Att berätta är ett sätt att mötas och hembygdsföreningen vill inspirera till sammankomster där människor kan dela med sig av sina berättelser.

Därför arrangerade hembygdsföreningen, för andra året i rad, ett berättarkafé den 15 november på Folkets Hus i Kallhäll.

Ett trettiotal personer bänkade sig kring de uppdukade kaffeborden och Pelle Olsson, flerfaldig mästare i muntligt berättande och som fungerade som ordfördelare under kvällen, inledde kaféet. Sedan var det fritt fram för var och en att begära ordet.

Många var berättelserna som vi fick lyssna till under kvällen bl.a. Monicas berättelse då hon på prästens fråga vid konfirmationen om hur lärjungarna tog sig fram, snabbt svarade, på apostlahästarna.

Eller Ingers berättelse om varför hon idag som vuxen älskar hundar och då framförallt taxar. Jo, därför att hon ofta som spädbarn, när mamman skulle städa eller tvätta, placerades i en barnhage där barnvakten var familjens tax.

Och Kjells berättelse om hur det var att i slutet av 1940-talet som dansk pojke gå i en fransk skola med mycket hård disciplin. Där lärarna t.o.m. kunde hota med att skära tungan av elever som inte uppförde sig korrekt.

Berättarcafé

Och många andra spännande och fantastiska berättelser, historier och minnen.

Berit Bolin