Den 20 oktober 2024 uppmärksammade vi för första gången den internationella fikadagen genom att arrangera en traditionsenligt kafferepsfika i hembygdsparkens Ekeredsstuga. Inför evenemanget lät vi producera en video som kretsade kring temat fika som kulturarv (var god se ovan). Denna artikel om fika som ett kulturellt och därför också historiskt fenomen i vårt land utgår från nämnda video, med syfte att i efterhand och i text beskriva vad fenomenet fika är men också dess historiska bakgrund i den svenska kulturen.

Till att börja med, vad är fika?

Svaret på den ställda frågan kanske kan te sig självklart för en del, men låt oss inledningsvis närma oss fenomenet i fråga med en nyfiken samhällsvetenskaplig blick genom att vända oss till Wikipedia:

Fika är en svensk samhällsinstitution som innebär en avkopplande paus i kombination med intagande av kaffe, te eller annan dryck och ibland kaffebröd, smörgåsar eller annat ätbart.

En fika kan äga rum på exempelvis ett kafé eller konditori, på arbetsplatsen, som kyrkkaffe, i hemmet och även utomhus.

Fika är vanligtvis förknippat med mellanmänskligt umgänge, även om det är möjligt att fika ensam.

– Wikipedia

Okej, så det är alltså i grunden något som kan kallas en samhällsinstitution, men vad betyder det? Även det kan Wikipedia ge svar på:

Samhällsinstitution eller social institution är ett system av normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster.

– Wikipedia

Annorlunda formulerat så skulle man således kunna kalla fika en kollektiv rutin, ett visst gruppbeteende som återkommer regelbundet över tid. Även om det också kan utföras i individuell enskildhet enligt det första citatet ovan så utgör det fortfarande ett av kulturen inlärt beteende — ett så kallat internaliserat beteende — och kan utifrån det fortfarande betraktas som ett kollektivt fenomen.

Med det i bagaget, låt oss fylla på med mer:

Fika förekommer vanligen inom svenskt arbetsliv, i form av fikapaus eller fikarast – en fika tillsammans med kollegor. Ofta på fasta tidpunkter – exempelvis en gång mitt på förmiddagen och en gång mitt på eftermiddagen. Denna tradition kan anses vara en del av svensk kultur.

Det anses troligt att den svenska fikatraditionen ger möjlighet till större meningsutbyte och förståelse arbetskollegor emellan.

– Wikipedia

Ja, det kan låta rimligt enligt de flesta vuxna personers egna erfarenheter. Men låt oss sammanfatta vad vi nu har läst. Fika innebär:

• förtäring av dryck, främst kaffe eller te samt ofta med något smakligt tilltugg
• något vi ofta gör på bestämda tider, vanligen på för- och eftermiddagen
• …och som vi ofta gör tillsammans med andra, vilket kan leda till en större förståelse mellan oss och våra medmänniskor
• en typiskt svensk tradition och därför kulturyttring.

Men hur blev det så? Låt oss ta det från första början!

Fikats historiska utveckling i Sverige

För att spåra fikats ursprung i vårt land får vi lov att leta oss tillbaka ända till Karl X Gustavs 1600-tal, eftersom vi senare i denna aritkel kommer in på kopplingen mellan fenomenet fika och drycken kaffe. Eller med andra ord, fika är historiskt sett till stor del knutet till nämnda dryck och därför kan det te sig rimligt att gå tillbaka till den tid då kaffedrickandet uppstod som ett fenomen i den svenska kulturen.

1650-talet: Den första svensken smakar på kaffe

Formellt anses politikern och diplomaten Claes Rålamb ha varit den första svensken som kom att smaka på kaffe, då han anno 1657 på uppdrag av kungen reste till Konstantinopel för att förhandla med sultanen i det Osmanska riket om det pågående kriget i Polen. Enligt vad han skrev hem till Sverige om, tycktes dock inte drycken ha fallit honom särskilt väl i smaken och därför torde hans betydelse för fikatraditionen i Sverige vara mycket blygsam. Det samma lär för övrigt gälla framgångarna i förhandlingarna. Men det vore olyckligt att helt exkludera honom av sådana skäl i denna redogörelse.

