1945

1945.

Då börjar vi med fredsåret. Det blir fred. När man ser tillbaka i dag så var det minsann ingen tusenårig fred som startade, Tvärtom, det har varit oroligt världen över sedan dess. Och det andra kriget, det kalla, det visste vi inte om alls att det fanns då.

Tisdagen 2 jan skrev Pappa på en växel åt Axel på 150 kr. Det var mer än jag visste. Jag minns att Axel, farbror Axel, kom till skogen och bönade på sina knän att Pappa skulle skriva på. Det var ju bra tider och Pappa tyckte att han skulle arbeta och tjäna pengar i stället för att fara omkring och skaffa borgensmän. Jag bara stjälper Dig i stället för att hjälpa Dig tyckte Pappa. Så han fick nej i första omgången, men något hände väl som fick honom att ändra sig.

Torsdag 4 jan högg jag i skogen sista dagen för jag skall åka till skolan i Katrineholm 9 jan. Dagen efter var jag till Göteborgs bank och hämtade ut ett stipendium på 300 kr som jag fått ur fonden Sven och Karin Bergs minne. Lördag 6 jan var Ingrid och jag på fackföreningsfest. Pappa hade redan dagen förut slagit ett ben så han hade svårt att gå. Det var hårt. Danserna på föreningsfesterna var ju årets höjdpunkter. Mamma var ju inte så förtjust i det överdrivna dansandet. Hon dansade inte och tyckte nog bara att det var ynkligt att se en massa ”utranta” gubbar och köringar fara omkring. Jag håller nog på Pappa i det fallet och anser mig inte ha vansläktats i det avseendet. Denna fest var de tydligen hemma båda två.

Tisdag 9 jan. ”Mulet. I går var jag hos doktorn för benet, idag bygger jag nät. I dag for Ingvar till skolan i Katrineholm, det käns tomt efter honom”.

Inte nog att det blev tomt hemma, vi hade ju arbetat i hop i skogen under fyra vintrar. Så jag förstår att det kändes. Och bra kom vi överens också. Vi var ju båda så fogliga, mot varandra vill sägas. Den  17 januari blev han friskskriven för sitt ben. Under tiden hade han dock varit till kyrkoherde Kallersten och fått min ansökan om statsstipendium påskriven och han hade räknat kassakvitton till KF. Det blev 1065:61 för det året. Josef praktiserar väl på Gamleby kommunalkontor om jag förstår rätt. Astrid är till Arne Palmer i med en del grejer som han skall ta med till Gamleby.

Nu var också den tid då postsparbanksböckerna skickades in för ränteberäkning. Pappa tyckte alltid det bar väldigt spännande att få dem tillbaka och se hur mycket han fått utan att förta sig.

Söndag 28 jan. ”Blåst. Årsm. Hade vi julgransraskning på kvällen, från Julins var 3 barn, från grönehorva var 5, från grönhult 4, gönlund 3, viksjöhult 2, 6 sistt i gröndal, Gölghult 2, Lyckedal 3, summa 23”.

Vi är mitt inne i julgransplundringarnas hektiska period. Denna dag var det var tur. Och många var det som deltog. Att det deltog barn från Julins på Kungen va en överraskning, men det var kanske i skolan Ingrid hade blivit bekant med dem.

Söndag 4 febr ”fila jag svansen". Det kan ju låta lite lustigt för den oinvigde. Svansen var i alla fall en stocksåg med bara ett handtag. Den var avsedd för en person, alltså. Och den hade Pappa fått plocka fram nu när han blivit ensam. Normalt fällde vi var för sig, men till vissa större eller ibland svåråtkomliga träd fick svansen plockas fram. Den var ju smalare än bågsagen. Efter det var de till Hellersberg och bjöd på kaffe och tårta för var älskade farbror Kalle fyllde 60 år.

Pappa högg vid Kullen i år och det var väl en ganska normal vinter.

Lördagen 10 febr skriver han att det är dåligt väglag, mest omöjligt att cykla, issörja. Han är också hemma och ordnar med ved för eget behov ibland. Bland annat har han häst i Grönhult och körde hem ved från mossen nere vid sjön.

Onsdagen 21 febr var de till Kallsebo, dvs Mamma, till Hilma Hurtig, min lärarinna, på 60-årskaffe. Hon hade fyllt den 14 febr.

