Höstfesten 2017

Eksta IF 80 år

Eksta IF har fyllt 80 år. Det firades med en jubileumsfest i Eksta Bygdegård lördagen den 30 september 2017. Ett 60-tal medlemmar och före detta medlemmar deltog.

Kvällen inleddes med att Bernt Jakobsson, som varit ordförande i föreningen i 12 år, hälsade alla välkomna. Därefter lämnade han ordet till Ove Järlö, som var kvällens konferencier och som informerade om kvällens program. Alla deltagare fick också ett infoblad med lite fakta om Eksta IF under 80 år.

Det finns nog inte någon person som förknippas så starkt med Eksta IF som folkskolläraren Sigvard Löfstedt. Han var ordförande i inte mindre än 38 år (1948–1986). Dessutom var han festgeneral för Djupviksfesten i 30 år.

Bland framgångsrika idrottare från Eksta kan nämnas långlöparna Gustav Söderlund och Åke Hansson. De tog ett 30-tal DM-tecken under 1940- och 50-talet.

I ett bildspel visades bilder från tävlingar som Eksta varit med i under årens lopp. Bilder visades också från ett av större projekten Eksta deltagit i, Vindelälvsloppet i Västerbotten, där Eksta var med fem år i rad (1984–1988). Eksta arrangerade Varpa-SM 2010 och 2015.

Under kvällen fick följande personer ta emot diplom som hedersmedlem i Eksta IF: Henning Edberg, Bernt Jakobsson, Erik Holmqvist, Anders Ronström, Rune Lickander, Mats Trulsén och Göran Holmström. Flera medlemmar fick också stiga fram och berätta minnen och episoder från sin tid i Eksta IF. En av hedersmedlemmarna som varit Eksta IF trogen i drygt 70 år och som var med på festen var Henning Edberg, 86 år.

Det serverades burgundisk köttgryta med ugnsbakad rosmarinpotatis. Underhållning blev det med durspelsgruppen Di stäure u sma ”.

Föreningen har i dag 102 medlemmar och varpa är den dominerande sporten.

Arkeologiska utgrävningar i Eksta

Arkeologiska utgrävningar i Eksta sommaren 2017

Varje sommar hålls en kurs i arkeologi för amatörer på olika platser på Gotland. I år var det dags för utgrävningar av tre gravrösen i Eksta. Utgrävningarna leddes av Per Widerström från Gotlands Museum och pågick den 10–13 juli. Gravrösena är troligen från vikingatiden det vill säga tidigt 800-tal. Vid utgrävningarna hittades bland annat ett flertal pärlor och flera vackra smycken.

Markägaren Bertil Jakobsson har länge känt till gravfältet som är beläget i ett skogsområde intill Veidesvägen i Eksta. Han hade upptäckt att det finns inte mindre än 32 gravrösen. Bertil har röjt så att ett antal av rösena blivit åtkomliga för utgrävning. Den 12 juli hade Eksta hembygdsförening ordnat ett studiebesök på gravfältet. Ett 30-tal intresserade personer var på plats och Per Widerström berättade om utgrävningen och de fynd man gjort eller väntades göra. Dagen efter kom Radio Gotland på besök och gjorde intervjuer med Per Widerström och kursdeltagarna.

Markägaren.Bertil Jakobsson följde utgrävningarna med stort intresse.

Från Gutabygd 2017

Ny bok ”Från Gutabygd 2017”

Nu har årets upplaga av Gotlands Hembygdsförbunds årsbok kommit ut. Temat är i år migration.
Bland författarna märks Bernt Bison Nilsson som skriver om flyktingarna som hösten 2015 kom till Burgsvik. Risto Leino berättar om hur det var att komma som finlandsbarn till Lau i början på 1940-talet, att återvända till Finland och sedan komma hit på nytt och bli kvar här. Recension av boken finns i GT den 31 maj, sid 16 och i GA den 5 juni, sid 16. Boken säljs av hembygdsföreningen till förmånspriset 120 kr/ex.

