1935.
Nytt år och nya tag, främst för Pappa Erik och Mamma Astrid. Det är pappa som skriver dagboken och då är det naturligt att det är hans vedermödor och glädjeämnen som i första hand kommer fram. Och kanske hände det inte så mycket för hemmafrun. Lite mer i invanda fotspår gick det väl så länge hälsan fick vara med. Vi får se.
Vad gäller min uppläggning sa lättade jag i början upp sidorna med lite inslag från dagböckerna i kopieform. Det blev lite jobbigt, så de senaste åren har jag samlat det kopierade på ett ställe i slutet av varje år. Men visst förlorade framställningen på det. Det är avgjort bättre om kopiorna av dagboken kommer i sitt rätta sammanhang. Så det blir det åter i år.
Året började milt sa Pappa och Josef kunde kärra ut gödsel och gräva i trädgården. Redan den 3 jan började Josef i fortsättningsskolan och dagen efter började Pappa hugga i skogen vid Nybo på Virum. Nu fick det vara slut med ladugården, frånsett vissa söndagsbyten förstås. Den första dagen högg han 4 m3. Han hade 1:15 för varje så det blev 4:60 med " hårt arbete.''
Det verkar vara på gång att bygga nya uthus och källare i Grönhagen. Den 21 jan var Pappa till Karlsson i Flohult och ordnade med egnahemslån.
Lördagen 25 jan var det Karl-dagssväng hos Emil i Kullen. Emil och mamman, Mor Anna bodde där och han var väl lite grann efterbliven. Förmodligen var det arbetskamraterna som kom och muntrade upp honom. Förmodligen med en och annan sup också. Men det här var fint tycker jag.
Den 27 jan kom farbror Gottfrid där för att han skall göra ritningar och kostnadsförslag till uthus och källare. Han var duktig på sådant.
I febr har han tydligen blivit tvingad att återgå till ladugården igen. Josef arbetar vid sågen i Gölghult, kärrar spån och rullar timmer. Tisdagen den 26 febr var det dags för läkarbesök för utslag i ansiktet. Läkaren talade om skäggsvamp. Han fortsatte dock att hugga ved, trinne och staver. Jag tror dock att det var för egen del. Gärdesgården mot Karlssons Gröndalsmosse skulle förnyas i samband med uthusbygget. Han rev också ner gamla svinhuset och röjde för nybygget.
Den 11 mars började han att schakta för uthuset. Den 15 mars var han till doktorn igen och fick ny salva och röd tvättning i borsyrelösning för ansiktet. Doktorn vet inte riktigt vad det är.
Söndagen den 17 mars var Fridolf Holmberg där. Pappa betalade för fyra månader. Han hade annars gå ur, men står nu kvar. Det här handlar on sjukkassan. Det är en gåta att han tänkte gå ur. Möjligen tänkte han gå in i någon annan kassa. Det fanns ju något som hette Framtidsförbundet, men den var inte ”Erkänd”. Förmodligen är det väl besvären med skäggsvampen som fått honom att ändra sig. Den 19 mars var han till doktorn och fick löfte att försöka med en salva han fått av Karl Nilsson i Flivik i kombination med sprittvättning. De båda följande dagarnas anteckningar följer här.
Har kommer Pappas egen sammanfattning om vad som sedan hände. De får tala för sig själva. Kommentarer skulle bara förstöra.
Lördag 23 mars reste jag med buss från Solstadsström till Vesterviks Lasarett. Först bad, sen blev jag lagd på avd. F-sal 1. Fick ligga. Det kändes nog dystert, när man aldrig varit på sjukhus förr. Jag var isolerad, fick särskild mat, mina egna matkärl. Lyset släcktes där före kl 8 på kv. Fick börja med tempen ½ 6 på morn. Jag blev värre på Vestervik.
Tisdag 2 april sade överläkaren att han kunde inget göra, utan jag blev Transporterad till S:t Göran, sen fick jag vänta på ansvarsförbindelse från kommun, så den 8 fick jag resa, de var förfärliga dygn att ligga å venta utan behandling. Jag hade de mina i tankarna alltjämt.
