Under 2025 påbörjades det ett lite projekt av Uno Andersson som hembygdsföreningen hoppade på.

Projekt: Fem rörs sten.

Mellan Edsmären i Rakåsa och Edsmären som står på Anita Andersson tomt så skall det finnas ytterligare gränsmarkeringar som kallas "fem rörs sten".

Vi tror att Uno har hittat en "fem rörs sten" i skogen uppe i Bergdalen.

Enligt delvis bekräftade uppgifter så skall det finnas 5 stycken "fem rörs sten" mellan de två stora stenarna.

Detta projekt kommer givetvis fortsätta under 2026.

Skulle någon hitta något röse som skulle kunna tänkas vara "fem rörs sten" när ni är ute i skogen så får ni gärna skicka ett meddelande till Hembygdsföreningen.

Planen är att försöka hitta dom och märka ut dom med en stolpe med information.

Hämtad information från FB

På äldre kartor kan man ofta hitta noggranna beskrivningar av de markeringar som visade var gränserna mellan olika ägor gick. Det kunde vara naturliga markeringar som flyttblock, bergsformationer eller stora träd men det var ofta byggda rösen eller så kallade femstenarör. Rör är ett äldre ord för röse. Ett femstenarör hade just fem stenar, en i mitten och fyra runt om, som prickarna på en tärning.

I de äldre kartornas beskrivningar uppges stenarnas mått och utseende, till exempel: ”En flatsidig sten tämmeligen slät 9 ½ qw hög, 3 ¾ qw bred och 2 2/3 qw tjock mitt på, står upprätt på en i jorden lagd slät sten, är med stora och små stenar wäl omrösad.” (Måttenheten 1 kvarter (qw) motsvarar knappt 15 cm.) Detta gör att man relativt enkelt kan avgöra om ett gränsröse på kartan motsvarar ett som man kan se idag.

Markeringarna av fastigheters gränser har ett starkt rättsligt skydd. Det kan vara straffbart att ta bort, flytta eller skada en gränsmarkering. Ett gammalt gränsröse som fortfarande står i aktiv gräns har samma starka skydd som ett som tillkommit i senare tid. Ett sådant röse kan inte registreras som fornlämning oavsett hur gammalt det är eftersom en fornlämning måste vara varaktigt övergiven. Det kan dock registreras som övrig kulturhistorisk lämning i Kulturmiljöregistret. Gränsrösen som inte längre visar någon gräns och som tillkommit före 1850 kan registreras som fornlämning.

I äldre tid trodde man att den som fuskat med gränsmarkeringar skulle bli en gengångare efter döden, en så kallad skälgast. Skälgasten, som ibland kunde vara en lantmätare, irrade runt med en lång stav och stötte den i marken medan han ropade ”här är rätt” och ”här är orätt”. Först när någon flyttat gränsmarkeringarna till sina rätta ställen kunde skälgasten få frid och sluta spöka.