1939
Jag ser med spänning fram mot att läsa dagboken detta år. Det inträffade i alla fall en händelse, som kom att innebära en liten omvälvning i Grönhageras liv. Och jag vet också att både Mamma och Pappa upplevde den svårt när den hände. När de efter några år fick perspektiv på den var det nog det bästa som skedde. Kanske kommer inte Pappa att beröra det alls. Det skulle inte förvåna mig. När man sitter så här önskar man att han hoppat över de där dagarna där det står "Var till skogen, snöslask", och i stället mer utförligt berätta om vad som hände exempelvis när han förhandla om avtal med kapten Johansson, eller när de sammanträdde med de andra partierna om gemensam lista till kyrkovalen. Eller hur han mottogs när han sökte fattighjälp åt farfar när han var sjuk.
Åter igen. "Var åt skogen", snöslask, fick gå hem kockan 2, genomblöt." är en mycket träffande formulering. Sådan var tillvaron i skogen, inte en dag utan många. Dagboksanteckningarna ger kanske den oinvigde intrycket av att det var ett mycket monotont arbete och ointressant. Vad man mer kunde saga om skogsarbete så nog var det omväxlande. Ena dagen kanske ganska lätt fylla upp dagpenningen. Andra dagen hopplösa träd, terräng och kanske djup snö där till. Och yxskaft och sågblad som gick av när det kinkade. Sannerligen, det var aldrig enformigt. Och det tror jag aldrig Pappa heller tyckte.
Nu kör vi. Året börjar huggning vid Barngöl. Där fanns att ta av. Det var mycket gammal skog där och det höggs år efter år.
Josef är på folkhögskolan, så Pappa hugger ensam nu. Kanske är det ved och inte timmer. Det ger sig väl vad det lider.
Lördag den 7 jan var det dags att bära Johansson i Ugglekärr till graven. Det var middag i Ugglekärr efteråt och dagen efter var de till Ugglekärr på kaffe, förmodligen beroende på att Astrid inte var med på begravningen, men var med på blommorna. Sådan var nog etiketten.
Lördagen 14 jan. ”Var jag åt Solstadsstöm med ett potatislass 950 kr, 8 öre kg 76 kr. Fick 150 kg för grisen, 90 kg 135 kr”.
Nu hade priset stigit med ett öre och var 8 öre per kg. Sammanlagt med fjolårets försäljning är det nu 3000 kg han sålt av förra årets skörd. Det låter nästan astronomiskt, för mossen var inte speciell stor. Men välskött, som en trädgård.
Söndagen 29 jan var han till Karlsson i Flohult, som skrev medellöshetsintyg i stället för bouppteckning efter Mormor. Det slår mig just nu att jag i mitt bankfack förmodligen har en del handlingar från den tid då Mammas morbror Viktor var förmyndare för de mindre barnen när Morfar dött. Det är också något som jag kanske skall göra en liten bilaga av så småningom.
Onsdag 8 febr köpte han två grisar i Tjustgöl, en för 15 kr och en för 35 kr. Där gällde nog att den ena var en efterbliven stackare, men som kanske växte till sig när den kom under enskild vård. Vi får se när den slaktas.
I Februari är det som sommaren, Pappa kan gräva och gödsla hemma i trädgården. Det går att lägga nät också. Den 19 febr fick han 32 fiskar. Varmt, varm, vackert är sloganen i vinter. Tänk vad bra att få ombyte med fläskdieten och vad det betyder för ekonomien. Pappa har köpt tallgrenarna på en skift som Misterhults gård köpt kring Grönlund.
Tisdagen den 7 mars var det dags för Pappa att fylla 50. Han firade med att åka till Oskarshamn och köpa glasögon för 13 kr och ett skrivställ för 20 kr som han fick av Astrid.
Söndag 12 mars. "Jag har varit till Wirum. Ingvar har varit åt Grönhult med en present, ett brödfat för 7 kr till Erik å Frida".
Det har varit arrendatorskifte i Grönhult, eller rättare sagt det skall bli om två dagar, för det är den 14 mars som arrendeskiftet äger rum. Mammas kusin, Erik i Gölghult, skall gifta sig med Frida som är dotter i Grönhult. Och de skall överta Grönhult. Den 12 mars är det deras andra lysningsöndag och då skall det vara lysningssväng i Grönhult. Dvs då uppvaktar de som vill och blir i gengäld bjudna på rikligt traktering. Vid denna tid var förhållandet gentemot Erik och Frida från Mammas och Pappas sida något kyligt. Detta av anledning som jag förmodligen får anledning beröra längre fram. Förhållandet var inte tillräckligt kyligt för att de inte skulle uppvakta men tillräckligt kyligt för att de inte ville gå dit.
