En tisdagseftermiddag den 24 augusti samlades ett trettiotal intresserade vid parkeringen på Fjärås bygdegård, för att gemensamt åka längs vackra Lygnerns södra del mot Fotskäl. Väl framme vid kvarnen, möttes vi upp av bröderna Ingvar och Kenneth Eriksson som båda var barnfödda på kvarnen. De berättade för oss om den stora stormen 1902, då flera fartyg förliste och skog blåste ner. I denna dramatiska tid bestämde sig invånarna i Hwilgs by att bygga ett kombinerat sågverk och kvarn. Kvarnen stod klar 1903 och kom att bli betydelsefull inte bara för byns invånare, utan även för andra som kunde komma långväga med häst och vagn för att få sitt spannmål malt eller timmer sågat.
Efter den introduktionen promenerade vi upp mot kvarndammen, en konstgjord uppdämd sjö, med en stenbro över, där på ena sidan den vackra skogen speglade sig fridfullt och den andra sidan brusade ner i en fors som förr drev kvarnen. Gamla Sätilavägen passerade förut över forsen, nu mitt i sjön, där fortfarande bron finns kvar, fast på sjöns botten. En väldigt vacker plats, där det var lätt att föreställa sig hur folk färdades till fots och med häst och vagn, i en annan tid, inte så väldigt avlägset ändå.
Sedan gick vi tillbaka till kvarnen och fick en åskådlig beskrivning av hur själva kvarnen fungerade. En kvarn malde havre och korn till boskap och en kvarn malde vete och råg till bröd. Det var roligt berättade Ingvar, när det var folk och rörelse, och mamma kokade kaffe till de väntande bönderna.
Timret kördes fram vid tjänligt väder, markerades och lades i ”köordning”, och sågades upp efter hand. Vid ett tillfälle släppte tjälen och allt timmer rasade ner i forsen.
1953 låste mjölnarfar dörren till kvarnen och sedan dess står den som ett minne från en livlig och livskraftig tid, bevarad och renoverad för att kunna stå hundra år till och berätta om livet vid förra seklets första halva.
Flera historier senare om livet vid kvarnen blev det dags för medhavda kaffekorgar, fler historier, skratt och en stor glädje att äntligen försiktigt börja få träffas igen efter ett och ett halvt år med restriktioner.
Fjärås hembygdsgille vill rikta ett varmt tack till bröderna Eriksson som förgyllde vår första träff på så länge, med en enorm berättarglädje, kunskap och nya lärdomar och insikter.