Kontakta Gunnar Geisle, tel 24 11 35, eller via mejl [email protected], om du vill köpa ett exemplar.

Valborgsmässotal 2017

Tove Lifvendahl höll Valborgsmässo-talet 2017

Ja, men nu börjar man nästan känna våren i luften, säger vi i februari-mars. Nu är det äntligen vår, säger vi med nöjda ansiktsuttryck i april. För att nästa dag svära högt över kraftigt snöoväder. Påskliljorna som bär all vår förhoppning i sina krukor utomhus blir tyngda av blötsnö och hämtar sig aldrig riktigt igen.

Är inte våren väldigt sen i år? En kommentar som vi alltid säger varje år, alldeles oavsett hur det rent sakligt står till med saken.

Ja, när inträffar våren? Karlfeldt skrev i dikten Höstens vår raderna: Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst. Så vad kallar vi det här? Den vår, de svaga kalla vinter? Så kan man i alla fall tolka åsynen av svenskar insvepta i täckjackor och fleecefiltar på uteserveringarna så snart solen blir mer stadigt närvarande, även om det är kylslaget i luften och kaffet svalnar snabbare än man har hunnit säga påtår. Utländska besökare brukar finna detta en smula underligt, och inte så lite underhållande.

Jag har känt mig lite förvirrad rent vädermässigt den senaste veckan, eftersom rapporter om snöoväder och orkanstyrka har kommit slag i slag. Väderleken har skiftat mellan soliga stunder och snöstorm, regn och hagelbyar. Så jag försöker få ett svar hos SMHI och inser när jag läser vad de skriver, att det där med vårväder är som att vara gravid och vara hos barnmorskan; man mäter temperatur, tar höjd för nederbörd och upplever fantomsmärtor. Och man räknar dagar – man räknar även här baklänges för att veta när det så att säga smällde till.

För om dygnsmedeltemperaturen är över 0°C men under 10°C kallas det för ett dygn med vårtemperatur. Om detta inträffar sju dygn i följd, förklaras våren ha anlänt det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som vår.

Men med våren förhåller det sig också som med våra inarbetade sanningar; det spelar egentligen ingen roll när den meteorologiska våren inträffar, eftersom vi själva bestämmer oss för vad vi tycker. Gränsen är mer flytande, vilket skiljer våren från graviditeter, kan man säga, även om många barnmorskor i det mest intensiva slutskedet inte sällan har hört utropen och försöken till förhandling: ”nej, jag ångrar mig, jag är inte med längre, jag åker hem!”.

Kundtjänsten på SMHI har gissningsvis också haft några existentiella diskussioner om våren med inringande medborgare ett antal gånger, varför man nu kan läsa följande på deras hemsida: ”Din personliga upplevelse av när våren kommer kan mycket väl skilja sig från den lite torra definitionen som vi meteorologer använder. Somliga tycker att våren kommer när tjälen släpper eller när den första sädesärlan trippar på gräsmattan, andra när blåsippan blommar och så vidare. Definitionen kommer inte att kunna fånga allt detta, men det är en metod som enbart baserar sig på den fysikaliskt observerade temperaturen (objektiv) och inte på den personliga upplevelsen (subjektiv).”

Våren är nystart. I vår omgivande natur alldeles objektivt så. För många människor symboliskt och subjektivt. Och det finns förstås både vardagligt och gudomligt i detta, alldeles bortsett från om man ber till någon gud eller politiker eller Robert Lind i Kramfors om en bättre tillvaro. Denna blandning av påtagligt och förnimmelse har Hilding Larsson fångat fint i dikten Eksta-vår, som inleder den fina sockenboken för Eksta:

Nu sparkar havet av sig

det täcke isen lagt

och värmen kommer åter

som det en gång blev sagt:

”att vår ska följa vinter

med ljus och blomsterprakt

och klara sommarnätter

då månen håller vakt”

Och över oss härute

i gammal välkänd trakt

det är någon som vakar

med omtanke och makt.

