1931
Inledningen av det har året ger en försmak av att året kanske blir besvärligt ur sysselsättningssynpunkt. Måndagen den 19 jan: "Börja jag första dagen efter jul. Arbetet återupptages, stenhuggare får förtjäna 40 kr/löning för gift och 25 kr/löning för ogift. Bara Gunnar och jag är kvar av dagsverkarna, dom andra är permitterade. Gunnar och jag har 5 timmar om dagen, 5 dagar, lördan fri." Löning trodde jag var var fjortonde dag, men jag är inte helt saker. Det skulle då innebära 40 öre i timmen. Att pappa fick vara kvar tyder på att han var omtyckt. Gunnar, kompisen, var gammal i gården.
Fram till denna dagen hade han fortsatt att lägga i hop ekgrenar för eget bruk, men också huggit massaved i Arvidsmåla på förtjänst. Josef var med på båda ställena och hjälpte till att såga de grövsta. Han sågar bra säger Pappa. Kan tro att han barkade massaved också. Det fick vi vara med ganska tidigt och göra. Pappa noterar att 100 2-metersbitar massaved är ett ledigt dagsverke om skogen var bra. Hur ledigt det är att hugga 100 massavedsbitar per dag vet vi nog både Josef och jag. Det blev i alla fall 4 kr om dagen för det betalades med 4 öre/bit.
Pappa var hemma och var sjuk två dagar, sängliggande med hosta. Tredje dagen fick han låna en tredjedels liter brännvin i Hellersberg. Det friskade upp så han blev bättre sa han försökte arbeta dagen efter, men sen var det dags vara hemma igen, så brännvinseffekten var inte så långvarig. Det tog sammanlagt 14 dagar innan han varaktigt återvände till arbetet. Han stack emellan och högg massaved i Arvidsmåla på lördagarna då han var ledig från berget. Det gällde verkligen att ta det som fanns att få.
Måndag 2 mars: "Var jag och skotta snödrivor mellan Kallsebo och Flivik, drivorna stod över gärdesgårdarna, på en del ställen fanns det ingen snö".
Lördagen den 7 mars kom det paket från America, moster Enelia. "Kläder till Ingvar, Josef och jag varsin slips, Astrid och mormor var sitt klädningstyg."
Högg grenved på Pannkaksudden åt Rydberg noterar pappa. Kan just nu inte erinra mig var Pannkaksudden låg. Förmodligen udden från sundet i stora Rögöl och mot Helsikes höl. Det var på Kallsebo marker.
Det verkar ha varit en snöig vinter, för skogsarbetet fick ofta avbrytas innan dagen var slut för snöns skuld.
Arbetstillfällena dras ner. Den 21 mars slog gatstenshuggningen igen.
Av Jonsson i Berga köpte pappa hö, 500 kg för 6 öre/kg + 3 kr i hemkörning. Det innebar 33 kr för ett par lass.
Onsdagen den 15 april blev dagsverkarna i Kallsebo meddelade att de skulle permitteras från och med 1 maj. Så snaran dras åt.
Söndagen den 19 april skriver pappa: "Satt jag inne, hade ont i huvudet. Jag har varit neråt sjön, där ligger snödrivor på en halvmeter i skogen och sjön isbetäckt". Den 26 april var det så mycket rent så han kunde lägga ett par nät i Stubbviken och fick ett par gäddor på eftermiddagen.
Även om pappa var permitterad från stenhuggeriet fick han tydligen fortsätta i Kallsebo även efter 1 maj. Han fick hugga meterved av hemkörda runda träd och grenar. Hade 65 öre/m3 och tjänade ca 5 kr/dag. Det har vedhuggeriet varade bara en vecka, ser jag. Sen tog han i med odlingen av nya marken samt staketbygge. Någon dag högg han grenved på Pannakaksudden och åt sig själv.
Den 28 maj började han i alla fall på Plittorpvägen vid trumman vid ålderdomshemmet, men det blev strax en veckas uppehåll för det myckna vattnets skull. Så blev det blev Pannkaksudden igen de lediga dagarna. Fredagen den 10 juli gjöt de den sista betongen i trumman.
Årets gris betalade han bara 15 kr för och den köptes i Snäckedal.
Pappa fortsatte och arbeta på vägen och den 24 juli fick han börja i grusgropen i Nygård. Där togs gruset till vägen. Har hört mamma berätta att arbetet i grusgropen var mycket hårt och det kan man nog tro. Den 18 aug klockan 11 fick han handen mellan två stenar. "Jag hade tag om en som jag skulle kantra, så kom en uppifrån och slog emot så jag fick handen emellan. For till doktorn på hemväg".
