Skvadern
Tetrao lepus pseudo-hybridus rarissimus L

"Dess mor var en hare medan en tjäder var fadern. Skvadern sköts i Lunde skog, Timrå, Västernorrlands län, år 1874 av H Dahlmark."

Håkan Dahlmark var upphovsmannen till legenden om Skvadern. Han var flottningsinspektor på Lövudden vid Indalsälvens mynning och dessutom en känd jägare. Han berättade gärna jakthistorier i glada vänners sällskap på hotell Knaust i Sundsvall. En av historierna handlade om en bevingad hare som Dahlmark påstod sig ha skjutit under en jakt. Han kallade djuret en "Skvader".

Till Dahlmarks födelsedag 1907 bad hans husföreståndarinna Lova Lindahl sin systerson Halvar Frisendahl att göra en målning av Skvadern. Frisendahl komponerade med hjälp av en hare och en tjäder, inköpta på Stora Torget i Sundsvall, en någorlunda trovärdig korsning som modell för sin målning. Denna pastellmålning blev sedan prototypen för Skvadern.
 

Före sin död 1912 donerade Håkan Dahlmark målningen till Medelpads Fornminnesförening. Därigenom fick den nytillträdda intendenten vid Fornminnesföreningen, sjökaptenen Carl Erik Hammarberg, idén till att skapa en "riktig" skvader.

År 1916 träffade han konservator Rudolf Granberg från Granloholm på en utställning i Örnsköldsvik, där Granberg visade sina uppstoppade djur. Hammarberg bad då Granberg att stoppa upp en skvader till Fornminnesföreningen.
År 1918 kunde så Skvadern se dagens ljus "på riktigt". Den kan man beskåda i en naturaliemonter hos oss i vår museibyggnad.

En jägare, en konstnär, en intendent och en konservator utgör alltså Skvaderns fyra fantasifulla fäder. Det händer fortfarande varje sommar att förväntansfulla besökare blir besvikna och upprörda vid beskedet att Skvadern aldrig sprungit eller flugit livs levande i de norrländska skogarna.