Järnvägen har under tidernas lopp utnyttjats så intensivt, att vägen långa sträckor slitits ned till en hålväg, fåran har bildats av slitage från hovar, klövar och fötter, samt genom rinnande ytvatten. Vägen ligger här lägre än den omgivande marken.
Hålvägen är så väl "upptrampad" genom århundraden att den tydligt framträder på en karta med terrängskuggning.
Det hände även, att vägen förbättrades genom att man påförde slagg från masugnar och varpsten från gruvorna. Det kan därför under vandringen löna sig, att hålla ögonen öppna för vackra stenar.
Ett stycke längre fram finns en "bro" som ursprungligen byggts av ris och kavlar och ännu längre fram går vägen ingrävd i slänten. Det är ett minne från 1950-talet, tiden närmast innan traktorn blev skogsmaskin, då hästdragna vagnar med gummihjul användes i skogsbruket och man byggde så kallade "tvåmetersvägar".
Gå vidare till Geografin