1929
Så är jag då framme vid år 1929. 4 år av de sammanlagt 40 år som pappa skrev dagbok är avverkade. Det har fått mig att inse att jag måste byta arbetsmetod om jag inte skall bli en ny Metusalem för att klara av det. De dagboksanteckningar som jag arbetar med är ganska kortfattade och i den mån jag kunnat har jag försökt brodera ut det litet. Som när pappa spelade dragspel. Det fanns ju inte så många stämmor att välja på Magdeburgerspelet. "men en får försöke använde bälgen å drille ut det lite".
De episoder som jag berättat bredvid har samband med pappas anteckningar, men hänför sig ofta till ett betydligt senare skede.
Det innebär att möjligheterna till lite lättande kommentarer är förbrukade för många år framåt eller åtminstone hårt naggade i kanten, tror jag. Därför känns det inte helt meningsfullt att fortsätta att upprepa vardagliga återkommande händelser. Risken är uppenbar att ingen orkar läsa det. Jag har därför bestämt mig för att läsa några veckor åt gången och sedan direkt försöka skriva ner det som kan vara viktigt eller intressant. Vi får se hur det blir. Jag har mycket omkring mig, så även med den förenklade metoden kommer det att ta lång tid.
På nyårsdagen noterar pappa att det var gråkallt. Den noteringen kan ses som en signatur för den kommande vintern som var långvarigt kall. Det dröjde ända till den 1 mars till första dagen med mildväder det året. Möjligen kan man säga att vintern den 16 jan övergick att vara vitkall i stället. Da rasade nämligen en väldig snöstorm med mycket snöfall. Snön stod upp på köksfönstren och Valentin och Tor i Grönlund fick gå på gärdesgården för att komma till Grönhagen. Dagen efter avtog snöfallet, men då hade det hunnit komma 1 m snö men det kunde vara 2 m drivor där det blåst i hop. Det var en total isolering. Inga tåg kom eller gick vid stationerna i Oskarshamn eller Västervik. Ingen post kom till Misterhult på flera dagar. Först 18 jan hade de plogat vägarna, så han kunde komma till föreningen och handla. Gamla människor minns inte så mycket snö står det skrivet. Den 11 febr är det noterat att vintern är den strängaste på "Hundratals" år. Med stor bokstav där till så det tyder på respekt. Tågen sitter fast i snön och båtarna i isen. Isbrytarna räcker inte till, utan en stor har rekvirerats från Ryssland. Så sent som den 28 febr är det noterat att dom skall ordna biltrafik mellan Stockholm och Åbo i Finland, tydligen på isen. Isbrytarna har att gå igenom upp till 5 m packis. En del ångare fastfrusna utan proviant de får undsättas med flygare. Onsdagen den 17 april hade det dock gått så långt att pappa lade nät för första gången, men det klagades fram över att det var kallt om fingrarna. Jag tror honom gärna.
Det hände en personlig sorg för pappa i början på jan. Hans mamma, min farmor, dog den 10 jan. Den 7 jan var han till Hällersberg, där "Mor var så klen så vi fick vända henne i lakan för att kunna ordna sängen".
Jag tror det kan vara av värde att försöka skildra hur ett dödsfall och en begravningsförberedelse kunde gestalta sig för dryga sextitalet år sedan bland fattigt folk och när ”århundradets snöväder'' försvårade. Vi fortsätter. Den 8 jan var hela Grönhagenfamiljen sjuk, men pappa fick försöka sköta hushållet ändå. Samma på den 9 jan, men pappa måste vara uppe och laga mat.
"Mor hårt dålig. Gottfrid åt Mörtfors efter syster Anna". Det var distriktssköterskan. Doktorer var det säkerligen inte tal om. Förmodligen bedömdes att här kan ingen doktor längre hjälpa.
Konstigt nog har jag inte hittat någon förvarning om farmors sjukdom under slutet av förra året Jag har för mig att mamma har berättat att farmor drogs med något ganska länge och att hon under sin sista tid hade svårt att svälja mat utan levde på välling. Det fanns misstanke om att hon fått fiskben som fastnat i halsen och förorsakat detta.
