1951
Nyårsdagen reste jag. Josef reste den 2 jan och Ingrid började plats på Oskarshamns lasarett fredag 5 jan. Så var det och kan tänka mig att det var lite dystert i Grönhagen när alla försvunnit för den här gången. Men lördag den 6 jan var det fackföreningsfest i Virum och då var det säkert trevligt. Kom inte hem förrän halv två. Det har är inledningen på en januari, som nog blev lite långtråkig för Pappa. Han var ju fortfarande sjukskriven och pysselarbetet kom mer och mer på upphällningen. Söndag 7 jan "låg jag till kl 11”. Han beskar lite fruktträd men den 24 jan konstaterar han: ”Gjorde jag ingenting, hade inget att göra, de är otrevligt”.
Samma dant var det torsdag 25 jan, men det var lite snöskottning och Ingrid kom hem ett par dagar. Men måndag 29 jan hjälpte David honom att köra hem ved och han högg på kvällen och arbeta för fullt. Samma sak efterföljande dag. och en dag till. Detta var den stora testen, för torsdag 1 febr var han hos doktorn och blev utskriven efter att ha varit sjukskriven sedan 1 juni förra året.
Måndag 5 febr var han till Virum och började hugga, men det mycket snö, så han fick skotta vid varje träd. Det tog för lång tid. Det blev alltså ett kort nöje. Det blev lite vedhuggning hemmavid och en och annan dag hos bönderna fram till den 13 febr då pappa började rulla timmer vid Fornanders såg, som jag tror låg på Grönhult invid den mosse som vi tidigare brukade. Han tjänar 16 kr om dagen.
Torsdag 8 mars. ”Var ja hemma, sågen står stilla, bärarna har slutat, för sågarn å de kom osams”.
Måndag 12 mars var det full fart igen. Jag kom hem klockan kl 2 på långfredags morgon 23 mars. Helgdagen till trots var Pappa och Algot i Grönlund och lastade en bil med plank vid sågen. Josef och Karin kom hem långfredagen kl 7.
Onsdag 28 mars. ”Snö. I natt har det kommit 6 tum snö å fortfar att snöa. Vi har haft mycket snö i vinter, den kom efter jul, en 50 cm å sen har det snöat mycket hela vintern. Blidväder å köld så det har varit skare på snön så man gått på den, så det har varit en svår vinter i skogen, snön i skogen gå över stövlarna nu”.
Lördag 14 april. ”Såga ja props å ved. Ingrid kom för sent till bussen på morn, så hon fick åka med Pettersson hoppas det gick bra, hon var ledsen, vi också. Hon fyller 18 år idag. Fick en fin tavla av Alvar, 20 kr fick hon av oss”.
Måndag 16 april brann Grönslätt ner. Övre våningen brann ner och undre vattenskadad.
Sågningen slutade i slutet på april men han fortsätter där med att barka bräder. Tisdag 1 maj var Pappa och jag och såg på nedslagen gärdesgård vid Gulemo och Nye mosse. Den hade slagits ned när timret höggs och det var Fornander som skulle betala det. Mittåt, kanske var det en såg på Gölghult det gällde, för de nämnda platserna ligger på Gölghult ända nere åt Vällehorvahållet.
Pappa arbetade omväxlande med olika skogsarbeten fram till och med aug månad. Det var skogsplantering på Grönhult och på Virum. Det var ved och propshuggning på Robackshem, Gölghult och Grönhult. För övrigt högg han mycket grenved och det var väl på Fornanders skift från förra året. För egen del alltså. Och det måste ha blivit massor. Så vi får väl se om det inte blir vedaffärer framöver. Det var ju så avtalat i uppgörelsen om huggningen att grenveden var hans. Och det blev ju förskjutet förra året på grund av sjukdomen.
Vad hände för övrigt da? Jo trädgården gödslades, grävdes och såddes som vanligt. Fiskeriet gick som vanligt. Han ympade som vanligt i varje fall i Fredriksdal som blev en utgård vars kulturisering han kastade sig över med stor iver. Den 22 maj var allt sått och klart.
Lördag 26 maj. ”Högg props och ved till kl 11, sen högg ja 3 m grenved min. Vi har äpplen ännu av alla sorter, de är fula i skalet, men skalar man dem är de fina inuti, många har ju ruttnat”.
Det var inte dåligt och bättre blir det.
Torsdag 7 juni. ”Sågar ja ved vid sågen av toppändar å rutten plank. Vi har äpplen kvar ännu”.
Så klagar de nu för tiden på våra svenska äpplen. Vi klagar, men kanske är vår klagan dum.
Torsdag 21 juni. ”Varmt. Var ja hos David å högg ved, så vedkörningen i vinter är betald”.
