Sockenmuseet håller vanligtvis öppet under ett antal sommarveckor samt under höstens skördemarknader i Lövånger och Första advent.
Om huset
Denna ”Västerbottensgård” från 1700-talet är flyttat från byn Böle, på andra sidan Gärdefjärden.
Härifrån var det inte långt till kyrkan och marknadsplatsen, bara en kilometer att ro över sjön och vintertid med häst och vagn eller skidor. Bonden i Böle och hans familj behövde alltså inte bygga sig någon kyrkstuga.
Huset är en typisk mangårdsbyggnad i Västerbotten. Det är en lite större variant av parstuga, en 10-knutsstuga. Parstugan kunde varieras i omfång, beroende på bondens förmögenhet och villkor och den vanligaste är 8-knutsstugan. Huset stod på en sockel av sten med trossbotten, en s.k. torpargrund och taket var belagt med näver och senare spån.
En oljemålning i museet visar gården på den ursprungliga platsen, då endast bottenvåningen var inredd.
Bottenvåningens sal, kammare och kök var boendemiljön vid sekelskiftet. De schablonmålade väggarna i trapphuset är utförda med mönster efter en stock, som hittats på den gamla vinden.
En skolsal från förr – och utställningar om skilda hantverk
I den övre våningen visas en skolsal, inredd som den kunde se ut i början av 1900-talet. På samma plan presenteras även information om de tolv mejerier som en gång fanns i bygden. Dokument och utrustning illustreras av fotografier. Skomakarens, garvarens, urmakarens och fotografens hantverk belyses också med både verktyg och bilder.
I källarvåningen finns en modell av en smedja och ett rum med textiler, äldre kläder både för barn och vuxna. Ett par dockor är klädda i Lövångersdräkten, vilken är den äldsta sockendräkten, som hittats i Västerbotten.
Om Västerbottensosten och W-loggan
Vid alla mejerier i bygden tillverkades bland annat ”Burträskosten”. Tack vare riksdagsmannen Henrik Bexelius, Mångbyn, utvecklades en kvalitetskontroll av osten från bygdens mejerier. Den ost som uppfyllde kraven fick beteckningen Västerbottensost och stämplades med det nu välbekanta W-tecknet. Osten blev en försäljningssuccé och dess goda rykte består än i dag.
ADLER – EN BIL FRÅN 1913
Ett udda inslag är en mer än 100-årig tysk bil av märket Adler, en ”officersbil” som användes i Tyskland under det Första Världskriget. Tyskarna fick efter kriget betala ett omfattande skadestånd och tvingades försälja en del krigsmateriel, bl.a. denna bil.
År 1922 åkte tre unga män från Lövånger till Stockholm för att titta på bilar. De kom hem med bl.a. denna Adler, som under fem år används som ”turbil”(taxi) mellan Lövånger och Skellefteå. Den ställdes sedan in i en lada.
För drygt femtio år sedan renoverades bilen och 1978 klarade den svensk bilprovning! Därefter deltog den i veteranbilsevenemang och vid andra event. Eftersom donationen föreskrev att bilen aldrig fick köras är den inmurad i ett garage i direkt anslutning till muséet.