Trots mina protester så skickades jag då i väg till Grönhult med presenten och blev mycket väl omhändertagen med både mat och ostkaka och började trivas riktigt bra. Men så ville de att jag skulle gå hem och komma tillbaka med Mamma och Pappa och fortsatta festen. Jag, hem som en raket, jag ville ju tillbaka fort. Men det var boväggen. Det blev inte mer fest den dagen, men dagen efter var tydligen i alla fall Mamma, Ingrid och jag bjudna till Grönhult. Det minns jag inte förstås, för dagen förut var festen med stort F.
Torsdagen 16 mars, alltså några dagar för sent, fick Pappa det gamla Magdeburgerspelet i femtioårspresent. Det hade varit högtidsstunder tidigare när Pappa någon gång ibland sa: "Om jag skulle gå till Osker och låna spelet". Det gjorde han och sjöng de här tårdrypande och sorgliga skillingtrycken, som han förmodligen en gång lärt sig av sin mamma. Nu kunde det bli spel mycket oftare. Han skickade i väg dragspelet till Hagströms dragspelsfabrik i Älvdalen och de fick renovera det.
Lördagen den 25 mars på Marie Bebådelsedag fick vi hem radion efter reparation. Vi hade varit utan länge.
Torsdagen 30 mars sålde han ytterligare 400 kg potatis till Palm. Det är nu uppe i totalt 3400 kg.
Torsdag 6 april. "Vackert. I natt har jag vakat, far är hårt dålig".
Långfredag 7 april. ” Vackert. I natt har jag vakat över far. Han kan ej tala, nej. Var åt Bangöl, fick bra med fisk. Jag är ej kry, har feber".
Lördag 8 Påskafton. ”Vackert. I natt slöt far kl 2. Han somnade stilla. Jag var hos Olle Sand efter kista. Jag körde fram far i gravkapellet. Jag har hosta".
Påskdagen. ”Vackert. Var jag hos Tor Andersson och ordna med kaffe till söndag. Styrde om bärare, är ej kry".
Söndag 16 april. ”Regn på morn. Begravdes far. Vi hade Birger Sand och Folke Svensson att skjutsa. Gottfrid Albin i Hällerum Alfred i Ugglekärr David i Lyckedal Algot i Grönehorva och Boman bar far till graven. Vi hade kaffe på Kafféet efter gudstjänsten. Vi var 27 personer”.
Pappa sorterade potatis på Virum den har våren också. Så potatisen förföljde honom både på arbetet och fritiden. En lördagsmiddag bjöd Emil i Kullen hem honom på en sup och en smörgås efter potatissorteringen. För övrigt så fiskades det i vanlig ordning.
Pingsdagen 27 maj exempelvis fick vi sju ålar på en rev. Det talas om att han sätter potatis och grönsaker hemma på tomten.
Men det är något som inte är sig likt. Inte ett ord om att det är något på gång på mossen eller Oskars mosse som han kallar den ibland. De har inte tillgång till mossen i år och det är den stora skillnaden. Den 16 maj har han sålt kon Alva till slakt. Det framgår av årets ekonomirapport, men är inte berört med minsta ord i dagboken, fastän det måste kännas mycket hårt. Men det är nog typiskt Pappa.
Först en liten bakgrund. Det var så att Rudins i Gröndal hade arrenderat mossen i andra hand av Karlsson i Grönhult mot att Emil gjorde vissa dagsverken per år åt Karlsson. När de tre ungkarlarna i Gröndal blev ensamma hade de ju lite svårt att bemästra detta med en ko. Da blev det först någon form av samägning med Pappa. Det övergick sedan till att Pappa både ägde ko och brukade mossen mot att Rudins fick mjölk som ersättning för Emils dagsverken. Någon bit av mossen behöll de som potatisland.
Pappa brukade och arrenderade alltså mossen i tredje hand så att säga. Han var i praktiken långt från händelsernas centrum när detta hände. Men han var den som blev mest drabbad.
När Erik tillträdde i Grönhult ställde han nämligen som villkor att mossen skulle ingå i Grönhults arrende i fortsättningen. Skall sanningen fram var Grönhult ganska utmärglat, för Karlssson hade nog aldrig köpt ens ett kilo köpgödning. Ingen skugga skall dock falla på honom för detta. Hans generation av lantbrukare skötte sitt jordbruk så. Kanske kan vi i dag, när vi ser miljöförstöring och överproduktion, rent av säga att de var framsynta. Som inte direkt lät sig lockas med i den nya tidens anda. Åter till saken. Oskars mosse stod på sin höjd, välskött, dikad och välgödd. Och det blev som Erik ville.
