Karta, teckning av "Uffe Tecknare".
Andra boställen på gården: Bergelund, Björkelund, Gransäng och Sörängen
1600 Huissmålen, 1680 Hwissmåhlen. Förleden är troligen genitiv av mansnamnet Hvit, av adjektivet hviter, "vit"; -ts- har blivit -ss- liksom i många andra ord i dialekten; jämför till exempel (han) bits - (han) biss.
av Axel Forsström i 1990 års Hakarps Krönika.
Wissmålen, 1/4 mantal frälse, omnämnes i jordeboken 1548. I slutet av 1500-talet ägdes det av en fru Clara. Därefter till 1641 av fru Anna Posse. Sedan var det i hennes farbror (eventuellt morbror) Hårds ägo. År 1675 tillhörde det Linnardt Svensson Bock, vilken samma år avyttrade det till Arvid Ribbing (fastat 1687). 1691 finner vi Petrus Humble som ägare. 1705 hör gården till Anders Oxhuvuds arv. Wissmålen berättas från början ha varit en kalvhage till Tokarp. Förste åboen lär ha varit Per Jakobsson, som emellertid blev bortdriven därifrån av Tokarpsbor. Han begynte då bygga på annat ställe. Jakob i Sekebo vittnade 1693, att, när han var en "ökaköring" om 8-10 år hölls syn mellan Wissmålen och Tokarp. År 1693 omtalas, att "Mårten och hans far och farfar bott här". Johan Månsson, född 1646, är åboens, Sven, hustruns systerson. "jungfrufällan" omnämnes år 1705. År 1764 heter ägaren Sven Mårtensson, född den 28 juli 1713.
av Ragnar Lindstam i Huskvarna Krönika.
Wissmålen
Den 10 januari 1985 eldhärjades en av Hakarps äldsta byggnader, då mangårdsbyggnaden på Wissmålen 1:3 (Länsmansgården) helt förvandlades till aska.
Wissmålens historia sträcker sig långt bort i tiden. År 1548 finns Vissmålen omnämnt i jordeboken som 1/4 mantal frälse. Birger Nilsson Grip i Vinäs var då ägaren. Men om Birger Nilsson Grip var den förste ägaren, eller när den första bosättning skedde, förtäljer inte jordeboken.
I protokoll från en "häradsyn" som "Kongl. Högl. Hofrätten" höll mellan Tokarp och Wissmålen den 9-10 oktober 1693 framkommer dock vittnesmål om hur den första bosättningen skulle gått till:
"Jakop Jonsson i Sekebo betygade sigh ej mera veta än deth han i går berättade. Så upplästes hans Attest och han tillstod först att han hördt Hvissmålen var byggt på Tookarps ägor, men att det var på en kalfhage till Tookarp därom vet han intet. Tillstod dock att han hördt honom heta Pehr Jacopsson som begynte bygga Hwissmålen på Tookarps äng, men blef drifen där ifrån af Tookarpa åbor och begynte bygga på ett annat ställe.
Bengt Jönsson i Glasberga, som i går inte var tillstädes aflade sin Salighets Ed att hans fader Jöns Pehrsson för honom sagt att Hwissmålen är byggt på Tookarps ägor och mer vet han intet. För den skull upplästes hans Attest som han tillförende utgifvit att Hvissmålen varit byggt i Tookarps kalvhage dhet tillstår han inte nu. (anmärkning: tveksamma vittnen)"
Jakop Jansson och Bengt Jönsson hade tydligen yttrat tidigare, att Wissmålen skulle vara byggt i Tokarps kalvhage, men vågade inte under ed stå för detta.
När Pehr Jacopsson blivit bortdriven från ängen, bygde han ett nytt hus, troligen i en kalvhage tillhörande Tokarp. Det huset har kallats Tittut eller Tittaut. Kongl. Cammar Arcivi Attest daterrat Stocksholm Anno 1685 förmäler, att "1/4 mtl Hvissmålen år 1606 var först inskrivet under Frälselandbon Axel Johansson och i marginalen annoterat namnet Tittut eller Tittauth".
Men hur kunde Pehr Jacobsson bara bygga ett hus och bosätta sig i Tokarps kalvhage?
Den 20 april 1542 utfärdade Kung Gustaf I en skrivelse där han bestämde att:
"Byalagen alls icke äger rätt att förmene Nybyggare, att slå sig ner på urskogar och allmänningar. Det skall stå fattige män fritt att uppsöka sig Bolstäder på skogarne eller drängar på stora allmänningar, blott icke vållar intrång på byalagens betesmarker, vilket skall afvgöras genom nämnd av 12 män jämte fogde. Ickeheller skola bönderna hava rätt att taga avrad eller annan ersättning av nybyggaren".
Kronan tillförsäkrade vissa frihetsår, cirka fem år, innan nybygget lades under skatt. Hjälp med utsäde kunde även erhållas. Dessa nybyggen kom sedan att tillhöra kronan, som oftast överlät dem till adeln och då blev de frälsehemman.
De nya bosättningarna gav landet med odlad mark och större skördar, som gav mer mat för folket. Men det bidrog också till en folkökning, när drängar och pigor fick egna hem istället för att bli gammaldrängar och gammelpigor. Genom att de nya gårdarna efter vissa år skulle tillfalla kronan, fick staten ökade inkomster.
Det var många nya gårdar och byar som uppstod i landet vid denna tid. Kanske även Wissmålen?
