Jaroslavl - med Asea-motorn i österled
Samtal med Jan Christer Zanders, sammanställt av Hans Stackegård 2005.
Inledning
Asea betraktades under 1920-talet som en av världens mest framstående elmotorproducenter, och Sovjetstaten ville att Asea skulle producera motorer på plats i Ryssland. Omkring 1927 antog Asea uppdraget att starta denna motorfabrik och den drevs i Aseas regi 1929 — 1932. Därefter övertog sovjetiska staten fabriken. Våra efterforskningar har skett även i samarbete med redaktör Kaa Eneberg, tidigare DN-redaktör. Kaa Eneberg har dokumenterat livsödet för de Kirunakommunister, som under tjugotalet emigrerade till Ryssland för att bygga den förlovade nordeuropeiska kommuniststaten, men som i stället i många fall råkade ut för Stalins likvideringsräder. Ryska dokument indikerar, att vissa av dessa svenskar kan ha räddats till Jaroslavl av Aseapersonal. Därför var det intressant att få en bild av denna fabriksepok både ur Aseas synvinkel och den allmänmänskliga.
Jaroslavl - med Asea-motorn i österled
Jaroslavl är en stad i Ryssland nordost om Moskva och namnet på en stor rysk motorfabrik vilken än i dag är en betydelsefull produktionsenhet.
Bild: Motorfabriken i Jaroslavl.
Foto: Okänd. Bildkälla: ASEAs arkiv VLM.
Vi väljer Jaroslavl som exempel på tidig utlandsproduktion eftersom de som haft någon kontakt med denna fabrik nu är mycket gamla och deras berättelse i stort är en okänd och ganska intressant beskrivning av en svunnen tidsepok.
Bild: Motorfabriken i Jaroslavl. Bilden är tagen från kontorsbyggnaden.
Foto: Okänd. Bildkälla: ABBs arkiv Västmanlands läns museum.
Bild: Kaa Eneberg och Jan Christer Zanders på Espania.
Foto: Hans Stackegård.
Några få av de västeråsare, som antingen bodde i eller hade föräldrar engagerade i produktionen vid Jaroslavlfabriken är fortfarande i livet, och vi samtalade främst med Jan Christer Zanders.
Jan Christer och Sölve Zanders var söner till Aseas verkstadschef i Jaroslavl, Harry Zanders. Sönerna bodde under året i Västerås för att gå i skolan där, men på sommarlovet flyttade mor och söner ut till fader Harry i Jaroslavl vid Volgas strand.
Familjealbumet dokumenterar fabrikens utseende och det är uppenbart, att den byggts på samma princip som Mimerverkstaden i Västerås. Interiörbilderna visar, att remskivorna redan lämnat plats för motordrifter, men maskinparken är ganska omfattande.
Mimerverkstaden, ja, den har för länge sedan sett sin sista motorlindning och statorstans. Den har förvandlats till komfortabla ABB-kontor och sedan till företagshotell. Som läsaren drar sig till minnes i Wilhelm Mobergs utvandrarland, så är det där den genuina smålandsdialekten kan avhöras och av forskare dokumenteras. Man kan som industrihistoriker beakta, att Aseas tidiga motorproduktion ur många aspekter kan studeras mera genuint i Jaroslavls f d Mimerfabrik.
Bild: Motortillverkning i Jaroslavl ur "Ryska boken" från 1981.
Vi kan på gruppbilden av den svenska personalen med Jan Christer Zanders hjälp urskilja och namnge vissa personer, och hela gruppen höll i viss mån ihop även efter att ha återbördats till Västerås.
Bild: Gruppbild av den svenska personalen.
Foto: Jan Christer Zander.
Hur var då en tonårssommar med far vid Volgas strand i Ryssland? Jan Christer berättar, att familjen hyrde in sig i en datja i en liten bondby på andra sidan floden för sommarnöje och badsemester. Mamma Zanders hade en hel uppsättning glasplåtar för skioptikonförevisning. Varför? Jo, hon höll föredrag hos Aseafruarna och liknande fora om Jaroslavlsomrarna och fotoarkivet är fortfarande intakt. Vi har lånat några för denna bok och bett Jan Christer Zanders sätta bildtexterna.
