1943.
Nyårshelgen var en helg då det umgicks med Lyckedalarna, av hävd. Vanligtvis vakade vi in nyåret hos varandra växelvis. Så blev det inte på nyårsafton denna gång, men den skadan reparerades per extra omgående. På nyårsdagen var David, Ebba och Ulla hos oss på kaffe och dagen efter, som var lördag, var vi till Lyckedal och återgäldade besöket. Söndagen 3 jag var Pappa och Mamma till Fredriksdal och bjöd Tilda på kaffe. De brydde sig om.
Tisdag 5 januari , då det var 8 gr kallt cyklade Pappa till Trästevik, som låg invid Fårbo och där var farbror Gottfrid bosatt. Han hämtade Josefs cykel där och skickade den till Tanum.
De första veckorna högg Pappa och jag vid Stubbängen vid Virum, sedan Vackrevik för att i början på febr vara på huggning i Kullhagen. Detta onormala flyttande berodde på en skogvaktare som hette Spjut. Skogvaktare och skogvaktare för resten. Han var ingen utbildad skogvaktare utan hade varit timmermätare. Det var han som ville visa sig duktig och flytta på oss var och var annan vecka denna vinter. Det gick ett par gånger. Sedan satte Pappa i klackarna och sade ”Vi flytt int förrän vi är färdiga här" och så fick det bli.
Det var en mild vinter.
Lördagen 13 febr. ”Högg vi till middan, sen gjorde jag i ordning skattlådan. Vi har ej haft någon köldgrad sen 26 jan, vissa dar har det varit sommar upp till 8 gr varmt. (Barn. ark? Sista Veckan)”.
Söndagen 14 febr var Pappa på sammanträde med kyrkofullmäktige.
Tisdagen den 2 mars var stormen sa häftig att massor av skog blåst om kull. Detta kom att betyda mycket för resten av årets skogsarbete. Lördag 6 mars var Pappa och satte krok i Maren som ligger vid Virum.Tisdag 9 mars var Pappa hemma från arbetet för "dom andra" på Virum var åt Marsgölehult på auktion. Det gällde att passa på när det bjöds på begivenheter.
Torsdagen 11 mars började Pappa att hugga vindfällen vid Virum vid Barngöl. Själv var jag med ett par veckor och stämplade vindfällen på Grönhult och Gölghult. De skulle auktioneras bort. Jag skrev och en annan stämplade. Först var det Mauritz i Gröndal, men det var knappast ett lämpligt arbete för honom som hade klumpfot. För det var stora områden som man gick över på en dag. Sedan kom Erik i Ugglekärr med och vi var väl mer samma andas barn.
Torsdag 19 mars var jag återbördad till vindfällena vid Barngöl. De här vindfällearbetena kanske skall beröras lite mer. Det var så att det blåste ned alldeles förfärligt mycket skog. Då fick vi först hugga de områden där det var övervägande träd som var så stora att det blev timmer av dem. Toppändar och mindre träd kvistades bara upp och kördes ut i längder från skogen. Dessa förädlades sedan på en plats till massaved, brännved, men också till gärdsel, som användes till att laga alla gärdesgårdar med. Det var den döve Oskar i Vickerum, som varje år såg över alla gärdesgårdar på Virum. Där det var allt för dåligt fick det bli ny och då behövdes vår gärdsel. Det odlades också upp en del nya åkrar under krigsåren och de behövde också hägnas in. När det här var avslutat i slutet av april fick vi fortsätta där vindfällerna var mindre grova och hugga massaved. Granen helbarkades och det var ganska lätt gjort under sommartid då det "savade". Det var bara att dra av den när man kvistade. Sedan lades massaveden upp i trianglar, för den skulle ligga fint och torka till vintern. De var hala som flera ålar och det hände ofta när man väl fått upp en triangel att den rasade. Allt nog. För vindfällen hade vi 30 % svårighetstillägg, så det gick bra denna sommar med förtjänsten, för ofta var det mycket tätt med dem. Det finaste var att också Pappa fick hugga ända fram till 23 juli då han började vid gården igen. Pappa var mycket nöjd med detta, för vi disponerade ju vår tid själva och hade hygglig förtjänst. Vi började tidigt och gick hem ganska tidigt också. Det var skillnad mot att gå från 7 på morgonen till en kvart över 6 på kvällen på gården. Jag talade om massaved av gran. Tallen helbarkades inte. Dar barkades endast fyra ränder.
