sina hästar i Norrhúlt, hwaraf
den minsta hans klippare war halt, med hwilket förerettande och föraren Lúndgren intet kan med fúlla skähl
öfwertÿgas til detta dråp, så kan Ting Rätten honom intet fälla, útan lÿkmätigt 19 Cap: Tings: och Domare
Regl. 31 § i dÿ friar, som alt med sielfwa ransakningen hög. Kungl. HåfRättens widare högrättwisa
skärskådande ödmiúke (krumelur) súbmitteras. / actúm út Supra
....
1720, 3 feb Ordinarie ting med menigheten af Túna Lähns härad å rättan Tingstad Kroxtorp.
§ 22. Nämnden och allmogen blef föreläst kongl. HåfRättens resolútion af d. 24 Octob:1719 húrú såsom mer
bör efterspanas denne mannen, som dräpit Joen i Giötehúlt, och det inom natt och åhr, å denna sändellse
kommer häradet at därföre at plikta såsom för dúlge dråp.
1720, 3 okt. Ordinarie ting med menigheten af Túna Lähns härad å rättan Tingstad Kroxtorp.
§ 1. Cronans Befallningsman Welb. Jacob Keÿ andrager för Rätten húrú så som ett allmänt rÿckte úpkommit
om det dråpet som förledet åhr in Majo tienat i giötehúldt på på bonden Jon Olofsson, at den dräpnes hústrú
Karin Bengtsdotter, och drängen Sven Mårtensson i Ölfwdal, med Swens sÿskonbarn kiöpdrängen Petter
Libeck misstänkes at det med úti dheras …red skiedt skola hafwa, emedan hústrún med Swen Mårtensson
skola i Mannens lifstÿd misstänkeliget omgänge plägats, sampt efter hans död bÿgga Echtenskap
tillsammans hafwandes kiöpdrängen Libeck, samma natt dråpet skiedde warit hoos Swen Mårtensson, och
haft på sig blå råck, stora handskar, wärja och gehäng, såsom de är beskrifne hwilka dråpet giordt, hwarföre
bede kiöpdräng eller Swen Mårtensson förmanas i dÿ skÿldige wara, och hústrún i embewäl oföretta, som
fördenskúll äro fasttagne, och únder arrest ifrån Callmar hÿt förde, whilke för rätta stältes, och förmentes att
gå till en samweterlig bekiännelse i detta måhl, men dhe påstå sig för denna giärning frÿ wara, hwilken efter
förr hållen rannsakning nästl. Åhr öfwer föraren Af lifDragoúnerna Jonas Lúndgren och Corporalen Bernt
Lúndblad, som för samma dråp misstänkte och angifne warit, men i dÿ frÿkiände blifwit, således passerat, at
en blåklädd karl kommit in till Jon Ollsson i des stúgú om natten och frågat húrú dhe afredd Dragoúnerna,
då han kört bonden at stiga úpp och tända úp eld, och wid han lútade sig neder i spÿsen, stack honom samma
karl med wärjan, in genom wänstra skúlderbladet, och úth únder wänstra wårtan hwar úppå han 2 dÿgn der
efter blef död och som sedan bede Dragoúne officerare blifwit här för frÿ, att groft rÿckte útkommit, om
förbede 3ne personer i sÿnnerheet hústrún och Swen Mårtensson så äre dhe som förbemält grepne, hafwandes
kiöpdrängen samma natt, som gierningen skiedde, warit hoos Swen Mårtensson i Ölfwedhal, hwilken för
den skúll först enskilt stältes únder Ransakning, och efter noga förmaning at bekänna sanningen giorde
fölljande berättelse.