Namnfrågan
Namnet Wissmålens ursprung kan ges många förklaringar, men i samtliga fall blir det bara antaganden. I Hakarps Krönika 1955 i artikeln Hakarps sockens ortnamn kan vi läsa:
"Vissmålen. 1600 Huissmålen, 1680 Hwissmålen. Förleden är troligen genitiv av mansnamnet Hvit, av adj hvister, 'vit'; -ts- har blivit -ss- liksom i många andra ord i dialekten; jämför till exempel (han) bits - (han) biss. Slutleden är bestämd form av 'måle' = avgränsat jordområde. Denna sammansättningsled är under formen - måla synnerligen vanlig i ortnamn i skogsbygderna i södra Småland och norra Blekinge och har därifrån spritt sig uppåt norra Småland och södra Östergötland. I Tveta härad förekommer endast 5 namn på - målen, alla i relativ närhet av Huskvarnaån, ett exempel bland många andra, att åarna i forna tider var kulturvägar. Att detta namn är så vanligt i oländiga skogsbygder, visar att det är av sent datum. Hjalmar Lindroth har i en uppsats i Ymer 1916 framhållit, att målabebyggelsen står i samband med trälars frigivning under medeltiden".
Det finns två Wissmålen, ett på vardera sidan om Tenhultsdalen, där Lillån rinner fram. Man kan tänka sig att på höjderna på båda sidor om dalen funnits någon form av gränsmarkeringar för Vista kontrakt och härad. Hakarp var under medeltiden annex till Skärstad, och hörde till Vista kontrakt. Först 1568 fick Hakarp egen kyrkoherde.
Förleden, Wiss, i Wissmålen skulle kunna komma av Vista. Där i ängen Wissmålen fanns kanske en markering, att hit gick Vista kontrakts område. Namnet Wissmålen fanns tydligen, innan någon bosatte sig där - målen kan då inte i det här namnet syfta på att någon person fått ett område utmätt eller registrerat.
Den 25 oktober 1707 avgjordes en gränstvist vid "Tveta Härads Tings Rätt". Tvisten gällde Wissmålens gräns mot Kåfveryd. Den var samtidigt gräns för Hakarps socken. I protokollet finns antecknat: "uthi Hvissmålens hage en stor sten uppvistes på en hög kulle, Store Wisaren kallad". Denna Store Wisaren fastslogs vara en ganmal gränsmarkering mellan "Hvissmålen" och "Kåfveryd", Den hade då tidigare varit gränsmärke mellan Tokarp och Kåfveryd. Den visade därigenom gränsen för Hakarps socken. Store Wisaren var alltså en gammal gränsmarkering med ett känt namn. Viss i Wissmålen kan helt enkelt komma av Wisaren och behöver inte ha något samband med Vista kontrakt. Det finns inget som talar om hur namnet kommit till. Men det kan vara så att namnet Vissmålen har sitt ursprung i en stor sten på en hög kulle, Store Wisaren kallad.
Ägare och brukare
Många av de nybildade gårdarna som tillföll kronan överläts till adelsmän och blev frälsehemman. Så har troligen skett även med Wissmålen då Birger Nilsson Grip blev ägare omkring år 1548. han dog 1565.
Därefter har gården ägts av en fru eller jungfru Clara, det framgår bland annat av ett vittnesmål i den tidigare omnämnda häradssynen 1693:
"Lars Månsson i Wireda Frälse, född åhr 1627, vittnade att i gamla tider hafver han hördt Frälsegården Hvissmålen hördt en till som hetat Fru elle Jungfru Clara..."
Till Elfsborgs lösen år 1571 betalade Måns och Johan, som brukare av Wissmålen, 1 marker och 5 öre. Det var den lägsta avgiften någon gård i Hakarp betalade. På Wissmålen fanns då bara ett husdjur, en fyra års kalv. (Var det ett dragdjur, en stut? En kvigkalv borde ha varit ko). Frälselandsbon Axel Johansson betalde som ägare, Elfsborgs lösen för 1/4 mantal Vissmålen.
Mårten i Wissmålen, betalade Elfsborgs lösen 1614. "Mårten husarm men betalar dock 1 rd" finns antecknat. Mårtens son Jöns blev "förskondt med hälften för fattigdom". Han behövde således bara betala en halv riksdaler. Men det var säkert mycket svårt för Mårten och Jöns att få fram dessa pengar.
I januari 1630 var Mårten gammal och "förlamad". Han var fortfarande skriven på gården och betalade skatt till Ståthållaren på Jönköpings slott Lars Sparre, som då var ägare. Mårtens son Sven, född omkring 1610, var bokförd som dräng.
Säkert är att fru Anna Posse av Bjurum ägde Wissmålen 1635. hon var gift med överste Erich Soop. troligen blev hon ägare till Wissmålen efter Erich Soops död 1632. År 1635 var gamle Mårten i Wissmålen död. Hans son, sexmannen, Sven Mårtensson betalade det året skatten till denna Anne Poose. Svens bror Mårten Mårtensson bodde också på Wissmålen.
Anna Posse dog den 9 februari 1641. Då gick gården i arv till hennes släktingar. En Peder Hård är nämnd. Anna Posse var syskonbarn till Peder Hård. Han var gift med Christina Ulfsparre, och de hade en son som hette Johan. Efter det att Christina Ulfsparre dött gifte Peder om sig med Christina Lilja. Hon ärvde Wissmålen, när Peder avled den 2 juli 1649.
År 1656 är gården i Jungfru Märta Ribbings ägo. Hon blev ägare vid ett arvsskifte 1653.
Ett bytesbrev skrivet 3 september 1663 visar att Wissmålen byttes mot Klackarp i Lekeryds socken. det var Linnart Svensson Bock, som bytte till sig gården. 1675 sålde han den till överste Arfvid Ribbing, gift med Anna Margareta Sperling.
Ett citat ur lagfartshandlingen för detta köp, kan vara av intresse.