Måndad 5 april. ” Vackert. Sådde jag kalkkväve på Virum, den värsta gödning jag sått, svart som en sotare, å ögonen fulla så jag knappast se”.
Tisdag 6. ”Hagelbyar. Hade jag ont i ögonen. Jag högg spisved i hagen hela dan, den är färsk så den går bra att hugga”.
Onsdag 7. ”Vackert. Sådde jag kalkkväve på Virum, hade skyddsglasögon, så de var bättre i dag än sist jag sådde”.
Förmodligen skulle det i dag ha varit kringgärdat med vidlyftiga skyddsåtgärder att så kalkkväve. Kanske det redan då fanns varningstexter, men vem brydde sig om det? Det gick på beting så sprang man på kunde det kanske tjänas in någon timme.
Jag har tidigare skrivit om det svaga intresse som Kallsebo lantarbetare visade för att ansluta sig till fackföreningen. Söndag 11 apr var Pappa och Kalle Karlström till Kallsebo för agitation. Det står inget mer och jag kan tänka mig att resultatet inte var mycket att skriva om.
I år gick det dåligt med fisket i dikena med ryssjor. Det var för lite vatten. Det hade ju inte varit någon snö att tala om. Gravensteinäppleträden har farit illa i tidigare vintrars kyla, så det är inte mycket kvar av dem. Lördag 24 april bildades för Norgeinsamling. På påskdagen 25 april var Pappa till Jakobsberg och Gustav Karlsson och skrev in mej i begravningskassan för 500 kronor. Den försäkringen har jag kvar även om jag för länge sedan engångsinbetalde premien.
Annandag påsk 26 april. ”Regnskurar. Var jag och fiska, åt Lyckedal, drack kaffe. Nu är är körsbärsblommor ute, å gräset växer, vi har ju haft sommar sedan januari, man kan tro att det är pingst i stället för påsk”.
En stor del av fritiden gick åt för att fara omkring och sälja Norgenålar som hjälp till norrmännen. Även om ålarna inte längre numreras som förr så fick vi mycket fina ålar på krok i Viksjön.
Det drog också hop sig till en Norgefest, som Pappa kallar det och till denna for Pappa också omkring och sålde biljetter.
Fredagen 4 maj fick de ut tio kycklingar och samma kväll lade de en ny höna på 14 ägg. Första bisvärmen kom den 31 maj. Den var värdefull den.
Lördag 22 maj. ”Varmt. Var jag åt sjön, satte krok å ålrev”.
Söndag 23. ”Varmt. Var Ingvar å jag åt sjön, fick 20 stora ålar, 20 mindre, tillsammans 7 kg gäddor och ål”.
Måndag 24. ”Varmt. Högg vi vindfällen”.
Tisdag 25. ”Varmt. Högg vi vindfällen”.
Fredag 11 juni var det åldrev lagd i Tjustgöl igen. Morbror Mauritz var här och var med. Det var hälften fiske med Björkman. Pappa skriver dock att de 42 ålar varav 29 på min del. Det har sin förklaring. Pappa hade en specialbark eller låda kan vi kanske säga. Den hade en blindbotte och över detta utrymme i botten låg en lös masonitskiva. Pappa repade då upp reven på den lösa masonitskivan samtidigt som han skar nacken av ett antal stora ålar och stoppade i utrymmet. När det var fyllt så lades den lösa masoniten med reven på och upptagningen fortsatte. Resterande ålar delades broderligt med Björkmans. Det var två syften med detta. Dels kunde en hel del fina ålar gömmas undan på detta sätt undan delning och dels såg det ju ut att vara mycket mer rev än vad det i verkligheten var när den visades för Björkman. Med mer åtföljande arbete förstås. Skenbart mer arbete hoppas jag ni förstår.
Lördag 19 juni var Pappa till Oskarshamn och köpte gummiskor åt mig och åt sig själv. De första på kort. Sedan var han till kristidsnämnden i Figeholm och ordna licens för cykeldäck och säd till hönsen.
Lördagen 26 juni hade Pappa lagt i Maren och fick 30 ålar. Dagen där efter fick han fordra bina för det finns inget drag. Det var hårda bud vid den tidpunkten på året. Det verkar inte bra. Söndag 4 juli var han hos Ville Marberg på instruktionskurs i biodling. Den 5 aug tog han av skattlådorna från bistockarna. De var tydligen överflödiga eftersom regnet förstört draget.
Söndag 15 aug. ”Storm. Var jag till Tjustgöl, tog upp näten, fick 14 braxaner, 1 stor ål på en snorgärs”.