Vi påverkas av vår omgivning, och när naturen efter att ha vissnat och vilat, återigen får liv, är det som att bevittna en återuppståndelse. Ur till synes livlösa stammar, grenar, buskar och kvistar skjuter det plötsligt fram små gröna skott och blad. Från en tavla med fyra nyanser av gråbrunt är det som om någon hade börjat färglägga med en helt ny färgskala, först lite milt, sedan allt djärvare.

Ungar av alla sorter föds, ägg kläcks och kossor släpps loss ur vinterns fångenskap. Ni som har varit på kosläpp vet att det inte går att låta bli att dra på munnen, vid åsynen av de där bjässarna som kommer farandes med juvren slängandes och får till både hoppsa-steg och klacksmällande så det står härliga till. Mer ljuva är dilammen som fyller hagarna nu.

Fruktbarheten är påtaglig så här års, och människan har i alla tider försökt fånga det gudomliga i detta. I den nordiska mytologin var Freja, eller Fröja, fortplantningens och erotikens gudinna, tvillingsyster till fruktbarhetsgruden Frej, eller Frö. Hon var även en av valkyriorna, och bar ett av dvärgar smitt halsband. Hur hon kom i besittning av det säger jag inte, med tanke på att detta är att betrakta som en familjeföreställning. Men så mycket kan i alla fall sägas att hon inte tycks ha varit någon Snövit.

I den germanska och förkristna traditionen bar samma symbolväsen och fruktbarhetsgudinna namnet Ēostre eller Ostara. Dem med språköra hör genast att vartåt det bär, på gammal engelska hette Ēastre. Orden har ju vandrat mellan olika språk, så medan svenskarna tog tyskans fenster och gjorde till ett svenskt fönster, blev vårt fornnordiska vindöga, vindu på norska, vindue på danska, och så småningom engelsmännens window. Och månaden eosturmonath, som påstås ha syftat på gudinnan, blev engelskans ord för påsk, easter, liksom tyskans Ostern, medan vi anammade franskans Pâques.

Som fruktbarhetsgudinna hade Ēostre de givna attributen ägg och kaniner, vilka sedan kom att bli påskens symboler när kristendomens intåg gjorde att germanerna började fira den. Det ska dock sägas att det finns tvister bland historikerna huruvida gudinnan Ēostre skall ha firats i den förkristna tron. ”Eosturmonath” kanske bara betyder ”öppningsmånad”, den månad då våren öppnar sig. Ēostres hare, som kom att transformeras till påskharen när kristendomen gjorde sitt intåg, kan lika gärna vara ett modernt påfund. Det första belägget för påskharen är inte äldre än 1682. Nu lever den sitt eget liv, och uppstår i alla färger och former och företrädesvis i färggrant staniolpapper och choklad.

Choklad fanns dock inte att tillgå i något överflöd för 100 år sedan. På våren 1917 rasar fortfarande första världskriget och när tyskarna i februari meddelar att alla fartyg längs kusterna ska sänkas av ubåtar, drabbas även neutrala Sverige hårt. I princip inga varor kommer in i landet och samtidigt råder en svår missväxt. Ransonering av bröd, mjölk och smör införs i januari 1917.

I en tidning närstående mig får man i en artikelsökning alla fall intrycket att det till en början inte gick på djupet, en artikel behandlar ”hur det nu ska gå med de särskilt för det yngre släktet begärliga semlorna, som äro en så nödvändig ingrediens i fettisdagsmåltiderna. I folkhushållningskommissionen har man icke något sinne för en sådan detalj i utspisningen – semlorna kunna ju i värsta fall undvaras. Men brödbyrån i Örebro har inryckt en bestämmelse enligt hvilken tillgången på fettisdagsbullar blifvit tryggad för denna ort”.

Men i mitten av april sätter en våg av hungerdemonstrationer igång på fastlandet med start i Västervik. Under några veckor går omkring 250 000 svenskar ut i demonstrationståg på över 100 platser. I Stockholm tågar 5 000 kvinnor till riksdagshuset och överlämnar där en skrivelse med orden: ”Vi kunna ej längre uthärda med att se våra barn svälta och tyna bort i brist på näring. Våra barn ta obotlig skada för framtiden”.

