1964
Jag tror jag gör tvärtom detta sista år. Jag börjar med Pappas inledande anteckningar. Då kommer det i rätt sammanhang, liksom.
”Vi har haft kall från 2 des till den 26&12. Sen har de varit milt å blåst ibland, vi hade ett par tum snö, men de ä helt borta sen några dar. Ingvar har hjälpt mej i skogen ibland, kvistat å burit ihop, sen har ja bara att såga, bära ihop är värre för mej”.
Onsdag 1 jan. ”Blitt å barmark. Vi var allsamman till Lyckedal på efm å drack kaffe, Ingmar körde med bilen”.
Torsdag 2. ”Lite fruset men vackert. Ingvar skjutsade oss till Oskarshamn på efm, vi var å gjorde lite inköp. Ingvar högg på förm i skogen”.
Fredag 3. ”Vackert. Ingvar var i skogen, ha har kvistat å burit ihop mycke, så ja har bara att såga upp metrar, sen var det till Solstadström”.
Lördag 4. ”Ingvar for hem, Lars hade fått ont vid högra örat, så vi misstänkte påssjuka, annars hade de tänkt resa på söndag. Ingvar har nog arbetsamt med sina små barn, han är aldrig fri”.
Måndag på trettondag jul var de till sjön och vände ekan, Och var också till Grönhult på kaffe. Söndag 12 jan var de ute i skogen och gick. De hugger alldeles kalt mellan Gröndal och Lyckedal. Pappa håller på med sin ved i skogen några timmar om dagen. Söndag 19 jan tror Astrid hon har fått påssjukan. Hon blev väl smittad av Lars, som också har den nu.
Måndag 20 jan. ”2 gr k. Ja högg lite ved. Astrid har påssjuka men hon har sytt idag. Hon har ingen feber än”.
Tisdag 21 jan. ”4 gr, blitt, de var frost, så marken var vit, de var ju några snökorn också. Nu är marken svart, å har varit sen 26/12”.
Torsdag 23 jan ringde Ing-Britt Dittmer, vår granne, och talade om att Katarina och jag fått påssjuka.
Lördag 25 jan. ”5 grk. Astrid ringde Ingvars i dag. Ingvar å Katarina är på epedemin på Eskilstuna lasarett”.
Pappa har fått hjälpa till lite även med innearbetet nu när Mamma inte är kry. Att Katarina och jag blev inlagda på Epidimin i Eskilstuna var inte lätt. Speciellt måste Lars ha upplevt det väldigt
hotande. Vi bara försvann i all hast. Inte ens Lilian, vår hjälp, var här tror jag. Men Hemsyster Elna, som stannade där över natten också. Så kom Ebba, vill jag minnas, så det löste sig. Ja, så det var.
Fredag 31 jan meddelade i alla fall Lilian på förfrågan att jag var bättre och att barnen var pigga. Mamma blev tydligen långvarigt angripen av påssjukan. Hon hade inte mycket feber, men höll sig inne.
Torsdag 6 febr var första dagen Mamma var uppe och kokade kaffe och välling på morgonen och det dröjde till söndag 9 febr innan hon var ute och gick. Tisdag 4 febr fick de det första brev som jag orkat skriva. Samma dag fick han hem ved, så han har lite på vedbacken att göra.
Lördag febr. ”11 grk, snö på kv. Astrid blev sjuk i natt, fick uppkastningar, har legat hela dan, vart uppe ett par gånger, men känner sej matt”.
Onsdag 19 febr. ”17 gr på morn. Ja låg till kl 10, sen såga ja ved. Vi skicka Lars byxor å brev. Snön ligger lös 30 cm”.
Fredag 6 mars var veden upphuggen, som han hade fått hem.
Lördag 7 mars var det 75-årsdag. ”Josef ringde, även Ingvar ringde, Ingrid var hemma. Telgr från Axel, pengar 20 från Manne. Ja fick en jordglob av barnen å Astrid å ett blomträd, Assalea, nejlikor från Ivar å Agnes”.
Söndag. ”7 grk, Axel å Ester, Gunnar med familj var här p”.
Pappa har en stor ek i hagen att ta reda på, det blir säkert 3 m3. Han klyver ett par kubbar åt gången.
Jag var sjukskriven efter min hjärnhinneinflammation en månad i taget. Tisdag 17 mars kom vi hem. En arbetskamrat skjutsade mig. Det stämmer, fast jag hade glömt det.
