1933
Låt mig med en gång fastslå att det har året var inte speciellt fyllt av viktiga händelser. Kanske bara en stor händelse och oss ta den med en gång, så är det avklarat. Den 14 APRIL föddes Ingrid. Barnmorskan som tydligen hette Andersson kom från Misterhult hade en make med bil, som både skjutsade dit henne och hämtade henne. Ingrid föddes 01:20 på långfredagens tidiga morgon.
Jag låter Pappas dagboksanteckningar gå med i kopior. Jag kommer ihåg att jag fick höra litet pip på morgonen när jag vaknade och de undrade om jag kunde gissa vad det var. Jag lär visst ha svarat att är det en katt. Tidigare barnafödslar var det, om jag nu minns rätt, barnmorskehämtning med hästskjuts. Så tiden gick framåt även om det var lågkonjunktur.
Det var milt i början på januari. Det gick att fiska som på sommaren i sjön. Onsdagen den 4 januari blev det äntligen uppgörelse beträffande vägkonflikten. Den 7 jan gjorde Kalle och Pappa ett ”verkfat" (verktygslåda) för vägen och efter att ha gått hemma och spekulerat på söndagen var det äntligen dags att återuppta arbetet måndagen den 9 jan. Sträckningen från i fjol var tydligen bra nu. Fortfarande ingen kommentar om strejken.
Det var dags för mormor att söka pension. Det behövdes läkarintyg och hjälp med att skriva ansökan. Vad levde mormor på innan hon fick pension, kan man undra.
I mitten av januari var det dags att försåga det timmer pappa hade sammankört. Han sågade det i Gölghult. Pappa var också i Gölghult och högg prästved som kompensation för att han lånat häst till skogskörslor. Det var förmodligen så på den tiden att det i arrendatorns åtaganden ingick att hålla prästen med ved.
I april noterar han att Josef får fiska ensam för han har inte tid själv. Och Josef gör det med en viss framgång låter han förstå.
Den 11 april var det dags att sätta fruktträd utmed vägen på den nya marken. "Och Josef fick riktigt med fisk."
Den har påsken körde det ihop sig riktigt och Grönhagera blev rikligt välsignade. På långfredagen föddes som sagt Ingrid under dygnets andra timme och precis ett dygn senare kalvade Rosa. Så Pappa fick gå i väg och väcka Maria för att mjölka. Maria hjälpte oss dessa omvälvande dagar, sammanlagt under 13 dagar och hon fick 13 kr i ersättning. Maria är Maria Olsson i Grönlund. På påskdagen var grannarna förstås och gjorde visit och tittade på det nya barnet.
Pappa, han har på lediga stunder byggt hönsgård. så nu är det slut för hönsen att gå allt för fritt och sprätta i landen eller att alternativt sitta instängda i hönshuset.
Den har gången användes kalven för eget behov. Det skulle vara fest förstås när det nu äntligen blev en flicka. En bog såldes dock till Hellersberg.
Mamma fick 42 kr i moderskapshjälp genom sjukkassan, Det kanske har kommit till sedan vi andra föddes. Pappa var också till ålderdomshemmet till Bengtsson, som skulle resa till Stockholm.
Lördagen den 13 maj döpte pastor Karlen Ingrid klockan 4 på eftermiddagen. "Vi hade dopvattnet i glasskålen, vi in hos verkmästare Ekrot, den skall Ingrid ha när hon blir stor, sen var jag till Föreningen å handla". Jag har frågat Ingrid och hon vet inte vilken skål det kan vara och hon har ingen som passar in, sa det är kanske den jag ärvt. Åter igen har hon ju inte blivit så stor, så hon får väl bida sig.
