Under 2022 utökades Julitalitteraturen med två riktiga pärlor, en om livet på Julita gårds statarbacke och en om socknens utpost i nordväst, Tockenön. Torsdagen 16/2 var böckernas författare, Arne Modig och Andreas Hjälmarö dragplåstren på föreningens berättarafton och som de drog! Lidabackegården var sprängfull med cirka 100 intresserade åhörare.
Arne inledde kvällen med sin berättelse om sin mormor Alma Karlsson som 1908 kom till Julita gård som mejeripiga med logi ovanpå mejeriet. Två år senare var hon gift med kördrängen Ernst Karlsson och mor till Greta. 1913 föddes så tvillingflickorna Svea och Sara, den senare skulle bli författarens mamma. Den fjärde dottern Inga anslöt till 1919.
Det är Mamma Alma som är bokens centrum i Arnes berättelse och även i det sociala livet på statarbacken. En positiv och aktiv mjölkerska som senare också blev en viktig person när hon på Nordiska museets uppdrag började notera ”små detaljer av statarlivet”. Dessa växte med åren ut till ett rätt omfattande vittnesmål som fick rubriken ”Och sakta dalade snöflingor”. Titeln anspelar på en ögonblicksbild Alma upplevde på Arthur Bäckströms begravning i december 1941. Samma titel har också den bok hennes dottersons presenterade denna kväll. Alma Karlsson dog 1961.
Efter Arne Modigs bejublade berättelse vidtog kaffepaus med lotteridragning, innan kvällens andra presentatör tog vid. Andreas tog avstamp i 1180-talet då ön omnämns i skrift för första gången. Sedan försvinner ön in i dimman (Tocken) fram till dess Julita kloster 1527 drogs in till staten av Gustav Vasa. Gården använde ön länge som betesvall för stutar och oxar.
Den första människa som går att koppla till ön är en Pär som nämns i en skattelängd från 1627. 15 år senare finns en ”Anders på Toknöön” noterad i den äldsta mantalslängden. Så rullar historien på fram till 1762 då författarens farfars farfars farmors farföräldrar flyttar ut till ön. Sedan dess har samma familj i nio generationer varit de som bebott, brukat och ansvarat för ön. Sedan slutet av 1990-talet bor ingen längre permanent på Tockenön.
Båda författarna avtackades med rungande applåder från det månghövdade auditoriet och med blommor av föreningens ordförande Fredrik Hernblom.
Text: Leif Thegle Foto: Magnus Andersson