Att förledet åhr då han kom från Norjet och fått afsked ifrån sin húsbonde Hr general Copiditeúren Frölich,
reste han hÿt till orten att besöka sin släkt då han war i 2 Nätter hoos sin farbror Mårten i Ölfwedhals qwarn,
emedler tÿd war Swen Mårtensson der in gång, men han talte intet med honom sedan gick han med Swens
broder Petter Mårtensson till Swen och hälsade på honom då dhe woro inne i stúgún och Petter med och
dagen efter mot aftonen red han dÿt allena då Swen först intet war hemma, útan kom hem wid
Solbärgningen emedler tÿd klädde han af sig råcken och lade den med wärjan, sampt halt och handskar på
bordet i Sätestúgún warandet råcken blå gehänget öfwer klädt med swart kläde och Mässing wärja, med
lÿten smal klinga, och handskar med stor kragar när Swen kom hem, gimgo dhe bägge úhr Sätestúgún i
Giäststúgún, dher dhe äro och dricke tillhopa, och sedan lade de sig i en säng tillsammans och om mårgonen
stodo dhe úpp tillika; då och medan dhe höllo på at kläda på sig, kom bonden Erich Ollsson i giötehúllt dÿt
och sade för Swen Mårtensson úth på gården att hans broder Jon Ollsson war stúcken men wiste intet hwem
det givedt útan instänkte Dragoúnerne, hwilket Swen när han inkom berättade för Lÿbeck, sedan reste han
om mårdonen der ifrån till sin Moder i Chrisdhala Sockn och Swen foor tillförna bort, som han hade åth
Misterhúllt; frågandes Lÿbeck om Sven och låge tillsammans hela natten och hwar hans kläder lage?
Han swarar till det förwar, at han intet wet noth, tÿ han såmnade straxt dhe lade sig i Skúmbningen och
waknade intet förr än i SohlÚppgången då Swen låg hoos honom wid Ståtäcken och lÿbeck wid wäggen,
kläderna klädde han af sig som förbet är i Sätestúgún, men minds intet om dhe bäre der ifrån i Gäststúgún,
eÿ heller hwar han klädde på sig, sedan säger han att han klädde på sig i giäststúgún Råcken och Stöflarna
mer minns intet om folket i húset eller han sielf bar úth kläderna om qwällen.
Ländsman med Nämbden i Chrisdahla Sockn intalade här wid, at Lÿbeck der úppe för sin Mohr och andra
sagdt, och för sin person är han frÿ men sine kläder och wärja kan han intet frÿa dher till han swarar at när
han tiltalades om denna saken, sade han sålúnda at han är frÿ för sin person men om hans käder och wärja
warit brúkta wiste han intet, dhet han och nú säger at han på sitt samvete intet weth.
2o. Om någon brúkt hans kläder och wärja den natten? Resp. det bedÿrar han sig intet weta, tror eÿ heller
Swen Mårtensson der om, som han hela natten intet annat han weth, låg hoos honom frågandes om han
hörde ingen om hatten kommadÿst eller fahra dädan? Hwar till han swarar Neÿ.
Nembdemannan Nils i Sÿstertorp berättar at Libeck skall sagdt för Swen Klåckargården Chrisdala, att Swen
Mårtensson skúlle warit úndsagd af Dragonerne och fördenskúll har han hela natten haft en Spänd laddat
Bössa på bordet, på det han skúlle wara till reds at förswara sig, om någon skúlle öfwerfalla honom, men
Libeck nekar der till, och säger talet så fallet, at Swen Mårtensson sade, det war únder at Dragoúnerne intet
kommo till honom, för det han förbiúdet sälja dem öhl wid Misterhúlt Herrgård, de öfwer han då war
Rättare för Mÿntetaxa, och skall Swen Mårtenssons folk sagdt sig warit oroade af húndarna om natten, men
han säger sig intet hördt hwarken húndar eller annat heller.
Nämbden ehrhindrar at då Extra ordinarie Thinget höltz i fiohl om samma dråp med Corporalen Lindblad
och föraren Lúndgren af LÿfDragonerne, har Lÿbeck äfwen infúnnit sig och bewistat samma Thing, der han
dock icke haft något där at beställa, hwar till han swarar det han hade at tahla wid afledne Länsmannen Hans
Efert om en Súppliqúe som warit inlagd emot hans Moder och Johan i Götehúlt och derföre reste han till
Hede Extra Thing.
Rätten lät drängen Libeck laga aftrede och företog Swen Mårtensson till ensligit förhör och förmantes at
bekiänna om han någon skúld i denna sack hafwer, hwrtill han aldeles nekar, tilltillståndes at kiöpdrängen
kommit till honom om aftonen, då han intet whar hemma, útan kom i Sohlbergningen hemb, men förr har
han intet talt wid honom, eller sett honom sedan han kom ifrån Nöÿet. När han kom hem hade kiöpdrängen
lagdt af sig Råcken i Sätesstúgún och wärian, och sedan dhe något taltz wid, fälgdes dhe åth i giästestúgún
der de äro och drúcko och sedan lade sig till sammans. Om han minns rätt låg han wid wäggen, han klädde
och af sine kläder i Säerstúgún och gick skippskodda in i giäststúgún, mer eth intet hwar kiöpedrängens
kläder eller wärja lege öfwer natten, útan det minns han, at han klädde af sig i Sätestúgún.
