1937
I januari detta år var det tydligen varmt, sommar står det faktiskt i marginalen varje dag under årets första vecka. Han var till sjön och nettja och fick 100 mörtar, men inget på näten när de var nattlagda.
Söndag den 10 var det kalas hos Karlssons i Grönhult. Den 14 jan slaktades två grisar som vägde 84 resp 70 kg. Torsdag 21 jan körde han 7 lass gödsel från sitt nya svinhus till mossen med häst han lånat i Grönhult.
Måndag 25 jan arbetade de som vanligt i Virumsskogen.”Vi skulle gå Saltviken hem å ja åkte igenom isen vid land, så jag fick stöflarna fulla av vatten, men ja tog en kaffehalva när jag kom hem”. Den 15 febr fick jag en ny sportkostym som skickades efter från syfabriken i Älvsered.
Måndagen den 1 mars var Pappa till Gröndal och skulle hacka hö åt hönsen i hackelsekistan och flängde av skinnet på halva handen. Det blev doktorn förstås på direkten. Han fick gå sjukskriven hela månaden ut. Under tiden högg Josef prästved och pappa sysslade med olika småarbeten hemma.
Söndagen 14 mars. ”Var jag först åt Hellersberg efter mjölk. Sen var vi å åsåg skidtäflan i Kallsebo, Ingvar var med och åkte. Jag åkte spark hem. Edvin Eriksson skjutsa Astrid, Ingrid, Ingvar och Fru Björkman hem. Ingvar fick en liten bägare”.
Annan dag påsk 29 mars köpte Pappa ny ko i Arvidsmåla. Hon hette Alva och visade sig inte vara så där väldigt förtjust i barn. Till min glädje förstås, för de var lite tveksamma ibland för skicka i väg mig till skogen och hämta henne. Pappa ändrade nu om så att hon fick plats i vart nya svinhus. Vedboden bredvid svinhuset och vinden gav plats åt hö och halm.
Torsdagen den 1 april började han i skogen igen. Vi har timpenning säger han, så det var väl speciellt dåligt med förutsättningarna.
Söndagen den 4 april begrovs Helge Forsbergs fru, mor till elva barn, den äldsta kanske femton år. Många av dem gick i vår skola och jag kan än i dag gripas av ruelse över att vi inte ställde upp mer för dessa skolkamrater. Tvärtom kanske man ibland kunde tala om motsatsen. Inte så att de direkt mobbades, men de var nog inte de första som blev ihågkomna när det skulle väljas lag. Deras 15-åriga syster skötte hushållet och det haltade naturligt nog ibland. Vår lärarinna uppträdde också som övervakande husmor och kollade att de var hela rena osv inför öppen ridå i skolan. Familjen splittrades förstås ganska fort om jag minns rätt. En del av dem kom nog på barnhem. Tänk vad annorlunda allt kunde ha varit för dem om var lärarinna i stället fått oss att förstå att vi skulle ställa upp för dem. 1)
Måndagen den 12 april reste agronomen Ragnar Björkman på Virum bort för att söka läkare för sin nervklenhet. Brodern Torsten i styr på Virum under tiden.
Pappa och Josef ägnar sig åt att såga om massaved till props dvs gruvstöttor. Det var tydligen bättre marknad på props än massaved. I dag är det väl ingen nämnbart bra marknad för någondera.
Söndagen 25 april: ”Var Josef och jag till sjön, fick de mesta fisk jag tror jag fått i sjön på en gång, en 30 – 40 kg gäddor, en ål i ryssja, mest mört. Jag hade att göra till middan att reda ut nät å bena fisk”.
Det blev ingen första maj-demonstration i år för det saknades musik. Tisdag den 4 maj satte vi potatis på mossen från halv sex på morgonen till klockan 7 på kvällen. Jag stoppade i potatisen. För övrigt köptes det grisar och ordnades med trädgård i vanlig ordning. Propssågningen hade gett 7 kr om dagen tillsammans för Josef och Pappa. Var också sågverksarbete i år på försommaren.
På annandag pingst 17 maj var det grannar och vänner inbjudna. Det var väl på kaffe. det var ett tiotal gäster.
Tisdag den 1 juni. ”Bar vi vid sågen. Natten mellan 30 – 31 avled Agronom Björkman i Wirum, 48 år gammal”,
Denna notering kom ju att ha stor betydelse för Virum sett på sikt. De närmaste åren sköttes ju Virum som vanligt under Torsten Björkmans överseende, men efter kriget såldes Virum och det kanske inte sedan dess funnits det intresset för lantbruket som Björkmans hade. Att placera kapital kanske varit viktigare för efterträdarna.
