Jens Henrichsen föddes i Frederiksborg på Själland år 1622. Hans far var sannolikt Henric Hermesen som var trädgårdsmästare vid slottet och som dessutom drev en krog där tillsammans med sin hustru Johanne Jensdatter. För mer information om dem, se skrift om trädgårdsmästare. På Fredriksborgs slott vistades den danske kungen Christian IV helst och några av hans barn var jämngamla med Jens. En av dem var Leonora Christina som hade ett dramatiskt liv. På Fredriksborg fanns bland annat mycket påkostade trädgårdar i renässansstil. Se text om Fredriksborg och Hilleröd.Fredriksborg statsskola i Hilleröd

När Jens var 11 år gammal kom han till Fredriksborg statsskola i Hilleröd som samma år inrättats av Christian IV. Henric Hermesen avled 1641 och året efter skrevs Jens in som student vid universitetet i Köpenhamn. För fattiga studenter fanns, sedan 1569, ett stipendium ("kommunitetet"), som gav fri kost och från 1623 också fri bostad på Regensen, studenthemmet som ännu ligger kvar intill Rundetårn i centrala Köpenhamn. Om Jens fick sådan hjälp vet vi inte. Under studietiden fick han det latinska namnet Janus Henrici, som han i fortsättningen använde som namnteckning i brev och protokoll.

Den 18 juni 1648 prästvigdes han till Östra Sallerups och Långaröds församlingar i nuvarande Hörby kommun. I juni samma år flyttade han in i Östra Sallerups prästgård, och som andra präster på den tiden så var han också bonde. Namnets danska form blev någon gång under 1670- eller 80-talet ändrat till det försvenskade (och skånska) Jöns Henriksson. Med det namnet har han också gått till historien.

En senare stavning av efternamnet – med ett inskjutet d till Hendriksson – är sannolikt resultatet av tyskspråkig påverkan under 1700-talet och senare. Även ett par andra varianter förekommer.

Samma år som Henrichsen kom till Östra Sallerup hade Christian IV gått ur tiden. Fredrik III kröntes med pompa och ståt bara några dagar efter att prästen lämnat Köpenhamn. Han gick sålunda miste om festligheterna där. Läs mer i en text om det danska kungahuset.

Jens Henrichsen kom i stället till sin nya församling i den skånska risbygden. Han var då 26 år gammal och han hade många intressen. Ett av dessa var astronomi och han lät därför bygga ett litet astronomiskt observatorium på en hög nordost om kyrkan (se Klacks backe). En annan talang var att dikta verser både på danska och på latin. Dessutom roade han sig med att använda runskrift. Några verser finns bevarade i brev.

När Jens Henrichsen kom till Östra Sallerup var Skåne fortfarande danskt sedan länge. I Sverige var det drottning Kristina som regerade. Hon abdikerade 1654 till förmån för sin kusin Karl X Gustav. Han började sin krigarkarriär med att 1655 anfalla Polen och kom genom detta även i krig med Danmark och Ryssland. Genom freden i Roskilde 1658 blev Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän svenskt. Därefter gjorde Sverige ett nytt försök att erövra Danmark innan Karl X Gustav dog 1660. Då blev sonen Karl XI kung, bara 5 år gammal. Därför styrdes Sverige av en förmyndarregering fram till 1672, då han blev regent.
Fyra år senare ledde han den svenska armén till seger vid Lund, det blodigaste krigsslaget i nordisk historia. Kriget fortsatte dock till 1679 när det slöts fred efter vad som kallas, Skånska kriget. Danskarna med Christian V i spetsen gjorde ett sista återerövringsförsök 1710 men blev då tvungna att ge upp för gott. Skåne kom att förbli svenskt – kanske till många skåningars besvikelse. Årtalen finns i en tidslinje.

Under krigen gällde det för prästerna att vara goda diplomater, vilket Jöns Henriksson troligen var. Båda parter uppdrog åt prästerna att i kyrkan läsa upp kungörelser. I det nysvenska Skåne skötte kyrkan genom dess prästerskap och klockare undervisningen av byborna. När försvenskningen skulle ta fart var det viktigt att prästerna var Sverige trogna. Det trycktes upp svenska ABC-böcker, katekeser och psalmböcker att undervisa ifrån.

Jöns Henriksson lät anlägga det som vi i dag kallar prästgårdsparken (se Parken).

Han dog den 10 april 1689 och begrovs under ett praktfullt gravmonument, en s.k. gravtumba, med många verser och bilder. Den hade han själv låtit tillverka några år före sin död.

Se beskrivning av gravtumban respektive fler bilder på denna och kyrkan.