"Blef för Rätten uppvisat ett Orignal Kiöpebref daterat 26 dec 1675 hvaruthi Wälb. Linneardh Svensson Båck till Edle och Wälb Hr Arfvid Ribbing försåldt 1/4 Frälsehemman Hvissmålen, här i Häradet och Hakarps s beläget, och därföre till fulla nöje bekommit ett hundre och femtio dahler slivermynt. Hvarföre också Wälb Linneardh Båck, afhända sigh, sin hustru och barns benämnda 1/4 Frälsehemman Hvissmålen, och tillägna dhet Öfverste Hr Wälb Arfvid Ribbing och hans Wälb kära Fru och Lifsarvingar till en evärdlerlig oklandrad egendom. Tillstädjandes dhermedh att skrift och Tingsskiöting (fasta, lagfart) på samma hemmean meddelas måtte".
Arfvid Ribbing avled år 1678 varefter Wissmålen kom att tillhöra Arfvid Ribbings sterbhus, även efter det att Anna Margareta Sperling avlidit 1699.
Vid denna tid försökte "Cronan" att lägga under sig Frälsehemman och även andra gårdar. Det var en efterdyning till Karl XI:s reduktion. Troligen blev detta anledningen till en långvarig tvist mellan Tokarps och Wissmålens ägare.
Ur Tveta Härads dombok, den 11 november 1692 kan vi läsa:
"Framträdde Cavalleri Auditören (jurist vid militära mål) Israel Sigfridsson, tillika medh Rusthållaren och Åborne Måns Nilsson och Johan Månsson af Skatte Cavallerihemmanet i Tookarp i Hakarps socken, och berättade att Wälb Fru Öferstinnan Anna Margareta Sperling Possidera (innehar) ett 1/4 Hvissmålen, som dhe påstår skall vara inom Tookarps Rågång och på dess ägor beläget. Och i anledning af Kongl Maj.st Allernådigaste Resolution söka vinna dhet till Cavallerihemmanet Tookarp, inlefvererades här öfver Kyrkioförteckningen på Tookarps ägor och Rågång".
Tingsrättens utslag blev att, "alldenstund man kunnat uppvisa Tingsskiöting (lagfart) som denna Rätt beviljat, och att hemmanet Wissmålen gått i åtskilliga köp och byten såsom Frälse, så understår sig inte Tingsrätten vidare med denna sak befatta". Eftersom man åberopat en kunglig resolution, beslöt rätten att låta målet gå vidare till Kungl Hovrätten för utlåtande. Beträffande den kungliga resolution som hade åberopats, beslöt rätten att under ställa densamma Kungl Hovrättens utlåtande.
Hovrätten förberedde "Laga Häradssyn", (att på platsen ta del av tvisterfrågorna). När häradssynen hölls i oktober 1693 hade regementespredikanten Jonas Granbeck blivit ägare till Tokarp och betitlades som "Skattejordägare". Tvisten kom nu mest att röra sig om gränsdragning mellan Tokarp och Wissmålen.
Men vid fortsättning av rättegången i oktober 1694, begärde Jonas Granbäck bland annat, att Wissmålen "till hans Skattehemman bör läggas".
Resultatet av alla rättegångar blev att Wissmålen inte kom under Tokarp utan förblev frälsegård.
Däremot fortsatte tvisterna om gränsdragningen mellan hemmanen, och så småningom blev även Kåfveryd indraget. Det var först vid hösttinget 1707 som slutlig dom avkunnades, och gränsen fastställdes.
Vid denna gränsdragning framkom flera vittnesuppgifter med namn på terrängföremål i anslutning till gränsen mellan "Kåfveryd och Hwissmålen". Enligt advokaten Håkon Wettersten, som representerade "salige Öfversten Johan Schmidterberg från Kåfveryd", skulle gränsen gå från en kavlabro, Laggarebo bro kallad, västerut förbi en häll benämnd Älgafall. Därifrån skulle den gå åt västnordväst till två stenar på en berghäll i Wissmålens hage, vidare till en stor sten på en hög kulle, Stora Visaren kallad, sedan något lite mera i söder till ett berg som benämnes Moliden och möjligen Majliden. Därifrån skulle den gå till en sten som kallades Klevasten och slutligen till högsta klinten av Stora Hanaberget.
Tingsrätten fastställde dock en något anna sträckning av gränsen "som bör vara och flrblifva ifrån Lilla Hanaberget i rak linje till Stenön och Älgafall, sampt efter den gambla gierdesgården som fordom varit hafver".
År 1708 hör Wissmålen till Arvid Oxhufuds arv.
I början av 1700-talet bodde Pipvällare Jonas Jonsson samt bajonettsmederna Pär Larsson och Nils Svensson i Wissmålen. (Karl XII:s krig återspeglas i yrkesverksamheten i våra bygder). Det fanns tydligen flera boningshus på gården vid denna tid. År 1705 omnmnes "Jungfrufällan". Kanske det var en stuga på Wissmålens mark.
1730 års jordebok tar upp "Pär och hustru och pigan Annica". Det är bajonettsmeden Pär Larsson och hans hustru Karin Tordsdotter. "Pigan Annica", är säkert deras dotter Annica Persdotter. Hon gifte sig år 1730, med Krutbrukssmeden Lars Hagelberg, Huskvarna. Det fanns två döttrar till, Sara, som vigdes 1740 med drängen (sonen) Sven Mårtensson från Wissmålen, samt Ingrid, som vigdes 1738 med drängen Håkan Nilsson.
Släktnamnen kommer tillbaka. Vid mitten av 1600-talet brukade en Sven Mårtensson Wissmålen. Etthundra år senare var en annan Sven Mårtensson, född 1713, ägare och brukare till Wissmålen. han var ju gift med Sara Persdotter. Svens mor, Elisabeth Jönsdotter, född 1678, bodde inhyses hos Sven och Sara, hon blev 95 år gammal.
Sara födde tvillingar den 10 februari 1748. Det var två pojkar, Johan och Pehr. Pehr dog tio dagar efter födelsen. Tre andra barn dog som spädbarn. Johan var enda barnet som blev äldre än 30 månader.
Johan Svensson gifte sig med Maria Svensdotter, född 1745. De övertog gården 1776. Två döttrar växte upp i hemmet, Sara och Carin.