Bedÿrandes Swen at han låg ihop med kiöpdrängen hela natten och war intet úhr sängen förr än mårgonen
steg úpp när han då gick úth, war Erich i Giötehúlt útom gården, som ropade på honom och berättade, hwad
som skiedt war på Jon Olofsson, och skúlle han gå till Lendsmannen det samma angifwa, det Erich presens
tilstår.
Elliest angifwer och befallningsman hwari såsom rÿkte står, det Swen Mårtensson haft tillhåll hoos den
dräpnes hústrú i många åhr, så wäl emedan mannen lefde som sedan, hwarföre dhe så mÿcket mehr
misstänktes för deta dråp. Swen tillstår at sedan Mannen blef död och hennes sårgetÿd war úthe har han
tänkt så göra till hústrú och därför har han der ibland wistas, äfwen so och för mannens död, har jan dhe
omgåtz, emedan Mannen och han alltid warit goda wänner, men aldrig något olofl. úmgänge då rep. sedan
med hústrún plägat, tillstår doch at han med kläderna kúnnat legadt sig ibland på sängen hoos henne.
Kÿrkioherden i Socknen, och Swen i Mannens lÿfstÿd, arit ofta förmant, at hålla sig ifrån giötehúllt, för
allmänn rÿckte som gått om hústrún och honom, det hans fader och honom förehållet, som icke kan neka,
men han der med eÿ afståndt, útan äfwen sedan der esom oftas úmgåttz, hwilket alt giör Swen så mÿcket
mehr misstänkt, men Swen påstår, det han intet olofliget úmgänge haft med Joens hústrú, hwarken i
Mannens lÿfstÿd eller sedan.
Frågandes hwarför Swen och kiöpdrängen icke lego i Sätestúgún om natten, der det andra folket låg?
Hwar till han swarar, at han mäst låg om Sommarsÿdan i giäststúgún efter der war swalare.
Nämbdemannen Per Samúelsson bewitnar, at kiöpdrängen 2 dagar efter dråpet skiedde, igenlöst en kappa
ifrån honom för 5 örestÿcken som af hans Moder war pantsattt för 2 Dr Smt hwar ibland warit 2 danska 5
örestÿcken, men förr och sedan han kom hemb, hela tÿden förstod ingen det han hade någon hwÿsta
penningar útan Mÿntesteke, förmenes derför fått dem af Swen, som han nekar till.
Widare berättas, som Swen och tillstår, at något förr om dråpet skiedde, Länk och handelsmannen Reinholt
Appiariús i Westerwÿk 30 Dr Smt, i 5 örestÿcke.
Men på tillfrågan hwem som bekommit samma penningar af honom, säger han sig det intet minnes, úthan
han har úthgifwet dhem till hwarjehanda nödwändigheeter.
Ellierst som Swen Mårtensson berättas, straxt dråpet war skiedt, at hafwa dagen efter farit till giötehúlt och
Jon Ollsson, frågades hwad han då hade där att göra? Han swarar, det Jon Olsson war honom skÿldig 1 Dr
Smt penningar, som han wille tala honom om, efter ingen wiste eller der om, tÿ dhe woro alltid goda och
förtroliga wänner, och bad Jon honom då see hans barn till gode efter hans död, som han och låfwade.
Hústrú Karin framhodes och förmanantes alfwar at bekiänna rätte sanningen om dråpet, men hon nekade
aldeles sig weta hwem det giordt, útan som hennes Sahl. Man det tillorde föraren Lúndgren, har hon ment, at
han war den smma som det giordt tror icke heller at Swen Mårtensson skall der úti skÿldig wara, eÿ heller
will hon widergå at Swen Mårtensson plägat något olofligt úmgänge med henne, hwarken i des Sahl. Mans
lÿfztÿd eller sedan tillstår doch at han ibland gått dÿt, som han war god wän med hennes Sahl Man, och
sedan hon fattat tankar at willja äkta henne, har han och únder tÿden warit dher och húlpet henne till rätta
men ingen odÿgd brúkat.
Frågandes húrú tillkom at Swen Mårtensson strax hennes sahl. Man war stúcken äfwen kom dit? Hon
swarar, det han hade at fordra af honom 7 Caroliner och derför kom handÿt och dher om tala, hwilke
penningar Swen Mårtensson sagdt wara 10 Dr Smt.
