En kvarnresa till Ölvedal 1944


En kvarnresa till Ölvedal.

Av Karl-Henrik Höckerfelt

Fritiof och Viktorina Karlsson i Höckhult i Misterhults socken hade båda med ålderns rätt lämnat bondelivet i Höckhults by men bodde kvar och stod till förfogande när det gällde vissa arbetsuppgifter. 

En dag sommaren 1944 hade mor Viktorina och hennes dotter Alva haft storbak som så många gånger förr. Men nu var mjölet slut. Mor Viktorina nämnde detta för Fritiof som förstod situationens allvar. Som den handlingens man han var grep han sig genast an problemet.

”Jag tar trillan och unghästen Mona Lisa och så får Lille Stig följa med” muttrade han för sig själv. Stig var näst äldste barnbarnet, en tvärhand hög, som ofta hälsade på släkten i Höckhult.

Av någon anledning valde Fritiof kvarnen i Ölvedal framför den i Mörtfors. På den här tiden var det mycket dåliga vägar i bygden. Vägen från Klintemåla till Höckhult och vidare till Misterhult och Ölvedal gick bitvis genom kuperad terräng med backar som var både stora och branta, Det fanns också tvära kurvor här och var. I våra dagar är vägen mycket bättre än den var 1944. Den gamla vägen, från Misterhults gård till Tjustgöl, förbättrades i en första etapp och i en andra etapp byggdes en ny väg från Tjustgöl och till Klintemåla. 
Vägförbättring och nybygge av väg var i hela sin stäckning färdig 1953. När Fritiof och Lille Stig skulle göra kvarnresan 1944 fick de hålla tillgodo med den gamla smala, backiga och krokiga vägen. 

Fritiof spänner för unghästen Mona Lisa för trillan. Att han väljer just Mona Lisa beror på att hon inte är helt inkörd men ändå något tömvan. Ännu inte van vid tungt arbete, men smidig och rörlig med ett driv i steget, en vagnshäst. Fritiof tycker också att hon behöver få lite trafikvana. En vända på tre mil till kvarnen i Ölvedal kunde passa bra. Kanske kunde lille sonsonen Stig få hålla i tömmarna lite, men bara lite!

Fritiof lastar på säcken med brödsäd och en hötapp åt Mona Lisa. Viktorina kommer med matsäcken och med en förhoppning att resan måtte gå bra. Hon visste att landsvägskörning med häst, särskilt då en unghäst, var ingen lek. Det fanns i hennes familj ett tråkigt minne av en skenande häst. Hennes avskedsord var: ”Fritiof, tänk på att du har Lille Stig med dig”. 

Så satt de då på kuskbänken, Fritiof med Lille Stig bredvid sig. De åkte gata ut till den allmänna vägen, gamla Klintemålavägen. Fritiof var fast besluten att hålla Mona Lisa  i strama tyglar. De lämnade Höckhult  och mötte en tvär kurva vid Stjärneberg. Bortom Elmekärr gick färden uppför en brant backe kallad Långlyckebacken. Vid krönet på denna  fick Mona Lisa hämta andan ett tag. Nu kom ett parti utan backar förbi Tjustgöl och Robackshem där Mona Lisa kunde sträcka ut. Fritiof hälsade på de ekipage som de mötte. Snart nog vidtog ett särskilt backigt parti, först en nerförsbacke och sedan en uppförsbacke – de svåra backarna vid Vällehorva. Backarna finns kvar ännu i denna dag. Vägmyndigheten mäktade inte med att bygga bort dem i samband med vägarbetena i början på 1950-talet. När den elaka backen vid affären var avklarad var det dags för en ny, längre paus, både nerföra och uppföra frestade på Mona Lisa.