Söndag 4 mars var "vi och åkte skridskor på sjön, isen var så frasig, så det gick ej bra". Visst märker man nu att det finns mer fritid än under 30-talet. då det gäller att ordna för kon både vinter och sommar. Den 7 mars blev det sedvanligt födelsedagskaffe på sängen för Pappa. Under första hälften av mars for Pappa omkring med insamlingslista för Norgehjälpen.

Onsadga 14 mar. ”Högg jag vid Kullen. I dag tillträde den nye ägaren virum. Blomqvist från Oskarshamn”.

Blomqvist hade tjänat sina pengar genom att äga bussbolaget.

Onsdag 21 mars tjärade han alla taken. Det gick åt 25 kg tjära och den kostade 60 öre per kg vid denna tid. Fredag 23 mars var det dags för att lägga nät första gången. Dagen efter kom första fisken.

Torsdag 29 mars kom jag hem från Katrineholm för att fira påsk. På påskdagen var Pappa, i egenskap av ledamot i kommunalnämnden, i kyrkan för Albert Johansson och Robert Lindström fick medalj för långvarig tjänst inom kommunen. Tisdag 3 april satte Axel om växeln. Det gällde då 135 kr så 15 kr hade han lyckats få undan under det gångna kvartalet, alltid något. Onsdag 4 april återvände jag till Katrineholm.

Torsdag 5 april var det dags för tröskning. Det var otäckt med damm och Pappa kände sig ej kry av det. Lördag 7 april körde han hem 300 kg potatis för för 15 öre/kg.

Måndagen 15 april började Josef på kommunalkontoret i Misterhult.

För Pappas del så var han som vanligt på vårarna sysselsatt med att så köpgödning på Virum, bl a detta hemska kalkkväve. Torsdag 26 maj var det dags att ta grisen i år och det var Gölghult som var leverantör i år också. Pappa och Albert Sällberg, som var hans mesta arbetskamrat nu, gjorde en skogsväg till Skogtorpet.

Söndag 6 maj var Mamma och Pappa till Misterhult och möte med arbetarekommunen och det bildades en kvinnoklubb. Det verkar som om Mamma kom med i den, även om det inte sägs. Annars hade hon väl inte varit med.

Måndag 7 maj. ”Var jag på Skogtorpsvägen. Tyskland kapitulerade utan vilken Norge, Danmark, Belgien, Hålland är nu fria”.

Lördag 12 juni konstateras att bina har fint drag och att körsbärsblommen är utslagen. Pingstdagen 20 maj var det dags för två förstasvärmar. Det var tidigt och bådar gott. Det verkar vara ett bra ålfiskeår i år. Det är ofta det blir ett par ålar.

Fredag 1 juni var han på kommunalnämndssammanträde som slutade halv ett på natten. Jag minns faktiskt att dessa sammanträden var mycket långdragna. Onsdagen 6 juni kom jag hem från Katrineholm och Lördag 9 juni var Pappa examensvittne vid i skolexamen i Misterhult. Det politiska tar sin tid.

Lördag 30 juni var det var det födelsedagskalas i Gröndal för Emil fyllde 65 år. Det var hela 52 personer, men gick förmodligen bra att vara utomhus för det var varmt.

Söndagen 1 juli skrev Pappa på Axels växel, som nu är 125 kr.

Söndag 8 juli var det kaffebjudning i Grönslätt. Mörtfors NTO, som jag tillhörde hade utflykt dit. Vanda var också medlem.

Tisdag 10 juli var jag till Kalmar för att träffa vägingenjören för att få praktikantjobb. Tisdagen 17 juli fick jag börja med en vägstakning mellan Solstadström-Botorpsbro. Det var ett alternativ till den tidigare stakningen som gick närmare kusten. Sträckningen som jag medverkade vid gick över Glabo, dvs betydligt mer in i landet. Det var egentligen en strid mellan två inflytelserika bönder, kapten Johansson på Repvassa som ligger närmare kusten och Svensjö, hette han så, i Glabo. Vägen byggdes sedermera enligt ett tredje alternativ. Det låg ännu närmare Glabo, si det var helt visst Glabobonden som drog det längsta strået i denna strid.

Onsdag 25 juli. ”Astrid är på möte i kvinnoklubben, möter är i Sjyttorpet”.

Onsdag 8 aug var familjerna Söderberg i Grönslatt och Ernst och Eddy på kaffe. Ernst var bror till David i Lyckedal och Eddy dotter till Gustav och Manda i Grönslätt. De var gifta och bodde i Tranåstrakten.