Bild: Kolonins utflykt till Volgas andra strand. Från vänster Jan Christer Z, Sölve Z, Tjelvar Z, direktör Lindgren, sonen Lindgren, pappa Z, Galia (familjen Zanders hembiträde), mamma Z, fru Lindgren, dottern Lindgren, färjkarlen.
Foto: Jan Christer Zander.
Kaa Eneberg undrar, om man inte märkte, att man satt mitt i Stalin-Rysslands förtryck och mänskliga misär. Jan Christer drar sig till minnes bilder från sina sommarlov hos fadern på fabriksorten. I Jaroslavl fanns det dels en järnvägsförbindelse med Moskva, dels en järnväg, som gick till Sibirien. De hade emellertid olika stationer i Jaroslavl och han kommer så väl ihåg, att en av somrarna såg man ofta led av fångar, som marscherade från Moskvastationen till Sibirienstationen. Det som för en tonårspojke verkade verkligt exotiskt var, att ibland var det kosacker med kroksablar som var transportvakter.
Det går även en berättelse om, att någon av de olyckliga Kirunakommunisterna från Östkarelen räddades undan Stalins likvidering genom att få en fristad på Aseas Jaroslavlfabrik.
Ovanstående illustrerar, att Aseafabriken drevs under en grym Sovjetepok, men som på så många platser där politisk förföljelse förekommer präglas vardagslivet till viss del, men det blockeras inte. Asea drev en angelägen och inbjuden produktion och lämnades vad vi vet helt utanför den politiska förföljelsen.
Familjen Zanders var ganska representativ för aseater på utlandsuppdrag även långt senare. Mamma Anna följde maken Harry till Jaroslavl med lillpojken Tjelvar, men de två större bröderna Sölve och Jan Christer skulle gå i skolan i Västerås, så de bodde kvar i familjebostaden där jungfrun hushållade för dem hela läsåret. På sommarlovet besökte de Jaroslavl.
Motortillverkningen drevs i koncession och efter två-tre års tillfredsställande produktion och mycket upplärning av rysk arbetskraft nationaliserades Aseas fabrik och Asealedningen avvecklades. Detta kan man läsa om i Sven Maijgrens reseberättelse (Aseat vid Volga del 1 och del 2).
Bild: Demonstrationståget vid bolsjevikernas övertagande av fabriken i Jaroslavl.
Foto: Okänd. Bildkälla: ASEAs arkiv VLM.
Fabriken betalades av sovjetiska staten med avsevärda belopp i guld. Övertagandet skedde efter en ganska omfattande förhandling i Moskva där Asea företräddes av dir Fritz Lilliecreutz. Man kan tänka sig att det var något nervöst, att stå där i ett konferensrum mitt i det ganska farliga Moskva med ett antal guldtackor i handen. Det måste i varje fall ha varit nervöst att föra hem dem. På den tiden var ju resan Moskva - Västerås ett äventyr i sig med många tågbyten men Fritz L berättade, att han sov med guldlådan under huvudkudden redan från första natten på hotellet.
Det sägs, att det var Jaroslavlpengarna som användes för att köpa och upprätta semesterhemmen i Svärdsklova och kanske Södra Björnön och Brittsand. Om det var just de pengarna är väl oväsentligt, men de bidrog till, att Asea i mitten av 30-talet fick en avsevärt förbättrad ekonomi och stadens karaktär av alltmer välmående industristad bekräftades av dessa semesteranläggningar.
