1934
Vintern detta år var mycket mild, men det kom lite snö ibland och det förorsakade en otäck isgata.
Måndagen den 26 febr noterar Pappa "Det är nu riktig sommar och har varit länge. Jag har brett gödsel på trädgårdsland. Man kan tro att man är i maj månad. I kväll regnar det". den 29 april, som var Farfars födelsedag skriver Pappa att björklövet är utsprucket, gräset växer, fint väder och varmt. Den tidigaste vår på länge. Mycket äppelblom i år. Bara den får ha trevnad.
Söndagarna börjar alltid med "styrde jag om korna" och drack kaffe. Märk flertalet korna. Vi har två kor nu, även om det är ett visst samägande med grannen Oskar i Gröndal.
Folk dog på den tiden också, ganska mycket till och med, tycker jag. Men det var av andra åkommor än i dag. Det var blindtarm och det var tarmvred. Åkommor som vi väl i dag inte direkt sätter i samband med ond, bråd död. Pastor som var komminister i Grönhult dog förra årets sista dag i "blindtarmen" och Måndagen den 15 jan var grannarna, i varje de som inte var allt för ogudaktiga bjudna dit på kaffe.
Den 21 jan begrovs inspektor Perssons på Virum son Gösta, 16 år gammal, som dött i tarmvred. Också smen i Lindströmmen begrovs. Han var från Ävrötrakterna.
Vad som är intressant är också att när det var ärenden till någon som bodde långt borta så listades ut når de möjligen kunde vara till kyrkan av någon anledning, exempelvis begravning. Och då passade man på. Tydligen deltog virkeshandlaren David Pettersson i någon av begravningarna, så Pappa passade på att få betalt för virket, som han sålt till honom. Och då slapp han åka drygt två mil till Fighult. Lika dant var det den 4 mars som också var en söndag. Då var Pappa till kyrkan och talade med David Karlsson i Flohult om Pettersborg. Åter sparades en längre resa, denna gång till Flohult. David Karlsson var nämndeman och auktionsman och socknens skrivkarl.
Begravningar, ja, den 4 febr begrovs skomakarns fru i Hellersberg.
Andersson på Hunö begrovs den 25 febr. Han var nog en mer bemärkt man och förmodligen också frireligios för det var en pastor från Västervik som jordfäste. Pappa var där och det var en stor begravning. Förmodligen var pappa bara där av nyfikenhet. Jag vill minnas att folk även från tid jag minns kunde åka till kyrkan när det skulle bli storbegravning som det sades. Jag kommer att tänka på Albert Engström. ”Jag skall på begravning", sade han. ”Jag skall ta med min fru, för hon kan behöva komma ut lite”. Han var smålänning, han också.
Tisdagen den 20 mars var Pappa till Lundins i Figeholm och köpte en svart kostym för 68 kr, hatt för 7:50, vit skjorta för 5:- och en vit rosett för 30 öre. "Jag är bjuden till Viksjöhult på begravning!' Karl Ström dog på Västerviks lasarett i söndags. Han dog i kräfta som det hette på den tiden. Pappa var med och bar honom till graven och sedan var det middag och kaffe i Viksjöhult. Josef var med. I och för sig var han snart 14 år, men nog undrar man vad han hade med att göra. Var det på den tiden en medveten strävan vänja barnen vid verkligheten, den allvarliga. Eller var det kanske bara så att han var med på kalaset för att umgås med Kalles fosterson Gustav eller Gösta. Så kan det vara, förstås.
För att nu se lite på vad det arbetades med under årets första månader så var det först dikesgrävning på Virum och sedan skogsarbete vid Bangöl, där Josef också var med. Lördagen den 17 febr högg de 60 st björk- och barrtimmer. Förtjänsten blev 8:22, vilket Pappa ansåg bra. Fram i mars övergick arbetet till propssågning och den 4 april började arbetet vid sågen för att såga det timmer som huggits under vintern.
Torsdagen den 11 januari var Pappa till tandläkare Broberg i Oskarshamn och fick nya tänder. Han kom dit klockan halv nio på morgonen och var färdig kl 6 på kvällen. Till Grönhagen återkom han inte förrän klockan 10 på kvällen, för det var svår isgata och punktering fick han också. Men nya tänder hade han. Så det var nog värt besväret.
Lördagen den 10 mars var det dags för årets första olycksfall. Han förstörde sig i högra tumgreppet när han släppte sträcken på sågen. Blev sjukskriven i 7 dagar, så nu blev det tid med småjobb som att laga nät exempelvis. Vårfisket stod för dörren. Den 21 mars var det dags för premiaren och det gick bra.