Under pausen blev Mona Lisa orolig. Fritiof tittade undrande på unghästen. Han både spanade och lyssnade av omgivningen men utan resultat. Han satte handen bakom örat för att höra bättre. Visst var det ett motorljud som kom från Misterhultshållet. Han körde snabbt in en bit på en sidoväg och Stig fick order att stiga av vagnen och ställa sig på anvisad plats. Själv gick han fram till Mona Lisa, tog henne i betslet och pratade vänligt med henne. En grå militärlastbil fylld med soldater kom körande. 1944 pågick andra världskriget i Europa. Sverige stod utanför kriget men hade mobiliserat och förstärkt sitt försvar på olika sätt. Vart skulle lastbilen ta vägen? Destinationen var Klintemåla och soldaterna skulle avlösa de soldater som fanns på en utpost i skärgården. Det var ingen ovanlig syn med militära lastbilar på gamla Klintemålavägen under kriget. De kom med en viss regelbundenhet. När lastbilen passerat och Mona Lisa lugnat ner sig kunde färden fortsätta genom Misterhults gårds ägor, förbi själva herrgården och genom mera ägor ner till Ölvedal. Godsets ägor var och är vidsträckta. Misterhults gård ägs numera av svenska staten genom dess bolag Sveaskog.

Så var de då framme vid kvarnen i Ölvedal. Fritiof frågade möllarn Elving Johansson om de kunde få säden mald medan de väntade. Det var inga problem sa den serviceinriktade möllarn. Väntetiden passade bra. Mona Lisa fick vatten och sin hötapp. Fritiof och Lille Stig avnjöt Viktorinas matsäck. Fritiof höll ett öga på Mona Lisa som fick behålla betslet på. Det fick inte bli något ”tebäre”! Efter någon timme sa möllarn ” nu är det klart”. Fritiof tog fram portmonnän och betalade med kontanter. I sin ungdom på annan ort, runt förra sekelskiftet, var Fritiof med om att man betalade genom att tulla. I stället för kontanter skedde betalningen, in natura, genom att möllarn behöll en del av säden eller mjölet. Något besök i kvarnkammaren var inte aktuellt. 

Under hemfärden släppte Fritiof, när så var lämpligt, lite grann på tyglarna. Han såg att Lille Stig var intresserad av hur farfar körde Mona Lisa. Han kom också att tänka på ordspråket: det som krokigt skall bli skall böjas i tid. Vid lättare partier fick därför Lille Stig hålla i tömmen tillsammans med farfar.

När de åkt ner för Långlyckebacken och var på hemhållena fick Stig köra själv medan Fritiof högt och tydligt läste dikten En liten körsven av Carl David af Wirsén. Det gällde att överösta hovarnas tramp och hjulens buller. Dikten läste han ofta för sina barn vid passande tillfällen. Dikten har fem verser. Här återges verserna ett, tre och fem.


”Svarten” travar genom skogen, travar muntert uppför backar,
kry är lilla bergslagshästen, ivrig, så att svetten lackar.
Far och son på kärran sitta, lustigt färden hemåt går,
stolt är lille sjuårspilten, ty han tömmen sköta får.

Blott när vägen plötsligt kröker, när den svänger nedåt strömmen,
oförmärkt med ena handen far ibland tar tag i tömmen
annars kunde det väl hända, att i ån det bure ner-    
taget sker så lätt och varligt, att den lille knappt det ser.
    
Vackra gosse! Snart att färdas ut i livet är du mogen,
med en annan häst än Svarten skall du köra genom skogen.
Ack, vi alla på den färden skulle stjälpa kull ibland,
toge ej som nyss i tömmen oförmärkt en fadershand.

När farfar började läsa på vers nummer tre, Blott när vägen plötsligt kröker… var de framme vid den svåra kurvan vid Stjärneberg och farfar tyckte att farten var lite för hög för en lycklig passage genom kurvan. Utan att Lille Stig märkte det tog farfar tag i tömmen och bromsade ner farten precis som det står i dikten.

Farfar Fritiof var nöjd med kvarnresan. Kvinnfolket fick sitt mjöl. Unghästen Mona Lisa visade gott gry som vagnshäst. Sonsonen Stig hade fått prova på som körkarl. Han pratade någon gång om när han fick följa med farfar till kvarnen i Ölvedal. Det var en stor händelse för Lille Stig!

Förening:

Misterhults Hembygdsförening

Ändrad av: Misterhults Hembygdsförening (2021-07-15 15:22:22) Kontakta föreningen
Skapad av: Misterhults Hembygdsförening (2021-07-15 15:12:30) Kontakta föreningen