Onsdag 18 mars. ”Snöar. Ingvar är ej så stark ännu, men tar en skogspromenad”.
Torsdag 19 mars. ”Snöar. Drog Lars å ja ned veden vi körde hem till vedskjulet. Lars hade roligt, fö de var halt så ja åkte ikull, han hade roligt”
Jag tar en tur med barnen om dagarna och Familjen Högstedt hälsar på. Barnen och Astrid sover på stora rummet där uppe, så jag får vara fredad nere i soffan i rummet. Det var snällt. Pappa sågar ved om dagarna och Lars hjälper till. Men Pappa blir förkyld torsdag 26 mar. Han börjar påsken med att vara förkyld och hostig. Han tar tabletterna mot kärlkramp även på natten och det lindrar hostan så han får sova. Jag tror doktorn hade sagt att hans hosta delvis hade sin grund i kärlkramp och hjärtbesvären.
Söndag 29 mars, påskdagen. ”Mulet. I natt har ja fått sova, ja har ju försökt med tablettern ja har för kärlkramp i natt å de var bra. Ingvar fick påssjukan, samtidigt tillstötte järnhinneinflammation, så han blev förd till Epedimisjukhuset i Eskilstuna, han är sjukskriven till 5/5”.
Torsdag 2 april for jag hem med mina barn. Taxi med Allan Holm till Västervik och sedan tåg.
Söndag 5 april kom elektrikern Ängström och lagade vattenpumpen. De hade varit utan vatten från fredagen. ”De va svårt att bli utan vatten, vi bar ju vatten från brunnen". Aj då, så fort det går att bli bortskämd. Det är inte så länge sedan vatten fick hämtas från brunnen under eken i hagen, i värsta fall från Smestugekällan och Grönehorva. Det är ju mänskligt förstås. Onsdag 8 april kom jag hem igen. Denna gång ensam, tror jag. Barnen hade jag väl lämnat i Lilians vård. Och det var tryggt. Hon var en underbar medhjälpare trots sina 15-16 år. Jag var hemma till lördag 24 april, då jag återvände. Jag var i alla fall med Pappa och fiskade, och det var inte svårt få gäddor.
Pappa är i full gång med vårens trädgårdsarbete. Söndag 19 april skriver han. ”Vackert. Vi fick 2 st jäddor på näten. Allvar vär här å fick 2 st nät. Vissa dagar är jag sämre, ibland kan ja arbeta å känner inget vidare, ja har läst om att de är så med hjärtsjukdom”.
Måndag 20 april. ”Varmt. Var Ingvar å ja till sjön, vi fick 7 jäddor, 7 mörtar på nylonnätet”.
Torsdag 23 april. ”Mulet, kyligt. Ingvar var med till sjön. Vi fick 2 vackra jäddor på nylonnätet, sen grav ja i åkern”.
Söndag 26 maj noterar han att de inte har fått något regn sedan senvintern och våren och det finns platser där de redan nu har ont om vatten.
Måndag 27 april ”Varmt, mulet. Ja var i skogen på förm. På efm laga ja sumpen, sen kom Astrid med nylonnätet, som vi lade”.
Fredag 1 maj. ”Mulet å kyligt. Ja var ute å gick i skogen, å Astrid baka småkakor. Vi väntar familjen Andersson från Luleå i morn”.
Söndag 3 maj var Josef och Pappa ute och nettjade och fick fisk till middag. Söndag 10 maj kom det obligatoriska kroppkakekalaset med Ingrid, Allvarr hithämtad med barn. ”Ja, de va lyckat". Pappa satte potatis och Josef fiskade. Fick bra i mjärdarna. Tisdag l9 maj kom jag och barnen hem och dagen efter for Josefs familj. Bisamhällena svärmade 23 och 24 maj. Det bådar gott. Pappas blodtryck är 165 när Pappa är till Lindemalm onsdag 27 maj. Han vägde 67.8 kg.
Pappa rensade bland jordgubbar och i trädgårdsland i övrigt. Söndag 31 maj skriver han att vårsädet gulnat och det är ont om vatten på en del ställen. Onsdag 3 juni kom det lite regn. Måndag l juni: ”Lars gödsla jordgubbarna med kalisalpeter och ja hacka dem, varmt”.
Bina svärmar och flyger bort eller tillbaka där i från de kom.