Annandag påsk 2 april hade han korna ute. Det var nog roligt för dem att komma ut från sin trånga mörka lagård. Fram i april så var det dags för dikesgrävning på Virum igen. Det är tydligen så att Pappa numera har stadigvarande knog på Virum och han nämner inget om arbetslöshet. Apropå fisk så var det ofta Josef som fiskade ensam och ofta fick han riktigt bra med fisk.
Tisdagen den 1 maj började han gräva åkern mot Gröndal redan klockan halv sex på morgonen. Och sådde den med havre, klöver och timotej. Farbror Kalle hjälpte till att dra harven. Sedan satte han med min hjälp potatis till höger vid porten. Lövet var grönt och Ingrid satt ute hela dagen. Det var 20 grader varmt i skuggan
Josef var till Solstadström och demonstrerade. På Virum hade de betald fridag. Kan undra om det var en lokal överenskommelse med betalningen. "Helgdag" enligt lag blev inte första maj förrän 1939. När nu arbetet hemma på gården var färdigt fortsatte det på Oskars mosse.
Apropå arbete på Virum så skotta han kring på de olika åkrarna. På den tiden skottades renarna in så det blev snyggt. Renar = kanter. Det var inget lättsamt arbete att gå krökt över spaden eller skyffeln hela dagen. Ofta med beting så de slet livet nästan ur sig för att kunna få gå hem någon stund tidigare. Beting var enda chansen att någon enstaka gång kunna korta av den kanske minst tio timmar långa arbetsdagen. Men då fick det arbetas med kläm.
Fredagen den 18 maj är noterat att betinget slutade redan klockan 3, så då hade det nog gått undan. Pingstafton 19 maj började Josef och Pappa klockan 5 på morgonen att sätta potatis på Mossen. De slöt kl 12 och hade då satt 4 tunnor. Vilket enligt vad jag kan få fram borde vara ungefär 600 liter eller mycket ungefärligt 450 kg.
För att se vad detta gav för utdelning flyttar vi fram till den 2 oktober då de slöt att hacka potatis på Mossen. Sammanlagt blev det 24,5 tunnor prima och 4 tunnor små. Pappa tillägger också: ”De var friska, annars är de sjuka över allt”. De små användes som regel till grismat. Det gav i alla fall 6 gånger utsädet och jag vet inte vad som var normalt på den tiden, men jag vet att pappa var en driven potatisodlare som lade ner mycket tid och även gödning på sin odling. Och potatis växer ju bättre ju mer man rör i den.
Nåväl, vi återgår till pingsten. Pappa var med Josef och mig till kyrkan på pingstdagen där läsbarnen gick till nattvarden. "Det var det mesta folk jag sett i kyrkan".
Den 22 maj var det dags för den första ålen för året, men det skulle med tiden bli många. Bara under maj blev det 17 ålar, en del mycket stora. Det var Josef ensam ibland som tog upp krok och rev.
Som jag nämnt tidigare skeppades en del varor ut från trakten. Den 25 och 26 maj lastade han ved på en skuta som hette Marie från Östra Ed vid Saltviken.
Tisdagen 29 maj togs det två smågrisar som tillsammans kostade 35 kr och säljare var Emil Nilssons skånska grisimport från Örkelljunga, som for omkring på regelbundna turer som annonserades i tidningarna. Konkurrenten var David Augusson från Kristdala.
Som jag sa tidigare sparade inte Pappa på gödning och det är noterat att han den 9 juni gödslade grönsaker och potatis med norsk kalksalpeter som kostade 8:75.
Den 2 juni hade Fredrik Andersson i Fredriksdal som legat förlamad efter en hjärnblödning avlidit och han begrovs den juni. Pappa hade nog hjälpt dem en hel del under denna tid.
Onsdagen den 13 juni var det dags för Josefs sista skolexamen. Josef gick så vitt jag vet bara 6 år i skolan och måste alltså ha börjat ett år för sent. Det var förmodligen bara vart annat års intagning i Vällehorva där han börjat sin skolgång. Det har förklarats att Josef fram till 15 febr var med hela dagarna i skogsarbetet men där efter endast på kvällarna. Det var nämligen 6 veckors fortsättingsskola först på året innan folkskolan kunde starta.
Det är också noterat att potatisen hade kylts i år, så den fick starta om. Sommaren går med slåtter på potatiskupning hemma och Josef arbetar också på Virum.
Söndagen den 1 juli var det komministerval efter Karlén. Pappa röstade på Folke Johansson, sedermera Odenbring, som också var min konfirmationspräst. Han fick 569 röster, vilket var nästan fyra gånger vad närmaste medtävlare fick.
Samtidigt med höbärgningen på Virum så gällde det att ligga i för att klara fodret åt egna kossorna. Det var slåtter på småängarna på Virum, Fredriksdal och dikesrenar mm.