Nödens vår, kallades det, och det fick förstås ganska kännbara effekter för dåtidens politiker. De nutida har också sin huvudvärk. För vad kommer vi att kalla det vi upplever nu, i efterhand? Osäkerhetens vår 2017, kanske? Med en oroande utveckling i öst, och en osannolik ledarfigur i väst, och med stora utmaningar på hemmaplan och så händelserna den 7 april som vi sent ska glömma.

Ja, det är stökigt. Men vi kommer att vara ett bättre land om tio år än vad vi är nu. Politiken är bara en dimension av samhället. Vetenskapen och tekniken kommer att fortsätta utveckla nya lösningar på både gamla och nya problem. Människor kommer att utveckla sina sammanhang de verkar i, och därmed förbättra samhället och driva det framåt.

Och samhället är så oändligt större än staten. Människorna är mycket mer än systemen. Det vet och visade gotlänningarna, den här gången också.

För även denna gång ställde öborna upp, precis som hösten 1944. De som kom då, flydde från Estland, Lettland och Litauen. De kom i öppna båtar över havet, nödtorftigt täckta med presenningar, och blev nedkylda. Vissa klarade inte resan – hur många vet vi inte. Somliga båtar blev beskjutna av röda armén, med kulspruteeld från flygplan.

Den här gången, hösten 2015, kom de från andra länder. Men många av dem har också passerat ett hav, under samma eländiga omständigheter. Och gotlänningarna öppnade återigen sin dörr.

Murar och vatten är teman i tiden. Vår gemensamma farkost håller just nu på att prövas i besiktningsprocessen. Kanske finner vi att somliga delar behöver byggas om. Annat kan behöva förstärkas. Möjligen är det också så att somligt i systemen är barlast, och behöver hivas överbord. Och frågan om hur man får vind i seglet är ännu inte löst. Klart är att det blir en ganska stökig färd de kommande åren. Det svänger och kastar, och de folkvalda kryssar mellan skären.

Somliga av oss är ute och demonstrerar imorgon, även om jag håller det för osannolikt att 250 000 kommer att demonstrera som för 100 år sedan. Andra av oss kanske demonstrativt tar en lång sovmorgon istället. Alldeles oavsett vilken strategi man väljer för att hälsa Sköna Maj välkommen, tillhör vi alla ett ofrånkomligt vi. Vi kan inte välja bort varandra. Vi kan bara välja att försöka få det att fungera bättre. Lära av misstagen, diskutera olika problem och lösningar öppet, söka efter bättre sätt.

Här hjälper årstiden till. Vårstädning kan göras både i hemmet, i sinnet och i samhället. Dåliga vanor kan vridas rätt, som Alva och Gunnar Myrdal en gång sade. Eller nu vänder vi blad, som dagens kungliga födelsedagsbarn uttryckt det.

Elden vi är samlad kring är också en viktig symbol. Den betyder bebyggelse och mänsklig närvaro. Den är både liv och död. Vi bränner det gamla och lämnar plats för det nya. Så är logiken i svedjebruk. Somligt måste dö för att nytt ska kunna få plats.

Och nu återvänder ljuset. Vi rätar på ryggen, vi ser varandra i ögonen oftare och vi ler mer. Vi får mer kraft och energi. Så välkommen, vår. Aldrig har vi väl tidigare behövt dig så väl som just nu. Innerligt, hjärtligt välkommen hit.

Tove Lifvendahl

 

 

Eksta sockenkarta

Nu är sockenkartan över Eksta vid Bopparve vägkors uppdaterad. Butik Sandholme har kommit till och Galleri Fågel har tagits bort.

I postlådan på anslagstavlan intill finns kartkopior med lite uppgifter om Eksta. Den som är intresserad får gärna ta en karta.

karta Eksta 2016