1942
Hur skall det bli med kylan denna vinter? Och skall sommaren bli lika torr som den föregående? I så fall hur kommer det att gå med våra ransoneringar? Det fanns frågetecken när det nya året startade.
De inledande dagarna var i alla fall milda. Vi körde hem ved med Davids häst och högg på vedbacken, och högg också på Davids vedbacke som kompensation för hästlånet. Så gick det till. På den tiden vill man gärna tillägga. När man tänker efter florerar väl detta med utbyte av tjänster och svarta ersättningar som aldrig förr. Skillnaden är väl bara den att vi på fyrtiotalet bytte tjänster för hjälpa och överleva. Ny byts tjänsterna mera för att vi skall kunna hålla en sådan hög standard som vi annars inte alls skulle ha råd med.
Redan den 3 jan hade fackföreningen årsmöte i Virums skola. Jag har alltid funderat på hur de kunde ha årsmötet så tidigt på nya året. Nu får man vara glad om det kan bli av under januari och för mitt nuvarande fack har det varit förrän feb-mars. Ett sent årsmöte resulterar gärna i att det blir stillestånd i verksamheten i början på året. Den gamla styrelsen anser sig ha gjort sitt. Så visst var det bättre förr på det viset, men förmodligen togs det väl inte så allvarligt på årsberättelser och revision. Kanske utgick man ifrån att man kunde lita på varandra.
Mildvädret varade inte länge. Redan trettondagen var det 13 grader kallt. Pappa var trots detta till Virum och hämtade kort och tvättkort. För övrigt ordnade han med fackföringspapper. Han hade vid årsmötet avsagt sig ordförandeuppdraget. Kylan höll i sig och den 25 jan, som var en söndag, är det dags för pappa att ta till den upprätta, allvarliga stilen.
Söndag 25 januari. ”27 gr kallt. Nordlig blåst å snö. Vi har suttit inne hela dan, blott gett hönsen, höljt potatisen i Källarn å tar in ved å eldat, vatten å mjölk hade frusit i köket. De sade i Radion att de var den kallaste dan sen 1887. Ingvar å jag eldar på kammaren å sitter där”.
Tisdag 27 januari tror jag kylan kulminerade. 34 grader kallt på morgonen. På morron var det omöjligt vara ute, men på dagen gick det. Trots kylan var han till Virum efter mjölk och ringde till Josef, som är på lasarettet för sin sönderhuggna vrist. Dagen efter var han till Björkman och skrev anmälan om Josefs olycksfall.
Det ju förra året. Den 31 jan fick vi 2.5 kg kaffe från moster Enelia i America, fördelat på fem plåtburkar. Det står med upprätt stil. Jag förstår så väl. Det var viktigt.
Kylan fortsatte. Pappa och jag högg i skogen. Det var mycket och svårframkomligt. Söndag 15 febr plockade Pappa om potatisen i källaren. "Underligt nog var det ej många som var frostskadade." "Fick ryggskott så jag har smort med sprit och massagerat." Jo då det hjälpte som vanligt. Dagen efter var han i skogen och högg. Den välsignade spriten. Rödspriten förstås, för utvärtes bruk.
Den 21 febr var Josef till lasarettet i Västervik för att uppvisa foten. Och dagen efter. ”10 gr kallt. Var Astrid, Ingrid å Ingvar till Fredriksberg på skidtävling. Ingvar fick ett första pris, Ingrid andra pris. Ingrid åkte för första gång”.
Som fotnot må skrivas att jag tror att jag var ensam deltagare i min klass det året.
Torsdag 26 febr var det 27 gr kallt och jag fick gå hem för jag frös om fötterna. Dagen efter var det 32 gr och då var vi hemma. Lördag 28 feb var det trots kylan, 28 gr, rödakorsfest med årsmöte i Kallsebo. Det var trevliga tillställningar. Med lekar, kaffe och ostkaka helt på småländsk maner.
Den 7 mars avgick Pappa ur styrelsen för fackliga centralorganisationen, dar han varit sekreterare. 5 mars var Josefs fot bra och han återvände till det militära i Eksjö.