Fredag 22 juni. ”Var ja hos David å klöv ved, satte ålkrok på kvällen, den här kanske David slakta grisen för å jag ska ha hästen en dag”.
Så den gamla byteshandeln som jag beskrev när jag började med dagbokssammandragen är inte borta. Men ordning och reda är det med noteringarna.
Måndag 25 juni var han dels och höjde brandförsäkringen till 27 000 och det var förstås Grönhagen det gällde då. Han lämnade också in stipendieansökan åt Ingrid till fonden Sven- och Karin Bergs minne, där även Josef och jag fått bidrag.
Ålfisket förefaller gott, men det finns inga numreringar på ålarna längre. Det har blivit gammalt och vant och naturligt att det skall bli ål, kanske. Måndag 2 juni åkte han med mjölkbilen till stan och köpte en plastickappa för 36 kr. Det är väl först vid denna tid som det började finnas praktiskt användbara och prismässigt överkomliga regnkläder att tillgå. Det var nog ett stort lyft. Att kunna jobba kvar även om det regnade. Att kunna sitta på sjön lång tid fast himlens portar öppna. Det var säkert ett lyft.
Söndag 8 juli hade fackföreningen hyrt en buss och gjorde en utflykt till Öland och det är ganska väl beskrivet vad som besågs. De startade halv fem på morgonen och återvände halv elva på kvällen. Så det var heldag.
Morbror Manne och Moster Borghild kom på besök. Den 21 juli, som var en lördag for de till Vimmerby på utflykt och besökte också Helgerums slott på hemvägen och det imponerade mycket på pappa.
Tisdag 24 juli följde Pappa med morbror Manne till Trelleborg. Det finns detaljerade anteckningar från resan och de får faktiskt gå med i original.
Tisdag 24. ”Följde ja med manne till Trelleborg. Vi for kl 2 efm till Ohamn – Korsvägen- Bockara – Berga – Högsby – Grönskåra – Älghult – Lenhovda kyrkby – Dädesjö kyrkby (Där är gärdesgårdarna lika som hembygdsgården i Misterhult), Wäxjö vacker stad, Björkallé vid infarten, sen Lindelöv) Husby-Diö, Älmhult (Kilsberg i Skåne – Osby – Färlöv – Östra Vram – Västra vram – Hörby – Hurva. Lund, vackra parker, besåg Domkyrkan utom, en gammal stor ståtlig byggnad. Arlöv, Malmö, åkte igenom en del, fint, stora vackra hus i Vällinge, Trelleborg. (Ja log hos Manne)”.
Onsdag ”första dan var ja med Mauritz å gick igenom färjan Drottning Viktoria 6000 brm, nedre däck för tåg 12 – 14 vagnar, mellandäck för 3je klass, övre däck för 1-2 klass ren lyx, den var fin överalt”.
Torsdag. ”Var Maurits å ja ute å åkte en 6 mil, ingen skog, finns bara bördig åker, annars är ej marken jämn, stora stigningar å sluttningar, husen är byggda av tegel, gamla gårdar av sten med branta sluttande tak, papp användes mycke till tak, inget trähus finns. De äldre Bondgårdarna är byggde i vinkel, boningshus å ladan är hopbyggda, så de behöver ej gå ut för att gå i lagårn. Sen var vi åt Kyrkogården, den var vacker men, för lyxartade gravvårdar. Invalidmonumentet står på en liten kulle, en 6 m högt med inskrift (Längtan blev deras arvedel) på baksidan står namnen uppräknade, de är 130 krigsinvalider som dog 1915-18 på väg mellan Haparanda å Trelleborg, eller sitt hemland, på toppen av monumentet sitter en svart stor fågel, en trana å längtar efter sin make, vilken ligger död framför med utslagna vingar. (Fåglarna är gjorda i brons). På torget är en rund Vattenfontän, runt om den ligger en orm, gjuten i brons sirka 15 meter lång, å 40 cm hög, huvudet sticker upp 1,5 meter, stjärten stiger opp där, å där ligger sjöjungfrun på stjärten vid huvudet på ormen, där på rygg med huvud å ben neråt, en kvinna. Stadsparken är vacker, vattentornet är där, i dammen en säl som heter isak, mycket intligent”.
Fredag ”Var ja ute åt landet å cykla, sen var Maurits å ja till fiskartorpet å bada, härlig badplats, vit fin sand, över allt vid kusten. Trelleborg är 1 mil lång, genomfartsgata har 4 namn, i öster heter den Östra förstadsgatan, mest gamla mindre hus, familjehus, i mitten Centrum är mycket fin bebyggelse, tätt med affärer”.
