På onsdagskvällen den 28 januari hölls Skellefteå hembygdsförenings vintermöte i Hörsalen på Nordanå. Föreläsare var Elisabeth Engberg, forskare och historiker vid Umeå universitet. Hon berättade med stor inlevelse och kunskap, inför en fullsatt hörsal på nästan 70 personer, om de bortglömda svagåren i Västerbotten, missväxtåren på 1830-talet.

Västerbottens län var väldigt hårt drabbat under denna tid, medan exempelvis Västernorrland hade det lite lättare. Det var flera missväxtår, skördarna var dåliga och många invånare begärde hjälp från socknen. Svälten var utbredd. Det var bara något enstaka år under 1830-talet som gav bra avkastning för bönderna. Skellefteå socken vägrade dock att försörja de fattigaste och mest utsatta sockenborna med hänvisning till att sockenkassan redan var hårt skuldsatt, att det skulle bli för dyrt.

Dåvarande landshövdingen i Västerbotten tvingade dock socknen att agera och att ta hand om sina invånare. En konflikt uppstod därför mellan sockenstämman och landshövdingen. Ett förslag uppkom om att sockenborna skulle ta hand om de fattigaste och mest svaga i socknen, att försörja dem under dessa svåra år. Detta vägrade man att göra men när socknen insåg att det blev för dyrt för sockenkassan att dela ut spannmål till alla behövande så ändrade man sig till slut.

Detta och mycket mer fick vi som var närvarande lära oss denna onsdagskväll i slutet av januari. Efter föreläsningen, som var väldigt intressant och innehållsrik, blev det tillfälle för frågor från åhörarna. Frågorna blev många och Elisabeth svarade så bra hon kunde på allas funderingar.