Den 7 mars var det fackföreningsmöte i Virum. Det är slut med Grönhagen som den fackliga högborgen nu. Tag tror att skolan användes som möteslokal i Virum. Än så länge är den väl inte nerlagd, men det är nära.
Söndagen 15 mars skottade han väg till rökhuset. Det tyder på att det är dags att röka det fläsk som inte går åt innan våren. Så det håller sig bra över sommaren. Rökhuset låg mellan Gröndal och Grönhagen mot ett berg där naturliga förutsättningarna utnyttjades. Själva rökhuset var nog bara en dryg meter i fyrkant och där hängdes fläsket in. Till rökhuset ledde en gång av jordövertäckta stenar och i dess ände eldades det med ek – eller enved, gärna halvrutten. Det borde ha fordrats stor erfarenhet för att veta när fläsket var färdigrökt.
Måndag 23 mars. ”10 gr kallt på morn, sen blåst. Högg ingvar å jag i skogen. Första gång blidväder den 4 jan. Bina har rensat sig i dag, men mycket bi låg på bottnarna så är de nog vi fattiga".
I slutet av mars månad drog vi hem ved på drög, som vi lånat i, Gröndal. 7 april är noterat att jag börjat barka bräder åt Algot i Gölghult vid en såg som låg uppe på Grönlundskogen. Den 8 april är det riktigt vårväder och snön smälter.
Våren fortsatte på sedvanligt sätt, utloppen täpptes till med ryssjor där det blev ål och gädda och en massa småfisk. Småfisken saltades lite och hängdes upp på tork i vårsolen. Sedan kokades den till hönsmat under vintern. Det var inte så lätt att få fram mat åt djuren under krigsåren. När helst jag vill kan jag locka fram den föga aptitretande doften från när denna fisk kokades i bykstugan. Pappa arbetade för övrigt på vägen till Fagerslätt denna vår.
Pappa var ju inte så där speciellt intresserad av präster, men när det gällde Odenbring var han med. Ni minns kanske att han förra året inte lyckades få bli fjärde provpredikant till den efter Myhrman lediga kyrkoherdetjänsten. Det innebar förstås att han sökte sig från Misterhult och den 26 var det avskedskaffe. Det hade samlats in 700 kr till avskedsgåva till honom. Pappas andel var 4 kr.
Torsdagen 14 maj kom det. Olycksfallet för i år. ”Sen skulle jag fara med en ko åt David i Lyckedal till Göljhult tjur, å vricka mej i en fot, den vänstra så jag kan ej gå”.
Fredag 15 maj. ”Var jag hos doktorn, David å jag. Harry skjutsa Ingvar, harva i Lyckedal”.
Krigsåren var på sitt sätt en fin tid att vara ung på. Det fanns gott om arbete i jord och skog. Jag harvade och gjorde diverse andra körslor både i Grönhult och Lyckedal. Många jordbrukare var inkallade och då fick man rycka in på det som man inte alltid behärskade. Men visst var man mallig för det. Lördag 23 maj var Pappa till Västerviks lasarett och fick foten röntgad. Det var inget ben av. Vi kände ju samhörighet med Oskarshamn som var "stan" för vår del. För Västervik var vi helt Främmande. De bussförbindelser som fanns gick till Oskarshamn. Till Västervik var inte så lätt att komma. Olyckligtsvis var vårt län delat i två landsting och vi tillhörde det norra, dvs Västerviks lasarett. Så det var avigt. Det var som att åka till utlandet.
Pingstdagen 24 maj. ”Nu växer det värre efter förra veckans regn, de liknar till sin skörd, Vi har ju fått missväxt i 2 år, så de är dåligt med ransonerna nu. Skulle skörden blir lika dålig i år så blev de svält”.
Det har året satte vi potatis på en åker i Hällersberg hos Kalle och Hanna. Även gula ärter.
Onsdagen 3 juni. ”Nu växer det riktigt, vi har haft regn i två veckor, å nu har vi värme, så det är härligt mot de två föregående åren".
Lördag 6 juni. ”Varmt. Hägna Ingvar å jag i Hellersberg kring åkern som jag sått ärter på. På kvällen var jag på fackföreningsmöte. Jag köpte Astrid en ny cykel i går, Märke Vega, 195 kr, lämna 100 kontant, resten på 3 månader”.