Torsdagen 10 jan: "Vi är sjuka fortfarande. Jag gick till Hellersberg. Mor gick ifrån oss kl 1 efm. Far, Hanna, Gottfrid och jag samt syster Anna var vid sjukbädden när hon dog”.
Fredagen den 11 jan: ”Var jag till Hellersberg och satte in enar, strödde ris hos mor. Sen var jag till expeditionen i Gölghult. Gottfrid och Karl var till Figeholm efter kista". Till Figeholm med lånad häst förstås.
Lördag den 12 jan: "Astrid och mormor fortfarande sjuka. Josef och jag var till Hellersberg. Vi lade mor i kistan. Klädde henne riktigt vackert. Kistan snygg gul färg. Astrid band två kransar av vintergrönt och myrten. En myrtenkvist fick mor i handen. Elna och Axel var hemma''. Att Josef fick vara med där förvånar, men egentligen vad var det för fel med det. Vi måste ju lära oss att vara van med döden i alla dess former.
Jag tror pappa var mycket fäst vid sin mamma. Jag tror hon representerade både klokheten i familjen men också det mer lättsamma. Hon spelade ju enradigt dragspel och sjöng, tror jag. Och det var väl hon som lärde pappa den konsten. Har hört berättas av pappa att farfar hade lovat köpa honom ett dragspel på någon marknad, men för att få detta måste han sjunga en viss sång på en förfärligt massa verser kvällen innan. Och det klarade han och fick sitt spel. Då var han barn förstås. Och jag vet inte helt om det jag sagt här är sanning, men jag tycker hans beskrivning av mamman i kistan tyder på något som stämmer med vad jag sagt.
Så kom då det fruktansvärda snöovädret den 16 jan då Farmor fortfarande stod lik i Hällersberg. För att förstå följderna måste man veta att Hällersbergs förbindelse med farbar väg var en smal, stenig körväg som med nöd och näppe var framkomlig på sommartid. Kan tänka mig att denna körväg var 1,5 km lång innan man nådde den plogade landsvägen. Betänk också att snön var en meter djup med upp till 2 m djupa drivor, så kan det var klart att gripa oss an med fredagen den 18 januari. ”Dom hade plogat så jag var till föreningen och handlade. Sedan var Gottfrid och jag till Kyrkan med mor. Vi hade Karlssons häst i Grönhult. Kalle och Gottfrid hade skottat en väg från Hällersberg, en väg för hästen att gå i. Fick åka åt Vällehorva, den andra vägen var ej plogad”.
”Snöskottningen gällde den 1.5 km långa "körvägen". Jag tror att kommentarer är helt överflödiga.
Söndagen den 20 jan: ”Bar vi mor till graven. Karl, Axel å jag, Albin, Lydias Erik. Från Götehult kom ingen. Fick en vacker krans från Skärkarls pojkar. Vi åt middag och kaffe i Hellersberg, ingen opartisk men Albin, Arvid i Arvidsmåla skjutsa". Opartisk skall uttalas med stark betoning på sista stavelsen och betyder utomstående. Det är noterat att det togs ut pengar på banken vid två tillfällen, en gång 110 kr. Förmodligen var det väl pappa som fick betala det mesta om inte allt av begravningskostnaderna, för det var sällsynt att någon i Hellersberg var stadd vid kassa. ”Från Götehult kom ingen betyder att faster Elna inte var med. Därmed får händelserna i samband med farmors frånfälle vara nog beskrivna.
Det blev ny överrock åt pappa och ny kappa åt mamma under denna kalla vinter. Tyget till pappas rock kostade 20:25 och 25 kr tog de i Gröndal för att sy den. Mammas kapptyg gick till 20:38 och det var sedan Elsa Karlsson i Mörtfors som sydde upp kappan. Vad det kostade har jag inte kunnat hitta.
Den 7 februari betalade pappa planen dvs tomten till Riksbanken med 325 kr och längre fram kommer fjärdingsman med köpebrevet. Så fungerade tydligen administrationen då.
Pappa arbetade under vintern i berget, men var tydligen flitigt sysselsatt med vedhuggning på fritiden. Han satte fruktträd, tog ympkvistar och ägnade sig mycket åt att ympa som vanligt. Fisket var ibland framgångsrikt, en gång i april fick han 20 gäddor och en annan gång 17.
