Ucklums hembygdsförening har funnits sedan år 1957 och är i nuläget en aktiv förening. Föreningen äger flera kulturbyggnader så som gamla Sköllunga skola, Sköllunga kvarn och socknens enda bevarade ryggåsstuga. Vi anordnar varje år berättaraftnar, kulturvandringar, öppet museum och kvarnens dag.

Ucklums hembygdsförenings historia

Historien börjar redan den 2 juli år 1952. Just den här dagen samlas några herrar i Ucklum. Det är Karl Ivar Sköldén, Abel Kalin, Kristian Klevenfeldt, Axel Larsson och Arvid Davidsson.

Situationen är sådan att Ucklums kommun samma år är på väg att slås samman med Norum, Spekeröd och Ödsmål till det som skulle bli den nya storkommunen Stenungsund. Dessa herrar har fått i uppdrag av kommunfullmäktige att inventera och dokumentera den gamla sockenkulturen i syfte att bevara kulturarvet i Ucklum.

Gruppen beslutar att de ska kalla sig för Ucklums hembygdsgille. Karl Ivar Sköldén utnämns till ålderman, Abel Kalin till skrivare och Axel Larsson till skattmästare. Av kommunen får gruppen 50 kronor i bidrag för sitt arbete.

I sällskapet finns ytterligare en herre den aktuella dagen, direktör Sven Schånberg. Även han har fått uppdrag av kommunfullmäktige. Han ska göra fotoreportage om socknen vilket innefattar att skaffa fram 100 stycken fotografier som visar Ucklums kulturella sevärdheter.

Under de kommande åren träffas Ucklums hembygdsgille ett flertal gånger. De gör natur- och kulturvandringar. De letar upp gamla skogsvägar och fornminnen som nästan glömts bort. De ber markägare att vara aktsamma om kulturarvet. De dokumenterar torp, backstugor och dess bosättare. De för dialog med bygdens folk om gamla företeelser och händelser. Mycket dokumenteras och oftast är det Abel Kalin som skriver de ovärderliga berättelser som finns bevarade än idag.

För att väcka ytterligare intresse för hembygdsgillet kommer förslag om att gruppen ska anordna en fest på hemvärnsgården, som på den tiden ligger på Herrgusseröds mosse. Så blir bestämt och den 21 oktober 1953 visas två filmer; Trut! och Gryning av Arne Sucksdorff. Landsantikvarie Claes Claesson är ditbjuden och håller föredrag med ljusbilder. I hallen är det utställning av gamla föremål som lånats av Herr Larsson och det är Herr Klevenfeldt som visar och berättar. I samarbete med Wallins pensionat har det också ordnats servering och för boende i Svenshögen finns busstransport. Festen är mycket lyckosam, det kommer många besökare.

Tiden efter festen skänkes en hel del gamla föremål till hembygdsgillet och de förvaras hos personer på orten.

Under år 1954 kommer förslag om att använda Sköllunga skolhus som hembygdsgård vilken ska finnas tillgänglig för både barn och vuxna. Hembygdsgillet har under en tid fått lov att låna huset och det har använts som samlingslokal och till förvaring. Herr Klevenfeldt får ansvaret att göra en förfrågan hos kommunen om möjlighet till förvärv.

Tre år senare blir utfallet av dialogen att kommunfullmäktige skänker Sköllunga skolhus till hembygdsgillet. För att möjliggöra överlåtande av egendomen kräver kommunen att en förening eller stiftelse ska bildas. Efter många diskussioner faller valet på förening genom enhälligt beslut i gruppen och den 13 november 1957 bildas ”Ucklums hembygdsgilles ekonomisk förening”.

Namnet är långt och krångligt att uttala så i folkmun och i protokoll förblir det ”Ucklums hembygdsgille”. Stadgar upprättas och Sköllunga skolhus får nu namnet ”Gillesgården”. Byggnaden blir museum och den hyrs även ut till privat boende under några år. Byggnaden står på ofri grund och marken skänks senare till föreningen av fastighetsägaren fröken Emilia Pettersson på Sköllunga Övergård.

År 1959 skänks även ”Anders Lunds stuga” till föreningen. Det är Ucklums sist bevarade ryggåsstuga och den flyttas från Axel Larssons gård till Gillesgården. Stugan har redan innan detta flyttats tre gånger och för att genomföra den här fjärde flytten, så hjälper bygdens bönder till med tio traktorer.

År 1964 har det kommit förslag om att ombilda den ekonomiska föreningen till hembygdsförening. Inför årsmötet har listor cirkulerat i bygden där möjligheten har funnits att anmäla intresse för hembygdsvård. Årsmötet samtycker till förslaget och hembygdsföreningen får nu 55 medlemmar. Namnet ”Ucklums hembygdsgille” kvarstår då det anses viktigt att bevara ett gammaldags namn.

På 1960-talet inleds en inventering av torp och backstugor i Ucklum. Den tar flera år att färdigställa och de kartor som skapas med numrerade papperslappar och knappnålar sitter kvar på väggen i museet än idag.

Vid den här tiden huserar systrarna Ragnhild och Gerda Persson på Sköllunga Övergård. De skänker nu en gammal smedja till föreningen. Målsättningen är att den ska flyttas till museets tomt. Men smedjan visar sig vara i dåligt skick och den blir därför kvar på sin ursprungliga plats.

Efter att dialog pågått under flera år överlåter fröknarna även Sköllunga hjulkvarn till föreningen i juli 1984. Vid det tillfället är kvarnen mycket förfallen och det tar många år att renovera den fantastiska kulturbyggnaden av ett mycket arbetsamt och hantverkskunnigt arbetslag.

Kvarnen återinvigs år 1996. Det är denna kvarn som är upphovet till Kvarnens dag. Under evenemanget är det vattendrivna kvarnhjulet igång. Det är en alldeles speciell känsla som uppstår, när man står inne i det gamla kvarnhuset och lyssnar till rytmen av dunket när kvarnhjulet går runt.

Under de här åren med renoveringsarbete byter föreningen också namn och heter från och med år 1992 ”Ucklums hembygdsförening”.

År 2007 fyller föreningen 50 år och ger ut en jubileumsbok – Ucklumboken. Den beskriver ett urval av händelser, personer och företeelser i Ucklum under gången tid. Nu är vi framme i nutid och föreningen har cirka 275 medlemmar.

Under alla dessa år har fokus varit att bevara kulturarvet i Ucklum. Allt det arbete som påbörjades av herrarna Sköldén, Kalin, Klevenfeldt, Larsson och Davidsson, ska fortsätta att leva vidare.