Besök på Sörmlands museum den 8:e september 2019
Här kunde vi finna spår från våra närområden, Nilslund, Ön och Bysjön. Hembygdsföreningen besökte Sörmlands Museum. Efter att ha skrudat oss i vita rockar och skyddstossor på fötterna samlades vi runt vår guide, Gudrun Anselm. I ett av de stora magasinen kunde hon stolt visa upp ett skrivbord från Ludgo kyrka som innehöll två lönnfack. Där fanns text som nämnde just Nilslund och Bysjön. Från Trollesund kunde vi bland annat se ett märkligt dryckeskärl – en kåsa monterad på ett älgben med klöv och allt. I samlingen från Cecilia af Clerker kunde vi se en kristallskål, en gåva från den ryske tsaren Nikolaus, ett toalettbord som tillhört Gustav III och många eleganta kreationer i siden och sammet. Denna Cecilia blev så småningom slottsfru och hovdam hos drottning Victoria. I samlingen finns en mängd foton från hennes besök på San Michele dit hon fick följa med drottningen vid hennes många besök hos Axel Munthe. I foajén ser man många kaninskulpturer. Varför? Jo, på området där museet nu ligger fanns det mängder av vilda kaniner som man nu hedrat på detta sätt.
Kerstin Örnberg berättar om Anna-Lisa Säfström
Kyrkogårdsvandring i Ludgo den 18:e augusti 2019
Temat var ”Kvinnor kan” och lyfte fram fem kvinnor från 1600-talet fram till nu.
Leif Marmgård gjorde en fin presentation av Frida Grindberg f Fredriksson, gift med Knut som bl.a. var kyrkvaktmästare i Bogsta. Det var en tragisk berättelse om det trauma Frida genomgick efter makens hastiga bortgång i samband med en olyckshändelse. Jenny Marmgård berättade om fröken Hanna (Johanna) Fogelqvist f 1871. Lärarinna i socknen som även byggde huset Solbacka, som Jenny med familj nu äger.
Eva Marmgård beskrev hur kyrkogården med gravplatser är uppbyggd. De som hade det bättre ställt kunde köpa en gravplats. Gravrätten gäller då för evinnerlig tid så länge det finns en gravrättsinnehavare och kyrkogården som gravplats existerar. Dessa gravar finns i områden närmast kyrkan. De mindre bemedlade fick också gravläggas på kyrkogården men de hamnade då i den s.k. allmänna linjen. Kyrkan har, till skillnad från många andra församlingar, tagit ett viktigt beslut att inte ta bort gravar där det inte finns någon gravrättsinnehavare längre. Ett kulturhistoriskt beslut som har betydelse, inte bara för de som släktforskar.
Kerstin Örnberg berättade om Anna-Lisa (Anna Elisabeth) Säfström, född Falk. En kvinna som hade en konstnärlig ådra och blev internationellt känd genom alla sina broderier. Anna-Lisa inte ”bara” broderade. Hon konstruerade egna mönster och fanns representerad i dåtidens flesta magasin och tidningar med sina alster. Före sin död testamenterade Anna-Lisa hela sin produktion, odelad, till Ludgo-Spelviks hembygdsförening. Samlingen finns nu i Nyköpings hembygdsförenings vård och delar finns som fast utställning på kulturarvsmuseet Stadsvakten i Nyköping. Vill man veta mer om Anna-Lisa och hennes konstnärsgärning kan man besöka Stadsvakten den 9:e november kl 14:00, då Kerstin Örnberg håller ett föredrag om Anna-Lisa.
Carl von Döbeln berättade initierat, inne i kyrkan, om Anna Maria Böös Drakenhielm, född Silfverstierna (1643–1694). Hon är farmor till Carl Wilhelm Drakenhielm vars karolineruniform förvaras i Ludgo kyrka. Anna Marias föräldrar var Johan Månsson Silfverstierna och Catharina Elisabet Silfverstierna, född Eriksdotter Stormhatt. Dessas porträtt kan beskådas i kyrkan. En kopia av Anna Marias klänning, som hon bär på sitt porträtt, finns också att beskåda i kyrkan. Text : Hans Liljeroth
Lillängen - tidigare ett sund mellan två av Dagnäsöns tre delar
Utsikt mot Sofielundshalvön med Majholmen närmast - stavas Mariaholmen på en gammal karta
Det branta Klevaberget (som ligger i Gnesta kommun) syns från Dagnäsön bäst från denna plats. Storängen i bakgrunden.