Våran ko Alva fick gå i skogen tillsammans med Grönlundskorna. Pappa var med och passade i början så inskolningen skulle gå smärtfritt.
Söndagen den 20 juni for Josef på semesterkurs till Gamleby folkhögskola. Han hade fått 15 kr i stipendium och därutöver 10 kr från fackföreningen. Samma dag hjälpte Kalle till med att få upp ekan till Barngöl. Han fick bra med fisk, framför allt sutare, "sutter". Det var ju i princip till hälften fiske, så nu visar sig nyordningen på Virum. Han fick dela med sig av fisken både till Björkman i Tjustgöl och till familjen Björkman på Virum. Men han var ju helt okontrollerbar, men det var ju ett besvär med.
Det var bråda tider under juni och juli. Hö, både i Grönslätt och Fredriksdal och andra ställen skulle tas till vara. Potatisen skulle kupas. Fisket skulle skötas och bina. Den 9 juli var allt hö inne, väl bärgat. Det var tidigt, men det får betänkas att det hö Pappa tog tillvara växte inte på den fetaste jorden och växte nog ganska tunt.
Denna sommar fick Pappa och Josef arbeta en del i Tjustgöl åt Torsten Björkman och det är väl en följd av nyordningen på Virum.
Lördagen 7 aug. ”For jag till Oskarshamn kl 6 på morn. Köpte skor åt oss allesammans, svarta lågskor åt mig 14:50, dito åt Astrid 14:50. Var hemma kl 12, sen hässja ja grönfoder”.
Den 18 aug, på min tioårsdag, var Pappa till kafeét i Misterhult och då gick lantarbetarna i Misterhult och Gässhult med fackföreningen. Äntligen. För några år sedan misslyckades aktionen eftersom arbetarna vid Misterhult hade mer än avtalet vid det tillfället. Vad Pappas post i styrelsen är har undgått mig. Att han får hålla på med skogsavtal beror på att han är mest erfaren på skogsarbete.
Onsdagen den 25 aug. ”Bar jag säd på förm. På efm ledde jag ut kreatur. De var auktion på 45 st: roptes ut på 1 ½ timma. Sen fick vi för full dag å fick gå hem”.
Tisdag 31 aug var det fackföreningsmöte i trädgården hemma. Så det var fackliga samlingspunkten. Utöver Pappas medverkan så låg det geografiskt i centrum. Söder ut låg Tjustgöl, Gässhult och Misterhult. Norr ut låg Virum, Blankaholm och Repvassa. Det hände att jag fick vara kurir och åka i väg med bud till de olika gårdarnas folk. Jag tror att Pappa gav mig motsvarande brevportot ungefär från fackets kassa. Kanske lite mer.
Söndag 5 sept trummade han bina och fick mycket vacker skörd. Jag saknar dock de senaste åren detaljerad redovisning över ekonomiska resultatet. Det har varit en del dåliga år och det kanske inte varit så lockande att sätta i skrift. Han hjälper också Bohman i Hellersberg att trumma bin. Det var en del som hade bin som i stort fick sköta sig själva. De ordnade bara hjälp med att skatta dem om det nu blev något att ta.
Måndagen den 13 sept satte han ryssja i Rögölsdiket för att fånga ål. Det hade nämligen regnat så rikligt att diket var välfyllt. Och det lockade ålen att vandra ut. Diket stängdes av helt så det var nog föga lagligt, utöver att det var tjuvfiske förstås. Men det var som Albert Engström sa om kräftfisket i Småland. ”Vems vattnet var brydde sig ingen om och när de var lovliga det visste bara länsman”. Han fick i alla fall fyra ålar.
Lördag 18 sept. ”Var jag till Solstadström med 745 kg potatis. Tog hem en silltunna 100 kg mej från Virum, sen körde jag hem småpotatis från mosse”.
Vad menas med det som stod? Kanske var det en tunna med skulor? (matrester)
Söndag 3 okt. ”Var jag åt Fredriksdal med Alva. Åt Kyrkan, alla skolbarn var där, för Misterhults Folkskola fyllde 100 år. Så kransar nedlades på Prosten Löenboms grav, stiftaren av folkskolan och en annan prästman samt Rusthållare Petter Bengtssons grav, vilken skänkt Släthultsgården till skolan”.