Tisdagen 9 juni tappade Mamma handväskan på väg från skolexamen i Kallsebo med ransoneringskort och 15 kr. Det var ett stort elände. Vad skola vi äta och dricka och vad skall vi kläda oss med?
Det blev mycket hö det har året. Så det var ett evigt hässjande.
Lördagen 15 aug fick vi våra ransoneringskort utom kaffe och rabattkort. Det var dryga två månader utan kort, men någon tilldelning fick vi under tiden. Kaffe- och rabattkort kanske inte ansågs vara det vi oundgängligen behövde så det får vi kanske klara oss utan.
Sommaren fortsatte med omväxlande skördearbete, sprängning och vägarbete. Den 30 aug gick Pappa in i biodlareföreningen.
Lördagen 5 september trummade han bina. Det har varit ett gott år. "Det mesta jag vet, ett samhälle lämnade 4 svärmar å likväl 2 skattlådor”. Om vi utgår i fran att det var 8 ramar i varje skattlåda och att det var halva svearamar blir det 16 kg sammanlagt. Totalt med vad de 4 svärmarna gav och honungen i halmkupan kanske det blev 30 - 40 kg och det var mycket bra på den tiden.
Hösten har präglats av att det varit val där Pappa deltagit både med affischer och utdelningar och valmöten. Den 19 september tröskade vi vara gula ärter från Hällersberg hos David i Lyckedal. Det var förmodligen på ett sådant där litet tröskverk, som två man drog.
Söndagen 27 sept noterar Pappa att han burkade 75 kg honung, vilket säkert var onormalt bra. Fisket i Barngöl har varit framgångsrikt. Söndag 4 okt plockade han 125 kg äpplen och konstaterar att gravensteinträden dött nästan alla. De kalla vintrarna tog sitt. Den 11 okt sålde han 7 kg vax för 50 kr till Birger Sand som tillverkade vaxstaplar av det.
Fredag 25 okt rev vi potatis till stärkelse. Det var stora rötskadade som rensades från röta och revs. På något sätt togs ”revet” bort. Sedan fick man upprepade gånger riva upp stärkelsen (potatismjölet) och tömma av det gamla vattnet till dess man fick det vitt och fint. När det var rent revs en del väldigt fint till krämer o dyl, medan en del revs väldigt grovt och kokades välling på där dessa gryn såg ut som ögon i vällingen. Det var ”glosögavälling, det" och smakade inte alls illa.
Honungen, nu försedd med etiketter, sålde han i början av nov till Konsum i Flivik. Vad han fick anges inte.
Söndagen 8 nov satte han träbottnar i fyra spann (hinkar). Det gick inte att misshushålla. Bottnarna var det som gick sönder först i de förzinkade hinkarna. Då sattes det in träbottnar i dem och de gick att använda till att bära fisk i och att lägga småpotatis i när vi hackade med mycket flera användningssätt.
Lördag 14 nov. ”Arbeta jag i ledningen i Strängbo till kl 12, sen bar Ingvar å jag 2 vedfloder ur nya vedskjulet i det gamla. Vi slog 6 stora råttor där, just orsaken varför vi flytta veden”. Jag kan an minnas hur otäckt det var och hur aggresiva de var. Det är ej att förvånas. De stred för sina liv.
Torsdag 19 nov var Pappa efter 15 liter mjölk på Virum för att det skulle bli ostning.
Den 4 dec slaktades grisen som var vacker och mätte 8 kvarter. Enligt Nordisk Familjebok är ett kvarter ca 15 cm. Så grisen var alltså 120 cm, cirka, runt om framme vid frambenen. Vad det ger omvandlat till kg vet jag inte, tyvärr. Det hade nog Pappa bara i huvudet.
Tisdagen 15 dec. ”Regn och dis. Bar jag vårvete från verket. På kvällen hitta ja en kalv som slakteriföreningens bil tappat, jag hitta honom vid Grönhultsängen, fick bära honom till Virum”.
Det var ingen liten promenad. Den var åtminstone 3 km.
Josef är elev vid Grebbestads folkhögskola och skulle tydligen inte komma hem till jul. Det skickades en paket med julmat till honom den 21 dec.
Till 1943