Den 31 aug var han till doktorn men det framgår inte om han blev friskskriven, men förmodligen. Han var dock till schaktmästaren på vägen och fick sluta. Jag har dock för mig att det finns anledning att återkomma till vägen fram över.
Torsdag den 9 juli: "Regna det, en väldig storm så vi fick söotta och binda fruktträden, en del gick sönder, mängder med skog gick omkull, jag kupa alla potatisen".
Den 25 juli köpte pappa en präktig cykel till Josef för 60 kr av Birger Sand.
Söndagen den 26 juli: "Far vi allesammans till Figeholm. Fotograferade oss hos Sage. Blev regn på kvällen så vi fick tag på Erik Hammarberg så han skjutsa oss hem. Annars hade vi trevligt".
Jag tror jag minns det har och är det sant så är det det allra första som står i dagböckerna som jag kommer i håg. Jag var ju närmare 4 år, så det kan man kanske tro att jag kan minnas. Kortet har jag i alla fall kvar, tror jag. Jo, det har jag och kanske kommer det som kopia på nästa sida.
Målarmästaren Emil Karlsson har haft tre målare inkvarterade i Grönhagen under 4 veckor. De målade i Grönhult, det var väl Prästgården. Han fick betala 10 kr per man och vecka. Alltså 120 kr sammanlagt. De hade då både mat och logi.
Granvedshuggningen på Pannkaksudden fortsatte vissa dagar.
Lördagen den 12 sept började han att gräva diken i Rögöls mosse i lag med Kalle. Detta arbete räckte bara till den 25 i samma månad då anslaget var slut för kronojägaren. Då hade de grävt mellan lilla och stora Rögöl, så att den lilla gölen sjönk 90 cm. Han hade också varit i Ängstugan och köpt sig gummikängor, som väl var föregångare till gummistövlarna och som jag minns.
Den 15 sept var han till Kallsebo och hämta löning för sista veden, så nu är det väl slut med huggningen på Pannkaksudden.
Bengtsson flyttade till Jakobsberg den 31 okt, så på det sättet försvann han tydligen från Grönhagen.
Det är en påtaglig brist på arbete. Även om pappa sysselsätter sig, är det inget stadigvarande. Han är hos bönderna och tröskar, ordnar med egna veden, hjälper dem i Hellersberg med skörden, hjälper Astrid att tvätta vid sjön, kör hem ved, fiskar, plockar bär.
Nu om någon sin gällde nog att många bäckar små osv. Fiske sysslade han med mycket och det var nog stommen i mathållningen när det inte kom in så mycket kontanter. Och här ligger väl nyckeln till att det gick så bra som det gick. Vi hade ko, gris, höns, egen potatis och fisk från sjön, bär i skogen mm. Det gick an även med begränsade kontanter. Det står då inte nämnt att det fanns någon form av arbetslöshetsunderstöd.
Onsdagen den 28 okt blev det ett litet påhugg. Han hjälpte då ingenjör Blomberg med lantmätning i Kallsebo. De satte upp skälstenar. Dvs gränsmarkeringar i form av spetsiga stenar. Det var inga rör på den tiden. En och annan decimeter hit eller dit var det nog ingen som intresserade sig för. Det här arbetet räckte 5 dagar.
Den 3 november började pappa åter gräva dike i Rögöls mosse.
I början av nov blev de dock angripna av den s k Bornholmssjukan 1). Det var väldig huvudvärk, håll i bröstet, sidan och magen. Han var dock bara hemma ett par dagar, även om han talar om håll även sedan han började arbeta.
Fredagen den 13 nov fick de hem korten som de tog hos fotograf Sage i Figeholm.
Det var nog inte så att det var arbete med dikning hela tiden. De fick tydligen gräva en bit i taget så länge anslagen för tillfället räckte. Och det var bara inte i Rögölsmosse. David och han grävde också diket som börjar i hagen vid Grönhagen och sedan fortsätter in på Gölghult. Kronojägaren som bestämde om dikningen uppskattade han inte. Han var svår att fa tag i, höll inte vad han lovade, var en slarvig karl, bara ljuger. Fredagen den 18 dec konstaterar han dock att det var för kallt att vara i dikena och att de fått slutavlöning.
Bornholmssjukan var tydligen svår att bli helt kvitt. Den 20 nov kände han fortfarande av håll när han arbetade.
