Oremålet -- en försummad hjärtefråga


Oremålet är en hjärtefråga för Ore Hembygdsförening. Vår hemsida har inte riktigt speglat detta. Det finns alltså rum för förbättringar. Anki Elings Blomberg har under årtionden arbetat med att bevara det egna målet i en språkvärld där dialekten snart dött ut. Hon har skapat en ovärderlig ordlista på nätet över Oremålets ordskatt och lett studiecirklar, bland annat där Mormoras Katta översatts till Oremål, och på olika sätt arbetat för målets överlevnad.  Här ger hon i premiärtexten en inblick i Oremålets grammatik.

Ett formrikt mål 

Oremålet är ett ovansiljansmål. Det betyder att det är närmare släkt med målen i t.ex. Mora, Orsa och Älvdalen än med Boda- och Rättviksmålen. Gemensamt för alla dal- mål är att de har en grammatik som skiljer sig från svensk grammatik. Till exempel finns ett system av böjningar av substantiv i olika kasus, som liknar dagens tyska och isländska. Idag pågår dock en förenklingsprocess, och flera böjningsformer ”glöms bort”.
Dativformerna är fortfarande relativt väl bevarade. Dativ förekommer bl a efter vissa prepositioner. Några exempel från Oremålet: ”dämm e nä kullom” (= de är hos flick-orna), ”o stack a pôjtjem” (= hon stickade åt pojken). Ibland har man olika kasus i olika betydelser: ”ann åker uppi budär’’ (= han åker upp till fäboden) men ”ann er uppi budom” (= han är i fäboden).
Genitiv (ägande) bildas genom att man lägger till ändel- sen -es efter dativformen: ”ä e kull(e)nes bil“ (= det är flickans bil), ”ä e pôjkomes bôll“ (= det är pojkarnas boll).
Men ännu ovanligare än bevarad dativ- och genitivböjning är att ha en bevarad ackusativböjning. Bland svenska dialekter finns idag en levande ackusativböjning nog bara i orsamål, våmhusmål och oremål. Därför säger vi ”da kumm ä jäno kulla“ (= där kommer det en flicka), men ”i sir jäna kullo“ (= jag ser en flicka).
Vi kan också böja personnamn i kasus:
- då namnet slutar på vokal: ”da e Ollä, i sir Olla, o stack a Olla, ä e Ollas bôll”.
- vid namn som slutar på konsonant: ”da e Erik, i sir Erikä, o stack (jäna trôjo) a Erikä, ä e Erikes bôll”.
- efternamn: ”ann gav ä a Olssonnä, ä e Andersônnes bil, nidi Lövemes”.
Här är några exempel på böjningar av substantiv:
Feminin böjning, exempel KULLA=flicka
Lite om Oremålets grammatik

Nom
Ack
Dat
Gen
Obestämd form sing. en flicka)
jäno kulla
jäna kullo
jänär kullo

Bestämd form sing. flickan
kulla
kullo
kulln
kull(e)nes flickans

Obestämd form plural. flickor
kullur
kullur
kullom

Bestämd form plural. flickorna
kullur
kullur
kullom
kullo- mes flickor- nas
Ä jä e jäno kulla. I sir jäna kullo. O gav ä a jänär kullo. Da kumm ä kullur. I sir kullur.O stack a kulln. O stack a kullom.Ä e kull(e)nes bôll. Ä e kullomes bôll.

böjning, exempel PÔJK=pojke

Nom
Ack
Dat
Gen

Obestämd form sing. En pojke
jänn pôjk
jänn pôjk
jänom pôjk

Bestämd form sing. pojken
pôjtjen
pôjtjen
pôjtjem
pôjtje-mes pojkens

Obestämd form plural (pojkar)
pôjkär
pôjka
pôjkom

Bestämd form plural pojkarna
pôjkär
pôjka
pôjkom
pôj- komes pojkar- nas
Anki Elings Blomberg, med hjälp av Eva Olander, språkvetare från Orsa, och boken Dalmålet av Lars Levander.
10
Ä jä e jänn pôjk. Da kumm pôjtjen. I sir pôjtjen. Ä jä e två pôjkär. Da kumm ä pôjkär. I sir pôjka. O stack a pôjtjem. O stack a pôjkom. Ä e pôjtjemes bôll. Ä e pôjkomes bôll.

 

Förening:

Ore Hembygdsförening

Skapad av: Dixie Ericson (2021-08-13 11:13:09) Kontakta föreningen
Ändrad av: Markus (2021-09-11 19:29:36) Kontakta föreningen