1936
Åren går och på något sätt förefaller den svåra krisen med arbetslöshet och elände att vara överstånden för den gången. Men vi får väl se. Vi går också in i en tid där jag själv får säkrare och säkrare hågkomster. Och det gör det väl inte fullt så intressant. Men det här är ju gjort bland annat för barn och barnbarn och då är ju de kommande åren minst lika intressanta.
Josef gick detta år sin sista termin i fortsättningsskolan, så sen är det slut med att få tänderna lagade gratis."Fortsättninga" började 2 jan och varade sex veckor. Pappa högg i skogen på Virum, men närmare var inte angivet. På lördagarna var Josef med till skogen, så ingen tid fick förspillas. På söndagarna filade Pappa sågar och skaftade yxor, verktygen skulle var tipp topp till arbetsveckan började.
Det märks att vi fått nytt och bra svinhus. Förr var det nog inte riktigt gångbart att ha gris under vinteråret. Men nu har vi vid det nya årets ingång redan 2 grisar köpta i september förra året och redan i januari är Pappa till Snäckedal och hämtar en gris. Det blir inköp av ytterligare fyra stycken under året. Grisarna som inte användes i hushållet såldes antingen till slaktarna i Klintemåla eller till Föreninga.
Den 22 februari sågade de av en ny stocksåg i skogen. Den var nog inte billig, men som tur var hade han en gammal som fick sättas i stånd. I skogen var det ofta vått och de blev förstås genomsura. Ibland gick det ju bara inte att fortsätta hela dagarna. Men förtjänsten blev därefter förstås, om man gick hem.
På Marie bebådelsedag den 25 mars var de norrländska klockspelarna och spelade i kyrkan. De var mycket duktiga.
Den 2 april var det slut med arbetet i skogen. Sedan var det propssågning, sliperssågning mm. Pappa barkade och högg belgiskt timmer också. Vad det var för slags timmer har jag inte lyckats utreda.
Söndagen den 17 maj var han med insamlingslista för Emanuel Karlssons familj till Tjustgöl, Blankaholm och Virum. Det var nog heldagsjobb, allra helst som han också var till kyrkoherden Myhrman och hörde om bidrag till läskostym åt Emanuels son Henning. Emanuel hade på något sätt skadat benet och var långvarigt sjukskriven. Han fick i fortsättningen föra rakt ben, men fortsatte sitt jobb, slutligen som ladugårdsförman Att arbetskamraterna samlade in pengar till de familjer som drabbats av sjukdom var ett fint och kanske nödvändigt tilltag. Den allmänna sociala omvårdnaden var inte så stor vid denna tid, men i gengäld var solidariteten större mellan arbetarna.
Pappa arbetade också vid sågverk på Virum över sommaren med olika arbeten, bära bräder, sortera, stapla och täcka mm. Så han var inte ute i jordbruksarbete förrän i slutet av augusti. Fackföreningen breder ut sig. Söndag 12 juli var han till Virum och språkade med dem att organisera arbetarna på Misterhults gård. Om det blev något av just då framgår inte.
Lördagen den 7 november slutade de halv två med en kafferast mellan 10 och halv 11. det var första lördagen med nya avtalet. De har 55 öre i timmen nu.
Måndag 14 december: ”Var jag med å tröska. På kvällen var jag inne å diskutera höjning av skogsavtalet, Knut Johansson och Erik Svenson var med”. Tyvärr redovisar Pappa sällan resultatet av förhandlingen.
Det här året blev kort beskrivet av mig, men det gick sin stilla gång med de vanliga arbetena med potatis, grönsaker, höbärgning åt kon mm. På något sätt är det ett mellanår efter det förra årets aktiviteter. Om arbetslöshetsbekymmer märks ingenting i Pappas årssammanställning, så nu har det nog vänt på allvar.
Till 1937