Den 21 februari 1800 var det dubbelbröllop i Wissmålen. Sara gifte sig då med drängen Magnus Pettersson, född 1771, och Carin med Claes Nilsson, född 1776. De båda familjerna övertog gården tillsammans, troligen år 1800.
Gården delas
När Johan Svensson med hustru Maria Svensdotter brukar Wissmålen fanns bara en gård, 1/4 mantal skattefrälse Wissmålen. De unga familjerna delade tydligen både bostad och jordbruk den första tiden, men man kom snart överens om att begära delning av gården i två lika stora delar. Detta kom att utföras under hösten 1811. I stället för ett fjärdedels hemman blev det nu två åttondels, Wissmålen 1:2 och 1:3. De båda familjerna Nilsson och Pettersson fick var sin gård. Lantmätare Esping förrättade delningen, och Klockare Hakberg och Petter Eriksson i Erikstorp biträdde som godemän.
Det är intressant att betrakta den karta som uppgjorde, och se hur oehört stenbundet Wissmålens åkrar var på den tiden. Varje jordfast sten och varje stenröse ritades in på kartan. Bördigheten på åker och äng taxerades efter det antal höstackar området ansågs kunna lämna. Man anmärker att åkermarken är besvärad av sten och rör, att jordmånen består av mjälljord, dels beblandad med grus, att hårdvallen besväras av sten och berg och att utmarken är oländig.
Sedan delningen var gjord, lottades väl som vanligt om vilken av de två familjerna, som skulle flytta från den hittills gemensamma gården och bygga nya hus. Det blev Sara och Magnus som fick flytta på sig överta Wissmålen 1:2. Uppförandet av nya huset beräknades kosta 266 riksdaler och 32 skilling banco. Halva den summan skulle betalas av den, som fick stanna kvar i de gamla husen. Dessutom skulle 10 tolfter timmer tagas ur den gemensamma skogen till bygnadsvirke. Sand och lera skulle få tagas från båda gårdarna, där detta kunde finnas.
Ett laga skifte år 1828 medförde endast små förändringar i ögostrukturen. Claes Nilsson och Magnus Pettersson, som fortfarande äger de båda gårdarna, hade kommit överens om att byta ett par ägobitar med varandra. Det blev beviljat. år 1828 uppgavs att Wissmålen var mycket fattigt på storskog.
Västra gården
Carin och Claes hade den västra gården, Wissmålen 1:3, som kom att kallas Länsmansgården. De fick tre barn, Johanna, född 1800 och Gustaf, född 1802 samt Catarina, född 1815. När deras barn började bli vuxna ordnade Claes med lek i stugan på en söndag. Detta blev anmält till kyrkorådet. I protokoll från Hakarps kyrkoråds sammanträde den 21 februari 1819 är skrivet:
"Till kyrkorådets ordförande hade inkommit följande skrivelse:
S. T. Enligt Socken Stämmabeslut är ju förbjudit att hålla lekstuga lördags och söndags nätter wid wite af 2 Riksd. Bco för den huswärd som sådant hos sig tilllåter. Jag får för den skull hos Tit. anmäla, at hos Claes i Wissmålen hölls lekstuga sistledene söndag afton och natt, på det fattigcassan må erhålla en liten penning. Queckfeldt".
Man såg nog inte så allvarligt på händelsen. När fattigkassan fått ta emot lite nöjesskatt var det glömt. Två år senare, 1821, valdes Claes Nilsson till kyrkvärd i Hakarp.
Att lekstuga ordnades i Wissmålen kunde bero på att antalet personer på gårdarna ökade kraftigt under 1800-talets första hälft. Torp byggdes där. Men även i gårdarnas boningshus växte upp flera barn än tidigare.
Claes och Carins son Gustaf gifte sig med den unga änkan Stina Nilsdotter. Hon hade dotter Catarina med sig från sitt tidigare äktenskap. Gustav och Stina fick sex barn: Carl Johan, Johanna Matilda, Maria Charlotta, Ulrika Augusta, Nils Magnus och Niclas. (Ättlingar till Niclas bor fortfarande bland oss här i Hakarp).
Claes och Carin Nilsson samt dotter Catharina flyttade till Hjälaryd i Rogberga år 1830, och Gustav övertog Wissmålen 1:3. Samtidigt med att Niclas föddes 1843, flyttade även Gustav och Stina med hela familjen till Hjälaryd. Gustav var fortfarande ägare till västra gården i Wissmålen men arrenderade ut den under 5 år till Niclas Lundberg från Rogberga.
1848 sålde Gustav och Stina Wissmålen 1:3 till Anders Jonsson Ek, från Bälaryd. Hans hustru hette Maria Olofsdotter och var från Bankeryd socken. De hade fyra barn: Anna Sofi, Ivar Fredrik, Marianne och Marie Helena.
Ek ägde gården till 1852, men bodde sedan åtminstone tidvis på Wissmålen. 1863-1871 bodde Anders och Maria Ek i stugan Björkelund. Men efter det Maria dött 1871 flyttade Anders tillbaka till Bälaryd.
Östra gården
Sara och Magnus Pettersson, som ägde Wissmålen 1:2 fick tre pojkar: Sven, Johannes och Anders. Sven dog i lungsot endast 13 år gammal. Magnus Pettersson blev blind och dog i feber 1831. Johannes gifte sig 1849 med Anna Sofia Ek i granngården. Anna Sofia var då 28 år gammal. Johannes Magnusson övertog gården efter sina föräldrar, och brodern Anders, som förblev ogift, var inneboende hos Johannes och Anna Sofia.
Anna Sofia födde två barn, Anders Johan, född 19 juli 1852, som dog samma dag han föddes. Den andra sonen Carl Magnus, föddes 19 november 1854. När Carl Magnus var 8 år dog fadern. Anna Sofia var då tvungen att arendera ut gården under några år till Johan Jonsson och Lena Andersdotter från Öggestorp.