Hemresan på söndag kl 6. ”Smygehuk, Sveriges sydligaste udde, Lilla Bedinge, Skattholm, Adanäs Svarte. Ystad, vackra Parker ligger jämt å vackert. Glömminge å Hammenhög, Järesta, Simbrishamn, Baskemölla, Stenhuvud, Skogsdala, Kivik, Sveriges största marknadsplats, väldiga fruktodlingar – flera tusen träd, fint skötta, låga i stammen, Brösarp, Maglehem, Olsröd (slätt mittel) Yngsjö, Transval, Åhus smala stengator, gammal stad, utanför ny bebyggelse (hamnstad för Kristianstad, spår från hamnen till Kristianstad), Boningshus med halmtak får man se många, Rinkaby, därifrån börjar trähus med samma.
Bleking. Halvön Sölvesborg gammal stad, mörum med kyrka å mörumsån, Torarp, Karlshamn fin bebyggels, Ronneby, breda gator fin stad, turistort. På åkrarna slår den omkring inåt, Självbindarn tar de sedan. Nättraby, Lyckeby stort samhälle (ån vacker), fina stora Potatisodlingar som man ej ser i Skåne, där är Potatis de sämsta man ser, Randala stora slätter bördigare jord, annars är de magert där vi åkt fram, Jämsjö samhälle å kyrka, Fågelmara, Brömsebro, Gökalund stort samhälle, Söderåkra, Ljungby, Hossmo, Kalmar”.
Onsdag 1 augusti började Pappa och jag att rödfärga Grönhagen. Och det tog veckan ut att få färdigt. Det var själva bostadshuset så vitt jag förstår. Måndag 6 aug satte vi om staketet från lilla porten till brunnen och satte upp nya taklister på verandan. Pappa fortsatte tydligen sedan med att rödfärga uthuslängan och att måla det vita. Det fiskades mycket ål också. Fredag 10 aug fick vi 8 ålar på 200 krok rev. Torsdag 23 aug fick han 6 ålar på rev i Rögöl.
Redan fredag 24 augusti hackade de upp en del potatis. Det var mycket ruttet. Bara en fjärdedel gick att använda till människoföda, resten fick bli grismat.
Pappa har hösten arbetat på med sädesskörden, potatishackning, ledningsgrävning och dikesrensning fram till i senare delen av nov, då han började hugga ekkubb åt Boman & Johanssons Fanerfabrik i Blomstermåla. Han hjälpte också Erik i Grönhult med vattenledningen.
Lördag 17 nov. ”Regnigt. Fyllde ja i sand i hamn? till kl 11, sen högg ja kubb till Middan, sen satte ja vinbärsbuskar. Oskar i Gröndal gick bort på kv, så vi leta efter honom till kl 10 på kv. Idefjärd, Lindros å ett landsfiskalsbiträde Emil är hos oss i natt, vi ska börja i morn vid dagsljus kl 7”.
Söndag 18 nov. ”Regn. Börja vi leta på morn. Vi hitte Oskar vid sjön i den stora tallen vid berget, så vi bar hem honom å frakta honom till Bårhuset”.
Min barndomstid var rik och ombonad men den spände över ett mycket begränsat område. Och det var inte så många personer jag kom i beröring med på allvar egentligen. Men farbror Osker i Gröndal var kanske som betydde mest utöver Mamma och Pappa förstås. Konkurrens hade han förstås från farbror Kalle i Hällersberg och brodern farbror Emil i Gröndal. Vem som betydde mest skall jag inte ens en gång försöka gradera. Ett är dock säkert, alla dess skall få hedersomnämnande i denna skrift när deras tid är till ända. Och det blev Oskar i Gröndal som först lämnade denna jorden.
Farbror Oskar i Gröndal var en yngre bror till Emil. Han var född 1885 och alltså fyra år äldre än Pappa. Han var skräddare precis som sin far. Han satt i Gröndale verkstad och sydde. Under den tid som jag känner till var det nog sällsynt att han sydde kostymer. Det var mest ändringar, lagningar, byxsyning och västar. Och pressade byxor gjorde han. Jag vet han spotta på järnet för att se om det var tillräckligt varmt. Det var han som skötte matlagningen. Mamma har berättat att hans mor var sjuk en längre tid innan hon dog. Under den tiden lärde hon sonen att hjälpligt laga mat. Det var omtanke.
Oskar var en snäll man, alltför snäll och mycket barnvänlig. Gröndal var den naturliga uppehållsplatsen till Mammas sorg. Där var hygienen dålig och loppor och löss trivdes gott. Men lyckan att få vara där var så stor att man gärna tog det gnat som följde hemmavid efter besöken. Nu förstår jag väl Mammas invändningar, men då tyckte jag de var helt förryckta.