Den gärdsgård, som Pappa hägnade efter Virumsvägen i början av den period som dagböckerna omfattar, har vi nu rivit och kört hem till ved. Den behövdes inte längre när inga kor får gå på skogen.

Tisdag 14 aug är det färdigt med vägstakningen, men jag får till min glädje fortsätta och denna dag reser jag till vägförvaltningens kontor i Kalmar.

Söndag 10 aug var de till Fredriksdal på kaffe hos Karin och Nils Rynegård. Karin har skilt sig från sin supige Viktor och gift om sig med den mycket yngre Rynegård.

Fredag 24 aug noteras att det regnat i två veckor, så säden är till stor del förstörd.

Tisdag 4 sept. ”Bar jag säd från Verket. Snava med en säck å slog venstra knäet i sementen”.

Onsdag 5 sept. ”Var jag hos doktorn, skall komma igen den 19 sep. sen rensar jag lingon å byggde nät".

Onsdag 19 sept blev han friskskriven av doktorn, men han har inte latat sig så värst under tiden. Han har trummat bin, tagit upp morötter, skördat lök och lagat gamla cykelslangar. Honungsskörden blev dålig, 4 kg/samhälle. Lördag 15 kom jag hem på besök över helgen. Vi är i Berga och stakar väg nu. Rättare sagt vi bodde i Berga, men stakade väg från Korsvägen och åt Fliseryd till.

Jag var hemma och hjälpte till med äppleplockningen över helgerna. Frukten blev dålig. Mycket rönnbärsmal.

Tisdag 25 sept. ”Var jag i Hägngårdsutfallet. Jag var åt grönhult efter liftupp vita leghorn”.

De äpplen som gick att sälja sålde han till Gustav Persson för 40 kr den 2 okt. Söndag 8 okt reser jag till Kalmar.

Onsdag 10 okt ar noterat att de fick en grann bit älgkött på Virum.

Söndag 14 okt var det födelsedagshippa hos Oskar i Vickerum, som fyllde 60 år. Oskar som var döv.

Måndag 15 okt for jag till Dalsebo för ny vägstakning.

Torsdag 18 okt. "Jag tog beting på de sista av Hägngärddiket från tisdag morrn till. Lördag kväll, så jag har fritt i dag å på lördag är inarbetad". (Diket grovs färdigt dagen därpå).

"I dag har jag huggit ved hela dagen. Jag har huggit vedskjulet fullt, float utanför å nu hugger jag och bär in bykstugan full".

Söndag 21 oktober börjar en folkhögskolekurs i Misterhult igen och Pappa är med och vidarebildar sig. Bland annat var föreläsning om ekonomiska och politiska efterkrigsproblem. Lördag

27 okt ar han på sammanträde med Misterhults granskningskomitte, där han är ledamot. Antingen har det väl med taxering att göra, men där är han suppleant. Eller också är det en förstärkt revision av kommunens förvaltning, kanske.

Torsdag 1 nov var det dags för kommunalnämndssammanträde som inte slutade förrän halv 4 på morgonen. Vad gäller den politiska insatsen så var nog inte Pappa alltid styrd av S. Kunde nog ibland frondera. Det var så att stenhuggeriet i Flivik drabbades hårt under och efter kriget. Någon gång under efterkrigstiden erbjöd sig stenhuggeribolaget att erbjuda ett visst antal man anställning om kommunen som hjälp bidrog med ett visst belopp, som jag inte nu kommer i håg. 50 000 finns i bakhuvudet. Socialdemokraterna var eld och lågor för detta fina erbjudande. Man räknade då med en viss arbetslöshet i krigets spår. Pappa hade emellertid noga läst förslaget till uppgörelse. Det stod någon stans att -om inte stenhuggarna kunde sysselsättas i stenhuggeriet -skulle de erbjudas annat arbete till avtalsenlig lön. Pappa hade ju erfarenhet från vad detta betydde. Stenhuggarna skickades till skogen att hugga ved till avtalsenlig ackordsersättning. De tjänade inte till saltet i vällingen. För dels var de ovana och dels ansåg de sig ju som mycket för mer än skogsarbetare. De kände sig kort sagt förnedrade att behöva ta till yxa och såg. Pappa satte sig emot formuleringen och föreslog att det skulle ändras till avtalsenlig timlön. Och fick med sig nämnden på denna ändring.

