1950
Det var väl i år som Koreakriget startade. Så nu närmar vi oss den Erlanderska engångsinflationen. Det var någon gång i det har sammanhanget som löneökningen blev dryga 30 % ett år. Om det nu var i år eller det var nästa år och om det överhuvud märktes i bokföringen för småländsk skogsarbetare. Det var inte allt som liksom nådde fram där nere, exempelvis mjölransoneringen under kriget.
Pappa inledde året med att hugga på Robackshem åt Höckerfelt. Josef arbetade med. Onsdagen den 4 jan började de hugga på en timmerskift åt Mats Sand mellan Grönhagen och Viksjön. Mats Sand var en av bröderna där mamma varit piga i ungdomen. Josef fortsatte förstås sina studier i Göteborg när helgerna var över.
Det var förstås bråttom att få ner de största timmertallarna under tiden Josef var hemma. Och det blev här och var lite för höga stubbar, har Pappa berättat. Det led han av. Det störde förstås hans yrkesära, så han låg med timmersvansen och sågade av en trissa på en del avarter i efterskott.
Julgransraskningarna går för fullt även i år.
Söndag 12 feb. ”Regn. Betala jag Såningsmannen till David, vi kvitta med telefon för både 1949 – 1950”.
Det var så att Pappa drog in telefon, Men David i Lyckedal utnyttjade den också, så han betalade en del av avgiften. Jag tror det hängde samman med att det blev dyrare att ansluta telefonen i Lyckedal än i Grönhagen på grund av avståndet från ledningen.
Jag återkommer till julgransraskningarna. Ingrid är snart sjutton år och i Gamleby på folkhögskolan. Men Pappa och Mamma är runt och raskar granar fortfarande. Det var inga barnkalas utan det var dessutom ett sätt för de äldre att umgås.
Den 13 febr var det klart med timmerhuggningen åt Mats och det blev återgång till Robackshem igen. Det var en snöblaskig vinter så det var mycket blöta kläder som fick torkas om kvällarna. Denna säregna doft av svett och torkande byxor kan jag fortfarande känna precis när jag vill.
Lördag 4 mars. ”Högg jag till middan. Sen var jag hos Olle Sand efter pengarna på huggena åt Mats, jag hade 260 för träd, högg 10 träd om dagen, således 26 kr om, dä skall jag ha veden på den prisen med så de är de bästa jag någonsin tjänat".
Måndag 6 mars kom det första brevet från Josef sedan han for i väg efter julhelgerna. Dagen efter fyllde Pappa år och det kom kort från Ingrid. Inte ett ord om mig och det är bara så att bemärkelsedagar har jag alltid varit dålig på. Men jag skrev ganska ofta dess emellan.
Under denna vinter hade han en del kontroverser med Svenska Urdepoten i Malmö. Han hade köpt en klocka som inte fungerade så bra. Som vanligt är det svårt att finna hur det slutade. Det fanns ingen reklamationsnämnd på den tiden, så det gällde att sköta juridiken själv.
Tisdag 21 mars flyttade Joel med familj från Grönlund och hela familjen hade förstås varit i Grönhagen på kaffe dagarna innan.
Måndag 20 mars hade det kommit Americapaket med bl a 2 kg kaffe och mycket kläder.
Lördag 25 mar. ”Marie bebådelsedag. Var jag till Höckerfölt på Virum ang skogshugget, åt våfflor å Kaffe, Kaffe å Våfflor hemma också”.
Våfflor står det faktiskt, annars sade vi nog egentligen vaffler med a. Det blev i alla fall under senare år lite av Mammas signatur. Hon bjöd gärna på vaffler när grannarna bjöds. Och det var förstås uppskattat. Det var inte våfflor med sylt utan de åts nog "hjärta" för "hjärta" till kaffet som kakor.
Fram i april så började Pappa hugga ved och props av toppändar och annat som körts ut under vintern. På långfredag 7 april var Pappa till Josef i Stjärneborg med två väckarur för lagning. Josef var en sådan där knepig och självlärd person.
Förstamajdemonstration var det. Det tågades mellan Solstadström och Blankeholm med musik och sex fanor.
Fram i maj var det gott fiske. Det blev fisk i mjärdar och på krok. Vid ett tillfälle fick han två lakar till och med och det var inte så vanligt. Men det var gott.
