Teckning av "Uffe tecknare"

Karta. Andra boställen på gården: Lilla Björnåsen, Stora Björnåsen, Dungen, Hägnen, Lilla Kleven, Stora Kleven, Källerödjan, Lunden, Olstorp, Qvarnhemmet eller Lyckorna, Thorsgärdet och Uddebo.

Hakarps säteri är ett säteri i Hakarps socken, i kommundelen Huskvarna i Jönköpings kommun. Säteriet bestod historiskt av flera hemmansdelar: Bredgården, Ymparegården och Lillegården. Bred-, Ympare- och Lillegården blev säterier 1661, 1677 och 1676. Bredgården pantsattes 1673.
1691 såldes hela säteriet till Nils Arvidsson Hägerflycht, vars son landshövding Arvid Hägerflycht tog över efter hans död. Sedan dess har flera hovmarskalkar, kammarherrar, generaladjutanter, överstelöjtnanter och inspektorer bott i säteriet.
1844 byggdes nuvarande huvudbyggnad. Det finns också två flyglar en är bostad och den andra är en magasinsbyggnad.
1925 köpte Riksdagsmannen Karl Johan Alfred Gustafsson säteriet. 1929 såldes den till sonen Gunnar Hakeman, vars ättlingar fortfarande äger det.

Man vet att Hakarps säteri/gård har varit bebott åtminstone sedan 1360-talet. Den dåvarande ägaren till gårdarna var Erik Karlsson (Örnfot). Det är osäkert om han ägde gårdarna när han landsförvisades eller förvärvade dem senare. Man vet att han ägde Bredgården (Breidagardhin) och Ymparegården (Imparatorph) 1390, och att han gav dem pantsatta vidare i arv. Det är möjligt att hans släkt ägde gårdarna innan honom. Man vet att Lillegården existerade under slutet av 1300-talet och det är troligt att det även fanns en klockarbostad.
 Hakarp bestod först av fyra gårdar - Bredgården, Ymparegården, Prästgården och Lillegården. Bredgården fick säterirättigheter 1681. Senare inkorporerades Ymparegården och Lillegården i säteriet. 1684 fanns två gårdar i byn, Prästgården och säteriet. Prästgården har hela tiden legat i Hakarps kyrkby, men har inte hört till säteriet.
 För säteriägarna var det gynnsamt med dagsverkstorp, och eftersom säterierna var skattebefriade var detta även en förmån för säteriets torp. Säterierna behövde inte utskriva soldater, och detta gällde även torparna på säteriet. Säteriets torpare behövde därigenom inte medverka i trettioåriga kriget eller något annat av de många krig som utkämpades under 1600- och 1700-talen, vilket var en fördel både för godsägare, som hade garanterad arbetskraft, och torparna som undslapp krig.
Vid en försäljning i juni 1893 framgick det att "det finns sju torp som på egen kost tillför gården 1 040 mansdagsverken och 300 qvinsdagsverken", vilket innebar att den genomsnittlige torparen årligen skulle utföra 150 dagsverken och att dennes hustru skulle utföra 43 dagsverken vid herrgården.