Måndag 16. ”Vackert. Tog jag av vete på jordbrukskärret. Ingvar i Lyckedal på ef”.
Tisdag 17. ”Vackert. Tog jag vete på Norrgärdet. Astrid å Ingvar i Lyckedal”.
Söndag 12 september. ”Vackert. Var jag åt Viksjön, tog upp rev, fick bara 4 små ålar, en grann gädda i Barngölsutfallet. Sen trumma jag bina, å stack opp reven, då var kl ½7. Uruselt med honung, 1 kg på 1 samhälle”.
Fisket, speciellt då ålfisket har varit gott i år. Vad jag kan förstå måste det väl vara dryga hundratalet ålar som fångats hittills.
Pappa har, sedan vi slutat med vindfällena, omväxlande arbetat med sprängning, schaktning och skördearbeten.
Torsdag 16 sept hoppade jag stavhopp och bröt överarmen. Var dagen därpå till Västerviks lasarett och fick förband. En vecka senare blev jag inlagd och fick en ställning och sträck på armen.
Torsdag 7 oktober var Mamma och hälsade på mig, men det var inget givande besök. De hade nämligen sövt mig och opererat om mig. Hon prata med mig, men jag oredig och ville sova vidare.
Tisdag 28 sep blev Pappa sjuk på kvällen och l okt låg han hela dan, hade ont över allt, huvudvärk, täta urinträngningar, så lite varje gång och smärta vid urtappningen. Dagen efter lika dant men även smärtor i vänster sida. Måndag 4 okt lika dant, men han har lindat en schal om ryggen så värken är bättre. Det vill inte ge sig, så den 8:e okt, som är en fredag slår han till: ”Vackert. Jag är nästan likadan. I dag köpte jag hem en liter Jägarbrännvin, jag tog en sup av det i kväll, de kändes bättre.”
Lördag 9 okt kom doktorn. Det var blåskatarr och smärtorna i vänster sida var njuren som var inflammerad. Men genom ylleomläggning hade det gått till rätta. Dagen efter fick han medicin och blev bättre. Då fanns väl egentligen inte någon medicin mot blåskatarr, tyvärr.
Måndag 18 okt. ”Vackert. Låg jag avklädd hela dan”.
Tisdag 19. ”Vackert. Var Astrid hos Doktorn efter mer medisiner, även en flaska för matlust”.
Onsdag 20. ”Vackert. I dag är Astrid i Lyckedal å drar betor. Jag sitter oppe för de mesta”.
Torsdag 21. ”Mycket regn på efm. Gick jag oppe hela dan”.
Fredag 22. ”Vackert. Byggde jag nät. Astrid var åt Vestervik å helsa på Ingvar”.
För min egen del kom jag hem från lasarettet måndag 1 nov och blev friskskriven en månad senare. Då var jag framme till talade vid de tidigare nämnde "skogvaktare" Spjut att få något lättare kolvedhugge att börja med. Jo då jag fick börja vid Mossberget. Dar fanns det jättestora samlingar med sälg. Sådana där som växer tio på samma stubbe och som är in till omöjliga att få sågen till, utan ofta är det bara att hugga dem. Det var jobb för en som skulle återvända till förvärvslivet. Så det talade jag minsann om för honom dagen efter och han hittade på bättre. Ja, den Spjut.
Måndag 8 nov. ”Vackert. Var jag först åt posten, betala Egnahemsräntan mm. Sen var jag till Arvidsmåla, köpte mjöl, sen grov jag på åkern utmed vägen”.
Tisdag 9. ”Vackert, Gjorde jag en sågstock, räfsa löv å gren i sanden. Till höger om vägen gödslad”.
Torsdag 11. ”Regnigt. Grav jag dike, sen grav jag på åkern vid rågen”.
Fredag 12. ”Vackert. Grov Astrid å jag slut på åkern utmed vägen. Gjorde listerna i ordning å gödslade dem. Landet vid Bykstugan gödsle jag kraftigt å grov”.
Lördag 13. ”Regnigt. Var jag hos doktorn, blev utskriven”.
Söndag 14 nov noterar han att han varit sjuk sedan 28 sept. Har haft blåskatarr och har ännu. Skall börja arbeta i morron, hur det nu går. Sista meningen låter lite mer pessimistisk än vad som brukar vara vanligt för Pappa. Och det har sina skäl. Detta med blåskatarr var ett spöke, elakartat sådant, som ständigt jagade Pappa vid denna tiden.