1866 gifte änkan Anna Sofia sig med 26-årige drängen Anders Gustav Nilsson från Skärstad socken. Av naturliga skäl, Anna Sofia var 55 år, blev äktenskapet barnlöst. Carl Magnus hade efter sin far Johannes fått i arv 3/32 mantal, och styvfadern blev genom giftermålet ägare till 1/32 mantal av gården. När Carl Magnus var 16 år flyttade han från hemmet till Rogberga socken och står sedan upptagen i husförhörslängden som studerande. När han blev myndig, sålde han sin del i gården till modern och styvfadern. I slutet på 1800-talet bodde de kvar på Wissmålen, men arrenderade då ut gården.
Anna Sofia dog den 11 februari 1899. Efter hennes död blev det tvist mellan Carl Magnus och hans styvfar angående innehållet i ett testamente. Carl Magnus hade antagit namnet Wisén, och var skollärare i Ljungarum socken. Det blev stämning till Tingsrätten, men den 16 januari 1900 skedde en förlikning. De blev överens om bland annat att Wissmålen skulle försäljas på allmän auktion, men att Anders Gustav Nilsson under sin återstående livstid skulle få bo på undantaget, få bruka och skörda från en namngiven åker och få ta ved i ett skogsparti för uppvärmning av stugan. I lagfartshandlingar och i Carl Magnus skrivelse till Tingsrätten angående testamentet, kallas modern Anna Christina. I en lagfartshandling heter hon Stina Andersdotter Ek. Anna Sofia är namnet enligt husförhörslängderna.
Redan den 30 januari 1900 såldes Wissmålen på auktion till Oskar Johansson från Borrebo i Forserum socken. Han arrenderade ut gården till Anders Gustav Svensson, gift med Britt Justina Johansdotter.
Den 14 mars köpte Anders Gustav Nilsson gården tillbaka. Han gifte sig strax innan han dog den 20 juli 1905, med änkan Matilda Katrina Persdotter, född 1851. Hon flyttade redan den 8 september till Rogberga socken. Anders Gustav Svensson var fortfarande kvar som arrendator.
Västra gården
Isak Andersson, från Habo köpte Wissmålen 1:3 (Länsmansgården) 1852. Hans hustru hette Maria Johansdotter. Från ett tidigare äktenskap hade Isak fyra barn. Per Johan, Carl Fredrik, Hulda Lisa och Anders Gustav. Isak och Maria fick tre flickor, Emma Charlotta och Alfrida samt Susanna Helena.
Som flera gånger tidigare blev det en dotter till ägaren, som gifte sig och övertog gården. Emma Charlotta Isaksdotter gifte sig med Per Alfred Lundberg från Bankeryd socken. I deras hem växte nio barn upp, Ida Olivia, Ellen Elisabeth, Ernst Leonard, Augusta Emelia, Janne Ivar, Ester Maria, Carl Arvid, Gustav Edvin och Signe Linnéa.
Familjen Lundberg flyttade från Wissmålen till Prästgården i Gustav Adolfs socken den 24 november 1893. Janne Ivar var då elva år. Han blev ett hundra år, på några dagar när. När Janne var nittiosex år berättade han om sina minnen från barndomen i Wissmålen för systerdottern Greta Rosén. Intervjun finns bevarad på band. han berättar att det fanns en väg mot Rogberga socken från Wissmålen. Vägen gick ner till Klevarp. Det var "Klevaliden" för dem som bodde i denna del av socknen. de äldre syskonen gick till Hakarps kyrkskola när de kom i folkskolans klasser. Det var lång väg att gå. de gick över ån vid Carlfors bruk, och sedan förbi Fällan och genom Stensholms skog. Den "genstigen" kan man följa än i dag. Småskola fanns i Nordskogen för alla syskonen, som blev så gamla att de började skolan, innan familjen flyttade. De yngre syskonen fick gå i den nya skolan vid Nordskogen, också när de kom i folkskolans klasser. Janne berättade också om att en ny ladugård byggdes i början av 1890-talet på Länsmansgården. Den timrades naturligtvis och täcktes med halmtak. För att skaffa bräder och plank, som behövdes körde man timret till Huskvarna. Där fanns en såg vid nuvarande kraftstationen. Där låg också den närmaste kvarnen, dit man körde säden som skulle malas. Vid dessa trasporter körde man med oxar eller häst på Hakarpsvägen, som den heter nu. De hade en häst eller två oxar på gården. Där fanns sex kor, får, svin och höns.
I början på 1900-talet bytte gårdarna i Wissmålen ofta ägare. "Länsmansgården" köptes av Carl Oskar Johansson, från Krökesbo i Forserum socken, den 18 mars 1899. Per Alfred Lundberg var säljare. Anders Johan Magnusson och hans hustru Matilda Sofia Magnusdotter bodde på gården som arrendatorer sedan 1893. Johan Alfred Löfgren och hans hustru Hanna Gustavsdotter blev ägare den 14 april 1902 och bodde där 15 år. Den 14 mars 1917 sålde Löfgren till fabrikören J. G. Pettersson. Pettersson bodde aldrig i Wissmålen, utan arrenderade ut den till Karl Henning Ottosson och hans fru Rut Majstina Johansson. Karl Henning och Rut Majstina köpte sedan gården den 1 oktober 1920. de ägde den mindre än ett halvt år, och den 14 mars 1921 blev Gustav Gustavsson, född 1874, och hans hustru Elin Gustavsson, född 1890, ägare, Gustav och Elin ägde och brukade sedan gården i tjugofyra år, till den 14 mars 1945. De hade två barn Nils, född 1917 och Maj, född 1920.