Pappa och Mamma reagerade genom att bli hövligt kyliga mot Erik och Frida. Emil i Gröndal reagerade lite mer bl a genom att slå sönder gångjärnen på grinden till mossen. Jag tror aldrig att Erik talade med Pappa om nyordningen i förväg. Och det hade han ingen formell anledning till heller. Och han var före sin tid. Han tillämpade redan då de metoder om jordbrukssammanläggningar som kom att tillämpas 20 år senare.
Allt detta måste ha inneburit en stor vilsenhet för Mamma och Pappa. Att helt plötsligt bli av med det våldsamma slitet som jordbruket på mossen inneburit. Och säkert mycket funderingar på vad det skulle innebära för ekonomien med detta inkomstbortfall. Till den änden inträffade det förstås helt riktigt i tiden. Detta år tjänade Pappa det mesta han någonsin gjort och efter krigsutbrottet ökade ju lönerna undan för undan.
Det behövde inte gå så många år för att de skulle inse att det som hänt var bra. De blev av med ett efterhängset arbete som skapat stor bundenhet. Det hade varit ett otroligt slit och släp att skaffa foder till en ko exempelvis. De fick det bättre på alla vis och klarade sig bra. Så blev det, men det får inte glömmas att mossen säkerligen betytt mycket för den stabila ekonomi de trots allt hade under det svåra trettiotalet.
Hur blev då förhållandet till Erik och Frida? Bra förstås, men det tog sin lilla tid. Och först måste det spetsa till sig lite ytterligare och det tror jag var året därpå, för inte var det väl samma år.
Det var så att Gröndal hade sina kor i hagen hemma och då hade de alltid gått ner till sjön för att dricka. Vi hade ju var brunn under eken i hagen. Erik tog då, utan att fråga Pappa, dit en tunna och började ösa upp vatten ur brunnen åt korna, så de slapp gå till sjön. Vattnet där räckte inte ens till våra egna behov när det var torrt, ännu mindre till ytterligare sex kor.
Pappa blev förstås arg och sa Erik några sanningens ord en morgon när han var och mjölkade. Erik försvarade sig med att brunnen låg på hans mark och att han gjorde som han ville i det fallet. Pappa betraktade den där emot som sin för han hade grävt och anlagt den. Han skulle minsann föra ut vilken "jävla Hitler” det kommit till Grönhult efter Karlsson. Jag hörde allt från fönstret i mitt rum.
Erik blev lite betänksam och försvarade sig med att han inte vetat att brunnen inte alltid höll vatten. Men Pappa hotade på och till slut backade Erik och lovade ta bort tunnan samma dag och han ville de skulle ta varandra i hand på att de skulle vara vänner i fortsättningen. Pappa tyckte förmodligen att han gått lite hårt fram i stridens hetta och det hela slutade med ett handslag om fortsatt vänskap. Och den höll sig livet ut.
Det där att ta varandra i hand vid överenskommelser hörde den tiden till. Kanske skulle det behövas i dag. Det man tagit någon i hand på känner man sig nog mer bunden av än bara av läpparnas bekännelse. När Tage Erlander och Gunnar Hedlund samregerade sägs det att det aldrig skrevs en rad. Det räckte med ett handslag.
Jag var då väldigt stolt över att ha en Pappa som kunde säga ifrån när det behövdes. Och vid detta tillfälle var gränsen för eftergift säkert nådd. Efteråt kan man givetvis fundera på vem som trots allt drog längsta strået och gjorde mest för grannsämjan. Erik skall absolut ha erkännande för att han svalde prestigeförlusten och i stället fick ett gott grannförhållande. Det kunde ha varit förstört för all framtid om han inte backat.
Det har måste ha inneburit att Pappa fick mera tid över för Grönhgen och bina. Och Grönhagen blev en riktig mönsterträdgård och biodlingen blommade.
Den 13 maj var Pappa till Oskarshamn och tog ut pengar till gravsten. Om det var till Farfars eller Mormors förtäljer inte anteckningarna. Mormors och Morfars givetvis för på Farmors och Farfars gravar är det bara trästavar som gjorts. Och det har tidigare noterats att sten till denna grav var beställd. Samtidigt betalade han det lån han tog då Mormor dog.
Att han var till Oskarshamn och tog ut pengar väcker något minne till livs. Jag tror att moster Enelia i America hade pengar på någon bank i Oskarshamn, så hon betalade förmodligen kanske detta, eller i varje fall stor del av det.