Varje julafton, så snart det blev så ljust att vi vågade, skulle vi till Gröndal och få julklappar. Som var mycket enkla. Ont om kontanter var det gott om i Gröndal, men det var klappar som var skänkta av hjärtat. Jag har fortfarande kvar en gammal bok med ängladikter där bladen var bläddrade åtskilliga gånger med snusfuktiga fingrar. Det var min julklapp ett år. Bättre begagnad. Jag kan än känna glädjen när jag bläddrar i boken, som jag säkert inte begrep så mycket av på den tiden; om jag ens gör det i dag. Men det var Oskars julklapp och mycket värdefull för mig än i dag. Det var julen 1934. Boken hette "Vid juletid" och var av C D af Wirsén med teckningar av Jenny Nyström. Jag kommer att bifoga lite smakprov på en följande sida. Den är konstigt nog utgiven i Chicago, men utan att årtalet är angivet.
Oskar klippte hår och det har jag berättat förr. Han blåste bort hårstrån med stor kraft, så nog var man lite snusstoffig efter friseringen, men vad gjorde det. Det kostade bara 25 öre.
Oskar hade astma och var mycket illa där an vissa tider. Och inte gick han till någon läkare vad jag kan minnas. Han rökte astmacigaretter som lindrade. Svårartad eksem hade han. Hans möjligheter till god personlig hygien var ju begränsade och det gjorde inte saken bättre.
Hans stora nöje här i livet var nog att få sitta på sjön och meta. Och givetvis skulle jag med när tillfälle bjöds. Men det var inte alltid tillfälle bjöds. När jag började skolan sprang jag hem med
världsrekordfart, tyckte jag. Men Oskar hade oftast inte väntat på mig. Så det var att ta fram världsrekordfarten en gång till. Denna gång till sjön, men han var ofta försvunnen till min sorg. I dag förstår jag honom så väl att han smet ibland. Han var för snäll för att säga nej när jag ville med och då löste han det så här.
Även jag uppskattar att vara ensam på sjön ibland. Alldeles ensam. Så även han förstås, men vad vet en metarehungrig sjuåring om vuxnas behov. Så det blev för mig att landmeta bland mört och sarv medan han var på abborrställena.
Under kriget förekom Chamberlin och Churchill ofta i tidningar och radio. Han förvanskade namnen på de mest tokiga sätt, det var roligt.
De hade mycket körsbärsträd i Gröndal och slog det till blev det mycket bär. Ett år slog det till och det var ett då de tog mjölk hos Abel och Gunborg i Klinten, som många små barn. Då plockade han alltid krukan halv med körsbär och tog med sig när han hämtade mjölk. Det var verkligen en vänlig hälsning via krukan och inte som nu en tom fras under ett affärsbrev. Det behöver väl inte sägas att Gröndale körsbärsträd alltid var fritt tillgängliga för oss grannungar.
Allt nog, den besvärliga astman och en del trakasserier från fosterbrodern Mauritz gjorde väl att Oskar till slut inte orkade med utan valde att själv föra sig till en sällare värld. Jag, som i alla fall tror på en himmel, är övertygad om att han hamnade där befriad från sin astma och andra jordiska besvärligheter. Med riklig tillgång till fina abborrställen. Jag vill så gärna tro att det skall vara så och önskar honom allt gott jag kan.
Jag kommer i håg när jag fick budet om hans bortgång. Jag sov för fullt ljus hela natten på Hornsgatan i Stockholm. Det var sorgligt och overkligt att han inte längre fanns och att han ansett sig tvungen att ta detta steg. Därför känns det så riktigt att tro på ett liv efter detta för honom. Ett liv anpassat till hans snälla och tillbakadragna väsen.
Måndag 19 dec var det dags för grisslakt. Den vägde mellan 130 och 150 kg.
Pappa hugger ekkubb åt Bohman och Johanssons fanerfabrik i Blomstermåla.
Lördagen 24 november. ”Vackert. Först räfsa ja lövet. På efm var vi å begravda Oskar Rudén, ja, Algot i grönlund, Algot i Göljhult, Erik i Grönhult, Erik i Ugglekärr, David i Lyckedal. Wi var över 40 personer, grannarna här höll kaffe å drack i församlingshemmet. Vi hade Sandbergs här och vi var 17 st, kosta 2:50 pr man”.
Så grannarna ställde upp för Oskar.
Lördag 22 dec var han till Ragnvald i Vällehorva och klippte av sig håret. Det var en följd av Oskars frånfälle.
Så drog det i hop sig till helg igen och alla barn var hemma.
Till 1952