Nembden berättar, det wägen till giötehúlt är så beskaffat, at ingen obekant eller främmande person kúnnat
råka dit i mörkret, och denna granskning giöra, útan måtte skiedt af någon bekant i orten, hwarföre dhe och i
ÿnnerhet Swen Mårtensson så mÿcket mehra här förr misstänkes, och dÿ förmantes att bekiänna sanningen,
men hon nekar reständigt sig der om något weta.
2o Húrú långt det är emellan Ölfwedhal och Giötehúlt Resp. en lÿten fierding wäg.
Fölljande Personer woro instämbde at giöra sin Witnesmåhl i denna Saak, som förr kallades och berättade
hwar för sig som föllier Nembl.
Erich Olúfsson i giötehúlt är broder med den dräpne, berättar útan Eed at Swen Mårtensson ofta gått till
giötehúlt, stúndom till honom och stúndom till hans broder, efter dhe woro goda wänner hwilket och skiedt
efter Broderns död, men intet har han sett eller förstått någon odÿgd emellan honom och Enkian broder fans,
doch hade han dem misstänkte, som han äfwen på Kÿrkioherdens tillfrågan tillståndt, men om dråpet hwem
som det giordt, har han ingen Kúndskap, útan om morgonen då han gick till lendsmannen at angifwa saken.
Hade han Hofslag efter hästen som dråparen ridit på och warit oskodd alt till Ölfwedhal útöfwer Swen
Mårtenssons gåd till Broen och Månses gård ibidem, och sÿntes af slagen det dråparen rÿdit sackta dÿt, men
fort dher ifrån, och har han satt hästen wid giärdesgården och gått fram till giötehúlt, men whem det warit
kan han intet weta.
Måns Månsson i Ölfwedahl wittnar efter aflagd Eed med hand å book útan jäf, at Erich i giötehúlt kom till
honom om mårgonen efter dråpet war skiedt och berättade hwad passerat war, frågandes om dhe intet sport
någon Dragoún warit dher eller farit förbÿ, då han swarat at hoos hans Son Nils måtte warit en, sägandes sig
icke det ringaste weta hwem dråpet giordt, men Swen omgåts mÿcket i giötehúlt hoos hústrú Karin, och
warit dher mÿcket bekant, har han hört, och rÿckte i Socknen länge stådt, hwar och dhe för hwar andra äre
misstänkte warder.
Nils Månsson i Ölfwedal giör på sin Eed samma bewittelse som dhen karlen hwilken warit hoos honom
inne, dhen natten dråpet skiedde, som wid Extra Tinget förledet ähr, húrú han inkom och frågade om
Dragoúnernes rättigheet, och slog i bordet med wärjan eller en Pååk sampt swor, frågandes húrú långt det
war till nästa bÿ, och der på for han úth sin wäg, men kiänte honom intet, eÿ heller kiände kúnna hans måhl,
som war högt och groft, wetandes intet hwem det war, eÿ heller kan han misstänkia Swen Mårtensson för
samma gierning. Ellierst säger han, det han hört som andra i Socknen rÿckte och tahl om Swen Mårtenssons
och karins misstänkte omgiänge.
Pigan Annika Clementsdotter i Fårbo som förledet åhr warit hoos Swen Mårtensson, wittnar på sin eed, at
kiöpgrängen Libeck kom dÿt om aftonen förr om dråpet skiedde, då han lade af sin wärja och hade hon hans
häst úpp med sig i kohagen, då hon gick efter fäet, när hon kom hem och hade Molkat, så war Swen
Mårtensson hemma, och ginge dhe úth och in emellan Sätestúgún och Giästestúgún, till des dhe ginge in i
giästestúgún och åto och lade sig, och mins hon intet antingen dhe klädde af sig i giästestúgún eller i
Sätestúgún, eÿ heller minns hon, hwar kiöpdrängen lade sine kläder, eller hwar dhe lågo om natten.
Frågandes om någon häst tog úpp om aftonen? Hwartill hon swarar Neÿ, och säger at Swen Mårtenssons
hästar ginge úpp i hageb långt ifrån bÿn, sägandes sig iche det ringaste weta om dråpet, men rÿcktet om
Swen Mårtenssons och Hústrúns misstänkte omgänge har hon hört, men wet intet hwad dher om sandt är.