Misterhult var tidig att införa folkskola. Den lagliga skyldigheten inträdde inte förrän 1842 och det firas 150-årsminnet av i år. Misterhult var också tidiga att införa sjunde skolåret och för detta rönte de styrande föga förståelse från oss skolbarn som nog hellre ville tjäna bönder eller hugga i skogen.
Dikesgrävning var en av Pappas dominerande sysselsättningar, speciellt på höstarna och han försökte väl där det var möjligt att göra upp om ett ackord. Han hade 7 öre metern för dikena på Mossberget och tjänade 7 kr per dag, vilket måste ha varit en mycket god förtjänst då timlönen var 55 öre. I detta fall gällde det förstås bara rensning av dikena.
Måndag 29 november. ”Högg Josef och jag i skogen. Var i Gölghult på kv. Köpte Myrmans Radio för 50 kr”.
Nu hände något fantastiskt. Vi fick radio. På onsdagen därefter var Isedor Sandberg och satte upp antenn och såg till att den fungerade. Sandberg var radioförsäljare bl a först i Vällehorva och flyttade senare till Misterhult. Att vi fick radio kanske tarvar en förklaring och att vi köpte den av kyrkoherden Myhrman. Det var nämligen så att detta år drogs kraftledningen fram hemma och det var nog ursprungligen kanske meningen att även vi skulle få elanslutning. Men det räknades och dividerades om kostnaderna och jag tror Pappa tyckte att Sydkraft använde lite för mycket kraftspråk och var lite vaga i sina utfästelser. Så Pappa bestämde sig för att det fick vara. Men prästerna och arrendatorerna fick el indraget. Och prästen skulle förstås ha en elektrisk radio i stället för den gamla batteridrivna. Och den köpte Pappa för 50 kr.
Och vi barn fick tillgång till radio och kunde höra farbror Sven i barnens brevlåda. Dåtidens radioapparater drevs inte av ett par små ”ficklampsbatterier” som fallet är i dag. Det var ett stort batteri, ungefär som ett bilbatteri, och som skulle laddas ungefär en gång i månaden. Och då var det att åka till kvarnen i Mörtfors och få det laddat. Det tog tre dar och under tiden var vi utan radio. För Pappas del var det i första hand nyheterna, den gamla dansmusiken, familjen Björk, Optimisten och pessimisten och möjligen Thor Modén i någon sketch som intresserade. Batteriet skulle inte slitas i onödan.
Söndagarna var ofta förhandlingsdagar med godsägarna om bl a skogsavtalet. Inga resultat offentliggöres. Det har med söndagarna inbillar jag mig passade även arbetsgivaren, åtminstone Björkman.
Den 14 dec började de hugga björkar i hagen utanför Grönhagen. Björkman hade köpt dem av kommun. Det blev så mycket snö att det blev ett rent elände att ta tillvara de björkar det fällt eller att över huvud taget hålla på.
Torsdag 23 dec. ”Högg jag i hagen till Middan, men fick gå ifrån dem, för dom satt fast i snön, sen högg jag ved till kvällen. Josef var hos Axel i Ärtbäcken med potatis, ett och ett halft kilo honung, några ägg. Vi fick paket från Enelia. Ingrid fick ett tyg å färgpennor. Ingvar fick blyertspennor, linjal, penskaft å flisor. Josef fick en slips. Ingvar fick två livremmar också. Ett paket från Trelleborg från Manne o Boja med apelsiner, nötter och mer gotter”.
Det här har varit ett trevligt år frånsett det där med handen i hackelsekistan förstås. Det har hänt en del framgångar på det fackliga området, lokalt med att organisera nya medlemmar.
Vi har fått radio. Fisket och biodlandet har gett bra resultat. Potatisodlandet och övrig djurskötsel verkar ha fungerat. Men det har jobbats. Tidiga morgnar och sena kvällar. En och annan dag ledigt från arbetet har han haft för att sköta det hemma. Men det har säkert betalat sig. För nog är det inkomsterna från de egna djuren och det egna jordbrukandet som är en förutsättning för den trots allt stabila ekonomi familjen har.
1) Familjen började splittrar 1938 då de två yngsta barnen placerades som fosterbarn i Fagerhult sn. Sedan dröjde det till 1942, då ytterligare två barn placerades som fosterbarn. Äldsta flickan gifte sig 1939, medan de två näst äldsta flickorna började arbeta som hembiträde 1940-41. Av de övriga flyttade de ut efter kriget, utom Josef, som ansågs mindre vetande. Trots allt gick det bra för alla barnen, förutom Josef, som alla blev gifta och fick egna barn, (AW anmärkning).
Till 1938