1940
Nu tror jag att vi ger oss in i ett aktivt och utvecklande årtionde för Pappa. Pappa har alltid varit aktiv, men jag tror att det nu kommer att visa sig i fackliga angelägenheter, inom politiska området och i en del verksamheter som har direkt samband med krigsåren. Ja, nog var Pappa aktiv. Alltid pigg på utmaningar skulle man kanske säga i dag och ett engagemang för sina arbetskamrater.
Detta år hade en fruktansvärt kall och snörik vinter, som försvårade skogsarbetet oerhört, men det var inte att gå och stämpla på den tiden. Han började i alla fall i skogen vid Barngöl på nyåret.
Söndag 21 jan. "Tröska vi på Wirum, avlöningen med 100% gick till Finlandshjälpen".
Så var det. Det arbetades för fullt på söndagarna ibland för Finlandshjälpen. Att det arbetades på en söndag innebar att arbetsgivaren fick ge 100 % i övertid, så man kan i praktiken säga att arbetsgivaren bidrog med lika mycket som arbetstagaren.
Torsdagen 25 jan var det dags för issågning. På en gård av Virums storlek var det åtgång på mycket is för att kyla mjölk och annat. Den sågades ur sjön, drogs upp och förvarades i isdösar övertäckt med tjockt lager av sågspån.
Måndag 29 jan. ”Var jag till skogen, fick ont under venster arm och matt, fick frossbrytningar, fick gå hem, armen var mörkröd på en fläck vilket förmera sig, men jag vätte sprit i armhålan å våtvärma omslag om armen, så de gick åt andra hållet på onsdag, börja jusna, så jag behövde ej fara till doktorn, fast de var risk att ta hand om de själf”.
Det var säkert många huskurer på gång på den tiden. Pappa för sin del var helt betagen i rödsprit, som enligt honom botade det allra mesta. Och det här gick ju bra, även om var matt flera där och höll sig hemma och fick sjukersättning, fortfarande bara två kr om dagen. Det var ytterligt kallt och mycket snö, så det var säkerligen inte lockande att återvända till skogen.
Söndag 4 febr. "Snöar. Snön är nu så djup i skogen så det är nästan omöjligt att arbeta där jag är ju iordning, men behöver nog ta mig fritt några dar till.
KRIGET I FINLAND FORTFAR MED BOMBARDEMANG MOT CIVILBEFOLKNING; SJUKHUS ENSTAKA GÅRDAR. PÅ FRONTEN GÅR DET DÅLIGT FÖR RYSSARNA; DE BLIR TILLBAKASLAGNA ÖVERALLT. MEN LUFTEN BEHÄRSKAR DE JU. EJ MÅNGA MILITÄRA MÅL UTSATTS UTAN MEST CIVILBEFOLKNING".
När Pappa skulle markera något mycket viktigt eller visa sin uppbragthet så skev han med upprätt stil. I ärlighetens namn stod det där med snön också i upprätt stil så även fortsättningen "Kallt har det varit, termometern har ej varit över noll sedan före jul, upp till 20 grader". Så det fanns nog anledning att oroa sig för sin utkomst lite nu.
Torsdag 8 jan var Pappa till Misterhult och de bildade en kommitté för Finlandsinsamlingen. Han blev invald i styrelsen för Virums skolrote. Det här gick över socialgrupperna. Där arbetade präst och lantarbetare sida vid sida. Finlands sak är vår, hette det. Så nu blev det att trampa omkring en hel del för Finland, trots kylan.
Onsdagen den 21 febr var åter i skogen för första gången på mycket länge. Under den tiden hade han haft sjukpenning under nio dagar. Men han tycks ta det med ro. Högg ved, lagade nät och biredskap och givetvis skottade snö. 22 febr var första dagen för vintern som det var över noll på termometern.
Lördag 9 mars var han till posten och betalade Finlandsinsamlingen med 170:50. Samma dag var vi andra åt Kallsebo på Finlandsafton. Det var många sådana då. Där sjöngs Vårt land och lästes fosterlandsdikter av Runeberg. Hölls auktion och dracks kaffe och ostkaka. All behållning gick till Finland.
Tisdag 12 mars. ”Slöts fred mellan Finland å Ryssland. Finland fick avträda en del åt Ryssland. Finnarna ha stridt tappert. Ryssarna satte in mycket folk. Ryssarna har förlorat 200.000 man, finnarna 15.000”.
Onsdag 13 mars. ”Snöstorm. Högg jag i skogen fast de var svårt benen räcker ej till snön. På kv var jag till KF Astrid. Var till Virum efter mjölk å batteriet de är laddat å omplåtat”.