Torsdag 25 maj kände Pappa sig inte kry. Han hade känt av sin blåskatarr ett par veckor. Det var början på en period som var mycket besvärlig för Pappa, men som slutade med att detta problem för alltid fick sin lösning. Lördag 3 juni var till dr Brattström i Mörtfors. Han kunde inte säga riktigt vad det var, men det var var i urinen. Pappa skriver förstås ”va var” och det låter stilistiskt mycket bättre, tycker jag. Torsdag 9 juni var det dags för återbesök och sänkan var 40, så det var inte så bra. Den 12 juni blev han remitterad till Västerviks lasarett. Han hade kontakt med överläkaren Michaelsson den 19 juni, men kunde inte få komma förrän efter midsommar. Överläkaren var en ganska bestämd man, men jag vet att Pappa var också bestämd i detta ärende. Kanske var det detta som gjorde att han ringde redan dagen efter igen och Pappa fick komma in dagen därpå.
Onsdag 21 juni. ”For jag till lasarettet, Astrid följde med, Birger skjutsade, ja blev inlagd på sal 3 avd. 1, sköterska syster Märy å syster Wera, Doktor Mikaelsson m fl”.
Regelbundna noteringar kommer inte förrän torsdag 17 augusti. Han känner sig bättre dag för dag. Bygger mät och hjälper Mamma. Tydligen låg han i sängen hela sommaren på lasarettet. Tank vad det ändrats. Den 18 augusti fyller jag 23 år och det firas, men han har bekymmer med att han får tappa sig varje kväll. Lördag 19 aug var han hos dr Brattström. Fortfarande var, men han fick tabletter. Måndag 21 aug var han i alla fall till sjön och lade rev på sju beten och fick en gädda och hönsfisk. Han skar äpplen och plockade blåbär. Det torkades mycket äpplen för vinterns behov.
Fredag 25 aug var det dags att hugga grenved ett par timmar och den 28 aug klarade han av 2 m3, så det går framåt. Måndag 4 sept lade han tak på vedskjulet.
I mitten av september var Arvid Västerberg, var kusin, och lagade skorsten och arbetade med tak i Fredriksdal. Även Gustav, brodern, medverkade tydligen.
För Pappas del gick hösten med äpple- och lingonplockning.
Söndag 1 oktober, ”Var jag å nättja, fick 42 mörtar, skrev till Kalle Johansson om bidrag åt honom och å Kalle, 60 till ved, 12 till Doktorn”.
Det gjordes tydligen en hel del arbeten i Fredriksdal. Inte förrän måndag 2 oktober var Pappa och Arvid och gjorde färdigt. "Där är snuggt”, säger Pappa. Söndag 8 okt fick han en abborre på 1 kg på ståndkrok i Rögöl och dagen efter ytterligare två. Han fick också ål.
Onsdag 11 okt åkte han med mjölkbilen, Gösta Jonsson, till Oskarshamn. Han köpte ett par glasögon, att se med på långt håll, för 17 kr. Detta var ett lyft för Pappa, en ny värld öppnades. Problemet var att få med rätt glasögon vid rätt tillfälle.
Torsdag 12 okt. ”Var jag hos doktorn, skall till lasarettet, sålde äpple till Gustaf för 55 kr, 85 öre kg för de vackra”.
Dagen därpå ringde han till lasarettet och får komma på måndag.
Måndag 16 oktober. ”Gick jag med bussen från Gölghult till Vestervik. Ja lades in på avd 1, sal7 men flyttades på morn till sal 3 igen, Gubbesjuksalen”.
Sedan följde urinprovtagning och det var omväxlande bra och dåliga resultat, men tisdag 14 nov var det dags. ”Opererades ja kl 10 förm. Ryggmärgsbedövning, så ja kände inget. Benen kändes ej på ett par dygn, de är nog svår operation, men den gick bra för mig, så jag fick fara hem den 1 Desember. Operationen tog 50 minuter därav 20 m för Botin, så man kan känna sej riktigt nöjd nu”.
Fredag 1 dec var det dags att få komma hem. Hemtransporten skötte Erling, Mörtfors för 30 kr. Pappa byggde nät om dagarna och den 9 dec slaktades grisen. Det gjorde David i Lyckedal med hjälp av Algot i Grönlund. Den var fet och rätt stor, över 100 kg. Söndag 10 dec for Ingrid till Stuverums barnhem. Hon arbetade där då.
Han sysselsatte sig. Rökte korv och satte den 18 dec band på två saltbyttor. Det var lite mindre byttor som användes bl a till att salta ner skärbönor i. Samma dag kom Ingrid hem från Stuverum. Hon hade slutat där. Lördag 22 dec kom både Josef och jag hem, så nu kunde familjen fira jul tillsammans. Och Pappa kan nu se fram emot ett bättre liv. Blåskatarren, som väl egentligen hade sin grund i en prostataförstoring, hade varit ett gissel under många år.
Till 1951