Maj, som är gift, bor nu i Romelsjö i Öggestorp socken. Hon började skolan 1927. Hon har berättat om hur svårt det kunde vara att gå den sex kilometer långa vägen till Nordskogens skola. Det fanns då ingen bespisning vid skolan. Man måste klara sig på den mjölk och de smörgåsar man fick med hemifrån. Särskilt besvärligt kändes det att gå kalla och snöiga vinterdagar.
På den tiden födde Wissmålen 1:3, "Länsmansgården", cirka 10 kor och lika många ungdjur. Eftersom vägen var lång och dålig från Wissmålen, skickades inte mjölken till mejeri. Man kärnade smör hemma på gården och sålde det, dels till fasta kunder och dels på torget i Jönköping.
Från 1934 gick mjölkskjuts från Stora Tokarp. Då började också ägarna av gårdarna Wissmålen att skicka mjölken med den skjutsen till mejeri.
Östra gården
Efter Anders Gustav Nilssons död 1905, fick Wissmålen 1:2 en ny ägare. Oskar Larsson från Ånaryd i Ölmstad socken köpte gården och fick lagfart på köpet den 25 november 1905. Tre veckor tidigare hade Gustav Valfrid Larsson och hans hustru Charlotta Johansdotter flyttat från Haurida församling till Wissmålen 1:2, som arrendatorer. Oskar Larsson, som aldrig bodde i Wissmålen, överlät gården till Gustav Valfrid Larsson den 25 februari 1914. Han blev den siste bofaste brukaren av Wissmålen. Gustav Valfrid Larsson dog den 5 december 1950. Sonen Sven Larsson och hans hustru Iris Pettersson, ägde sedan gården. Efter Sven Larssons död den 13 februari 1954, var Iris Larsson ensam ägare i sex och ett halvt år.
Beteckningen Wissmålen upphör
I augusti 1960 köpte byggmästare Erik Ekblad båda gårdarna i Wissmålen. Då hade Luther Pettersson och Gunnar Holmbert varit ägare till "Länsmansgården" sedan den 14 mars 1945. Ingen av dem bosatte sig där.
Lantbruksnämnden övertog köpet av "Länsmansgården" enligt köpeavtalet. Gården delades, så att 24,2 hektar lades till Höggärdet, som då ägdes av Hans Carlsson. Han fick lagfart på den delen av Wissmålen 1:3 den 13 september1961. Resten lades till Stora Tokarp 1:1, som Erik Ekblad ägde.
Mystiken kring namnet "Länsmansgården" och den kammare på övre våningen, som var inredd som ett fängelse eller arrestlokal med gallerförsett fönster, har vi inte funnit någon säker lösning till.
En teori bygger på att i varje socken skulle finnas en sådan arrestlokal för att tillfälligt kunna förvara bråkstakar eller brottslingar.
Rönjane i Lekeryds socken var under många generationer löneboställe för länsman. Från Brunstorp i Lekeryd fanns en väg till Hällestorp. Kanske bara en ridväg, med där fanns en bro över Huskvarnaån. Länsman har kunnat rida från Lekeryd förbi Brunnstorp, Hällestorp, Tokarp, Wissmålen och Klevarp till tinget i Ingeryd i Rogberga socken. Mellan Wissmålen och Klevarp var det körväg i slutet på 1800-talet enligt Ivar Lundbergs berättelse. På topografiska kartan finns den idag utmärkt som stig.
Wissmålen var en lämplig rastplats för länsmannen, när han var på väg till tinget. Det var då bra att kunna låsa in någon bråkmakare som han förde med sig till rättegången. Det var också lämpligt för Hakarp att inreda socknens arrest i Wissmålen. Därifrån kunde lagens väktare ta eventuella bovar i Hakarp med sig till tinget.
Men namnet "Länsmansgården" har senare kommit av att Claes Nilsson, som var förste ägare till Wissmålen 1:3, blev länsman sedan han flyttat till Rogberga. kanske det hade sitt samband med hans kontakter med rättskipningens män på genomresa i Wissmålen.
Wissmålen 1:2 blev införlivat med Stora Tokarp den 18 oktober 1961. Därmed försvann fastighetsbeteckningen Wissmålen. Den är nu bara minnen. Men markerna, skogen, ängarna och blommorna finns kvar. Det som en gång var mangårdsbyggnad på Wissmålen 1:2 är idag, 1986, en till synes trevlig fritidsbostad. "Länsmansgården" var bebodd till och från av olika familjer fram till 1963. Där finns kvar en visthusbod från 1700-talet. den står som ett minnesmärke över våra förfäders idoga arbete, och stora stenrösen i markerna minner om deras strävsamma liv.
av Bo Mosskull och Egert Svärd i 1986 års Hakarps Krönika.
