Byggnadens historia och funktion
Linbastu från Skånstorp, skänkt av Ingvar Andersson, Skånstorp. Hitflyttad 1976. Med bastun följde ett stort förråd av linberedningsverktyg då den skänktes till föreningen, redskapen var i gott skick. De har sin givna plats i bastu. Tillsammans med dessa och övriga linberedningsverktyg som finns i föreningens samlingar kan vi på ett mycket bra sätt visa alla arbetsmoment linhalmen genomgår innan tågorna arbetats fram till spinnbarhet.
Lin odlades i trakten och bereddes hemma. För att få så långt lin som möjligt rycker man upp linet med roten. Linet får sedan torka, därefter repar man fröna och rötar linet. I en bråka bryter man sönder vedämnet i stjälkarna för att få fram fibrerna. Med en skäktkniv (ofta en fästmansgåva) slås vedämnet bort. För att få fram det fina linet kammas det. Det som kammas bort är grövre med en del skärvor kvar, detta kallas blånor. Medan de fina tågorna blir tunna linnevävnader, spinns blånorna till ett grövre garn, som i folkmun kallas blaggarn.
Arbetet på Hembygdsgården
Uppmätning av gamla ugnen och bottenhällen gjordes, och ett enda stort fyrkantshugget stenblock transporterades till Udden och användas igen. Murare Olof Johansson, Ekeberga, utförde ett omfattande och ovanligt murarjobb då han utformade den exakta kopian av den ursprungliga bastuugnen.
Byggnadsarbetet utfördes av byggmästare Axel Jansson med mycket god hjälp av arbetsgruppen. Arbetsgrupp var på sjuttiotalet ett liknande uttryck för dagens onsdagsgrupp med ett antal frivilliga och arbetsvilliga personer.
Om linbastun hinns klar till marknadsdagen är osäkert, stod att läsa i Hällestads Bygden 1976.
Verksamhetsåret 2005 städades bastun och golvytan grusades av. Spisen iordningställdes för eldning.
Bo Karlsson och Lotta Stenman förevisade linbastun och berättade om linberedning vid föreningens 100-årsjubileum