1680-talet: Kaffet kommer till Sverige — som medicin

Det skulle dröja 28 år, det vill säga till 1685, innan kaffet kom innanför landets gränser under Karl XII:s tid på tronen. Dock beslutades tämligen snart att drycken endast fick saluföras på apotek, då den antogs lindra eller bota sjukdomar, och vilket bidrog till att den såldes förhållandevis restriktivt.

1700-talet: De välbesuttnas dryck

Det var först i början av 1700-talet som kaffet kom att få någon vidare spridning i landet, i varje fall inom de mer väbesuttna kretsarna. År 1740 uppges nämligen ett skålpund kaffe (ca 425 gram) ha kostat 50 daler kopparmynt, vilket motsvarade en drängs årslön. Vid den tiden var det således en njutning för endast en mycket liten del av den svenska befolkningen och det skulle dröja ytterligare ett antal regenter innan kaffe kunde börja räknas som en folklig dryck.

1800-talet: Det folkliga kaffet

Under 1800-talet ökade konsumtionen av kaffe betydligt, men det var kanske först under Oskar II:s tid på tronen under senare hälften av 1800-talet som kaffedrickandet på allvar hade etablerats som ett vardagligt inslag för folk i gemen. Således ca 200 år efter den första svenskens provsmakning. Och ändå dracks det bara nästan i lika stor omfattning som brännvin.

Vid den tiden var det dock vanligt att kaffet helt eller delvis kokades på gammal kaffesump eller gjordes på kaffesurrogat. Surrogatet kunde exempelvis bestå av ärter, cikoriarot, spannmål eller hårda små rågbröd som bakades, rostades och krossades för att antingen blandas med riktiga kaffebönor eller bryggas som det var. I kaffet kunde ett klarskinn användas för att klarna upp kaffet, ofta nog en bit torkat fiskskinn som drog åt sig grumlig sump och tillsammans med det sjönk till botten i kaffepannan.

Surrogat i olika former var för övrigt ett fenomen som återkom senare, framför allt under de båda världskrigen då importen av kaffe minskade drastiskt. Och med det sagt, låt oss kliva vi in i 1900-talet.

1900-talet: Från kaffe, kafferep och sju sorters kakor…

Ett väletablerat fenomen i Sverige när vi kommer in i det tidiga 1900-talet var de så kallade kafferepen, vilka kan ses som en tidig förlaga till det vi idag kallar fika . Fenomenet som sådant var förvisso inget nytt, då dess uppkomst kan spåras till 1700-talet. Men i takt med att kaffet med tiden hade blivit allt mer tillgängligt för gemene man blev också kafferepen vanligare i de bredare folklagren.

I synnerhet för kvinnorna kunde kafferepen ha en viktig social funktion, inte minst eftersom en så stor andel kvinnor vid den tiden var hemmafruar. Det blev kanske deras enda möjlighet att umgås enskilt med andra kvinnor och att utbyta erfarenheter med andra utanför men också i det egna hemmet.

Ordet kafferep tros därtill komma från att man under bjudningen repade upp gammalt tyg som exempelvis skulle bli kuddstoppning, bindor eller lump medan man drack kaffe och umgicks. Nytta med nöje kunde således förenas, samtidigt som man lät värdinnans hembakade kakor sig väl smaka.

En alternativ hypotes säger att det också kan komma från ordet repartisera – vilket betyder “dela på kostnaderna” – eftersom kafferepet ursprungligen var en sorts knytkalas.

Seden “sju sorters kakor” härstammar från just det tidiga 1900-talets kafferep och syftar på det minsta antalet kaksorter som ett kakfat ska innehålla enligt etikettens regler. En mer stringent tolkning var att värdinnan betraktades som snål om hon bjöd på färre än sju sorter, men högfärdig om hon bjöd på fler. Etiketten kunde också inbjuda till en viss ätordning:

1. först ett vetebröd (bulle eller vetelängd)
2. sedan en ljus sockerkaka
3. följt av en mörk sockerkaka
4. därefter en ljus, torr småkaka
5. och en mörk, torr småkaka
6. så en fylld småkaka
7. samt en bakelse (inte sällan med mandelmassa, alternativt en toscakaka).

Det hela kompletterades därefter med tårta, vilket var frivilligt för den som så önskade… och orkade.