Helst om nätterna kunde jag ej sova, man ligger å tenker på dem, helst mon hustru å lilla Ingrid å Ingvar, Josef är ju stor.
Den 8:de reste jag kl. 8 på morn till Stockholm, kom dit kl. ½ 4. Tog bil till S:t Göran. Där får man ju vara uppe, så de blir ju bättre, men första dagen fick jag ner på föreläsning för 50-tal Elever, flickor och pojkar. På Onsdag fick jag ner på kv på föreläsning för Stockholms Läkareförening, fick sitta till kl 9. Blef fotograferad samma dag. Fick första Insprutningen torsdag 11. Fredag fick jag ner på Klinik en Doktor Ekström, tog 2 skinnbitar i ryggen till prov. Fredag 26 blev jag röntgenfotograferad, onsdag 24 föreläsning.
Man kände sig riktigt nervös, ilande å orolig. Tänker på dem hemma. Men så en annan dag är de bättre. I Vestervik hade jag besök av Astrid å Josef, riktig roligt, jag blev piggare sen. När man är hemma arbetar man på var å en sitt till, är upptagen av dagens arbetet å bekymmer, men när man får skiljas åt så här, då ser man vad vi varit för varandra, å hur starka banden äro mellan min hustru å mig å barnen. Jag ligger o tenker på vilken präktig hustru jag har, varför har jag ej sagt henne det, då jag var hemma, om hon vore hos mig nu, skulle jag säga henne precis vad jag tenker, att hon är bäst av alla, vem jag ser som kommer på besök, tänker jag ingen är som min Astrid, hon står framför alla. Ingen äger en sådan hustru som jag. Mitt hjärta triumferar om ni visste vilken hustru jag har, skulle ni avundas mig.
Men så nalkas 15 maj. Doktorn säger behandlingen är slut, så jag får fara hem, men jag stannar till fredag, blir utskriven kl 10, lämnar S:t Göran ½ 12, går å ser Staden till kl 6, går ombord på Södern, blåste bra på resan, men annars gick de bra kom till Ohamn kl 12, lördag 18. Josef och Karl mötte mig där jag cykla hem. Jag köpte läskostym åt Josef 50 kr, skor 15, mössa 1:75, skjorta, krage, rosett, strumpor 7:50 så han har full uppsättning. Kom hem kl ½ f. De var roligt att komma hem till de mina, de är så vackert här nu.
Söndagen den 19 maj, dagen efter det han kom hem, var han till doktor Magnusson och talade om att han hemma, som det står. Det var ju vänligt. Utöver detta så vallar han Ingrid, hon är så rolig. För övrigt så fiskade han, satte grönsaker och småarbetade lite hemma. Han var tydligen sjukskriven till den 12 juni och vitt jag förstår hade han bara 2 kronor om dagen under de ca 80 dagarna han var sjukskriven. Så det var magert. Men han blev ju frisk , även om han fick dras med lite ärr i ansiktet resten av sitt liv.
Denna pingsten konfirmerades Josef och gick till nattvarden.
Den 12 juni var det skolexamen i Kallsebo och Ingrid och mamma var med. Mamma och Ingrid var också till Alice i Skyttorpet för att prova en klänning och för att få en kappa tillklippt åt Ingrid. Den sydde hon väl sedan.
Arbetet med grunden för uthuset gjutning av källaren är avklarade vid midsommartid. Efter midsommar börjar Pappa arbeta på Virum. Den 1 juni kom David Karlsson i med checken på lånet. Dagen efter var Pappa till Oskarshamn och växlade den i reda pengar. Juni och juli arbetade han med höbärgning mm på Virum, men bygget fortskred. Den 22 juli var han hemma och spikade väggar på nybygget. Lördagen den 27 juli var det tydligen dags för att lägga papp på uthustaket. Höbärgningen på Wirum övergår i sädesskörden.