Söndag 21 maj. ”Varmt. Gjorde jag först i ordning i ladan efter fodret, sen byggde jag ett nät. Satte en ympkvist i Astrakanapplen. Josef hade frisöndag å var hemma”.
Det är allt jag hittills hittat som på något sätt berör att det är slut med kohållningen. Josef hade frisöndag står det. Han var maskinmjölkare på Virum denna sommar. Och åkte lättviktsmotorcykel. Vi var ju inte så värst kontanta alla gånger, som det är på syskons vis. Just när han skulle åka i väg var han dock mycket sårbar, upptäckte jag. Han for ofta i sista stund och kunde ju inte bara hoppa av maskinen. Så det hände nog ibland att han under dessa kritiska sekunder fick en halv hink vatten över sig när jag ansåg jag behövde hämnas någon oförrätt.
Torsdag 25 maj. ”Jag har sex dagars semester, har huggit grenved i dag".
Genom 1938 års lag tillförsäkrades arbetstagare 12 dagars årlig semester, men lantarbetarna fick dela på detta och ta ut högst sex dagar under sommartid. Om detta var lag, centralt eller lokalt avtal vet jag inte. På försommaren var det som vanligt dikesgrävning på Virum och mycket fiske. Ål och sutare har det fiskats rikligt, både i Viksjön och Barngöl.
Lördag 17 juni. ”Var jag hemma, kupa potatis mm. Vi var på kv till Grönhult hor Erik på kalas. Kom hem kl ½ 3 på morn”.
Det här far mig att tro att intermezzot med vattentunnan vid brunnen redan har inträffat. Och att allt var frid och fröjd igen. Annars skulle de knappast ha stannat till klockan två på natten. Erik och Frida hade mycket kalaser. Riktiga matkalaser. Frida var en riktig matmänniska. Men Mamma och Pappa deltog normalt inte alls i kalasen. Kanske var det här en bekräftelse på försoningen.
Midsommarhelgen var vi till Tjustgöl och lade ålrev. Vi startade kl 3 på morgonen. Vattnet där var väldigt klart och så fort det blev alltför ljust var det risk att ålarna snodde sig av. På pappas blev det 50 ålar, så det var lite lönt.
Onsdagen 28 juni for Mamma och Ingrid till Trelleborg. Då följde tio dagar då jag fick vara bivakt när Pappa inte var hemma. Och ta in bisvärmar, Hur många det blev minns jag inte. Men en minns jag. den satte sig i gärdesgården mot Grönlundsvägen och den gjorde mig verkligen villrådig. Som tur var kom Olsson i Grönlund vägen fram och hjälpte mig. En annan dag var jag till Gröndal och då gjorde Oskar vetemjölspannkaka och det såg så gott ut. Så jag tog reda på receptet och hem och gjorde en, som tyvärr brändes lite eller kanske ganska mycket, för resterna ställde jag ut i pannan som jag sedan glömde bort. Pappa hittade pannan på kvällen, retade mig för min matlagning när tillfälle gavs. För övrigt åt vi salt ål och kokt potatis varje mål, så det gick ingen nöd på oss.
Lördagen 8 juli hade fackföreningen tioårsfest i folkets park i Solstadström. Vi var där allesammans. Kom hem kl 1
Fredag den 14 juli slaktade han den största av Tjustgölsgrisarna. Den vägde 85 kg och såldes till bröderna Andersson, Klintemåla för 114:75, dvs 1:35 per kg.
Josef hyrde ett rum på Virum när han var maskinmjölkare. På hans födelsedag i dag var Mamma, Ingrid och jag och bjöd honom på födelsedagskaffe. Dagen där efter kom det värsta åskväder som Pappa kan minnas. Det varade mellan 12 och 2 och blixten gick ner på många ställen. Han sålde sutare till badrestaurangen i Mörtfors. Och även trädgårdsprodukter såsom sockerärter.
Onsdagen 16 aug. ”Regn på morn. Grov jag dike på Fagerslätt. Ingvar år på skolresa åt Borgholm. Ingvar å två flickor uppvaktade kungen med blommor. Nordenskölds på Fårbo flicka och Egon Sandbergs. De var alla Misterhults skolbarn, omkring 300 st Jarl och Nalle gick med dom till Borgholm”.