Var kyrkoherde David W Myhrman predikade avsked och skall flytta till Stockholm. Avskedspredikan hölls på påskdagen 24 mars. Den 28 mars var det auktion efter honom och jag minns att Pappa ropade in en hel del böcker och sittbräder. En del högre för att ha som bord och en del lägre att sitta på. Jag har fortfarande kvar några av dessa och jag kanske skulle spara dem bättre än jag gjort. De kom väl till pass när lantarbetareavdelningen växte och mötena hölls i tvättstugan.
Myhrman var en lärd man både fil och teol doctor. Han var tyvärr ganska döv. Levde nog ganska ensamt. Hade dock en fru som kanske var 40 år yngre än han och fick två barn, Ann och Dag, på ålderns höst. Han var med på examina i skolan, men jag vet inte om han hörde så mycket av det som förekom. Han var inte medvetet märkvärdig i alla fall. Han klippte sig i den hemska Grönedale verkstad av Oskar. Skillnaden mot andra var att hembiträdet kom dagen innan och förebådade hans ankomst. En tidig variant av tidsbeställning. Annars var det drop in som i Gröndal. Jag där en gång när han kom dit enligt tidigare bebådelse. Han satte sig på stolen och tyckte den var kall, reste sig och tog resolut Emils nyinköpta och oanvända skjorta och knycklade i hop och satte sig på. Möjligen insåg han att det var det enda som var något så när rent i Gröndal. Myhrman höll mycket korta predikningar. Han hade mycket växlande ljudstyrka, från nästan viskande till oerhört högröstat. Detta var givetvis upphov till lite diskussioner om anledningen. Många trodde att han inte hörde sig själv och inte då kunde avgöra styrkan. Jag kan tro att det var ett sätt att hålla besökarna vakna. Det var ju dock efter kyrkstötarnas tid.
Fredag 29 mars trampade han i väg i 12 graders kyla till Oskarshamn och köpte Karbosol för att spruta frukträden, men brandspruta med sprits fungerade ej för detta. Skall bli skoj att se hur han löser det. Han säljer också biljetter till en kommande Finlandssöndag i kyrkan. Han kör ved, och hjälper körarna på Virum.
Söndag 7 april. ”Var jag åt Kyrkan, de var finlandssöndag, sång, musik, tal av Sergant Linkvist”.
Tisdag 8 april. ”Högg jag i skogen. I dag på morn besatte tyskarna Danmark och Norge”. Egentligen hände inte detta förrän dagen efter. Men stilen är upprätt och det må väl förlåtas om han i sin uppbragthet noterade det på fel dag.
Söndag 14 april. ”Var jag hemma. David i Lyckedal fick ut på Mobilisering. Hela landstormen mobiliserar, de är ute lite i varje hem som finns någon i den åldern”.
Ebba i Lyckedal var sjuk och David var ju mobiliserad så Mamma mjölkade i Lyckedal och det var nog inte bara det de fick ställa upp på. Pappa tog in potatiskupar mm. Att alla hjälptes åt var en förutsättning för att livet skulle fungera.
Myhrman, kyrkoherden, dog endast några dagar efter att han flyttat till Stockholm. Söndagen den 21 april var Pappa till kyrkan för att åse Myhrmans begravning. Det var samma dag som han satte gäddryssjor i en rening. Dagen efter fick han fem stora gäddor i den ryssjan.
Varje vår sådde Pappa köpgödning på Virum. Det var ett hemskt jobb och i varje fall någon av dessa var egentligen mycket hälsovådlig. Den fick inte sås utan skyddsanordningar, men sådana fanns givetvis inte. Var det möjligen svavelkväve och om jag minns rätt var det väl verksamt mot ogräs. Han blev alldeles svart och skinnlös här och där. Men arbetet gjordes på beting och det gick att tjäna in någon timme om man var vigulant som Pappa sa eller rask.
Han fick mycket gäddor i sin ryssja i fortsättningen. Det var ett bekvämt fiske. Men snön låg kvar. Den 30 april är han i och gör i ordning efter potatiskuparna. Det finns meterhöga snömassor vid kuporna under den uppösta jorden, ett tecken på en sträng vinter. I skuggan finns halvmeterhöga drivor fortfarande. Annars är marken bar.
Onsdag 1 maj. ”Sådde jag gödsel i Lyckedal. David var hemma på Permision, Grov trädgårdsland, sen hemma. David har ingen att arbeta hemma. Hela landstormen är nästan utkallade”.
Det är sannerligen inte lätt denna krigiska vår.
Annan dag pingst 13 maj var Pappa till Tjustgöl och köpte 4 kg sädesärter, dvs vanliga gula ärter som man kokar ärtsoppa på. Det gäller att göra sig självförsörjande. Gula ärterna sattes dag där på. Men så här skev han också på annandagen.