Ofta är jag med Pappa till sjön för att meta och sätta krok. Han satte i land mig vid någon bra vass och jag fick meta bete som han hämtade undan för undan och satte ut krok på. Det var ett underbart samarbete. När vi for hem vittjade vi krokarna och ofta hade det gått på en och annan gädda, som då var garanterat färsk. Söndagen den 18 aug var vi som vanligt ute på detta fiske och fick en stor gädda och abborre på hemvägen. Det var min födelsedag. Jag fick en tårta av Grönhulteflickera och en av Mamma. Den dagen var också ombudsman Strid från Lantarbetareförbundet och höll föredrag vid vägskalet vid Gölghult och Tjustgölsarbetarna anslöt sig till förbundet.
På kvällen 24 aug var fackföreningsmöte med Tjustgöl och Virums arbetare. De blev bjudna på kaffe. Under några år hölls mötena en gång i månaden i Grönhagen. Vid varm väderlek hölls de i tvättstugan, annars inne. Kanske rättare sagt: om det blev alltför kallt flyttade de in. I tvättstugan var det enkla brädväggar, men en bra järnspis som Pappa köpt av agronomen Björkman. Och dåtidens folk var inte sa klemiga.
I början av september slog det tydligen till ordentligt med fisket.
Söndagen den 8 september var det dags att trumma bina, 4 samhallen. Dålig skörd, endast 25 kg.
Det verkar inte ha varit helt lätt att få till ett avtal med Björkman på Tjustgöl, sedan hans arbetare organiserat sig. Den 12 sept var Pappa och hans kamrater där och försökte, men det lyckades tydligen inte. För den 16 fick han återvända med ombudsman Strid i sällskap. Hoppas det lyckades nu, men det står inget om resultatet av besöket i Tjustgöl.
Fiskelyckan var bra hela hösten. Josef och Pappa sprängde sten på Virum och Josef hackade potatis och Pappa var med och bar i hop den potatis som hackades till kupar. Kupar innebar att potatisen bars i hop till långa högar. Dessa täcktes först med halm eller granris och sedan med jord och det var ganska mycket. För det gällde ju att potatisen skulle klara av kölden utan att förstöras. Ofta kunde man inte plocka fram den förrän fram på eftervintern då vädret medgav det.
Bland annat drog Pappa upp rovor på Virum. Förmodligen gjorde han det för timpenning, men ackordsmässigt sett var det ett synnerligen underbetalt arbete. Det räknades i ”rutor”, som var 10 famnar = 18 m i fyrkant. Det innebar om jag minns rätt 30 - 40 rader som var 18 m långa. Rovor kunde sitta hårt, minsann. Kålrötter och betor var lättare. Sedan skulle de avblastas och läggas i högar och provisoriskt täckas. Så det satt hårt åt att få i hop vettig dagpeng. Under krigsåren hade vi 2:50 för en sådan ruta, som nog blev dagsbetinget för en 15-åring om det ville sig illa. Krigsåren var ju torra och sådden hade inte tagit sig över allt. Då blev det luckor och då kunde det gå bättre förstås.
Onsdagen den 6 november flyttades dasset, det gamla, upp till vedskjulet och blev i första hand verktygsbod, sedermera vedskjul. Jag tror att de bar det. Kan undra hur mycket folk som hjälpte till då. Det talar han inte om alls. Bara ”vi flyttade dass", som om det gällde en kub med någon meters planmått. Så var det inte. Det var 2-3 m i fyrkant. Jag kommer i håg när Lundborg i Mörtfors var och sågade upp props utanför Grönhagen när jag var liten. Han frågade om jag ville visa honom dasset. Det gjorde jag förstås och till yttermera visso så satte jag mig kvar bredvid honom på fjölbänken och övervakade tillställningen. Han sa åt Mamma sedan att det var en duktig pojk Ni har. Inte nog med att han visade mig dit. Han stannade kvar också. Om det nu var från hjartat eller om det var ett ”skitord”. Stora dass var det på den tiden. Ofta med två eller tre fjölar och nästan dansbanegolv framfor. De pryddes också upp med tidningssidor och enklare tavlor, men också kungaporträtt kunde förekomma.