Jag kommer i håg en episod från det här. Algot i Gölghult, som hade taxi skjutsade oss från Kallsebo till Oskarshamn. Jag åkte med ner till Kallsebo på kvällen för att hjälpa honom att öppna grindarna. Det bar sig inte bättre än att jag vid återfärden fick en tumme i kläm i bildörren. Dagen efter frågade lärarinnan Hilma Hurtig mig hur det kändes i handen. ”Nog jag ordentligt ont i tummen”, svarade jag. Hon skrattade gott för hon åsyftade ju handslaget med kungen och visste inget om min skada.
Fredag 1 sept. ”Regnigt. Idag grov jag dike på efm, fick gå hem för regn, men hemma regna de ej, så vi plocka lingon till kvällen. Tyskarna har bombat Polen”.
Vi var åt skogen mellan extrasändningarna på radio. Det var en hemsk stämning. Stora åskmoln och mörkt över allt, men det blev inget regn hos oss. Det var domedagsstämning, även om vi då föga anade vad som skulle följa.
Söndag 3 september. ”Vackert. Var åt sjön å nättja, fick 25 st. annars var jag hemma hela dan. England och Frankrike förklara Tyskland krig”.
Måndag 4 september. ”Vackert. Slog jag blandsäd på Hägngärdet. Australien, Nya Selant förklarar Tyskland krig”.
Tisdag 5 september. ”Vackert. Slöt vi att skära av havre. Bar säd på efm från Verket. Likaså Sydafrika (förklarade krig)”.
Onsdag 6 september. ”Varmt. Bar jag säd från Verket”.
Det blev fina äpplen i är allihop, konstaterar Pappa den hösten. Han säger inget om mängden.
Lördagen 28 okt fick de första kycklingägget av vit Leghorn, födda den 15 maj. Det blev 9 st hönor och en tupp samt 4 st bruna.
Lördagen 4 nov var det val av vägombud, men det blev tydligen bara storgubbar bland de valda tre. Arbetarna repr Emanuel Nilsson blev utslagen pga för dåligt deltagande. Vad nu vägombuden hade för uppgift.
Lördag nov var han till stan och sålde honung. Han fick sälja 4 kg för 2:80/st. Då var timpenningen för en lantarbetare kanske 60 öre. Det innebär 4 ½ timmes arbete för 1 kg honung. I dag kostar 1 kg honung ungefär 30 kr och det innebär att en lantarbetare i dag endast behöver arbeta 1/2 timme för samma vikt.
I nov är han i Lyckedal och öser på potatiskupar åt David som är inkallad på bevakningstjänst. Så nu börjar krigets verkningar så smått göra sig gällande.
Torsdagen 30 dec börjar ryssarna bomba Finland.
Måndag den 4 dec finns dessa tilläggsanteckningar. ”Ryssarna bombar i Finland. De söker hjälp av Tyskland, Lettland, Litauen, med vilka Ryssland skrämt sig till Biståndspakt å fått flera flottbaser. Finland klara ryssarna än så länge.
På Västfronten är inga sammandrabbningar, Tyskland får arbeta ut sig själft, men på havet grasserar tyska Ubåtar, sänker både krigsfartyg och Neutrala båtar. Det sägs att tyskarna ha magnetiska minor, mycket tyder därpå.
Hela värden är uppbragt över ryssarnas överfall på Finland. Komminister eller landsförädare gillar ryssarnanas Handling i sin förvridna hiärna”.
Söndag 17 dec finns också tilläggsanteckningar. ”Kriget fortfar på Västfronten, har ej varit något slag ännu, men sjökriget är hemskt, stora båtar sänks varje dag, både krigs å handelsfartyg, de flesta från Neutrala stater, genom minor å ubåtar.
Kriget i Finland fortsätter. Finland ser ut att försvara sej tappert, får mycket hjälp av hela världens stater, materiel å pengar, röda korset har lämnat stor hjälp”.
Det har var ett händelserikt år, även om del av vad jag skrivit inte framgår i större omfattning i böckerna. Men jag tycker dock att det hör till. Att läsa en dagbok kan ju också vara konsten att förstå varför det inte skrevs. Kanske ville han förtränga med mossen helt eller också kanske han ville använda ett språk som inte var passande. Vad vet jag, att det var ett hårt slag just då, det vet jag. Bara att bli beroende av andra året. runt för att få mjölk.
Den lilla grisen som han köpte har slaktats, men någon vikt har inte redovisats. Den fick leva betydligt längre än den största, kanske den inte var lyckosam i utvecklingen.
Jag har nu suttit och läst igenom det har året och då är det iögonfallande hur jag anammat Pappas skrivsätt även i mina kommentarer. Långa meningar utan komma, stor bokstav mm. Samma stil alltså.
Till 1940