Gumme Nilsson och hans hustru Johanna kom 1856 till Förlösa nr 6, skrivna som inhyse. De hade två barn en pojke och en flicka senare känd som Gum-Fia, hushållerska hos orgeltramparen Frans Andersson.

Omkring 1860 skrivs Gumme Nilsson som torpare i kyrkoboken. Uppodlingen hade då påbörjats, stuga och lada uppfördes och dom bosatte sig här ca 2,5 km väster om Vedbymåla, som var närmaste granne. Deras odlarmödor blev dem dock övermäktiga. Någon gång efter 1870 flyttar dom från Torpet till Länsmansgården där Gumme blir arbetskarl, han avled 1888. Johanna levde ytterligare 20 år. Dottern Sofia försörjde sig som piga på olika gårdar i Förlösa. År 1916 flyttade hon till Frans Andersson. Det kom ingen ny torpare till skogen, husen såldes och flyttades bort. De små tegarna återtogs snart av granskogen men vi kan ännu se grundstenar och rösen...

(Utdrag ur boken om Förlösa sid 102)