”Var jag hos Björkman, köpte 8 kg utsädesärter.
Man får ha kort för att få köpa kaffe å socker för också, kort på har varit en månad. All olja, Motor och lysolja är beslagtagen.
I fredags Började Tyskarna Bombardera Belgien, Hålland å Luxemburg. Överfallet kom på natten liksom i Norge å danmark”.
Söndagen den 26 maj var Pappa till Virum och fick hem mjöl efter 210 kg vete med mjölkbilen, det gällde att vara förutseende. Nu börjar jag fånga ålar själv. Och vi är även i år i Tjustgöl och fiskar ål med god framgång.
Tisdag 25 juni. ”Bar jag ihop ved, var hos Julin efter 3 tunnor slubb, åt KF efter 100 kg groft rågmjöl”.
Slubb är detsamma som ”suräte”. En del sparade matrester i silltunnor där det surnade förstås. Ändock åts det av svinen med god aptit.
Lördagen 29 juni fyllde grannen Emil Rudin 60 år och då var det stort kaffekalas där alla grannar ställde upp både med att skaffa och att äta. Pappa skriver: "Emil Rudin fyllde 60 år, så vi var där på kvällen vi var 32 personer han fick på en lista 86 kr, 3 skjortor ett par strumpor, 7 tårtor, ostkaka, bröd i mängder". Det var fest det och visar hur grannarna ställde upp för en som älskade denna fest men som naturligtvis inte hade förmåga att själv ordna med den. Möjligen tycker jag att 86 kr var ganska mycket på listan. Det är lite otydligt skrivet. Kan det kanske vara 36 kr? Jag tror att det räckte till tyg till en kostym som brodern Oskar sydde sedan. Dagen efter fyllde tant Lotten i Lyckedal 80 år, så då var det dags för nytt kafferep. Då var dottern Meli och hennes make John från Spannarboda hemma och uppvaktade.
Söndag 7 juli bildades Tunaläns fackliga centralorganisation där Pappa blev vice sekreterare. Det blir mer och mer på det där området.
Tisdagen 9 juli var det skogsbrand vid lilla Rögöl. Den var ganska liten. Figeholms brandkår var där och släckte och det var lite omväxling för oss barn.
Måndagen 15 juli noterar han att han fått 23 ålar sammanlagt på krok under året. Det är inte lite. Det var egentligen ett bra ålfiske i Viksjön om man behärskar konsten att få ål på bete på krok. Och det gjorde Pappa och han lärde upp oss också.
Söndagen 21 juli var Pappa och Mamma till kyrkan och röstade på Odenbring som fjärde provpredikant. Det var kyrkoherdeval på gång, Odenbring var komminister. Så här ungefär gick det till. Bland de sökande utsågs tre stycken som fick provpredrika och de sattes upp i 1:a – 3:e förslagsrummet. Det var väl Domkapitlet som gjorde. Tydligen hade inte Odenbring kommit med bland dessa tre för jag utgår ifrån att han hade sökt. Dock kunde någon sockenbo begära en fjärde provpredikant, som fick ställa upp om han fick visst antal röster. Detta var väl tillkommet för att inte domkapitlet helt skulle kunna köra över folkmeningen. Nåväl Odenbring blev föreslagen som fjärde man men fick inte tillräckligt många röster för att få predika.
Lördag 10 aug var Pappa och betalade sista delen på försvarslåneoligationen på 100 kr. Det hörde också tiden till. Det kostade att sätta försvaret på fötter och då fick folket ställa upp. Kanske gavs det förmånlig ränta också. Det skrev ju pampig musik på detta tema. "Vi skall skramla till många miljoner, Vi skall tömma vår spargris i år”, som det stod i försvarslånemarschen.
Det har varit fruktansvärt torrt i sommar.
Söndag 11 aug. ”Var jag åt sjön fick en kok på ett par nät. Idag har vi fått de mesta regn i sommar. Wi har ej fått något för att tala om. Skörden är förstörd av torka, den värsta torka talt om”.
Josef, som ibland varit lite flyktig av sig, hade denna sommar hamnat på Gotska Sandön som kolvedhuggare om jag minns rätt. Han hade huggit sig i foten och åkte flygmaskin till lasarettet i Visby. Det kom brev måndag den 19 aug. Om jag åter igen minns rätt var det mänga förvecklingar innan någon ville betala denna flygtur.
Söndag den 8 sept trummades de sista bina. Han skall ha åtta samhällen över vintern och han har fått tilldelat 7 kg socker per samhälle. Då gällde det att spara honung kvar också för nu för tiden räknar man nog med minst 16 kg/samhälle totalt.