Söndag 7 juni. ”Varmt. Bina svärmade å flög tillbaka, vi tog en liten svärm. Ingvar for i fredags till konvalesens-hemmet Plevnahöjden för att få ha ro, hoppas att han har nytta av de, så han blir bättre. Lillian sade upp sej när han for den 15 juli. De var ju otrevligt för honom, de är svårt få tag i hembiträde, men alt brukar ju ordna sej, man får ju hoppas de bästa”.
Torkan är svår i början på juni, men bina tror han på. Det sätts på skattlådor.
Måndag 15 juni. ”Varmt. Vattnade ja jordgubbarna å lade om halm, satte lite morötter, få se hur stora dom blir”.
Tisdag 16 juni. ”Vackert. Kupade ja potatis hela dan. Astrid var till Västerviks lasarätt, de fans inget socker”.
Onsdag 24 juni ringde Mamma Lilian. Barnen var krya och Ingvar var efter omständigheterna skaplig, men det går sakta. Fredag 26 är det färdigt med rensning och kupning av potatis. Grisen 23 kg x 5:85, köps i Gölghult samma dag. Det är torrt och ont om vatten. ”fast vi har ju gott om". Det är noterat att jag ringer eller skriver ibland, men varje gång blir det "det är just ingen bättring". Det måste ha varit oerhört svårt psykiskt med detta för dem båda. Själv var jag vid detta laget ganska avtrubbad och ointresserad av fortsättningen, men ändringen skulle snart komma.
Pappa hugger ved i skogen, vattnar och skrämmer fåglarna från jordgubbarna. "De har varit svåra".
Lördag 11 iuli. ”Var till Göljhult, betalde grisen 123:75. Ingvar å barnen kom hem, tåg till Västervik, sen taxi. Han är ej kry, men tenker arbeta halv tid efter 1 augusti om de går”.
Söndag 12 juli. ”Vi har nu kyligt, i går kväll var de bara 8 gr, 10 alt ibland. Barnen är så krya å pigga å solbrända”.
Kanske det är på plats med min egen syn, nu i efterskott Detta var ändå det som mest sysselsatte de båda i Grönhagen denna sommar. Jag gjorde återbesök hos oerfarna läkare hela tiden. De bara gav mig en ny månad och att jag skulle vila mig. En sa till och med att det var viktigt att jag vilade innan jag kände någon "trötthet". Hur det skulle gå till kan man undra. Och det gjorde till och med jag till slut i mitt apatiska tillstånd. Och beställde tid hos klinikchefen. Han sade att det är utläkt och det är bara att sätta i gång och jobba. Det är enda sättet. Några månaders sjukskrivning till och Ni är invalid och vill aldrig arbeta mer. Jag blev både glad och chockad. Jag hade då planerat en månad i Småland. Den fick jag och det blev halvtidsarbete till att börja med. Det gick bra, men det är att gå händelserna i förväg.
Söndag 19 juli kom Solstadströmmarna hem. "De hade roligt värre, de blev fyra stycken”.
”Nu har det kalla vädret utbyts mot en tryckande värme, så de gröna börjar bli bränt, på jordgubbarna hjälpte ej vattning (kallvatten)”.
Onsdag 22 juli blev det 9 mm med åska, men för lite. Körsbär finns, men de är små. Lördag 25 juli: "Plocka körsbär, drev tillbaka en bisvärm underhöll Katarina och Lars med dragspelet". Dagen efter kom bisvärmen tillbaka, då satte han upp den.
Söndag 26 juli. ”Ingvar å barnen kom hem de 11 juli å ska resa hem i morn, han skulle försöka arbeta ett par 3 timmar om dan om de går”.
Måndag 27 juli. ”Varmt. I dag reste Ingvar hem, Allan Holm skjutsa till Överum, för de lägger om banan till bredspårig”.
Det är massor med svarta vinbär. "Säkert 75 liter". Astrid saftar. Ibland hugger han lite i skogen.
Måndag 3 aug. ”Kyligt. Plocka ja 20 liter körsbär. Ingvar ringde, han har arbetat första dan i dag å kände sej bra, de var en glad nyhet. Han har inget arbete utfört på 6 månader, han fick hjärnhinneinflammation i samband med påssjukan”.
Det märks att detta varit en kvarnsten kring halsen på dem.
Dagen efter kommer Ingrid med barn hem. Jerry cyklar själv. Pappa hugger grenar till spisved i skogen, lägger i en säck och drar hem på cykeln. Så kontakten med cykeln är inte helt släppt. Det ser ut att bli bra ljungdrag trots torkan.