Söndagen den 10 november fick han för andra gången i sitt liv en ål på nät Det är i stort ren tur. En ål är ju slingrande och hal och fastnar inte. Helt tur är det förstås inte. Det gäller att vara hypersnabb när ålen visar sig att slänga in den i båten.
Under hösten odlade han upp nya marker på Virum omväxlande med dikesgrävning och tröskning. Den 23 november var det 35 personer som deltog vid grannen Oskar Rudins femtioårsfest.
Söndag 8 dec var han åt Virum efter mjölk. Vad är nu detta. Vi hade ju två kor. Och priset 2 öre. Det är säkert fråga om skummjölk som ingick i Ragnars och Ivars stat. Och förmodligen hade de inga egna grisar att ge den till. Jag minns att vi använde skummjölken vissa tider även i hushållet. Den var snabb att bränna vid när den värmdes. Men för övrigt var vi ju före vår tid.
Den 12 dec började de hugga i Oxhagen på Virum. Söndagen den 15 dec fick familjen ligga till kl halv åtta på grund av att korkmattan i köket som de fernissat kvällen före ej var torr förr.
Söndagen den 22 dec var han till Hellersberg och hämtade skrivbordet som Gottfrid gjort. Nu stundar en ny era. Tidigare hade han fått ha en låda i byrån för sina papper. Det går framåt. Detta skrivbord hade fem lådor, en bredare i mitten två små på vardera sidan. Den nedersta av de båda små var låsbar. Den hade mamma också låst, om jag minns rätt, när hon fick inbrott på 70-talet. Men tjuven hade bara att dra bort lådan över så var det fritt fram till den understa.
Detta var som läsaren förstår ett år på gott och ont. Det onda var givetvis Pappas besvärliga sjukdom. Men åter igen, den som upplevt en svår sjukdom eller annan personlig motgång och som sedan får se hur allting till slut ordnar upp sig känner nog tillfredställelse ändå. Åtminstone gör jag det och jag inbillar mig ibland att det är från Pappa som jag har ärvt den egenskapen. Jag tror att sjukdomens besvärligheter var glömda på sommaren när han åter var i gång med arbete och byggenskap. Jag tror inte hans natur var att gråta över spilld mjölk utan att i stället ta till vara den nya mjölk som flödade.
Det goda var givetvis det enorma uppsving det innebar att få en jordkällare på tomten. Att få nya uthus. Tänk bara så fina svinhus där sedermera även kon fick plats när Gröndale lagård blev alltför fallfärdig. Och tvättstuga för mamma. Nu kunde hon vara inomhus när det var kallt även om givetvis allt vatten fick bäras för hand. Men det var de inte ensamma om. Fattigdomen på 1800-talet var inte så svår att bära för det var så många om den sades det ju.
Ekonomien för uthusbygget hur gick det med den då? Ja, egnahemslånet var på 1215:57 när inteckningskostnaden var avdragen.
Pappa har noggrant bokfört varje sak, även eget arbete och mat till Gottfrid och då slutar det på 1215:38. Han fick alltså l9 öre över och det räckte till ½ hg trettiosexöressnus. Så han kunde tydligen hålla i ett bygge, han. De båda sista meningarna är givetvis min egen kommentar. Det dyrare snuset kostade för ovrigt bara 40 öre per hg.
Jag har väl trott att detta år med sjukdom och för arbete med bygget skulle medföra att Pappas bankbok hade mindre behållning än förra året. Men så icke, den hade ökat från 760 till 1006. Nog kunde de hushålla. Det är nog lite av den andan som behövs i vårt land när detta skrives i mitten av oktober 1992. I en tid där krispaketen avlöser varandra. Må vi då minnas 20- och 30-talets arbetare som inte gav upp eller förlorade tron på framtiden fast de nästan för jämnan levde i en ekonomisk kris.
När jag läser Pappas dagböcker grips jag av samma hänförelse som grep Albert Engström, här nedan fritt citerad. Aldrig har orden verkat verkligare och sannare för mig.
"Folket som bor i dessa gårdar
torde vara av det renaste guld
Dessa sega, magra arbetare
som brottas med sin fattiga jord
Och segra, SEGRA, Är det icke ett folk att hålla av".
Till 1936