Tornen i stadssilhuetten


Tornen i stadssilhuetten

Sammanställning baserad på sakunderlag av Sven Olsson, Erik Svensson, Bertil Tideström och Olof Ytterberg. Nedtecknat av Hans Stackegård 2005.

Innehåll

         Inledning
         Domkyrkotornet
         Aseatornet
         Vattentornet
         Stadshustornet
         Fjärrvärmeskorstenen
         Skrapan

Inledning

ImageCreative Commons-licens

Bild: Staden Västerås tecknas av dess silhuett från Mälaren. Från vänster: Vattentornet, stadshustornet, domkyrkan, ASEA-tornet, skrapan.
Bilden är skapad av Ola Belin 2021.

Den silhuetten har utvecklats under industriepokens 1900-tal. Man kan räkna till sju eller åtta monumentaltorn i staden vid millennieskiftet.
Detta är historien om sex av dem. Vi tar det äldsta först.

Domkyrkotornet

ImageCreative Commons-licens

Bild: Domkyrkan med tornet. Stadsbiblioteket till höger. 2010
Foto: Bengt A. Lundberg. Bildkälla: Wikimedia Commons, Västerås_-_KMB_-_16001000313004.jpg.

Domkyrkan i Västerås uppfördes ursprungligen på 1200-talet och invigdes 16 augusti 1271, men därefter följde otaliga utbyggnader fram till 1517. Tornspiran och yttertaket fick sitt nuvarande utseende vid återuppbyggnad efter brand på 1690-talet.

Image

Bild: Domkyrkan och Falkenbergska kvarnen vid Svartån 1866.
Träsnitt efter teckning 1866 av A T Gellerstedt. Bildkälla WIkimedia Commons, Parti_af_Westerås.jpg.

Vi saxar ur Olof Graus "Beskrifning öfver Vestmanland", 1904 års utgåva:
"År 1691 den 9 Maji uppbrände en häftig ljungeld de förberörde Tornen på Domkyrkan, en stor del av Koppartaket, samt Capitelhuset … År 1693 blef des nu warande prägtiga Torn, som ej på många ställen lärer finna sit like, upbygdt efter den i byggningskonsten wida namnkunnige Herrens, Riks-Rådets, Grefwe Nicodemi Tessins upgifne ritning, hwilken byggnad Högstsalig Konung Carl den XI påkostadt."

Det betydde mycket för Västerås utveckling att kung Karl XI var så storslagen i sin tanke om Mälardalens framtida betydelse, att han lät Nicodemus Tessin den yngre, som just slutfört arkitektarbetet på det nya slottet i Stockholm, också få stå för utformningen av domkyrkan i borgarstaden Västerås. Dessa idéer fick väl kungen på sina hästskjutsfärder till och från Kungsörs kungsgård. 

Det berättas, att stadens borgare inte litade på tornets säkerhet och att man undvek att gå och vistas inom dess fallradie. Säkert är, att tornet är stadens mest rörliga. Det kan svaja upp till en meter vid stark vind, men eftersom träkonstruktionen är flexibel tål tornet dessa utsvävningar.

Klangen från tornets klockor har blivit vida känd under 1900-talet genom nyårsringningarna från Sveriges alla domkyrkor till Sven Jerrings kommentarer.

Aseatornet

ImageCreative Commons-licens

Bild: Asea-tornet.  På den här bilden på Ottarkontoret sett från Vasaparken syns både det höga Aseatornet och det mindre tornet (kallades även "kloka tornet") under vilket viktiga beslut togs.
Bildkälla: Västmanlands läns museum (VLM).

Aseas huvudkontor var inflyttningsklart 1919. Stadsarkitekten Erik Hahr hämtade inspiration till formgivningen av det karakteristiska tornet från ett slott i Bayern.