1900-talet: …till fika

Det sägs att vi svenskar konsumerade mest kaffe per capita i världen under en stor del av 1900-talet. En anledning till det kan vara att vi ofta nog drack kaffe hemma och därför blev det en mycket vanlig företeelse i vårt vardagsliv, medan man i andra delar av världen företrädesvis drack kaffe i offentliga rum. Kafferepen kan således ha bidragit till denna utveckling.

Numera ser vi inte ens ut att tillhöra topp 5 i nationsligan – nedpetade av Finland följt av de övriga nordeuropeiska länderna samt Nederländerna… lite grann beroende på vilken statistik man tilltror, för varierande siffror finns uppenbarligen. Ungefär åtta kilogram kaffe per person och år petar vi dock i oss, vilket exempelvis kan jämföras med Finlands tolv kilo — vilket alltså är 50 procent mer!

Från vår “storhetstid” som kaffedrickarnation har vi dock kvar ett givet begrepp som tycks ha etsat sig fast i det svenska kollektiva medvetandet: Fika. Ett begrepp som också tycks ha gått på export till en del andra länder.

Ordet fika i betydelsen att dricka kaffe finns belagt i svenska språket sedan 1910. Enligt boken “Hemliga språk i Sverige” användes då ordet på fängelset Långholmen samt av Stockholms sotare. Enligt språkvetare bildades verbet fika genom en omflyttning av stavelser (så kallad backslang) i ordet ” kaffi “, som var en alternativ term för kaffe. Från verbet fika bildades sedan substantivet fik, i betydelsen kafé eller konditori.

Dock finns minst ytterligare en annan hypotes, som säger att ordet också kan komma från det hemliga språk som användes av skinnberedare i Malung som kastade om stavelser och ljud i Malungsdialekten. Vilket resulterade i ord som “fäka” respektive “fik” men också exempelvis “fäkanapa”, som betydde kaffepanna.

2000-talet: Mångfalden och det levande kulturarvet

Vi har i denna redogörelse kunnat se att kopplingen mellan drycken kaffe och uttrycket fika ter sig tydlig. Även om det också tidigare har funnits en viss frihet att välja annan dryck än främst kaffe eller alternativet te i samband med fika så råder det nog ingen större tvekan om att dessa båda drycker fortfarande dominerar åtminstone bland vuxna. Den stora skillnaden är kanske mångfalden av varianter av kaffe och te som idag erbjuds i vår globala samt multi- och interkulturella tidsålder.

En annan sak som står klar är att fikat utgör ett kulturarv som lever kvar i högönsklig välmåga, vilket förstås inte endast berör drycken och tilltugget utan också de sociala aspekterna.

Den internationella fikadagen

Avslutningsvis, vad är internationella fikadagen? Den internationella fikadagen är en företeelse som enligt Turistrådet Västsverige har lyfts genom åren av olika aktörer. Bland annat inom fairtradekaffe, av kaféer och vissa influencers samt av ett flertal turistmål runtom i landet. Någon specifik instiftare för dagen tycks dock ännu inte finnas och inte heller finns den ännu med i diverse listor över temadagar. Snarare är det än så länge kollektiva krafter som verkar för en dag som uppmärksammar svensk fikakultur genom att företag och föreningar arrangerar olika typer av evenemang och andra aktiviteter.

Men vem vet, kanske blir det med tiden en välförankrad dag att uppmärksamma. Och känner inte du till den sedan tidigare, kom gärna ihåg var du hörde tals om den först! 😉

Avslutningsord

Som författare av denna artikel har jag i huvudsak utgått från fika som ett folkligt fenomen, av vilket följer att fokus har legat på vad som i bred bemärkelse hände i de svenska hemmen snarare än vad som utspelade sig i de mer offentliga rummen så som på kaféer och konditorier under de olika tidsepokerna. Med det sagt finns med all säkerhet betydligt mer att berätta om fika som kulturarv!

Källor

Under arbetet med denna artikel har följande källor, och i vissa fall även vissa av deras källor, bidragit med stoff. De anges i kronologisk ordning utifrån när i artikeln de har använts för första gången.

• Wikipedia om fika.
• Wikipedia om samhällsinstitution.
• Wikipedia om Claes Rålamb.
• Kaffejournalen: Landet som dricker mest kaffe i världen.
• Wikipedias urval av några temadagar under året.