Det var mycken störd nattsömn. Upp och ner för att kasta vatten utan nämnvärt resultat. Jag kan tro att detta kunde vara en yrkessjukdom bland stenarbetarna. De satt och höll borret i vått och torrt. De hade en halmsäck att sitta och den var ofta genomvåt. Det måste i längden vara förödande för njurar och urinvägar.
Under krigsåren hade Mamma sytt Pappa trekvartskalsonger, av den tjockast tänkbara flanell, -får man väl säga- som han hade extra i skogen. Och då gick det ganska bra. Så småningom blev han opererad för prostataförstoring och så vitt jag kommer i håg hade han sedan aldrig något besvär med blåskatarr. Kanske var det egentligen det som låg i botten redan vid denna tid. Hur som helst var detta vissa tider ett stort problem för Pappa.
Som vanligt hade fackföreningen haft insamling till Pappa när han var sjuk. Det blev 133 kronor att dryga ut sjukkassan med. Jag kan tänka mig att Pappas dagpenning vid denna tid var kanske 8: eller möjligen 10:- per dag. De insamlade pengarna motsvarade då dryga två veckors inkomst. Han var sjuk i ca sex veckor. På sätt och vis var det en sjukförsäkring att deltaga i dessa insamlingar. Man visste att det kom tillbaka om man blev sjuk. Och fick man vara frisk rådde man väl med att ge några kronor till en sjuk arbetskamrat. Det gick väl bra för Pappa att börja arbeta igen efter sjukdomen. Även om arbetet kanske kunde vara bättre lämpat. Han tog nämligen stenar som rasat ner i diket från Mossberget. Han fick bygga dammar för att komma åt. Förmodligen innebar det att var vat stora delar av dagen. Intressant är också det där med en sup som medicin. Speciellt Albert Engström gycklade väl med läsarna som betona att det bara var till medicin när de hade sprit hemma. Jag vill inte i sig lägga mig i den debatten, men jag tror det var en djupt rotad tro på spriten som mirakelmedicin när man var på väg få influensa eller trampat genom isen och blivit ordentligt nerkyld osv.
Fredag 3 dec stod han vid skakorna vid tröskningen och lastade halm "fick gå hem vid middan, för jag blev sjuk, men det gick om på kvällen, men jag kräktes och hosta". Det var ett otäckt arbete med damm och elände. De flesta blev nog sjuka av en sådan dag. När man tänker på just sådana jobb sörjer man inte utvecklingen gått där hän att de försvunnit helt.
Lördag 4 dec. ”Slakta David grisen åt mej. Vägde 135 kg, så de var en riktig nasse”.
Han har så rätt, Pappa, det var en riktig nasse. Och det var väl kuponger för 36 kg som fick lämnas för att få slaktlicens? Undra på att vi inte märkte så mycket av ransoneringen i det avseendet.
Pappa har plötsligt fått ett visst intresse för biodlareföreningen. Förmodligen är han väl beroende av påskrift där ifrån för att få socker. Av bisockret kan kanske ibland bli något kg över som kan bytas mot en mjölsäck på lämpligt ställe.
Måndagen 13 dec, Luciadagen, började Pappa hugga i skogen för säsongen. Vi högg då vid Mossberget.
Söndagen den 19 dec begravdes Lotten i Lyckedal. Pappa var med och bar. Han var också på kyrkofullmäktigesammanträde. Under de har åren så kände Pappa sig tvungen att köpa stiftets årsbok. Det var för syns skull och den lästes nog aldrig. Jag tror mig ha anledning att återkomma till detta i samband med avslutningen av dagböckerna så småningom.
Blåskatarren gav sig inte. Torsdagen 23 var Pappa till Oskarshamn och sökte dr Montelius för blåskatarren och fick en tub tabletter. Vad det nu var för slags tabletter. Sulfa var inte uppfunnet då. Mats har berättat att man botade blåskatarr en gång i tiden genom att äta sådant som gav urinen riktigt sur reaktion. Där trivdes visst inte dessa bakterier särskilt bra. Kanske var det något sådant. C-vitamin i brus kan jag tänka mig
Ett gott år vad gäller det fria och bra skogsarbetet över sommaren. Dock tycker jag att det blev rejält fördystrat av denna blåskatarr, som fördystrade Pappas liv i bland.
En liten fotnot: Jag tror jag vid något tillfälle trodde att säkert måste ha fångats ett hundratal ålar. Inte illa gissat. Det står faktiskt 111 i en årsredovisning i slutet.
Till 1944