Onsdagen 1 aug var det dags för mig att börja skolan. Den 3 aug tog pappa av råg på Mossberget och Josef tog upp efter honom för första gången. Pappa började också byta av i ladugården på söndagarna. Den 13 aug lade pappa upp lösing och Josef kanträfsa. Lösing var det som räfsades i hop vid skörden. Fram i aug blev det tröskning på Virum. Pappa bar säck till magasinet. Det blev runt 100 säckar varje dag och det var ofta trappor det skulle upp för.
Den 31 aug är det dags för ål nr 38. Den dagen blev det två väldigt stora ålar. Det är otroligt vad ål han lyckades få.
Fredagen den 7 september var Josef med skolbarnen till Lilly Husberg i Oskarshamn och lagade tänder. Det var fritt, endast 1 kr till resan kostade det.
Den 9 september var det dags att börja med honungen. Tydligen hade han detta är endast fått en enda svärm, men den gav 12 fulla ramar.
Josef hackade potatis på Virum och var redan då uppe i 38 korgar någon dag och det är inte illa. Det måste väl, med de tidigare dystra åren med arbetslöshet som bakgrund, kännas ganska skönt för Pappa att det hade blivit en till som drog pengar till huset. Det var så, när vi bodde hemma, fick vi från första stund betala en skälig ersättning för husrum och mat när vi började arbeta. Tack och lov för det. Det var nog också så, att pengarna däröver disponerade vi, men det mesta gick nog in på Postsparbanken. Statarna hade ju stora familjer och levde nog betydligt fattigare än vad vi gjorde, som hade tillgång till så mycket. Det innebar att det var vanligt när barnen började arbeta att pappan tog ut alla pengar de förtjänade och det till familjens gemensamma uppehälle. Sedan lämnades det ut till barnen vad som i dag kanske skulle kunna kallas fickpengar. Och det kunde i vissa fall gälla sa länge barnen bodde hemma och kunde nog i ålder ibland vara uppåt tjugutalet år. Josef började denna höst att läsa för prästen.
Bland annat var Pappa och Josef drevkarlar vid älgjakten, men jakten blev inte framgångsrik. Det var inte så gott om älg på den tiden. Den 10 oktober hackade Josef 40 korgar, ca 50 l, och tjänade 5:-, det var bra.
Den 10 oktober fick vi paket från morbror Mauritz och moster Emma. Pappa fick kappa och skjorta, Mamma linne och kalsonger, Josef gänsare, kalsonger och slips. Varför fick vi nu och varför fick inte Ingrid och jag, ja, säg det. Morbror var ju anställd av SJ som rorgängare på färjan Trelleborg -Tyskland. Om jag förstod det var det en tjänst på stationskarlsnivå i lön, men på den tiden ansågs det vara enastående bra att vara statsanställd, och säkert. Han ansågs nog rent av som lite överklass. Och det ansåg nog moster Emma också ibland. Kanske var det bara att de ville hjälpa lite. Kanske var det lite erkänsla för att mamma i första hand var den bland syskonen som fick ta hand om mormor.
Lördagen den 13 oktober var jag med Josef och drog upp kål, dvs potatisblasten. Det blev 21 korgar till middagen.
Pappa var i ladugården på kvällen. De hade fortfarande korna ute, för han skriver att de fick ha en lykta före och en efter när de körde bort dem. Lördag 27 okt plogade han på Solstad. Fram i nov börjar han mer och mer att arbeta i ladugården och det är några dagar noterat att han hade förmansplatsen. Om inte annat så var det några ören mer i timmen. Vid olika tillfällen plogade pappa, men jag tror inte han var så särskilt intresserad av att vara uppbunden av ett par hästar. Den 20 nov är det klippt. "Jag körde svingödsel med ett par tröga hästar, sade ifrån om körning och skall nu börja i ladugården".
Den 1 dec är det noterat att de tog in 34 kvigor, men att det fortfarande är 22 st som går ute natt och dag. De fick gå ute så länge de hade någon möjlighet att försörja sig. Josefs höstjobb dag efter dag var att koka svinpotatis.
Den 14 dec slaktade Alfred vår gris. Det var inte många dagar före jul det inte. Söndagen den 16 dec var Far och Son till sjön två gånger och fick sammanlagt 24 mörtar.
Året slutar ned att han arbetar i ladugården. Han noterar också att det var för halt både att åka cykel eller spark, så det var väl i stort att ge sig av och gå de fem km till ladugården vid fyrataget på morgonen när det var så. Han bekräftar också att det i stort sett varit ett år utan snö.
Även om Pappa konstaterar i sin sammanfattning att det varit dåligt med arbete, så verkar det inte som om han behövt bekymra sig för, det det här året. Det verkar ha varit full syning. Han skriver också att han gått i ladugården två månader i slutet på året och att han fått gå från Grönhagen en kvart över tre på morgnarna. Men nu får det vara slut. Nu skall han börja hugga i skogen igen.
Till 1935