Söndag 9 aug var de på hembygdsfest i Misterhult med Erik och Stina. "De va mycke folk, så de va trevligt att komma ut å träffa bekanta". Onsdag 15 aug kände han att han inte varit riktigt i ordning efter söndagsfesten. "Vi fick stå hela tiden, det var 1500 personer". Dagen efter startar han gäddfisket och får ett par gäddor.
Lördag 15 aug. "Ja ringde Ingvar i kväll. Han har arbetat två veckor nu. Det går nog bra". Söndag 16 aug kommer Jerry och Charles för att stanna några dagar.
Måndag 17 aug. ”Kyligt. Högg ja ved i skogen, men ja tar det vackert, ja har 50 m upphuggna, så de är bara för ja har den så nära”.
Torsdag 20 aug. ”Åska å 3 mm regn. Högg ja grenved på färm, sen var ja till sjön, fick en vacker jädda. Ingrid kom hem idag, ska vara hemma till måndag, Jerry ska börja skolan om tisdag, ja hugger ved”.
Lördag 22 aug. ”Vackert. Ja var med barnen å titta efter lingon, de är bara några små torra, de har torkat bort”.
Onsdag 25 aug, läkarbesök, blodtryck 160. torsdag 27 aug, 32 gr varmt. Borghild och Arne var hemma och firade hennes mors 86-årsdag och Emma hälsa på i förbifarten från Norköping. Och bjöd på bilresa till Solstadström. Söndag 6 sept var det de gamlas dag. Skjuts med Erik i Grönhult.
Under septembers första hälft gjorde han en trumma i diket vid lilla porten, så det gick att parkera där. Det blir bra med honung i år.
Torsdag 10 sep. ”Solvarmt, 6 +gr på morn. Var Erik Söderbeg här, vi trumma bina, han fick 3 st svärmar, ja vill ej ha m en två vintersamhällen (bra skörd)”.
Fredag 11. ”Solvarmt, 2+gr på morn. Ja drev ihop 3 samhällen i går, som ja skulle föda upp, en en svärm svärmade idag, men lyckligtvis fick ja fatt på drottningen”.
Lördag 12 sept. ”Regn 30 mm sen i går kv. Astrid har fult jobb med honungen, skörden är bra”.
Ernst Johanssons Kalle satte in cirkulationspump, så nu skall det väl bli fräs på elementet i köket. Lördag 19 sept kom vi hem. "han är nästan fullt återställd efter sin långvariga sjukdom". Kanske jag inbillar mig, men nästan jag känner en lite ljusare livssyn för Pappa nu än under första halvåret. Jag skjutsa både Mamma och Pappa och Ingrid och Allvarr till valet söndag 20 sept. Vi var också till Västervik och prova ut hörapparat åt pappa. ”Ja kan nog ej ha den, ja hör ej bra". Potatishackningen var avklarad onsdag den 30 sept. "De blev inte så stor skörd”. Men äpplen var det gott om.
Vad har min mening varit med dessa skriverier? Det har varit att sammanställa det Pappa skrivit och på så sätt förmedla hans syn på hans levnad. Visst har jag kommenterat och lagt mig i och kanske förvanskat, men det har varit med den bästa avsikten att förtydliga eller att göra det lite mer lättläst ibland. Det har väl varit min belöning för mitt arbete. Nu tycker jag det fel med kommentarer. Vem kunde bättre än Pappa själv beskriva de två kommande månaderna?
Och det får han göra. Det blir bara hans egna anteckningar i kopia
Söndag 29 november var den sista dagen Pappa skrev i sin dagbok. Pappa hade en egenhet att han genom klamrar, inramningar, förstrykningar mm markerade något speciellt viktigt, Måndag 12 okt började han göra en lodrät markering i båda sidorna. Var det så att han redan då kände att det här klarar jag inte av. Kanske är det inbillning men det är som om anteckningarna därefter blev stillsammare. Lördag 24 okt saknar markering, är det en slump? Eller beror det på att han ”ej har ont av hostan nu och har sovit bra i natt”. Onsdag 4 oktober saknar också markering: ”Jag satte på ett däck på Astrids cykel, de första ja gjort sen ja blev sjuk". Det kändes kanske hoppfullt just då för en som i grunden är en stor optimist. Markering saknas också de två sista anteckningsdagarna, då han till och med var ute och gick lite, men tog det vackert.