Utflykt till Dagnäsön den 27 juli 2019
Hembygdsföreningen anordnade en utflykt till Dagnäsön den 27:e juli under ledning av Hasse i Brostugan och Bosse i Hult. Vi var 23 som trotsade hettan - 30 grader i skuggan - och vandrade 3 - 4 km runt större delen av ön i en 8-figur, först söderut till en kulle som tycktes påverkad av människor men med okänt syfte, och sedan norrut på den östra brantare sidan av ön som annars vanligen är ganska blöt. Staten köpte för naturvårdsändamål den 53 ha stora Dagnäsön plus vattenområde av von Hofstens och ett naturreservat bildades av hela ön 1975. Hasse lärde oss namnen (ibland även latinska) på mängder av den välbevarade öns ovanliga växter och djur, såsom solvända, sandbi, slåttergräsfjäril, småborre, gökblomster, tvåblad, rödklint, knägräs, ängsnejlika m m. Vi gick i kanten av Lillängen och via en bergknalle med diabasränder över Storängen till den mest artrika delen av ön, det kalkstensrika berget i nordväst med härlig utsikt mot Sofielundshalvöns norra spets, där för flera hundra år sedan legat ett ställe, kallat Udden. På berget rastade vi och intog vår matsäck. Vi såg flera gamla ekar varav en jättelik, flera hundra år gammal, och lärde oss att släktingen tallen kan bli lika gammal. Där fanns även ett avträde med fin utsikt - man ser sjön (sehr schön). Vi fortsatte till badklippan Långudd i norr med en liten sandstrand och sedan österut genom en hasselskog. Promenaden tog ca 3 timmar.
Vandring Eriksgatan den 18 maj 2019
20 personer och 10 hundar kom med på den 10 km långa vandringen från Bygdegården till Väster Malma och tillbaka. Fika intogs på Västra Malma gamla bytomt. Lasse Karlsson har gjort ny skyltning på Eriksgatan. Bosse Törnqvist berättade om gamla husgrunder som passerades. Foto Susanne Gustavsson.
Visning av Östermalma
Hembygdsföreningen ordnade visning av Östermalma den 3:e maj 2019 för max 20 medlemmar.
Sveriges mesta barockslott visades av slottets fastighetsansvarige som varit anställd de senaste sju åren.
Vi fick se de flesta utrymmena inklusive vinden, där tjänstefolket antas ha huserat. De flesta utrymmena, även vinden, värmdes upp genom öppna spisar eller kakelugnar. Vi fick även se urverket till klockan på fasaden, som numera drivs elektriskt men tyvärr inte fungerade för dagen. Vi fick en översikt av slottets historia med släkterna Månsson-Silverstierna och Drakenhielm. En av föreningens medlemmar, som växte upp på granngården Tovetorp, berättade spontant om tiden då familjen Broms ägde Östermalma och hur han fick fira jul med godsets barn framför öppna spisen i stora salen och springa i en spiraltrappa mellan våningarna, en trappa som man numera bara ser rester av. Det var kungens far, prins Gustaf Adolf, som tog initiativ till att staten förvärvade Östermalma 1944 av familjen Broms, vilket möjliggjorde för nuvarande ägaren, Jägareförbundet, att från 1946 bedriva utbildningsverksamhet m m. Efter visningen intog vi en god lunch tillsammans på slottets restaurang.
Årsmötet 17:e mars 2019
Ludgo-Spelviks hembygdsförening hade årsmöte den 17:e mars med ett ovanligt stort antal närvarande. Mötet besöktes av Bo Zenk som berättade till sin fars svartvita Ludgofilmer från 1940-talet. Fadern Arne Zenk var provinsialläkare i Ludgo med omgivningar. Vid årsmötesförhandlingarna, som leddes av Kerstin Örnberg, togs bl a ett första beslut om revidering av föreningens stadgar. En styrelseledamot och en revisor som avböjt omval ersattes med Yvonne Lord resp Björn Örnberg. Övriga funktionärer omvaldes. Styrelseordföranden Laurie Chapman sammanfattade programmet för 2019. Efter filmvisningen bjöds på fika med tilltugg. Mötet uppskattades mycket av besökarna.
SÖNDAGEN DEN 23 SEPTEMBER 2018
Fotograf: Bo Törnqvist
Ca 15 personer kom till Bygdegården för att av Gunilla Björkhem få lära sig om vilka svampar som är ätbara och vilka som inte är det.
———————————————————————————
Tidigare händelser klicka här Hänt