1948.
1947 slutade inte bra och låt mig konstatera att eländet fortsatte länge in på 1948, tyvärr. Pappa blev inte friskskriven förrän den 1 sept i år efter att ha varit sjukskriven från 11 dec förra året. Liten orsak (sticka), stor verkan. Sjukdomen gjorde att han inte kunde skriva dagbok som förut. Det är gjort en sammanställning i efterskott för det det första halvåret. Den kommer här i original och sträcker sig fram till friskskrivningen ungefär.
”Den 11 sep 1947 fick jag besöka Doktorn för en sticka jag fått in i högra tummen, olycksfall från Blankaholms såg. Den 13 dec blev jag remitering till lasarettet. Låg på Lasarettet till den 23/12, reste jag hem.
Sen fick jag en ny varbildning Juldagarna hade jag hög feber, på tredje dan var ja hos doktorn, han tog dän mycket var i tumgreppet. Varet var kvar hela januari. Först for jag till doktorn varannan dag, sen var måndag. Jag har 7 kr om dan i sjukpenning, å 2 kr från samarbete. I mars börjar jag bli tung i kroppen, har feber.
Vi fick hemta doktor Jonsson 2 gånger, jag hade svår hosta. Den 11 maj fick jag fara in till lasarettet, var där till 4 juli (8 veckor).
7 juli. Benen är dåliga, så jag kan ej gå till sjön än.
9 juli var jag å satte ålkrok å en syssja.
10 juli fick jag 2 ålar, å ett spanne med Hönsfisk. Mjölken i Grönhult betald till å med 10 juli.
Fredag 17 var jag hos doktorn, jag hade fått vila mej, ibland åka ett tag, sen gå ett stycke, benen är dåliga än.
Söndag 18 var jag till sjön, vittjade ålkrok, fick 4 ålar, en stor jädda.
Månd. 19 åla jag Potatis hela dan.
Tisd 20 var jag åt sjön, satte krok.
Onsd 21 fick jag en ål, sutter å jäddor.
Fred 23 var jag hos doktorn
Lördag 24 kom Ingvar hem på tjänsteledighet på 14 dar. Jag har ont i fötterna så ja knappt kan gå, blir rätt så matt till kvällarna. Får ta in järnmedison för jag har för lite blod.
28 Onsd. Ingvar hugger grenved åt mej på Blankaholm skiften. Jag hjälpte till att plocka upp metrar. Till fredag 30 är 12 meter huggna.
Söndag 1 Aug var Ingvar å jag åt sjön, fick inget varken på krok eller nät. Vi har sån väldig värme, är över 30 gr i skuggan hela veckan.
I dag Tisd 3je aug går åskan å regn hela dan, vi har haft en väldig värme nu en 10 dar men blir vödret svalare.
Torsd 5 sände jag ansökan om bistockar till kristidsnämnden. Till å med i dag är huggiet 22:½ meter granved.
Lördag 7 slöt Ingvar å jag att såga upp veden som jag hade hemma. Astrid var hos dokt Fridén, hon var där i onsdags också, hon har varit hos lasarettsläkaren föråt, men de hjälpte ej.
Söndag 8. I dag for Ingvar tillbaka till Eksjö, han har varit hemma i 2 veckor, hjälpt mej med ved.
Måndag 9. I går bethe jag rev, de regna. I dag fick jag 7 ålar, 3 stora, 4 mindre, 5 suttla, 1 jädda, mört å aborrar. Jag har betat reven i dag också å lagt.
Tisadg 10 fick jag 6 mindre ålar. Till å med i dag är 25½ meter ved huggen.
Onsdag 11 var Astrid hos Dokt. Fredén.
Söndag 14 var Astrid hos Dokt. Fredén. Jag klöv veden, gjorde fint på vedbacken.
Fredag 20. I dag har jag varit hos doktorn. (Josef kom hem). Jag har huggit grenved hela veckan tils i dag. I efm betar jag rev, 400 krok.
Lörd 21. Jag fick 6 medelmåttiga ålar, 2 jeddor, 2 srora suttrar samt mört.
Söndag 22 fick jag 11 rätt vackra ålar mm fisk.
Tisdag 24 hacka Ingrid å jag potatis i Grönhults trädgård.
Fredag 27 var jag hos doktorn. Plocka äpplen, strimgyllen. På kvällen var jag på sammanträde i Nykterhetsnämnden.
Tisdag 31 var jag hos doktorn, blev utskriven från 11/12 1947 till 1/9 1948”.
Det har var ett eländes elände, som det sägs i ett talesätt i Katrineholm. Paul Rylander var frälsningssoldat och känd för sitt saktmodiga och välbalanserade levnadssätt. En gång sattes dock hans saktmod på ett svårt prov. Mitt ut på Djulösjön tappade han aktersnurran till båten. Och då kom talessättet till. "Eländes elände", sa Paul Rylander, när han tappade aktersnurran i Djulösjön. Jag kan tänka mig att det första halvåret 1948 fordrat ganska mycket av saktmod från Pappas sida, för att inte förtvivla. Han med sin aktiva läggning hade nog svårt att vara så har placerad.