Säger och på tillfrågan at hústrú Karin intet war hoos Sven Mårtensson som hon mins, útan hennes Man war
med, och dhe bägge blef dÿtbúden af Swen.
Drängen Carl Persson i Botztorp som tient hoos Sven Mårtensson förledet åhr berättar útan eed, som han eÿ
warit wid herrens Nattward, och när kiöpdrängen kom dÿt, så släpte han hans häst i dheras Kalfhage till
dheras hästar, som qwinnfolken honom befalte, och om mårgonen tog han úpp hästen igen och sadlade, och
klädde kiöpdrängen straxt han kom dÿt af sig bänken i Sätestúgún den hans och Swens faster om aftonen har
úth i giäststúgún till honom, men wärjan gaf han intet acht på, om den war inne i Sätestúgún eller i
Giäststúgún, mer wet han intet, útan som han war trött af arbete lade han sig och såfwa och hörde af ingen
lång om natten.
Drängen Erich Åkesson i Öhlfwedahl, som än tiänar, och i 4 åhr tient hoos Swen Mårtensson berättar på sin
eed, at kiöpdrängen kom dÿt som förbemelt är, och Carl Persson släpte hans häst i hagen, och klädde
kiöpdrängen af sig råcken, som Swens faster bar úti i giäststúgún till dhen dher dhe åto och hade sig.
Berättar äfwen at hústrú Karin reste till Swen ibland, så wäl sedan mannen blef ihielstúcken som förg, och
stúndom fölgdes Mannen och hon åth wÿd när dhe reste ifrån Kÿrkian, men han aldrig sedt dhem pläga
något olåfliget begiänge med hwar andra, eÿ häller wet han något om dråpet.
Drängen Anders Persson som sedan förledet åhr Michelsmesso tÿden tient i giötehúlt hoos hústrú Karin
wittnar Eedel. och har intet annat at berätta än det Swen åthskillige gånger kommit till giötehúlt och warit
dher únderstúndom öfwer Nätterna, då han med hústrú Karin legat allena úti kammaren, der 2 Sängar woro.
Men om dhe legat i hopa, eller brúkat något olofligt begiängelse wet han intet, eÿ häller något om dråpet at
berätta.
Pigan Britta Johansdotter i giötehúlt som här till tient hústrú Karin i 9 åhr, säger på sin Eed, om dråpetz
passerande, lÿka som Rannsakningen innehåller förledet åhr öfwer Dragoúne officerarna, húrú såsom en
karl med blå kläder, stora handskar, wärja och gúlt gehäng dÿt kom om natten, och frågade om
Dragoúnernas förplägning med mehra, sägandes åth húsbonden, will dú intet úpp hwilket han hade 3 gånger
åth honom, och drog úth wärjan, innan Jon steg úpp úhr sängen, der han låg allena, då húsbonden gick åth
Spÿsen, och föll med ena Knäet på Spÿshällen, och tog ett Wedeträ at sätta på Spÿsen emedler tÿd bad
MatModern henne stiga úpp och tända úp eld och wid hon gick úth med húsbonden och skúlle tända úpp
eld, drog den karlen wärjan úhr lÿwfet på honom, och så gick samma karl baklänges úth genom dörrn och
den dräpne gick i Cammaren, der han först begÿnte iämbra sig, och sade, han stack mig som en skiälen, och
i det den dräpne gick i Cammaren, stängde Pÿgan igen stúgúdörren efter karlen, och straxt sprang hústrún
úpp och tog ett handkläde och bant om såret och Pÿgan sprang in till gårdboen Erich och berättade hwad
passerat war, men intet wet hon hwem det war som sanna gerning giorde eÿ heller kúnde hon känna honom
på målet, útan sade Jon genast det war Föraren, hwilket han äfwen bekiänte för Hr Kÿrkioherden, som det
presens tillstår.
Frågandes om hon någonsin hört någor tahl eller Rådslag emillan Swen Mårtensson och Matmoderna om
detta dråps förtagande hwar till swarade Neÿ.
Widare úppå Rättens förställande och frågan om Swen Mårtenssons och matmoderns omgiänge berättar hon
at Swen Mårtensson och Matmodern en natt emedan Mannen lefde lega tillsammans i stúgún och brúkade
sin otúkt med hwar andra, då mannen war wid Sågeqwarnen som skiedde ett åhr förr än mannen blef dräpen
och sedermehra har Swen åtskillige gånger warit dher då dhe legat tillsammans, men har intet sedt dhem
mehr än dhen ena gången plägat någon otúcht i hopa.
