Teckning av fornborgen som som man tror att den har sett ut, med en stenvall nertill och träkonstruktion upptill.

Den medeltida bygden hade i stort sett samma utbredning som järnåldersbygden. Medeltiden (ca. 1100-1500) kan beskrivas som den tid då kristendomen började göra sig gällande och att fler började acceptera den nya läran. Det är också från den tiden som de första skrivna texterna har bevarats, runskrift och runstenar.

Fornborgar
Inom området finns tre platser som ligger högt på branta berg och där det finns upplagda stenvallar. Sådana platser brukar kallas fornborgar. Vanligen anser man att de är från järnåldern och att de har haft en skyddande funktion under ofärdstider. Närmare analyser antyder dock att det kan finnas andra förklaringar. Tunaborg vid Hälsingtuna kyrka kan ha varit någon form av kontrollstation för en härskarmakt. Högklitt har kanske varit en slags kultplats eftersom det ligger rester efter en gravliknande anläggning mitt i. Fornborgen på Börberget kan ha fungerat som en bevakningspunkt invid en viktig vinterväg som kan ha gått längs de långa myrarna.

Bergets namn skall närmas förklaras med Borgberget. På toppen av berget mot söder finns en ca. 90 meter lång stenmur som är mellan en och fyra meter bred och upp till en meter hög. Muren är till stora delar raserad. På berget finns fyra gränsrösen som troligen är byggda av sten från den gamla muren. Hur anläggningen har använts är oklart. Att det skulle vara en tillflyktsborg är otänkbart, inte ens Ilsboborna skulle kunna fly dit, än mindre folk från Hög eller Hälsingtuna. Eftersom ”borgen” ligger vid ett viktigt vägstråk är det troligt att den tjänat som någon slags bevakningspunkt för vägen.

Borgen är inte arkeologiskt undersökt. Hur gammal den är kan därför inte avgöras. Vanligen brukar man räkna fornborgar till järnåldern.

Läs mer om fornborgen på Börberg här