Den byggnadsintresserade kan förutom det karakteristiska tornklotet kanske dra paralleller mellan tegelstruktur, form och plåtskoning på tornbasen för Aseatornet och Stockholms Stadshus. Detta kan mycket väl vara en relevant iakttagelse. Det är nämligen så, påpekar Bertil Tideström, att den arkitekt, som gjorde detaljarbetet för Erik Hahr kom direkt från Östberg i Stockholm där han arbetat med samma detaljplaner och ritningar för stadshuset.
Tillblivelsen av Aseas Ottarkontor och dess torn var mycket dramatisk eftersom kostnaden var kontroversiell och delade styrelsen. Att bolaget skaffat sig en mycket dynamisk och viljestark ledare i Sigfrid Edström demonstreras kanske mest explicit just genom hur han drev igenom Ottarbygget (och samtidigt Villa Asea). Bolaget ombildades nämligen 1917 med en styrelse innehållande endast de av de gamla ledamöterna, som röstat för Ottarbygget. Trots att Asea räknar sin födelsedag till 1883 anger därför Patent- och registreringsverket bolagets tillblivelse till 1917.
Aseatornet byggdes alltså före 1920 och har en mycket karakteristisk form med sin stora klotformiga kupol ovanför klockan. Den är nästan som en grekiskortodox kyrka.
Det stora klockuret har kanske förlorat något i betydelse sedan stämpelkorten avskaffades på 90-talet, men det är otaliga jäktade mötesdeltagare i hela hierarkin som sprungit uppför entrétrappan på tok för sent till ett väntande möte. Det är många direktionschaufförer som suttit löst beträffande körkortet i ansträngningarna att kompensera för hopplös tidsplanering, men sedan också fått sitta under tornet i timmar för att invänta ny avgång till nästa omöjliga tidsplan.
Det kuriösa är, att när en Västeråsaseat talar om vad som händer "i kloka tornet" är det inte alls Ottars klocktorn som avses utan det mindre tornet i änden på södra flygeln. Det är nämligen här som direktionen och främst vd huserat och beslut i tornet är därför synonymt med vd-beslut för att inte tala om de ibland nervösa dragningar som skett där.
För staden har Aseatornet mer än något annat varit den fysiska identiteten för stadens industri och det är otaliga förtjänstplaketter, diplom, idrottspris, matsedlar och almanackor som präglat och myntat tornet som företagets logo vid sidan av den namnlogo som då och då förändrats.

ImageCreative Commons-licens

Bild: Asea medalj för plikttrogen gärning 40 år 1977.
Foto: Ulf Kjellsson.

 

Det finns bilder på utsikten från det då nybyggda Aseatornet i artikeln  Kontor och verkstäder.


Vattentornet

ImageCreative Commons-licens

Bild: Vattentornet på Djäkneberget sett från Cityringen över Skarpskyttebron. 2016.
Foto: Dependability. Bildkälla: Wikimedia Commons, Vattentornet_Djäkneberget_Västerås.jpg.

Vattentorn illustrerar varje stads utveckling från by till organiserad tätort. I Västerås silhuett refererar "Vattentornet" gärna till det vattentorn som höjer sig över Djäkneberget, stadens lunga. Det är 30 m högt, byggt i tegel, och rymmer 1 600 m3 vatten. Ritat av arkitekt Erik Hahr 1932 stod det för stadens topptillskott av dricksvatten fram till år 1954, då man på Skallberget byggde ett nytt och större vattentorn att betjäna invånarna i Västerås stad.

När Vattentornet på Djäkneberget blev färdigt år 1934 uppgick stadens folkmängd till 29 500 personer. Den steg till 52 000 personer år 1952. Stadens befolkningsökning hängde intimt samman med Aseas expansion. Vid Aseas etablering i Västerås 1892 uppgick folkmängden till 8 500 personer för att 1920 ha stigit till 30 600. Den folkmängden förblev stabil till år 1930 för att sakta stiga med några tusen fram till 1935 och till 38 600 invånare år 1940. Sedan steg befolkningstalet med ca. 1 000 personer per år i efterkrigstidens expansion för att år 1952 alltså vara uppe i 52 000 och kräva nytt vattentorn.

Antalet västeråsare var 1965 uppe i 89 000 och ökade sedan till dagens ca 120 000 genom kommunsammanslagningar. Tätortens befolkningstal har länge varit stabilt runt 100 000 och det är ju detta, som har betydelse för kravet på vattentornskapacitet.

Vattenkonsumtionen inklusive försäljning till industrin och läckage uppgick år 1920 till 90 liter per person och dygn och steg kraftigt till 275 liter 1950. År 1980 var den 360 för att faktiskt ha reducerats till 350 l/person och dygn år 2000. Detta illustrerar både hur levnadsstandarden i industristaden höjts från 1920-talet till våra dagar, men även dagens medvetenhet och sparkampanjer.

Tegeltornet är väl känt för västeråsaren, men vad som är mera okänt är, att vattnet till en början togs från ån ovanför kvarndammen och pumpades upp från vattenverket, som fortfarande finns bevarat efter att ha genomlevt en epok som mekanisk verkstad innan det i dag kommit till ro som stadens mest skorstensförsedda privatbostad.

