Tisdagen 9/8 rullade den stora Forssjöbussen med Anders Carlsson vid ratten, in till Lidabacke i Äsköping och de 50 resenärerna tog plats för att vara med om föreningens årliga bussutflykt.
 Vi passerade snart det som en gång var tänkt att bli Sveriges huvudstad och som sett stinsens son växa upp till en av Sverige roligaste skådespelare. Det handlar om Kungsör och komikern Thor Modéen.
 Via Kvicksund, en ort med ena halvan i Eskilstuna och Sörmland och den andra i Västerås och Västmanland, där man fram till 1870 fick ta färja om man skulle över med just detta år drogs det järnväg över sundet och man kunde då lösa gåbiljett och via spåren ta sig över till grannarna på andra sidan. Nu närmade vi oss Västerås hamn där vi fick byta buss mot båt. Prick klockan 11 lämnade M/S Havsörnen kaj och tog oss ut på Mälarens stilla och glittrande vatten.
Under de kommande tre timmarna kunde vi umgås och trivas på det varma och soliga däcket sedan vi avätit en god lunch i salongen. Efter urdrucket eftermiddagskaffet var det så dags att stiga iland vid Stockholmsförorten Kungsängen dit Anders landvägen tagit sig med vår buss.
Färden gick nu via Märsta till resans sista stopp, Sveriges äldsta stad, idyllen Sigtuna med sina kyrkoruiner och spännande historia. Strax norr om staden hade cistercienserna anlagt ett kloster 1160, det som 20 år senare flyttades till Julita. Innan guidningen kunde bli av behövde vi stilla kaffetörsten Det skedde på staden klassiska café Tant Brun, där trängseln och trivseln var mycket påtaglig.
Efter en kort promenad utmed Stora Gatan passerade vi det som en gång var sigtunabornas egen kyrka, Sankt Lars som idag var en kyrkoruin inklädd i byggnadsställningar. Sankt Olofs kyrka, också den en 1100-tals kyrka som stått som ruin i 500 år, var öppen och vi kunde beundra de duktiga människor som med dåtidens verktyg, resurser och kunnande, hade åstadkommit detta rätt avancerade bygge. Granne med Sant Olof ligger dagens församlingskyrka, Santa Maria från mitten av 1200-talet, som en gång varit klosterkyrka till stadens Dominikanerkloster. Gustaf Vasa behövde byggmaterial till något slott i närheten och efter reformationen ansåg han att detta Sveriges första monumentalbygge i tegel inte längre behövdes. Kyrkan fick dock stå kvar.
Efter denna korta historiska promenad var det skönt att åter få slå sig ner i bussen och glida fram genom det vackra landskapet på båda sidor om Mälaren. Hemresan gick via Strängnäs och Kungsör för att återkomma till Julita strax efter sju. Ett enigt ressällskap konstaterade att det varit en mycket angenäm och intressant dag som skulle leva kvar som ett fint minne under lång tid, kanske ända till nästa sommars bussutflykt, var nu den kommer bära hän.

Text: Leif Thegle        Foto: Magnus Andersson