Onsdagen den 27 mars är det antecknat att de på eftermiddagen högg sönder is på Kallsebovägen. De kan behöva en förklaring. Det var nämligen så att när det töade så rann vattnet över vägen och det frös på undan för undan och de kunde bli kanske ett par decimeter tjockt islager. När det sedan blev mer vatten på vårkanten blev det ett dike i isen med så gott som lodräta kanter. Dessa kunde vara mycket farliga för både bilar och cyklar. Och fick lov att huggas bort. Den här gången föranlett av att Rydberg, förvaltaren, skulle ut med bilen.
Därmed är årets första fyra månader avhandlade.
Så vitt jag kan utläsa har pappa arbetat i stenhuggeriet hela året.
Som sagt, han fortsatte och ympa och vid ett sådant tillfälle i Lyckedal fick han en sträckning i ryggen. Det hände den 23 maj och fick gå till doktorn och han var inte i arbete förrän den 10 juni igen. Det framgår inte klart om han var sjukskriven hela tiden. Ett är säkert, även om han klagar på att han hade ont, var han i febril verksamhet under tiden. Han fiskade, handlade, lagade nät, plockade om potatis, högg ved och var till och med till Västervik en dag och cyklade och det gick fint säger han. Det var väl närmare 5 mil dit.
Den 17 juni var en milstolpe i Ingvars utveckling, då var han med till sjön första gången är det noterat.
Den 8 augusti var pappa och Gustav Söderberg till David Karlsson i Flohult angående ny mätning. Det var väl något som hade med tomten att göra. David Karlsson var något av socknens skrivkarl, som hjälpte till med skrivelser, bouppteckningar, jag tror också auktioner och på senare år i alla fall även deklarationer. De åkte bil dit med Algot i Gölghult som hade trafikbil. Gustav Söderberg kunde inte cykla, det var väl därför. Annars var det väl inte just mer än 2,5 mil cirka till Flohult.
Den 23 oktober var mamma till Oskarshamn och lagade två framtänder vitt, 10 kr/styck och en sidtand svart, 8 kr.
Fisket verkar ha gått mycket bra i år. Den 10 nov var mamma hos mormor, så farbror Kalle var och såg efter "pojkarna" medan pappa var till sjön och nettjade. Dvs lade utanför en lugn vik och far sedan in och skrämde fram fisken. Han fick på så sätt tio gäddor och ytterligare två på krok. Det är för övrigt noterat att Josef är med Kalle, antingen till föreläsning eller något religiöst möte eller något annat. Det var nog högtidsstunder för han var populär vår farbror Kalle. Apropå fiske så inträffade en liten episod som är skildrad den 4 december, som var en onsdag. ”Var till sjön på kvällen, skulle vittja krok, kom vilse i dimman. Kände ej igen mig förrän jag fick se metspön och åror. Det var hemskt att komma vilse i dimman". Det här har pappa berättat för mig vid något tillfälle. Förmodligen överraskade också mörkret.
Tisdagen den 10 dec var det dags för ett litet olycksfall, som dock inte föranledde läkarbesök eller sjukskrivning. Ett spettag slant, så han slog baklänges och slog i ändkotan i en sten. Det gjorde riktigt ont var kommentaren. Han var ju lite ivrig, så det radades gärna upp tillbud.
Årets gris, som vägde 81 kg, slaktades den 14 dec, kl 5 på morgonen så han skulle hinna i tid till arbetet.
Den 29 dec var Josef och pappa och köpte en ko av Elna, systern. Konstigt att han säger Elna och inte Johan som hon var gift med. Märkligt vid den tiden. Måndagen den 30 dec var det dags igen. ”Var jag i Hålvik och lasta Klara. Vricka mej i en fot, fick gå hem, stel i foten, hade värk". Dagen efter satt han inne, kunde knappt gå. Emil och Josef var efter kon i Götehult. Den var för övrigt inköpt i kompanjonskap med Oskar i Gröndal.
Den ekonomiska sammansättningen som följer är gjord helt företagsmässigt där det mesta är med, bigård, verktyg, fastighet och till och med mammas försäkring.
Lite rörig kanske det här skrivsättet blev, men det får duga. Jag fortsätter nog nästa år på samma sätt.
Till 1930