2o Om hon intet kúnde känna på den karlens måhl som inkom om natten och stack Jon Ollsson, att det war
Swen Mårtensson? Rep. Neÿ, det kan hon intet säga, och wet intet mehr at berätta.
Maria Swensdotter i Misterhúlt refererar útan Eed, som hon låtit besofwa sig, at hon tient för 3 åhr sedan
hoos Erick i götehúlt i 3 åhrs tÿd, och då war den dräpne och Swen Mårtensson tillika med hústrún goda
wänner och gick Swen som oftast dÿt, så wäl som till hennes húsbonde, men intet wet hon något oährliget
med dhem, eÿ heller något om dråpet.
Clas Månsson i Springemåla berättar efter aflagd eed, at hon intet wet om dråpet, men elliest hat hon hört,
som rÿcktet står, at Swen och hústrú Karin warit goda wänner och mÿcket omgåtz, wet eÿ mehr útan tog
afträde.
Nils Knútsson wid Boda Sågeqwarn berättar på sin Eed, at han intet wet om dråpet, men han som dhe andra
i Socknen hört rÿcktet om dheras Úmgiänge, har eÿ mehr berätta.
Gl. Båtzman Johan Ollsson i Boda säger på sin Eed at han intet eth om dråpet, eÿ heller om Úmgänget
widare än rÿcktet gått i Socknen.
Per Carlsson och Nils Andersson i Boda weta eÿ heller på sin eed berätta något om dråpet, men rÿcktet om
Swens och hústrú Karins Úmgänge har dhe hört som andra i Socknen.
Arfwid Nilsson i Manketorp wet icke heller på sin aflagde eed om dråpet, men om rÿcktet, at Swen och
Karin warit mÿcket goda wänner, har han som dhe andre hört, det han och sagdt för Claes i Springemåla.
Måns i Tjúrshúlt wet eÿ heller på sin giorde eed något om dråpet at berätta, men har sett Swen och hústrú
Karin ofta tillsammans på Kÿrkio- och Marknadswägar, sampt hört det rÿcktet om dem i Socknen gått, at
dhe för hwar andra misstänkts.
1720, 4 okt continúerade Tinget.
Framkallades Rÿttaren Nils Nilsson Helsing för Hellsingsöö, at giöra sitt wittnesmåhl i denna sack, som
emedan han 2ne gånger giordt hoor, icke kan admitteras till någon eedgång, berättar således útan eed, at han
en söndag afton d. 14 Aúg. sistl. gick till giötehúlt at slå hoos Enkian om Mondagen, då hon gick och
plockade nötter i ängen, och som han tänkte på det Spergementet som war om Swen Mårtensson och Enkian
tänkte han wid sig det han torde råka dem der i ängen, gick så till ängen och satte sig wid en hasselbúske, då
Swen och Enkian kommo gåendes och stannade lÿtet wid samma búske, hwar af dhe togo nötter, och de
talades des wid i tÿstheet, men kúnde intet höra hwad det war.
Nämbdeman Nils i Helsingsöö berättat at bete Rÿttare sagdt för honom och hans bonde Per Jonsson Ibm, det
han hörde dem tala om den döde, sägandes somt hörde han och somt hörde han intet, men det wet han, at
intet stack Dragoúnen ihiel honom, och som Rÿttaren sade at han war rädde dhe skúlle fått sedt honom, och
Nämbdeman tiltalade honom hwad han skúlle ackta det, swarade han, at dhe kúnde råkat honom i den
måtten, at han blifwit liggandes dher, i…b.úl skall Rÿttaren sagdt, at Enkian då skolat kera Swen i den
saken, och Swen swarat, han skúlle stå i det längsta, hwilket Rÿttaren förestältes och förmantes att bekänna,
hwad han wid det tillfälle hört, som sig förklarar och om det han sade för Nämbdemannen sig weta det
Dragoúnen intet stúcket ihiäl bonden skiedde der af emedan han förr hört af bönderna i Norrhúlt, det föraren
icke kúnnat det giordt, som han den natten war der i sitt qvarter, och der efter sade han sålúnda för
Nämbdemann och hans Bror, det öfrige Nämbdemannen berättat tillstår han sig wäl talat, men kan intet säga
det i sanning wara, útan tÿckte han, at dhe skúlle han sådant tahl, och at sades af Swen, iag skall hålla mig i
det längsta men wet intet wiss, som han säger sig med eed willja ehrhålla, om det efterlåtes.