I Västerås fanns det långt in på 70-talet en liten exklusiv klubb av aseater, nämligen de som arbetat i Jaroslavl - Jaroslavlveteranerna. Man umgicks och berättade minnen. Det är väl möjligt, att minnena med åren blev skrönabetonade, men en av historierna baseras på att svenskarna var förlagda i en inhägnad och hundbevakad svenskby. Vakthundarna kände skillnad på lukten av ryssarna och svenskarna och om det kom en ryss och försökte ta sig in gick hunden omedelbart till anfall, medan han lät svenskar passera oantastade. Nu bar det sig inte bättre än att förman Karlsson hade köpt en flott rysk vargskinnspäls som han naturligtvis stolt skulle visa upp för sina vänner i byn. Men se det gick inte alls. När han passerade grinden hem till byn så anfölls han brutalt av vakthunden eftersom han klassificerats som ryss.
Familjen Zanders bodde i det gamla köpmanshuset, som än i dag kallas svenskgården. Där bodde förstås även Lindgrens (platschefen) och Tjocka Lasse, men även en gammal rysk piga. Tjocka Lasses hade hund och det var säkert mot tjuvar. Även den hunden var ganska aggressiv minns Jan Christer.
Bild: Köpmanshuset, som än i dag kallas svenskgården.
Foto: Jan Christer Zander.
Dessa utlandstjänster innebar alltid, att man var mycket mera personligt beroende av sina arbetskamrater och inte minst medföljande fruar av sina medsystrar. Detta präglar i ganska stor grad sällskapslivet i industristaden.
Jan Christer berättar: "Den svenska kolonins umgänge med ryssar var tämligen begränsat bland annat på grund av språksvårigheter. Det var få, som kunde ryska innan de flyttade till Jaroslavl och även om de som arbetade på fabriken måste lära sig språket hjälpligt, så hade hustrur och barn knappast möjlighet eller motiv att lära sig. Sällskapslivet blev därför mest koncentrerat till kolonin.
Bild: Kamrer Landins pojkar med kompisar.
Foto: Jan Christer Zander.
Jaroslavl hade ett magert kulturutbud i dessa tider och även om det fanns så var ju språket en barriär.
Det svenska umgänget blev lättare av att de flesta bodde i den svenska dolman, en stor gård inhägnad av flera bostadshus och andra byggnader. På sommaren gick det både att spela tennis och ordna tillställningar som gårdsaktivitet. Midsommarfirandet var en höjdpunkt i kolonilivet. De gamla glasplåtarna ur det Zanderska fotoarkivet visar en sådan midsommarfest och en maskerad.
Bild: Midsommarfest i svenskkolonin.
Foto: Jan Christer Zander.
Bild: Maskerad i svenskkolonin.
Foto: Jan Christer Zander.
Volga erbjöd inte bara badmöjligheter. Man kunde hyra sommarställen för familjen vid stränderna, och det fanns tjänstemän som dagpendlade till fabriken med hjälp av en färja. Färjkarlen var en rysk pojke, som rodde över floden vid arbetstidens början. Man kunde även ta flodångaren på längre utflykter t. ex. till Nisji Novgorod. Bildens hjulångare visar skovlarna i aktion, men jag minns att det fanns propeller, så ångaren hade tydligen dubbeldrift, vilket inte var ovanligt i en övergångstid."
Bild: Intyg om praktik.
Foto: Jan Christer Zander.
Asea Jaroslavl drevs alltså i koncession, som framgår av bildens praktikbetyg - ett exempel på familjen Zanders nepotism - äldste pojken Tjelvar fick jobba i fabriken under sommarlovet.
Det är mycket glädjande, att vår industrikulturförfattare i staden, Anders Lif, nu intresserar sig för Jaroslavl-historien. Det har bl. a inneburit, att barnen till Jaroslavlaseaterna samlats för att utbyta minnen och bilder. De har även gjort en resa till dagens Jaroslavl där viss del av Aseabebyggelsen fortfarande finns kvar.
Hans Stackegård. Nedtecknat 2005
Tillbaka till huvudsidan Aseat vid Volga — Jaroslavl.
Om författaren
Se Tornen i stadssilhuetten.