Titel |
Boende år och namn |
född |
död |
__________ |
|
__________ |
__________ |
|
Kända bosatta, ägare och brukare till 1/4 mantal Wissmålen i Hakarp
|
|
|
|
|
|
|
|
1548
|
|
|
Ägare |
Birger Nilsson Grip |
|
|
|
|
|
|
|
1565
|
|
|
Ägare |
Fru (eller jungfru) Clara |
|
|
|
|
|
|
|
1571
|
|
|
Ägare |
Frälselandsbo, Axel Johansson |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Måns och Johan |
|
|
|
|
|
|
|
1613
|
|
|
Ägare |
? |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Mårten och sonen Jöns |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1630
|
|
|
Ägare |
Lars Sparre |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Mårten och sonen Sven |
|
|
|
|
|
|
|
1630-1635
|
|
|
Ägare |
Anna Posse, Stor Bjurum, maka till Erik Soop |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Mårten och Sven Mårtensson |
|
|
|
|
|
|
|
1635
|
|
|
Ägare |
Anna Posse, Stora Bjurum |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Sven Mårtensson och brodern Mårten |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1641
|
|
|
Ägare |
Peder Hård |
|
|
hustru I |
Christina Ulfsparre |
|
|
|
|
|
|
hustru II |
Christina Lilja |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Sven Mårtensson |
|
|
|
|
|
|
|
1649
|
|
|
Ägare |
Christina Lilja |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Sven Mårtensson och sonen Johan |
|
|
|
|
|
|
|
1653
|
|
|
Ägare |
Märta Ribbing |
|
|
|
|
|
|
|
1663
|
|
|
Ägare |
Linnart Svensson Bock |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Johan Svensson |
|
|
|
|
|
|
|
1675
|
|
|
Ägare |
Arvid Ribbing |
|
|
hustru |
Anna Margareta Sperling |
|
|
|
|
|
|
|
Nämnd 1680 |
|
|
|
Jöns Svensson |
ca 1592 |
7/6 1680 |
|
|
|
|
|
Jöns dog 88 år gammal. |
|
|
|
|
|
|
|
Nämnda 1681-1707 |
|
|
|
Sven |
|
|
hustru |
Elisabeth |
|
1707 |
son |
Dödfödd |
5/6 1681 |
5/6 1681 |
dotter |
Maria |
12/8 1683 |
|
|
|
|
|
|
Nämnda 1689-1700 |
|
|
|
Karin Svensdotter, fadder 1689 |
|
|
|
Sven och Kierstin i Hvissmålen, faddrar 1695 |
|
|
Dräng |
Lars Jonsson, drunknade på Laggaresjön |
|
23/12 1700 |
|
|
|
|
|
1705
|
|
|
Ägare |
Arvid Oxhufud |
|
|
|
|
|
|
|
1748
|
|
|
Ägare och
brukare |
Sven Mårtensson |
20/7 1713 |
|
hustru |
Sara Persdotter |
1/1 1722 |
|
son |
Johan |
10/2 1748 |
|
|
|
|
|
|
1776-1800
|
|
|
Ägare och brukare |
Johan Svensson |
10/2 1748 |
|
hustru |
Maria Svensdotter |
5/9 1745 |
|
dotter |
Sara |
12/7 1776 |
|
dotter |
Carin |
4/5 1778 |
|
|
|
|
|
|
1801-1811
|
|
|
|
De båda systrarna Sara (född 1776) och Carin (född 1778) gifter sig
och övertar gården tillsammans med sina män, Magnus
Pettersson (född 1771) och Claes
Nilsson (född 1776). År 1811 föetar de delning av gården, varvid beteckningen
Vissmålen 1:2 och 1:3 uppstår. (Östra och västra gårdarna Vissmålen om vardera 1/8
mantal). |
|
|
|
|
|
|
_________ |
Ägare och brukare till 1/8 mantal Vissmålen 1:2 (östra
gården)
|
__________ |
__________ |
|
|
|
|
|
1811-1852
|
|
|
Ägare och
brukare
|
Magnus Pettersson |
12/5 1771 |
|
hustru |
Sara Johansdotter |
12/7 1776 |
|
son |
Sven |
20/1 1800 |
|
son |
Johannes |
5/2 1805 |
|
son |
Anders |
2/4 1814 |
|
|
|
|
|
|
1852-1866
|
|
|
Ägare och brukare |
Johannes Magnusson |
5/2 1805 |
|
hustru |
Anna Sofia Andersdotter Ek |
7/4 1821 |
|
son |
Anders Johan |
19/7 1852 |
|
son |
Karl Magnus |
19/11 1854 |
|
|
|
|
|
|
1862-1866
|
|
|
Brukare |
Johan Johansson |
1831 |
|
hustru |
Lena Stina Andersdotter |
1822 |
|
son |
Johannes August |
1852 |
|
son |
Anders Johan |
1855 |
|
dotter |
Anna Mathilda |
1860 |
|
|
|
|
|
|
1866-1876
|
|
|
Ägare och brukare till 1/32 mantal |
Anders Gustav Nilsson |
29/5 1840 |
|
|
|
|
|
Ägare och brukare till 3/32 mantal |
Karl Magnus Johannesson |
19/11 1854 |
|
|
|
|
|
|
1876-1900
|
|
|
Ägare och brukare |
Anders Gustav Nilsson |
29/5 1840 |
|
hustru |
Anna Sofia Andersson Ek |
7/4 1821 |
|
|
|
|
|
|
1900
|
|
|
Ägare och brukare |
Karl Magnus Johannesson Visén |
19/11 1854 |
|
och |
Anders Gustaf Nilsson |
29/5 1840 |
|
|
|
|
|
|
1900-1903
|
|
|
Ägare |
Oskar Johansson, Borrebo, Forserum |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Anders Gustav Svensson |
1837 |
|
hustru |
Britta Justina Johansdotter |
|
|
dotter |
Hulda Aurora Alfrida |
1895 |
|
dotter |
Ester Matilda |
1888 |
|
|
|
|
|
|
1903-1905
|
|
|
Ägare |
Anders Gustav Nilsson |
1840 |
|
hustru |
Matilda Katarina Persdotter |