Swen och Änkian förneka högeC. at dhe något tahl då haft med hwar andra om dråpet, útan taltes wid om
dheras giftemåhl, tillståndes nú bägge at dhe haft olofliget omgiänge tillsammans medan Mannen lefde,
hwilket dhe och förr i dag för Hr kÿrkioherden Wikman bekiänndt och han berättar.
Rätten förehölt dhem, at pliktgiör dhem misstanke för dråpet på hennes man, at dhe sedan kúnde komma
tillsammans som dhe och sökt, men dhe bebÿra sig der úti oskÿldige wara.
Kiöpdrängen Libeck hades till enskeliget förhör och tillfrågades, om icke han fått någon hwite penningar i 5
ör stÿcken af Swen Mårtensson, efter han med sådanne pper igenlöst den Kappa ifrån Nämbdeman Per
Samúelsson i Hökhúlt som dher war pantsatt? Men han nekar dher till aldeles, och säger at haft samma
penningar med sig ifrån Göteborg.
2o Hwarföre han icke löste igen kappan förr? Repl. han hade wäl det Kúnnat giöra, men säger at han först
will tala med sin farbror Mårten i Ölfwedhal, som om samma kappa med hans Mor haft dispút, det han
äfwen berättade för Nämndemannen Johan Nÿman i Kroxtorp när han reste dÿt.
Förestältes des útslag i går, húrú han kommit till sådan útlätenheet, at han intet sine kläder kúnde frÿa? Han
svartar at när dhe frågade honom der om, swarade han, det han på sitt sammwete intet kúnde weta om
kläderna wore med, som han intet mins, hwar kläderna lego.
Hr Kÿrkioherden i Crisdala Olúf Mörling berättar at när Spargemend om desse personer útkommit, at dhe
misstänktes för detta dråp, tiltalade han bete kiöpdräng wid Kÿrkian i Crisdala här om, då han swarade, at
han wäl är frÿ för sin person men om hans wärja och kläder warit med wet han intet, som han låg och såf,
det han tillstår sig sagdt.
Det samma berättar LänsMannen at kiöpdrängen sagdt när han blef tagen för ländsman Tranberg i Stranda
härad, det Libeck widergår, men han wet intet om någon haft hans kläder.
Förstältes Swen Mårtensson des útsagú i går, at han intet talt wid kiöpdrängen förr än dhen gången, der
likwäl kiöpdrängen och Swen Mårtenssons Broder af to… tillförne warit hoos honom, som kiöpdrängen
berättat, men swarar at han i går det icke mindes, och tillstår nú sedan han der om ehrhindras at så skiedt.
Äfwen och sade han i går, at han låg wid wäggen i sången med kiöpdrängen, men han berättadt Swen låg
wid ståcken, som Swen säger sig icke minnas.
Item förrstältes Swen Mårtensson dhe penningar han sagdt sig haft at fordra af den dräpne, at det skúlle
wara 10 DrSmt, men hústrún berättadt det allenast war 7 Caroliner, hwar till han swarar, at hústrún intet wiste
om mehr än dhe 7 Carolinerna, útan skall den dräpne fått det öfriga förr till 10 Dr úti 2 Mÿntetecke, hwar
igenom och slik …talan han giör sig misstänkt för detta begågne dråp på Jon Olúfsson, Men han påstår sig
dherföre wara frÿ, och at ingen skall kúnna honom sådant öfwer tÿga.
Rätten förrhölt honom at han lÿka påstående och för … nd brúkade i går …pte hústrú Karin om dheras
olofliga Úmgänge som dhe likwäl nú måtte tillstå och dÿ med åthskillige förrställningar, förmente honom
bekiänna om han i detta dråp skÿldig är, han swarar och det han nekat för Úmgänget, skiedt oaf frúktan för
dhen andra gierningen efter han tänkte sig då så mÿcket mehr tro och misstanke för dråpet, hwar úti han
påstår sig Oskÿldig wara eÿ heller wet han det giordt.
2o Om dhe förr sig med hoor eller lägersmåhl försedt? Rep. der till erkändhe, som Man den och flere
bewittna.