Vad hände sedan? Jag vet inte så mycket, men jag har talat vid Ingrid. Det stod väl klart att han behövde komma under lasarettsvård för att ha någon möjlighet att klara sig. Han drog dock på det för han hade svårt inse att läkarna kunde göra något åt en gammal gubbe som han. Ingrid tror att det var på tisdagen 2 dec eller möjligen inte förrän onsdag 3 dec som det blev av att åka till Oskarshamns lasarett. Han avled lördag 6 dec efter förmiddagsronden. Det var alltså bara några få dagar han var där. Och vad vi kan förstå utan plågor. Han var vid full vigör vid ronden och låg sedan död i sängen en stund senare. Hans rumskamrat hade inte ens märkt att han dött.
Så slutade han, Pappa. En avundsvärd död, när den nu ända är oundviklig. Som den nu föreföll vara.
Död och begravning. Från Pappas begravning minns jag en del. Josef höll ett kort tal vid graven. Och det var skönt det blev gjort. Han använde ordet okonventionell om Pappa. Det är motsatsen till konventionell, som överensstämmer med vedertagna regler, traditionsenlig, schablonmässig, formell, stel. Jag tror inte att jag förrän nu riktigt förstått hur väl detta ord passade in på Pappa. Synd bara att kanske bara prästen förstod egentliga innebörden av det. Men vid ett litet tal vid kaffet bidrog prästen med en liten episod som väl klargjorde vad okonventionell betyder. Under sina utfärder i socknen sålde han ”Linköpings stifts årsbok", som de flesta köpte för "en säjer ju inte nej te prästen”. När han var inne hos Pappa och saluförde den svarade han: ”Nej, ja ska ingen ha för det intresserar mej inte ett dugg". Jag blev förstås lite ledsen, sa prästen för jag ville ju sälja en bok. Men vid närmare eftertanke högaktade jag Erik för svaret. Han sade till mig det som de andra som köpte boken förmodligen sade bakom min rygg. Även om Pappas uppträdande oftast var rätlinjigt, så kunde linjen ibland vara lite vinklad. När god ton och hyfs fick råda över rätlinjigheten.
Det var så att han tillhörde kyrkorådet en tid i världen och under den tiden köpte han faktiskt "Linköpings stifts årsbok, men jag läser den aldrig”. Det var ju så att kyrkorådet hade så mycket annat att arbeta med an rent kyrkliga angelägenheter. Det var sådant Pappa arbetade med. Kyrkan ägde ju flera gårdar, i varje fall Grönhult och Gölghult med mycket skog och flera små arrendegårdar och torp. Exempelvis Lyckedal och Ugglekärr hade mycket dåliga både bostadshus som ekonomibyggnader. Han arbetade hårt för att det skulle byggas människo- och djurvänliga hus på dessa båda ställen. Skogen gav sådan stor avkastning att det gick bra. Och så blev det. Under krigsåren hade dessa små gårdar stor betydelse för försörjningen och Pappa hade ingen förståelse för att de skulle läggas ner eller sammanslås.
Men tiderna förändras och vi med dem. När Pappa vid ett Katrineholmsbesök omkring 1960 fick se vilka oerhörda åkerarealer som exempelvis Eriksberg representerade sa han ungefär så har: "Jag hade nog fel. De kan lägga ner Virum för det saknar betydelse i det stora hela". Jag vet inte om det var en känsla av uppgivenhet han sade det eller om det var med tacksamhet för utvecklingen. Han verkade inte särskilt tagen av att Fackföreningen fick läggas i hop med andra avdelningar för att tillräckligt många medlemmar. Det blev inte sagt, men det var prästen som på begravningskaffet talade om Pappas arbete i kyrkorådet för att förbättra smågårdarna.
Tack, Pappa, för det senaste fina året Du givit mig genom Dina dagböcker. Jag har kommit Dig så nära och levt med Er i Grönhagen, i glädje och i sorg. Jag tror jag att ofta ta fram dessa sammanställningar och försöka minnas. Och jag har njutit av det goda förhållande som rådde mellan Mamma Och Dig. Även om hon kunde va lite ”pessimistisk” ibland. Jag hoppas att jag skall kunna få i hop lite om Mamma också, även om jag inte har dagböcker att ösa ur. Och den goda omtanke Ni hade om varandra. En omtanke som säkert Mamma kände efter Din bortgång. För Du hade 60 m3 ved upphuggen i skogen. Tack båda två.