1851 |
|
|
|
|
|
|
Makarna bodde på undantag. |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Anders Gustaf Svensson |
1837 |
|
hustru |
Britta Justina Johansdotter |
1896 |
|
|
|
|
|
|
1905-1914
|
|
|
Ägare |
Oskar Larsson, Ånaryd, Ölmstad |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Gustav Valfrid Larsson |
1875 |
|
hustru |
Charlotta Jaensdotter |
1873 |
|
|
|
|
|
|
1914-1950
|
|
|
Ägare och brukare |
Gustav Valfrid Larsson |
1875 |
|
hustru |
Charlotta Jaensdotter |
1873 |
|
son |
Nils Gunnar |
1903 |
|
son |
Gustaf Erik |
1904 |
|
son |
Johan Alrik |
1908 |
|
son |
Sven Evald |
1912 |
|
|
|
|
|
|
1950-1960
|
|
|
Ägare och brukare |
Sven Evald Larsson |
1912 |
|
hustru |
Iris Margit Helena Pettersson |
1912 |
|
|
|
|
|
|
Efter år 1960 finns inte fastighetsbeteckningen Vissmålen längre - gården är
sammanlagd med Stora Tokarp. |
|
|
|
|
|
|
_________ |
Ägare och brukare till 1/8 mantal Vissmålen 1:3
(västra gården, även kallad Länsmansgården)
|
__________ |
__________ |
|
|
|
|
|
1811-1829
|
|
|
Ägare och brukare |
Claes Nilsson |
12/7 1776 |
|
hustru |
Carin Johansdotter |
4/5 1778 |
|
dotter |
Johanna |
11/4 1800 |
|
son |
Gustaf |
26/11 1802 |
|
dotter |
Catharina |
1/5 1815 |
|
|
|
|
|
|
1829-1843
|
|
|
Ägare och brukare |
Gustaf Claesson |
26/11 1802 |
|
hustru |
Stina Nilsdotter |
17/2 1801 |
|
son |
Carl Johan |
21/4 1829 |
|
dotter |
Johanna Matilda |
24/9 1831 |
|
dotter |
Maria Charlotta |
17/7 1834 |
|
son |
Nils Magnus |
7/5 1839 |
|
son |
Niklas |
10/2 1843 |
|
dotter |
Katarina Johansdotter |
4/12 1823 |
|
|
|
|
|
|
1843-1848
|
|
|
Ägare |
Gustaf Claesson (se ovan) |
26/11 1802 |
|
|
|
|
|
Brukare |
Niklas Lundberg, Rogberga |
|
|
|
|
|
|
|
1848-1852
|
|
|
Ägare och brukare |
Anders Jonsson Ek |
27/2 1798 |
|
hustru |
Maria Olofsdotter |
15/9 1798 |
|
dotter |
Anna Sofi |
7/4 1821 |
|
son |
Ivar Fredrik |
14/7 1823 |
|
dotter |
Maria Helena |
1/1 1826 |
|
dotter |
Marianne |
1/9 1829 |
|
|
|
|
|
|
1852-1870
|
|
|
Ägare och brukare |
Isak Andersson |
2/7 1799 |
|
hustru |
Maria Johansdotter |
3/3 1823 |
|
dotter |
Susanna Helena |
10/5 1855 |
|
dotter |
Emma Charlotta |
5/11 1852 |
|
dotter |
Alfrida |
25/11 1859 |
|
|
|
|
|
|
Isaks barn från ett tidigare äktenskap: |
|
|
son |
Per Johan |
3/11 1834 |
|
son |
Carl Fredrik |
6/6 1838 |
|
dotter |
Hulda Lisa |
7/7 1842 |
|
son |
Anders Gustav |
14/6 1844 |
|
|
|
|
|
|
1870-1893
|
|
|
Ägare och brukare |
Per Alfred Lundberg |
1851 |
|
hustru |
Emma Charlotta Isaksdotter |
15/11 1852 |
|
dotter |
Ida Olivia |
8/11 1873 |
|
dotter |
Ellen Elisabeth |
5/7 1875 |
|
son |
Ernst Leonard |
21/9 1877 |
|
dotter |
Augusta Emilia |
12/4 1880 |
|
son |
Janne Ivar |
7/11 1882 |
|
dotter |
Ester Maria |
10/4 1885 |
|
son |
Carl Arvid |
31/5 1887 |
|
son |
Gustav Edvin |
2/11 1889 |
|
dotter |
Signe Linnéa |
6/5 1891 |
|
|
|
|
|
|
1893-1899
|
|
|
Ägare |
Per Alfred Lundberg (se ovan) |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Anders Johan Magnusson |
1850 |
|
hustru |
Matilda Sofia Magnusdotter |
1858 |
|
dotter |
Klara Fredrika |
1878 |
|
son |
Karl Enok |
1880 |
|
dotter |
Alma Sara Elisabeth |
1885 |
|
son |
Gustav Patrik |
1892 |
|
|
|
|
|
|
1899-1902
|
|
|
Ägare |
Carl Oskar Johansson, Forserum |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Anders Johan Magnusson (se ovan) |
1850 |
|
|
|
|
|
|
1902-1917
|
|
|
Ägare och brukare |
Johan Alfred Löfgren |
1861 |
|
hustru |
Hanna Gustafsdotter |
1859 |
|
son |
Karl Alfred |
1890 |
|
son |
Klas Oskar Emanuel |
1892 |
|
dotter |
Ester Kristina |
1894 |
|
|
|
|
|
|
1917-1920
|
|
|
Ägare |
J G Pettersson |
|
|
|
|
|
|
Brukare |
Karl Henning Ottosson |
1880 |
|
hustru |
Rut Kristina Johansson |
1889 |
|
dotter |
Anna Lisa Matilda |
1914 |
|
dotter |
Sonja Ingrid |
1917 |
|
son |
Carl Nils Vallentin |
1920 |
|
|
|
|
|
|
1920-1921
|
|
|
Ägare |
Karl Henning Ottosson (se ovan) |
1880 |
|
|
|
|
|
|
1921-1945
|
|
|
Ägare och brukare |
Gustav Emil Gustavsson |
1874 |
|
hustru |
Elin Maria Gustavsson |
1890 |
|
son |
Nils Gustaf |
1917 |
|
dotter |
Maj Matilda |
1920 |
|
|
|
|
|
|
1945-1960
|
|
|
Ägare |
Luther Pettersson och Gunnar Holmbert |
|
|
|
|
|
|
|
1960-1961
|
|
|
Ägare |
Lantbruksnämnden |
|
|
|
|
|
|
|
1961
|
|
|
|
Del av Vissmålen 1:3 överföres till Höggärdet. Övrig areal och hela Vissmålen
1:2 överföres till Stora Tokarp. |
|
|