1950-talets vattentorn blev däremot inte samma utropstecken på Västerås silhuett. Det syns knappt ovanför talltopparna på Skallberget. Tidningsinsändare anmärkte på, att det inte ritades högre och mera landmärkesmässigt som i t ex Örebro eller Kuwait. Orsaken är, att det nya och gamla vattentornet skulle samverka som kommunicerande magasin för stadsnätet. För att inte kräva interna pump- eller tryckstationer måste ytnivån vara identisk och då blir det snarare en lägre bassäng än ett högtorn.

Att förutsättningarna är olika illustrerar vänortsbesök av Ålesunds stadstekniker. Nya vattentornet presenterades och visades. Då kom en fundamental fråga: "Hvad brukes et vantorn til?" I det bergiga och befolkningsglesa Västlandet med höga berg och strilande källådror behövdes varken reservoarer eller tryckgivare.

Det nya vattentornet har både vattenkapacitet (och hade) restaurang, men i silhuetten råder ännu det gamla.

Stadshustornet

ImageCreative Commons-licens

Bild: Svartån med stadshustornet i bakgrunden
Foto: Arild vågen. Bildkälla: Wikimedia Commons, Västerås_stadshus_September_2014_01.jpg.

Om Erik Hahr var arkitekten för 1920- och 30-talen, så blev Sven Ahlbom 40-och 60-talens. De mest framstående byggnaderna under hans penna var stadsbiblioteket och stadshuset.
Stadshusets tillblivelse behandlas på annan plats i vår skrift, men i stadssilhuetten är det förstås inte huset utan stadshustornet som är en central apostrof.
Tornet är verkligen förankrat i historien eftersom stadens berömda svartbrödrakloster fanns just här och Gustaf Vasa slog sönder vintunnor på just denna plats före slottsstormningen. Det finns mängder av arkivbilder från utgrävningarna, men kanske beklagar vi i dag, att man inte frilade 40-talets klosterutgrävningar för framtida beseende så som man gjorde på Helgeandsholmen.
En expanderande kommunaladministration tvingade till bygget och stadshuset blev med Västerås mått monumentalt. Inte minst tornet bidrar till det pampiga intrycket. Det beskrivs i de flesta turistbroschyrer för staden och vi skall inte upprepa allt. Stadshustornet - färdigt 1960 - har genom klockspelet försett stadslivet med en ytterligare dimension. Det är en tillfredsställelse och en gemensamhetskänsla för stadens borgare att igenkännande notera, när det är dags för den lilla lunchkonserten från tornet.
Stadsarkitekten erkände aldrig, att den förgyllda utsmyckningen på tornets södra sida var en stilisering av hans egna initialer S A, men tanken ligger nära till hands och ryktet dog aldrig.
Byggkommittén bestod av Gustaf Olsson, drätselkammarordförande, Erik Svensson, fastighetsnämndens ordförande, fastighetschefen Gösta Elghuvud och Sven Ahlbom. Just före ett möte berättar Erik, att han ställde frågan till Gustaf Olsson. "Nej det har jag inte hört" sa Gustaf. Sen gick frågan till Sven Ahlbom, som log underfundigt och sa att han också hört att utsmyckningen tolkats som en signering. Sven förklarade, att så ser det ut bara för dom som inte vet. "Det är i själva verket en kvinnlig och en manlig symbol." Litet väl personligt markerad är tydligen utsmyckningen trots allt, för en annan skröna är, att skisserna på tornet från början verkligen hade bokstäverna S A i guld i fyrkantig stilisering. Ahlbom tvingades avstå från denna odödlighetssträvan och bokstäverna kompletterades till två kvadrater ovanför varandra som på vilken digital sifferskärm som helst i dagens samhälle. Nåväl. Oavsett logo har Sven Ahlbom ritat ett streck i den Västeråsskymningen med sitt torn för all framtid.
Läs mer om handikapprampen framför stadshuset i  Samhällsplanering för handikappade.

Fjärrvärmeskorstenen

ImageCreative Commons-licens

Bild: Kraftvärmeverket sett tvärs över Mälarviken från Tegeludden. Den högsta skorstenen är den äldsta.
Foto: Dependability. Bildkälla: Wikimedia Commons, Västerås_Kraftvärmeverk.jpg.