Den 4 dec slaktade Alfred i Ugglekärr grisen åt oss. Det var en stor fin gris, som vägde 102 kg, en duktig gris att äta hela tiden. Han mätte 8 kvarter. Ett mätningssätt som jag inte till fullo behärskar. Pappa mätte runt grisen bakom frambenen och bestämde detta sätt hur många kvarter grisen var. Det var ju ett praktiskt sätt att följa grisens tillväxt, för det hade nog inte varit så lätt att få grisen på vågen. Gubbarna jämförde sina grisar under tillväxten och då talades det bara om kvarter som mått.
Jag lovade nästan att det skulle bli att återkomma till Plittorpsvägen tidigare. Den 6 dec som var en söndag gör vi det: "Var jag åt Nygård till schaktmästaren för att utfå överskottet, han ville ej först lämna det, men fick ge sig, så han lovade att skicka dom på posten. Han röt först efter vanlighet, så jag fick gå efter Birger i Solbacka till bevisen föll han så vi blev vänner". Så kunde det vara. "Så vi blev vänner" betyder nog egentligen "så han fick ge sig" eller "vi blev överens om detta”.
Det är också antecknat olika små förlustelser som att åka spark med barnen, gå på röda kors- och missionsauktioner, gå på handelsföreningens årsmöte, fackföreningsfest, Lindnäs möte och besök hos släktingar.
Årets sista dagar skildras på sidan i direktkopiering.
Torsdag 24 Julafton. "Högg jag ved till kl 10, sen var jag åt föreningen å handla, Josef var åt Kyrkan efter galoscher åt mig. Ingvar och jag var till Hellersberg. Far fick ett par strumpor, Hanna till ett linne, Kalle ett par vantar. Ivan i Grönhult var här utklädd till Tomte, gav Ingvar och Josef var sin påse gotter. Ingvar fick en skinnmössa, Damasker, strumpor å gotter. Josef till en skjorta å gotter, Astrid till linne och kalsonger, mormor till kalsonger. Ingvar fick nötter och karameller af Emil, af farbror Karl fick båda gotter".
Juldagen 25. "Cyklade Astrid, jag och Josef till Kyrkan".
Annandag jul. "Var vi till Götehult allesammans. Cyklade till Tjurshult, sen gick vi".
Söndag 27. "Var jag hemma hela dan. Far och Hanna var här".
Måndag 28. "Var Jag hos David i Lyckedal å sprängde ett dike".
Tisdag 29. "Högg jag ved på förmiddagen. På efm var jag i diket hos David i Lyckedal".
Onsdag 30. "Högg jag ved å var åt föreningen".
Pappa sammanfattar att det varit ett svårt år ur sysselsättningssynpunkt, men konstaterar också att han haft skapligt med arbete.
Det ar nog också ett riktigt konstaterande. Pappa var en duktig arbetare och därtill ganska aktiv för att själv skaffa sig arbete. Det var säkert mycket svårare för de mindre duktiga och företagsamma. Inte ett ord är nämnt om arbetslöshetsunderstöd, förmodligen för att det ordet inte var påkommet då. Den som inte kunde klara sig fick väl gå till fattigvården.
1) Bornholmssjuka (myalgí'a epedd'mica), en akut, smittsam sjukdom med epidemisk utbredning, som den danska läkaren E. Sylvest observerade under sommarvistelse på Bornholm 1930 och som han beskrev samma år och i monografisk form 1933 (”Den Bornholmske Syge”). B. Är en sommarsjukdom.
Den börjar som regel plötsligt med smärtor vid andningen i bröstkorgens och bukens muskler, vilka känns fasta och ömma för tryck. Insjuknandet åtföljes av feber och huvudvärk, ibland också av kräkning, diarré, näsblödningar. Den ej sällan förekommande hickan med smärtor i maggropen, tyder på att även mellangärdets muskler kunna vara angripna.
I okomplicerade fall går b. över efter några dagar utan behandling. Recidiv med återkommande feber och smärtor uppgives förekomma i omkr. 25 % av fallen.
Den vanligaste komplikationen är torr pleurit; även lunginflammation, hjärtsäcksinflammation, inflammation av könskörtlarna (orchi’tis) och av mellanörat ha beskrivits. Epidemier av b. ha iakttagits i olika länder, så på Island 1856, 1863 och 1874, i Norge 1872, i USA 1888, i England 1924, i Sverige 1931
Om sjukdomens orsak och spridningssätt är intet säkert känt. Vissa förf. anta en släktskap med papatacifeber och att infektionen således skulle överföras genom insekter. A.Fl.
Till 1932