Det visade sig genast hur rätt han haft. Bolaget nekade skriva uppgörelsen med den ändringen. Och 50 000 kanske det var, var sparade, för den befarade arbetslösheten uteblev. Visserligen lades stenhuggeriet i stort ned, men det hade det säkert gjort i alla fall lite senare bara.

Lördag 3 nov var Mamma till tandläkaren i Mörtfors. Nu behöver de inte åka till Oskarshamn längre.

Lördag 17 nov. ”Regnigt. Grov jag dike på Hägngårdsmossen till middan. Sen var jag på kommunalnämndssammanträde kl 2- till 3. Sen var jag på kursen. Avslutning professor Sten Vallund föreläste om Sveriges befolkning å dess framtid, bra talare”.

Fredag 23 nov kom jag hem från Dalhem där vi stakade en bit. Åter igen var Pappa på sammanträde med granskningskomitten. Lördag var det dags att fira Oskar Rudin på 60-årsdagen. Han fyllde 24 nov.

Måndag 26 nov. ”Snöslask. Olycksfall, gick genom vägen vid kvarnen, vi skulle fram med ledning. Vatten å slask, vi var nere 2,5 meter vid middan, arbeta jag med att rensa båtten, när ett ras kom, tog ryggen på mig med följd att jag blev förstörd, så Sigfrid Johansson skjutsa mig till Dokt. Jonsson. Jag får ligga hemma, men kan ej röra mig mycket, jag får ha hjälp under ryggen när jag ska sätta opp mig, å bäddat bakom ryggen när jag sitter en stund”.

Måndag den 3 dec skulle han ha åkt till doktorn, men kunde inte förrän han blir bättre. Tillräckligt bra blev han inte förrän lördag 8 dec. Det var inget onödigt klemande här inte. Det var bara att vänta till dess det blev möjligt. Nu börjar han i alla fall kunna vara uppe och sitta och laga nät och annat småjobb.

Lördag 15 dec var det dags för ett läkarbesök. Det var Sigfrid Johansson som svarade för skjutsen. Han hade också bageri i Solstadström och var son till Lotta i Nybo. Samma dag kom jag hem från Dalhem för att ett par dagar senare resa till Kalmar igen.

Fredag 20 dec. ”Milt, Skjuts. Laga jag Ingrids cykel, fila en såg, putsa upp våra lampor. Wi har nu fått fotogen, så vi får lägga bort karbiden”.

Karbidlampornas ljusstyrka var ju fotogenlampornas helt överlägsna. Men de var besvärliga att sköta. Karbid måste fyllas på varje dag. De bestod av en nedre del som fylldes med karbid och en övre som fylldes med vatten. Vattenmängden kunde regleras. Mer vatten, mera ljus. Problemet var egentligen när den skulle släckas på kvällen. Var det inte köldgrader kunde man bara släcka lågan och ställa ut den. Då rusade den illaluktande gasen ut tills den tog slut.

Var det fryskallt fick man snällt låta lågan brinna till gasen tog slut och lågan självdog. Då var som regel munstycket igensatt när den skulle tändas igen, och det var ofta i mörkret på morgonen. Då fick man rensa med en rensnål och det var inte så enkelt i skenet från en fladdrande tändsticka, som var enda ljuskällan. Det var bekvämt med fotogen, så livet börjar bli lite lättare.

Det var, så vitt jag förstår, denna höst som Josef vikarierade som polis i norra delen av länet, bl a Valdemarsvik. Länet ja, Valdemarsvik var faktiskt utanför länet. Han kom i alla fall hem på julafton.

Så var det fredsåret. Det har inte berörts mycket i dagboken. Det var på fredsdagen och det skymtade om att folkhögskolekursen innehöll föredrag om efterkrigsproblem.

Det har väl också framgått att ett litet ord ibland betyder så mycket. Jag tänker på det jag relaterade om avtalet som inte blev av - med stenhuggeribolaget. Avtalsenlig lön och avtalsenlig timlön. Skillnaden mellan dessa ganska lika ord kan också innebära skillnaden mellan vilja och ovilja hos en arbetsgivare, Nu vet jag ju inte om detta hände under detta år, men det hände under den tidigare efterkrigstiden.

Å, vad man önskar att dagböckerna varit lite mer fylliga. Det är mycket sällan det kommer detaljer. Skulle en helt utomstående få ihop något så skulle det bli magert. Det gäller att försöka fylla på med det man i varje fall tror sig minnas i sammanhanget. Och hoppas att det i alla fall blir sannolikt beskrivet.

Till 1946