Vi måste inrymma fjärrvärmeverkets skorsten från år 1963 i stadens silhuett. Inte därför att nödvändigtvis varje uppstickande bygge skall med (Silon förbigår vi med tysthet) utan därför att man här ser vad som kan göras arkitektoniskt av en normalt direkt missprydande, men ack så nödvändig konstruktion.
Genom att bygga den med räfflad stränggjutning ända upp till toppen och ha en spartansk färgutsmyckning med streckbelysning ges intryck av tornbyggnad snarare än simpel skorsten. Den inbyggda belysningen är välkänd för varje sjö- och flygfarare. Vi har nu kommit fram till Pelle Bolin som Västerås stadsarkitekt.
Tyvärr kommer man aldrig att kunna skriva lovord om den nu senast uppförda biobränsleskorstenen, som just är ett simpelt spiralförsett plåtrör. När vi avbetalt den pannan kanske vi har råd att göra något mera tilltalande även av den silhuetten.
Läs mer om  Kraftvärmen i Västerås.

 

Skrapan

ImageCreative Commons-licens

Bild: ByggPaul lyckades få Skrapan invigningsklar 1990, då Västerås firade sitt 1000-årsjubileum.
Foto: Ulf Kjellsson 2021.

 

Skrapan var dömd att forma ett stilbrott i stadens silhuett genom sin höjd, 81 m, och framför allt att den är helt i glas. Kanske behövs ytterligare någon modern tornbyggnad för att ge balans i silhuetten.

Skrapan är ByggPauls år 1990 invigda monumentalbyggnad och företagets finalverk före byggkrisens kollaps. Den tillkom i den svenska byggboomen på 80-talet som när denna kollapsade nära nog knäckte landets ekonomi. Skrapan knäckte i varje fall ByggPaul eller snarare moderbolaget Paul Andersson, som fick omkonsolideras. Dramatiken i raset av fastighetsvärdena slog naturligtvis mot pågående nybyggen med förstärkt kraft och i Västerås var inte bara Skrapan under uppförande utan hela det jättekomplex som heter Aros Congress Center.

Skrapan med sitt storhotell var planerad att tillfredsställa Aseakoncernens allt intensivare globalisering med defilering av en aldrig sinande ström av delegationer. Dessa stannade normalt en till två nätter och i princip gick man från konferensbord till matbord till en säng som borde finnas nästgårds.

Behovet var mycket stort men då inträffade något som visade sig bli en kollaps för besöksströmmen. Det var sammanslagningen den 1 januari 1988 mellan Asea och schweiziska BBC till ABB. Svenska ABB hävdade sig mycket bra inom den nya koncernen, men besökens karaktär förändrades radikalt. Många stora prestigedelegationer stannade i Zürich och om de beslöt, att verkligen göra sig omaket att utöka besöket till isbjörnslandet, så försökte man arrangera detta över dagen med privatjet tur och retur. Fundamentet för Skrapan rasade bildligt.

Visst har Skrapan fått sin användning och sin beläggning, men man bygger inte studentbostäder i 25 våningar med Västerås tomtpriser.

För stadens invånare har dock Skrapan tillsammans med bryggpassager till angränsande komplex med Punkt och Gallerian bildat en inomhusstad lämpad för Västerås mörka och kyliga vinterhalvår. Skrapan och Multicenter är ett värdefullt komplement till ACC:s kongresscenter, som nu integrerats ytterligare genom det nya anslutande konserthuset. Skrapans torn kommer att bli den accent som gör det moderna komplexet komplett.

Sammanställning baserad på sakunderlag av Sven Olsson, Erik Svensson, Bertil Tideström och Olof Ytterberg. Nedtecknat av Hans Stackegård 2005.

Nya bilder  inlagda 2021 av Ulf Kjellsson.

Om författaren

Image

Bild: Hans Stackegård. Foto: Okänd. Licens CC BY 4.0.

Hans Stackegård började hos Asea i Ludvika med högspänd likström 1958, först utveckling, sedan försäljning av totalanläggningar. Han har varit chef för koncernens långtidsplanering och VD för mindre dotterbolag. De senaste åren före pensioneringen 1997 var han rådgivare i ABB:s svenska koncernstab för Ostasien.

Text och bild från boken Minnenas mosaik 2004.

 

Förening:

Industrihistoriska föreningen i Västerås

Ändrad av: Industrihistoriska föreningen i Västerås (2021-05-04 11:43:34) Kontakta föreningen
Skapad av: Industrihistoriska föreningen i Västerås (2020-12-06 08:50:24) Kontakta föreningen