Förrkallades Petter Mårtensson i Ölfwedahls qwarn, som kiöpdrängen berättadt fölgdt honom dagen förúÿh
till Swen Mårtensson hwilken tillstår at han war dher med honom men Swen Mårtensson war då intet
hemma, eÿ heller talte dhe wid någon annan än Petters faster Margareta Persdotter, útan ginge straxt tillbaka
igen.
Swens faster Margareta som är hoos honom och des húús förestår, säger at hon intet mins húrú dags
kiöpdrängen kom dÿt útan war han der om natten, och hon bäddade sången åth dem úti giästestúgún där dhe
bägge hade sig tillsammans, eÿ häller wet hon hwar kiöpdrängens kläder lego qfwer natten, ehúrú 2o wittnen
förr sagdt, och hon ber dhem i giästestúgún det hon nekar, weth elliest intet om dråpet, eÿ heller hört något
búller om natten.
§ 54. Föreledes åter Sven Mårtensson och kiöpdrängen Libeck med hústrú Karin och förmantes alfwarligen
med åthskillige tienlige föreställningar at gå till en samweterlig bekännelse om dhe ähr skÿldige i detta dråp,
men dhe förmente dhe till aldeles nú som förr, icke heller nekar dhe honom det gjiordt, och som ingen
mehra efterrättelse war här úthinnar at ehrhålla, så förtog Saken till öfwervägande och dömbs befinnandes
TingsRätten, húrú såsom Swen Mårtensson och hústrú Karin Bengtsdotter, därigenom giort sig för detta
dråp mÿcket misstänkte, at dhe så wähl i den dräpnes lÿfstÿd som sedan mÿcket tillhållet, hwilken misstanke
sedan tillaget det kiöpdrängen Libeck, samma natt dråpet skedde warit hoos Swen Mårtensson och haft
Sid 8
sådana kläder eller blå råck, handskar med stora kragar, wärja och gehäng, som den karlen, hwilken bonden
Jon Ollsson ihiälstúckits, och Swen Mårtensson förmentes brúkat, der han den gierningen skúlle giordt,
förökandes slÿk misstanke och Libecks útsaga, och han wäl är frÿ för sin person, men kan intet frÿa sine
kläder om dhe warit med eller eÿ, det han inför Rätten sagdt sig icke weta, hwar till och kommer Rÿttaren
Nils Helsing útkommen tahl, som skúlle han hört Swen Mårtensson och hústrú Karin d. 14 sistl. Aúgústi úti
giötehúlts äng haft samtahl om detta dråp som han dock nú in för Rätten icke widstådt, men alt emot dhe
anklagades enständigen förnekande, icke tillfÿllest giör, at dom till denna grofwa gierning binda; för dhen
skúll som úti sl.ke högmåls saker böra wara Sohlklara skäl, elliest är betre, efter domar Reglernah 27 och 31
§:§: frÿa den skÿldige än fälla den oskÿldige, så pröfwa TingsRätten skiäligt, att i anledning både der af,
sampt Cap 19 Ting MB befrÿa desse anklagade Personer för detta misstänkta dråp, och som ingen baneman
der till är förek..en (1130) eller kúnnat besparas, så sakställes Häradet att böta efter 25 och 26 Cap.
Dråpmål.B. men wilja H. H. För dúllge dråp 40 Dr Smt men för det olofliga úmgänge och hor dombh last,
som Swen Mårtensson och hústrú Karin med hwarandra plägat och begått i hennes mans Lifstÿd, dömmes
dhe at böta efter straffordningen de Ao 1653, såsom första gången Hor som ogift 40 Dr och hon som gift 80
Dr Smt sampt úndergå úppenbara Kÿrkioplicht, sedan dhe 3 Söndagar ståndt på plichtpallen,
únderställandes Tingsrättens denna Rannsakning och domb om dhe anklagade för det misstänkta dråpet,
Höglof. Kongl. HofRättens widare högrättswisa skiärskådande.
1721, 30 jan
§ 22. Úpphäfwes Sven Mårtenssons tahlan i Ölfwedahl till Rÿttaren Sven Hällsingh om dess útsagú senaste
Tingh, angående det dråp på Joen Olsson i Giötehúlt, som Sven och Joens hústrú warit berÿcktade och
anstänkte före, emädan Swen då ehrkiändt Honom för wittna i saken, och således ingen Regrehs eller
Re.onoletion i dÿ måhl på honom hafwer kan.
Liten ordlista:
dispút dispÿt
Regres Återtagande
Spergement, spargement rÿkte