Flygresa med poliseskort
Av Sören Bååth, 2015
Under min aktiva tid flög jag kolossalt mycket. Det var nästan uteslutande resor för mitt arbete för ASEA, Kabeldon och de sista åren CENELEC. De flesta resorna gick inom Europa och till USA, men jag har flugit jorden runt vid några tillfällen. Jag har flugit med praktiskt taget alla västerländska flygplanstyper och även några ryska. Åtskilliga episoder kan vara värda berätta om, men det blir vid ett annat tillfälle. Men endast en gång har jag flugit med poliseskort. Och historien är följande:
Under den tidigare delen av 1970-talet, jag var då relativt nybliven chef för ASEAs Apparatsektor, fördes ganska långtgående samtal mellan ASEA och dåvarande Laur. Knudsen A/S om ett begränsat samgående. Laur. Knudsen var då fortfarande Danmarks största elektrotekniska företag, specialiserat på hög- och lågspänningsapparater. Den danska marknaden var emellertid begränsad och LK hade rätt liten export. Företaget gick därför vid denna tid med stigande förlust, och man insåg att stora delar av produktområdet måste överges. Det gällde i stort sett alla industriinriktade produkter, medan man hade god lönsamhet på installationsmateriel p.g.a. ett rent danskt nationellt system där man var nästan helt utan konkurrenter. De produktområden man diskuterade föll till största delen inom S-sektorns ansvarsområde, och jag blev därför nära involverad i att utarbeta underlaget för förhandlingarna. Förslaget jag kom fram till gick i korthet ut på att ASEA skulle ta över de av LKs produkter som bedömdes kunna bli lönsamma i ett längre perspektiv, det gällde framförallt LKs säkringar och speciellt deras säkringar för tyristorer och andra halvledare, där de var tekniskt ledande. Resten skulle avvecklas. De ekonomiska förhandlingarna sköttes givetvis av respektive företags högsta ledningar, d.v.s. på ASEAs sida av VD Curt Nicolin med stöd av ekonomerna.
Någon gång på vårkanten, jag tror det var 1972 eller möjligen 1973, var det dags för ett sammanträde för att utröna om en principöverenskommelse kunde träffas, vilket innebar att Curt Nicolin med bistånd av ett par personer skull resa till Köpenhamn för att träffa LKs ledning. Då jag var den ”tekniskt kunnige” skulle jag följa med.
Bild: Curt Nicolin.
Foto: Okänd. Bildkälla: VLTs arkiv.
Men här förelåg ett problem. Under februari hade Curt Nicolin och hans familj blivit utsatta för utpressning. Curt hade fått ett antal anonyma brev, där han och familjen hotades till livet om inte en större summa pengar vid en viss tid lämnades på en viss plats. Curt lämnade, efter samråd med polisen, ett kuvert (utan pengar) på utsatt plats vid begärd tidpunkt. Polisen, som givetvis i hemlighet bevakade platsen, konstaterade att ingen kom och hämtade kuvertet. Men saken var därmed inte ur världen. Man fruktade att förövaren skulle återkomma och hämnas på ett eller annat sätt, så Curt och familjen (och hela villa ASEA) stod under polisbevakning under en stor del av våren, även den tid då vi skulle resa till Köpenhamn. Detta inträffade under den tid då ASEAs traditionella bokslutsmiddag gick av stapeln i villa ASEA. Som en av företagsledningen deltog jag i den, och fick senare genom en bekant vid polisen veta att han sett mig i villa ASEAs biljardrum genom ett titthål i en garderob under kvällen.
Curt, jag och övriga deltagare från ASEA reste på morgonen sammanträdesdagen med en SAS DC9 från Arlanda. Curt hade alltså på grund av detta hot beväpnade livvakter med sig, och vi övriga fick därmed också polisskydd. Curt reste alltid första klass (det fanns då fortfarande även inom Europa), och vi följde automatiskt med då gruppen inte fick delas. Vakterna satte sig vid entrén till förstaklass och ingen annan släpptes in där. Livvakterna följde givetvis med även till LK, och innan sammanträdet kunde börja undersökte de noggrant sammanträdesrummet, alla in- och utgångar, fönster och andra öppningar och satte sig sedan på vakt utanför dörrarna. Återresan skedde naturligtvis på samma sätt under polisbeskydd ända tills vi var åter i Västerås.
Avslutningsvis blev hotet mot Curt aldrig klarlagt, kanske var det någon smågalen person som trodde att han kunde göra sig snabba pengar. Inte heller blev det något av med samgåendet med LK. De kunde inte bestämma sig, deras VD var alldeles för obeslutsam. Något år därefter begick han självmord och LK avvecklade hela sitt industriproduktprogram. Säkrings-produkterna såldes några år senare till ett amerikanskt företag, och LK-namnet finns nu endast på installationsmaterielen som fortfarande lever under beskydd av en unik dansk standard.
Av Sören Bååth, 2015
Läs mer om Curt Nicolin och mordhotet i "35 år med Curt Nicolin" av Birgit Willegard
Läs mer om Curt Nicolin i "35 år - från Nicolin till Barnevik" av Lars-Erik Lindbäck.