Stenarna vid Hummelstad

Ifrån Krigzdaal socken finnes inga synnerliga antikviteter eller gamla monumenter uthan

i en by benämbdh Malghult uthi dherass giäle stå fem eller sex karlzhöga stenar dhem

dhe kallar Jätte stenar. Ingen kan heller wetha när eller hwem Kyrckian funderat haffwer

eij heller finness några gambla rudera in eller uth om henne som notabel äro.

Elliest i församlingen weet icke heller någon att berätta om något sådant.

Johan Bartholdi Duraeus, präst i Kristdala som inlämnat uppgifter om

fornminnen sannolikt år 1667.

 

Uti Christdala socken vid sjön Humlen finns på en slät plan som kallas Hummelstad,

uppresta 4 stycken 3 alnar (178 cm) långa trekantiga stenar, utan någon påskrift,

tre alnar från varandra i trekant. Och som så ofta hänt att sådana blevo till åminnelse

efter store män, eller för annan orsak uppreste, så tyckes att vikingar antingen till någon

höfdings åminnelse eller kännetecken av deras samlingsplats, att välja höfding rest dessa stenar.

Ty när man betraktar orten och jämför med vattufallens höjd kan detta ställe Hummelstad där

dessa stenar finns, med likaså gott skäl sägas hava för ett årtusende sedan varit en

samlingsplats före denna ortens vikingar, som Herr Hovkansleren von Dalin i sin svenska historia

sagt att Humleviken vid Nyköping varit sådant.

Emedan i bägge fallen slutas på namnet Humle, som betyder den gamle eller hövdingen

jämfört med ortens belägenhet, i synnerhet som vid detta Hummelstad synas lämningar av

stenhopar, vilka utmärka, att där fordom varit hus och antingen en liten stad eller köping.

Ur M.G. Craelius skrift, Försök till ett landskaps beskrivning år 1772.

 

Socknens namn

När sådana krigsoroligheter förevarit som kunna giva anledning till namnet (Krigsdal) kännes dock icke.

Hummelstad synes det där uppresta stenar, av vilka ännu en kvarstår, hava varit ett märkligt ställe men

dessa stenar tyda inte på krig.

Ålderdomsminnen

Sådana finnes icke flera än stenarna vid Hummelstad och stenkumlen i Kritthagarna.

Orsaken till deras tillkomst är helt och hållet okänt, traditionen nämner icke något därom.

Ur Carl Meurlings anteckningar från Kristdala socken 1846

 

Ett verkligt fornmärke finnes dock på Hägerums ägor - vid det underlydande,

särdeles naturskönt belägna hemmanet Hummelstad, som anses hafva varit ett gammalt

vikingasäte - en märkvärdig sten, hvilken påstås vittna om att ett fältslag i forntiden der utkämpats.

Ur Svenska familjejournalens artikel om Hägerum 1879.

 

Hummelstad under Hägerum beläget vid stranden af sjön Hummeln torde varit ett vikingasäte.

På en slät plan invid detta ställe funnos af de högresta stenar som J.B. Dureus nämner ännu på

1770-talet 4 stycken kvar cirka 178 cm (6 fot) höga och i det närmaste trekantiga stenar så att

de bildar en trekant. Inskriptioner saknades och de stod för övrigt ett par meter från varandra.

Dylika stenar (Bautastenar, bötastenar), blefvo fordom enligt Odens lag

uppresta till minne över manlig förtjänst och ärorika bedrifter men det kan också antagas att

vikingar upprest dem för att tjäna som minnesmärke för deras samlingsplats antingen för

hållande av dom eller för att därstädes välja hövding.

Härstädes synes också enligt Craelius lämningar av stenhopar hvilka sannolikt utmärka

att fordom byggnader varit uppförda. Vid början av 1880-talet kvarstod endast en af ovannämnda

stenar och denna flyttades illa nog år 1885 af fru Emelie Weidenhielm till Hägerum där den

nu står på gårdsplanen snedt framför hufvudbyggnadens framsida.

Ur C.A. Carlsson anteckningar om Kristdala socken år 1900.

 

Raä inv 1943:21 ATA Dnr ? (brev i expertpärmen).

Riksantikvarieämbetet 1943

Resta stenar?, plats för, enligt tidigare anteckningar.

Vid inventeringstillfället 1979 kunde inga resta stenar påträffas på angiven plats. Denna utgöres

av avbanad sandig markyta med röjningssten och diverse skräp samt i NV av grusväg.

Enligt tidigare anteckningar har 2 bautastenar bortförts från platsen till Hägerum (sm nr 61) och

Systertorp.

Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell.

Se även Inventeringsbok.

Riksantikvarieämbetet 1979