Söndagen den 22 sept begravdes Maria i Grönlund, hon som varit oss till stor hjälp när vi föddes. Hennes söner bar henne till graven. Ja, de räckte till.
Pappa talar om att han hässjar potatisblast och det är ett alldeles nytt kristidsinslag. Det gällde att ta tillvara det mesta möjliga när det väl närmast fick betecknas som missväxt i år. Det bröts löv och vass och torkades. Det gällde att vara förberedd till vintern.
Pappa har i år schaktat och sprängt för en del avlopp och vattenledningar på Virum. Det är nog dags för att dra in vatten- och avlopp här och var. Märk väl kallt vatten och avlopp till köket gällde det nog. Det var nog inte fråga om varmvatten och badrum eller ens tvättställ. Pappa säger att potatisen blev vacker efter det regn som så småningom kom i augusti.
Fredag 19 oktober. ”Täcka jag rötter på solstad. Vi arbetar denna månad till kl 12 = 8 ¼ timma i 5 dagar, 4 ¾ på lördag, 46 timmar i veckan. Sen var jag hos Lindström med pensionsansökningen åt Hanna”.
Lördag 18 oktober. ”Täcka jag rötter på Solstad. Styrde med pension åt Hanna, pensionssammanträdet är om måndag”.
Josef åkte i väg till Gamleby för fortsätta studier fram i oktober.
Lördagen den 26 okt var vi till Grönehorva och tröskade våra gula ärter. Hur mycket det blev talar han inte om. Över huvud taget har tidigare detaljredovisningar på allt ur ekonomisk synpunkt försvunnit. Skall det tolkas så att de nu har det så tryggt ekonomiskt så det inte betyder så mycket längre? Eller var det förlusten av mossen som gjorde att det inte var lika roligt som förut med redovisningar? Jag tror på det första i kombination med att Pappa numera har så mycket politiskt och fackligt att ordna med så det blir för smått med tid.
Söndag 3 nov filade han upp 2 st gamla sågblad han fått av Emil i Kullen och satte dem i bågar. På ett sågblad skall varannan tand ha skäret åt en sida och mellanliggande tänder åt andra sidan. Det var val tydligt förklarat. Emil, som inte var så förståndig, hade filat alla åt ena sidan. Det innebar att, om det över huvud gick att såga med den gick den runt. Pappa tog nu hand om de här, strök ned dem ordentligt, skränkade och sedan praktiskt taget nybildade tänderna. Och fick ett användbart sågblad. Men vilket arbete och vilken återanvändning, vill jag säga. Typiskt Pappa och småländskt.
Lördag var Pappa och jag åt Blankaholm och sålde äpplen för 50 kr. Priset var 50 öre / kg för prima och 40 öre för sekunda. Vi hade Eriks i Grönhult häst.
Söndag 17 november. ”Var jag åt sjön och Nåttja, sen var jag hos Tunell i Kallsebo och gjorde ansökan om rabattkort”.
Det var så att vissa livsmedel rabatterades. Jag tror att det var matfett och om det var mer kommer jag inte i håg.
Lördagen den 23 slaktades grisen som togs ganska sent på försommaren. Inte ens har talar han om vad den vägde.
Söndag 24 november. ”Vackert. Var jag åt Kallsebo efter lisens för slaktning av grisen. De tar fläskkorten å så räknar de bort 28 kg för en gris dvs man får inga nya kort förrän de får gå bort 28 kg på korten”.
Det var ganska bra utbyte av en slaktlicens. Nog var det dubbelt upp mot 28 kg av hyggligt kött och fläsk. Då oberäknat allt annat som gick att få ut av en gris, inälvor, huvud och blod. Det var säkert de styrandes mening att premiera hushållsgrisar. De föddes i stor utsträckning på hushållsavfall, som annars kanske skulle ha gått till spillo.
25 november kom det årliga olycksfallet. Pappa fick in en bit av en rostig skruv i tummen. Det blev ont så han fick gå till doktorn och var sjukskriven en vecka, drygt.
Söndagen den 15 dec var Pappa och jag till Virum och hämtade en cykel som jag köpt av Josef. Det var en som Josef köpte under sin vistelse någonstans, kanske Visby. Det var en bra och grön cykel.
Den 17 dec började Pappa och jag att hugga i skogen på Ramudden. Även Josef är med, när han nu är hemma från folkhögskolan.
Så var det slut för i år. Har talat om politiska åtaganden utan att precisera vad. Det har i alla fall skymtat att han varit på sammanträde med skolstyrelsen.
Året har varit ganska händelserikt och kriget har satt sina spår.
Ransoneringar har införts och det har blivit viktigare att själv ta till vara så mycket som möjligt. Och att ställa upp och hjälpa dem som sattes i ett ohållbart läge genom inkallelser.
Till 1941