Det är märkligt att sjukdomen kunde få ett sådant förlopp. För redan då fanns det penicillin, så tror jag det stavas. Läkarna stod maktlösa. Pappa berättade en gång att en läkare hade frågat honom om han möjligen varit i Tropikerna för symtomen påminde dem som malaria ger. Tummen blev lite mager och uppåtdragen efter sjukdomen och läkarna ansåg honom väl inte ha stor chans att återuppta sitt skogsarbete. Men han gav sig inte, utan började med att sitta sjön och fiska och att ro. I början kunde han knappt använda den handen, men han kom underfund med att rodd var en utmärkt sjukgymnastik som gjorde underbara resultat. Så det fångades ål i massor denna höst. Gränsen för sjukskrivningar var lite svävande. Redan en vecka innan friskskrivningen var han med Ingrid och hackade potatis i Grönhults trädgård. Det var nog säkert bra att känna sig för. Sin första dag som friskskriven var han i Grönhult och tröskade. Det var ju inte särskilt roligt att få börja med detta arbete, som nästan är det värsta av alla. Eller som tur är får man väl säga "var".
Inte nog med att Pappa var placerad utan mamma var också dålig och fick åka till stadsläkare Fridén i Västervik stup i kvarten. Kanske jag har fel, men en mycket kvalificerad gissning är att det ischias. Fridén var känd för att framgångsrikt behandla denna åkomma med insprutningar. Saltlösning vill jag minnas att det sades. Jag tror nog det var B-vitaminer eller liknande som har ansetts verksamt mot inflammationer. Mamma blev i alla fall bra och det var väl endast i undantagsfall som hon återföll.
Söndag 19 sep. ”Ingvar kom hem i går kväll, skall vara hemma en vecka, så han å jag plocka ner åpplen till middan. Sen plocka vi tingen allesammans, sen kom Arvid å Laura å deras barn, sen var jag åt Virum å rösta".
Dagboken är inte alltid förd varje dag. En del, förhoppningsvis händelselösa dagar är överhoppade.
Hösten fortsatte med att Pappa arbetade hos bönderna. Han hackade potatis i Grönhult, var ”pärabas" i Arvidsmåla och hjälpte David ta upp rotfrukter. Plockade egna äpplen och mycket lingon.
Lördag 2 okt. ”I dag har det regnat, Jag har vare Pärabas i Arvidsmåla sen i tisdags midda. I dag bröts brödransoneringen, så vi får köpa utan kort”.
Där kommer ytterligare en påminnelse om att vi har fred och att det börjar återgå till normalt levnadssätt.
Lördag 9 okt. ”Var jag till Konsum med 39 kg honung för 152 kr. Sålde en jättepumpa till Ålderdomshemmet för 6:-. På kvällen var vi åt Sjövik, vi hade Sandbergs buss, SLF hade 30 års jubileum, vi var 28 vuxna å 4 barn i bussen, kom hem kl 1”.
Lördagen 30 okt är noterat att han köpt vindfällen, 8 st, så han fick 24 vackra stockar. Han betalade 20 kr. Sådana affärer förekom ofta på tjugo- och trettiotalen, men ej under kriget. Nu är det dags igen. Det börjar kanske bli lite ont om jobb på landsbygden redan.
Måndag 1 nov är faster Hanna sjuk, så dr Jonsson var där och tog 15 kr. Typiskt småländskt. Det är alltid noggrant noterat vad doktorn tog i betalning, men nästan aldrig vad han sade om sjukdomen. Det är den småländska folksjälen som talar.
Tord. 4 nov. ”Igår å i dag till middan har jag tröskat i Gölghult, mindre trefligt".
Vad nu då?
Söndag 14 november. ”I går kom första snön, 1 tum, de har varit kallt några dar upp till 10 gr. I dag är fars dag, jag blev uppvaktad med tårta, en undertröja från Josef, en halsduk från Ingrid. Jag har varit och mätt finved, dom jag köpte de var 103 kbt, så de blev 20 öre / kbt i inköp".
Jag glömde säkert som vanligt bort att det var fars dag eller också tyckte jag ett kort var tillräckligt. Jag är lite småländskt småsnål.
Onsdag 24 nov konstaterar Pappa att han har sammanlagt 92 m3 grenved, så nu är bara att sätta i gång och göra affärer.
Tordag 25 nov. "Högg jag ved på förm. På efm var jag åt skogsauktionen i Misterhult. Fårbo fick skiften på Gölghult, så den skall jag hugga för 15.0 pr träd”.
Dagen efter började han. Det var uppe vid Fredriksberg. Det var timmer det nu gällde. Lördag 4 dec slaktade Erik i Grönhult grisen. Den var vacker, 49 tum.
Mörtfors och Virum skall svara för förstamajdemonstrationen nästa år. Det är Henning Karlsson och Pappa som har ansvaret. Det var varm december. Så sent som torsdag 16 dec var han och nättjade och fick 33 mörtar och 2 gäddor. Och han kunde också samma dag gräva insåningen vid vägen. Han är helt återställd efter sin tumskada.
Lördagen 18 dec kom jag hem från Eksjö på julpermission och började genast att hugga timmer med Pappa.
Visst har jag sagt det förut. Det är svårt att hamna i besvärligheter på grund av sjukdom eller andra motgångar. Men den underbara känslan det ger att känna krafterna återvända och åter få blomma ut är starkare. Det är därför vi går vidare. Pappa måste mycket påtagligt ha upplevt detta under årets sista hälft.
Till 1949