Josef är i gång med att rensa och gallra rovor på Tjustgöl den här sommaren. Det var väl den första inkomst vi barn kunde komma över. Här står också antecknat att han bar hem färg från sjön åt kon. Färg är det där sjögräset med leder, kan det kallas fräken? Jag minns hur han kom hem efter tio timmars hårt jordbruksarbete, åt snabbt och sedan i väg till sjön, slog en stor säck färg, oftast från båten. Den var dyblöt och hela han var genomvåt när han kom hem med säcken på ryggen. Det var bråda tider. Utöver att ta vara på hör både här och där så kokade han rödfärg och färjade staketet kring nyodlingen.
Söndagen den 30 juli var han till doktorn för Ingrid hade fått Kikhostan. Vi har haft den i tur och ordning alla tre. Han konstaterar att det finns ingen medicin mot kikhosta, men det måste ha varit fruktansvärt för Ingrid som var så liten.
Vägbygget blev tydligen färdigt mitten på juli, så sedan dess har Flivik kunnat glädja sig åt sin nya väg. Därefter blev det i stort sett bara Virum med jordbruksarbete och sprängningsarbeten.
Den 21 augusti började han spränga i brunn vid Eken och Gottfrid hjälpte honom att stensatta den. Den 27, som var en söndag, dracks det kaffe ute vid det nya bord med soffor som Gottfrid gjort. Det är med säkerhet den trädgårdsmöbel som fortfarande finns något kvar av, tror jag. Tisdagen den 29 augusti bar pappa bort 127 säckar vete på 65 kg från tröskverket på Virum. Det skulle på trappor upp på magasinet. Det var inget dåligt dagsverke och det var pappas tröskverksjobb under många år.
I mitten av september var torkan så svår att de fick bara vatten från den lilla källan vid Smedstugan. Den sinade aldrig, men var mycket liten.
Faster Hanna i Hällersberg fyllde 50 år den 30 oktober. Hon uppvaktades med flanell, 5 m för 1 kr/meter och en tårta.
Dagen efter var mamma till Ängstugan och köpte en hatt, men det var hål i kullen. Pappa for och bytte den på kvällen.
Lördagen den 25 nov utökades boskapsskötseln ordentligt och nådde sin högsta höjd. Då köpte pappa en ko i som hette Bocka. Tidigare hade vi Rosa, visserligen i kompanjonskap med
Oskar. Så nu finns det två kor i Gröndale lagård. Jag kommer i håg att jag skulle alltid ha silsupen, när mamma kom och hade mjölkat. Det var underbart gott med ett glas spenvarm mjölk, men det var förmodligen mycket hälsofarligt, Och eget var det nog. Jag tror inte jag träffat någon som tyckt om spenvarm mjölk.
Julfirandet kommer med i orginalskrivningen, men jag måste notera att de kärnade smör i 5 timmar på julafton, men det blev inget smör ändå.
Julafton. "Var jag först och styrde om korna, sen var jag åt Hellersberg med äpplen. Far fick till ett par kalsonger, Hanna till ett förkläde. Josef var tomte. Ingvar fick hängslen å nötter. Josef skjorta och nötter, Astrid bottiner, mormor förkläde, jag hängslen. Sen åt vi i stugan. Hade gran tänd. Vi kärnade i 5 timmar, men det blev ej smör ändå".
Juldagen 25. "Var Josef, Ingvar och jag till Kyrkan, åkte spark, fint före. Mycket folk. Många slädåkare och bjällerklang. Snön är annars inte mer än 2-3 tum, men är så tillkörd på vägen".
På annandagen var Pappa med Ingrid till syster Anna i Mörtfors för hon hade lite navelbrock efter kikhostan, men det var inget farligt. Märk att det var Pappa och inte mamma som var i väg och det gjordes på annandagen då det var ledig tid. Skulle tro det var få karlar som åkte med sin lilla dotter till sjuksköterska och pratade navelbrock på den tiden.
Ett dåligt år med arbete säger Pappa, men det har gått i alla fall, är min kommentar. Och sjukpenningen har åter överstigit utgifterna till försäkringskassan. Så allt är sig likt. Nej, bigården saknar jag redovisning på, men han har sagt tidigare att det var dålig skörd.
Till 1934